Till att börja med är det inte tillämpad lag, det är en jurist som svarar på allmäna frågor samt juridikstudenter som jobbar extra på Lawline och slår i lagboken och leker Perry Mason.pacman42 skrev:
Vidare så framgår det tydligt att tom en av dessa studenter kam fram till att man visst fick flytta bilen. Jag har fö helt lagligt flyttat en skrotbil 6h efter att den ställdes upp, Sverige har nämligen fler lagar egenmäktigt förfarande men så mycket fantasi hade tydligen inte studenten på Lawline. Exemplen med häcken är ju väldigt mycket om vems sida gränsen skiten växer på och om man har bevis på att grannjäveln är till tilltalad eller inte, man kan mycket väl sätta en betydligt snävare tidsram än 6månader som studenten tycker är rimlig och att man ”bör” (vad fan betyder ”bör” när man tolkar en lag?
Nej de blir inte "dina". De är lös egendom som ägs av den som köpt dem. Begär en utredning av lantmäteriet om var tomtgränsen går. Det kan kosta mycket men är antagligen bäst i det långa loppet. Grannen blir skyldig att betala halva beloppet om ni är två grannar som berörs av utredningen.Frustrator skrev:
Vi diskuterade detta för en tid sedan ute i skärgården. Då gällde det ett låga skifte från 1921 och som sagt långt bort, vi diskuterade att det troligen skulle röra sig om 150.000 men vi visste inte.
Googla på "herrelös egendom"Workingclasshero skrev:
och "Originära fång"
Någon skrev:
Tips kan vara att även mäta in några punkter exakt en meter från gränsen, och sätta en dubb där, så att grannen inte kan ta bort markeringarna.
Nu är det så att det inte bara är otillåtet att plocka bort gränsmarkeringar utan också att sätt ut märken som kan förväxlas med sådana. Därför kan man tycka att lantmäteriet i stället för rör borde ta fram en gränsmarkering som inte är så alldaglig utan har en omisskännligt officiell prägel och gärna syns lite bättre i naturen. Jag frågade någon på lantmäteriet om det skulle vara OK att göra andra markeringar med fyrkantrör. Han lät osäker men avrådde mig från att överhuvud taget använda metallmarkeringar (förutom rör har ju solida markeringar förekommit). Frågan är vad som är beständigt nog att ta i stället. Biltema har haft kraftiga tältpinnar av färgad plast men troligen blir precisionen med dessa något sämre.
Någon tyckte att polisen skulle få ägna sig åt "riktiga brott". När det gäller gränsmarkeringar (men de hade ju försvunnit tidigare) är ett brott som kan straffas med upp till 4 år (fast det är väl mest aktuellt om någon försöker tillskansa sig stora jordegendomar) är definitivt ett riktigt brott och även om brottet bedömdes som lindrigare gick ju straffskalan upp till 6 månader. Även för egenmäktigt förfarande och skadegörelse ingår fängelse definitivt i straffskalan. Enlig läran om samhällskontraktet har staten sitt våldsmonopol mot att de gör sitt bästa för att skydda medborgarna mot brott. Blir samhället alltför slappt i detta avseende kommer det i förlängning sluta med folk straffar sina antagonister själva.
Man får hoppas att lantmäteriet när de fördelar kostnader lägger en större del på den som begärt förrättningen utom i fall som detta (om man utgår från att TS har rätt) lägger mer på den som orsakat tvisten genom en felaktig uppgift och vägrar ta till sig fakta. Jag har någonstans på lantmäteriets web sett ett beräkningsexempel på vad en juridisk gränsmarkering kostar. Att resor, mättekniker och avancerade instrument kostar har jag förståelse för, men i det exemplet var det en mindre del av kostnaden men man baxnade över vad skrivbordslantmätaren kostade och hur mycket tid han behövde. Det kan naturligtvis finnas fall där situationen är oklar och ett betydande utredningsarbete krävs, men om det finns koordinater eller inmätningen lätt kan göras från markeringar i närheten borde det vara ett snabbt expedierat ärende.
Staten borde ta lite mer ansvar för denna viktiga del av infrastrukturen, de håvar trots allt in enorma summor i lagfartsavgifter. Sätt några lantmätare och mättekniker på att inventera samtliga gränsmarkeringar. Komplettera där de försvunnit utan att det finns någon att straffa för tilltaget (om det finns ska kompletteringen förstås göras på dennes bekostnad). Mät in dem med ordentliga koordinater och dokumentera så att framtida utsättningar lätt kan göras om. Detta är naturligtvis en stor uppgift och det kanske är rimligt att låta revisionen rulla över 20-50 år. För att undvika orättvisor mellan fastigheter som revideras tidigt och sent bör en beredskap finnas för att inom projektets ram rycka ut där det behövs (kanske med förbehållet att den som är helt ute och cyklar får betala en del).
Hoppas att polisanmälan är gjord mot både granne och entreprenör. Entreprenören ska inte kunna slingra sig undan när han gjort sig skyldig till medhjälp till brott och dessutom varit varnad av en tydlig skylt.
Tips kan vara att även mäta in några punkter exakt en meter från gränsen, och sätta en dubb där, så att grannen inte kan ta bort markeringarna.
Nu är det så att det inte bara är otillåtet att plocka bort gränsmarkeringar utan också att sätt ut märken som kan förväxlas med sådana. Därför kan man tycka att lantmäteriet i stället för rör borde ta fram en gränsmarkering som inte är så alldaglig utan har en omisskännligt officiell prägel och gärna syns lite bättre i naturen. Jag frågade någon på lantmäteriet om det skulle vara OK att göra andra markeringar med fyrkantrör. Han lät osäker men avrådde mig från att överhuvud taget använda metallmarkeringar (förutom rör har ju solida markeringar förekommit). Frågan är vad som är beständigt nog att ta i stället. Biltema har haft kraftiga tältpinnar av färgad plast men troligen blir precisionen med dessa något sämre.
Någon tyckte att polisen skulle få ägna sig åt "riktiga brott". När det gäller gränsmarkeringar (men de hade ju försvunnit tidigare) är ett brott som kan straffas med upp till 4 år (fast det är väl mest aktuellt om någon försöker tillskansa sig stora jordegendomar) är definitivt ett riktigt brott och även om brottet bedömdes som lindrigare gick ju straffskalan upp till 6 månader. Även för egenmäktigt förfarande och skadegörelse ingår fängelse definitivt i straffskalan. Enlig läran om samhällskontraktet har staten sitt våldsmonopol mot att de gör sitt bästa för att skydda medborgarna mot brott. Blir samhället alltför slappt i detta avseende kommer det i förlängning sluta med folk straffar sina antagonister själva.
Man får hoppas att lantmäteriet när de fördelar kostnader lägger en större del på den som begärt förrättningen utom i fall som detta (om man utgår från att TS har rätt) lägger mer på den som orsakat tvisten genom en felaktig uppgift och vägrar ta till sig fakta. Jag har någonstans på lantmäteriets web sett ett beräkningsexempel på vad en juridisk gränsmarkering kostar. Att resor, mättekniker och avancerade instrument kostar har jag förståelse för, men i det exemplet var det en mindre del av kostnaden men man baxnade över vad skrivbordslantmätaren kostade och hur mycket tid han behövde. Det kan naturligtvis finnas fall där situationen är oklar och ett betydande utredningsarbete krävs, men om det finns koordinater eller inmätningen lätt kan göras från markeringar i närheten borde det vara ett snabbt expedierat ärende.
Staten borde ta lite mer ansvar för denna viktiga del av infrastrukturen, de håvar trots allt in enorma summor i lagfartsavgifter. Sätt några lantmätare och mättekniker på att inventera samtliga gränsmarkeringar. Komplettera där de försvunnit utan att det finns någon att straffa för tilltaget (om det finns ska kompletteringen förstås göras på dennes bekostnad). Mät in dem med ordentliga koordinater och dokumentera så att framtida utsättningar lätt kan göras om. Detta är naturligtvis en stor uppgift och det kanske är rimligt att låta revisionen rulla över 20-50 år. För att undvika orättvisor mellan fastigheter som revideras tidigt och sent bör en beredskap finnas för att inom projektets ram rycka ut där det behövs (kanske med förbehållet att den som är helt ute och cyklar får betala en del).
Hoppas att polisanmälan är gjord mot både granne och entreprenör. Entreprenören ska inte kunna slingra sig undan när han gjort sig skyldig till medhjälp till brott och dessutom varit varnad av en tydlig skylt.
På mitt villa/fritidshus-område i Stockholms skärgård finns det gott om "annektörer", jag har eller har haft en sådan på båda sidor. Dessutom annekterade den ena grannen även en markremsa från nästa granne, genom att stapla en hög med stenar över gränsmarkeringen, som består av ett järnrör. Då kunde han "med rent samvete" bygga en rejäl bilparkering på grannens sida om tomtgränsen. Konflikträdda grannar har sedan låtit saken bero.F FGLIN skrev:
Grannens huvud-elkabel går 5 m in på min tomt och löper till stor del ovanpå markytan eller strax under, så nu kan en grävmaskin inte användas för grävarbeten där. Grannen grävde i smyg sitt BDT-avlopp in på min sida av tomtgränsen, med en infiltrationsbädd ca 5 m in på min sida.
Sedan har grannen försökt köpa min fastighet två gånger och sin andra grannfastighet en gång och även fastigheten snett mittemot mig nyligen, med aggressiva metoder (ägaren där bor inte på sin fastighet, men får posten dit). Nyligen tog han en bekant fastighetsmäklare dit för att göra en mäklarvärdering, utan att be om lov; han informerade ägaren om det först efteråt. De två gick runt fastigheten och tittade in genom alla fönster och kom sedan fram till ett ungefärligt pris. Borde inte en sådan fräckhet påverka fastighetsmäklarens tillstånd att arbeta som mäklare? Har de även gått runt på min fastighet och tittat genom alla mina fönster och gjort en "svart" mäklarvärdering här? Min tomt är 50% större än normaltomterna på området, en södersluttning och mycket attraktiv, så det borde vara hans prio 1 att komma över.
https://lawline.se/answers/vardera-annans-bostad-utan-tillatelseH Harrison skrev:
Lite Polen -39 över hela upplägget. Ditt motdrag är naturligtvis att du "funderar" på det men vill se mer konkret från köparen. Få han att ligga vaken mycket och tänka på det. För att sen säga att "ni funderar fortfarande" men först skall elkabeln bort mm.. Lite kul skall man ha med.H Harrison skrev:
F fsn skrev:
Det är tämligen fritt fram ibland (och benhårt reglerat andra gånger).H Harrison skrev:
Jag kan både värdera din kåk och söka bygglov åt dig.
Angående grannen, låt honom svettas. Kräv rättelse men var inte affekterad. Luta dig tillbaka. Infiltration bort, elkabel bort etc.
Han försöker definitivt göra "comeback" på mitt område. Tror han att han + mäklaren att det råder någon slags "allemansrätt" för dem att gå omkring på andras tomter, titta in genom deras fönster och göra värderingar?S Sir Duke skrev:
Jag bad honom flytta bort sin elkabel från min sida en gång, men han vägrade. Sedan grävde han själv av sin elkabel med grävmaskin av misstag och klämde ihop sladdarna med kabelskotång och krympslang. Han kunde ha flyttat sin kabel då, men icke. Blir jag skadeståndsskyldig, om min hantverkare råkar gräva av hans huvudkabel?S Sir Duke skrev:
Verktygstokig
· Halland
· 7 597 inlägg
Kan du säkert åka dit för på något sätt.H Harrison skrev:
Men hans infiltration måste väl vara godkänd av kommunen?. Be dem komma och inspektera den. Många kommuner pekar ju ut var man får ha bädden och inte.. de har ju möjlighet att dela ut diverse sanktionsavgifter mm så där har de ju ett eget intresse att kolla..
Nej, de sökte inte något godkännande från kommunen, eftersom hans far ägde fastigheten tidigare och hade haft sitt BDT-avlopp på samma ställe, fast inte på min sida då. Det stod vatten på berget på min sida närmast grannens BDT på den tiden, det var berg i dagen där.
Sedan bad dem att få gräva om sitt BDT-avlopp från min sida, pga att det inte fanns någon bilväg på deras sida och jag sa ja till det. Som tack för hjälpen skulle de fylla upp med sand på min sida. Det hade dykt upp en rensbrunn på min tomtgräns, någon sådan fanns inte tidigare och jag tyckte att det verkade skumt. När jag sedan tog fram en spade för att gräva lite på min sida i närheten, rusade han fram och började gorma varför jag skulle gräva just där och han sa åt mig att sluta med det. Jag förstod då att han hade lagt sin infiltrationsbädd på min sida av tomtgränsen.