Den sågen är grym! Fick ett dumt nyp med min vid kap bara häromdagen, och även om det var lite läskigt så funkade antikastsystemet bra vid det tillfället. Klyva är ju så klart lite annorlunda. Hoppas du blir lika nöjd som jag är med min.
Jag har ju köpt en ny batteridriven cirkelsåg, som ni kanske minns...
Kanske minns ni också att jag vädrade ett visst missnöje med att den saknar klyvkniv och att den därför inte skulle användas för klyvning — alls! Det vill säga överhuvudtaget!
Mea culpa! "Jag fattig syndig människa" och så vidare och så vidare...
F Ö R S T A snittet jag gjorde med sågen var en klyvning såklart!!!
Klöv ett hyllplan i furu på 1000 mm och när jag var klar blev jag stående med sågen i handen och tänkte "vad var det jag precis gjorde?". Förmodligen såg jag ut som om jag donerat både höger och vänster hjärnhalva till någon som i akut behov nöjde sig med bättre begagnat.
Ja herregud... operationen var odramatisk men jag måste säga att jag inte fått blodad tand så att säga. Tvärtom var det en effektiv ögonöppnare på hur många tillfällen man har per dag i verkstaden att "bara göra" utan att tänka på vad man gör, hur och varför. Det är lätt att bli slafsig i tänket verkar det som.
Ok, med det här erkännandet klart kan jag dessutom berätta att idag har det varit medfräsning big time både i fräsbord och handhållet. Som vi alla vet potentiellt korkat!
Håller på med ett nytt utebord till en av våra uteplatser, det här är version 2.0.
Består av hyllplan från Biltema som grundas och målas med fönsterfärg; version 1 är tio till tolv år gammalt och visar inga tecken på nedbrytning av något slag. Däremot tycker jag att det är aningen grovt och gör hellre ett nytt nu när det ska målas blått istället för limegrönt så man inte slösar dyr färg på något man inte är helt nöjd med.
Toppskivan (som limmades tidigare i veckan — och klövs med sågen som inte skulle klyva) fick sin form med sticksåg och grovslipades till sin form på tallriksslipen. Resten togs för hand.
Nästa steg var att fräsa en sextiograders fals på undersidan vilket gjordes med mitt största frässtål.
Ett Coboltstål med sextio millimetersdiameter. En riktig best jag aldrig skulle köra handhållet. Så den fasen frästes i fem steg i fräsbordet.
Sista omgången var höjdskillnaden kanske en knapp halvmillimeter och gjordes som medfräsning, alltså minimalt med material som avverkades och totalt hanterligt.
Resultatet var en väsentlig skillnad i fräskvalitet.
Nästa steg var att fräsa en avrundning på översidan av toppskivan. Här fick ett stål med radien 3,2 från luna monterat i min Bosch kantfräs hoppa in.
Återigen frästes avrundningen i små steg tills dess jag gjorde sista varvet och återigen som medfräsning där jag avverkade cirkus 0,3 - 0,5 millimeter; detta avverkar mycket brännmärken och mindre urslagning vilket resulterar i en bättre finish.
Medfräsning innebär inte att man är klar, sickel och slippapper krävs för ett vettigt slutresultat men man får ibland lite bättre förutsättningar.
Nu rekommenderar jag inte medfräsning på det stora hela. Det fanns tillfällen när min vänsterhand hade dragits in i frästålet på bordet om jag inte visste vad jag höll på med. Det är ett exempel på oerhört medveten risktagning och på det stora hela tycker jag att man ska göra allt man kan för att eliminera risker.
Men idag har jag utfört riskabla operationer. Jag har försökt analysera och förutse riskerna och hanterat dem så gott jag har kompetens att göra. Jag måste säga att jag rekommenderar inte dig som är nybörjare att tro att medfräsning är enkelt och säkert.
//Ronnie
Kanske minns ni också att jag vädrade ett visst missnöje med att den saknar klyvkniv och att den därför inte skulle användas för klyvning — alls! Det vill säga överhuvudtaget!
Mea culpa! "Jag fattig syndig människa" och så vidare och så vidare...
F Ö R S T A snittet jag gjorde med sågen var en klyvning såklart!!!
Klöv ett hyllplan i furu på 1000 mm och när jag var klar blev jag stående med sågen i handen och tänkte "vad var det jag precis gjorde?". Förmodligen såg jag ut som om jag donerat både höger och vänster hjärnhalva till någon som i akut behov nöjde sig med bättre begagnat.
Ja herregud... operationen var odramatisk men jag måste säga att jag inte fått blodad tand så att säga. Tvärtom var det en effektiv ögonöppnare på hur många tillfällen man har per dag i verkstaden att "bara göra" utan att tänka på vad man gör, hur och varför. Det är lätt att bli slafsig i tänket verkar det som.
Ok, med det här erkännandet klart kan jag dessutom berätta att idag har det varit medfräsning big time både i fräsbord och handhållet. Som vi alla vet potentiellt korkat!
Håller på med ett nytt utebord till en av våra uteplatser, det här är version 2.0.
Består av hyllplan från Biltema som grundas och målas med fönsterfärg; version 1 är tio till tolv år gammalt och visar inga tecken på nedbrytning av något slag. Däremot tycker jag att det är aningen grovt och gör hellre ett nytt nu när det ska målas blått istället för limegrönt så man inte slösar dyr färg på något man inte är helt nöjd med.
Toppskivan (som limmades tidigare i veckan — och klövs med sågen som inte skulle klyva) fick sin form med sticksåg och grovslipades till sin form på tallriksslipen. Resten togs för hand.
Nästa steg var att fräsa en sextiograders fals på undersidan vilket gjordes med mitt största frässtål.
Ett Coboltstål med sextio millimetersdiameter. En riktig best jag aldrig skulle köra handhållet. Så den fasen frästes i fem steg i fräsbordet.
Sista omgången var höjdskillnaden kanske en knapp halvmillimeter och gjordes som medfräsning, alltså minimalt med material som avverkades och totalt hanterligt.
Resultatet var en väsentlig skillnad i fräskvalitet.
Nästa steg var att fräsa en avrundning på översidan av toppskivan. Här fick ett stål med radien 3,2 från luna monterat i min Bosch kantfräs hoppa in.
Återigen frästes avrundningen i små steg tills dess jag gjorde sista varvet och återigen som medfräsning där jag avverkade cirkus 0,3 - 0,5 millimeter; detta avverkar mycket brännmärken och mindre urslagning vilket resulterar i en bättre finish.
Medfräsning innebär inte att man är klar, sickel och slippapper krävs för ett vettigt slutresultat men man får ibland lite bättre förutsättningar.
Nu rekommenderar jag inte medfräsning på det stora hela. Det fanns tillfällen när min vänsterhand hade dragits in i frästålet på bordet om jag inte visste vad jag höll på med. Det är ett exempel på oerhört medveten risktagning och på det stora hela tycker jag att man ska göra allt man kan för att eliminera risker.
Men idag har jag utfört riskabla operationer. Jag har försökt analysera och förutse riskerna och hanterat dem så gott jag har kompetens att göra. Jag måste säga att jag rekommenderar inte dig som är nybörjare att tro att medfräsning är enkelt och säkert.
//Ronnie
Medvetna risktaganden gör att man tänker efter och ser till att minimera riskerna. Jag brukar ofta köra medfräsning med liten avverkning. Senast med ett fasverktyg i min lilla Bosch 10,8-fräs, i aluminium, som jag först hade gnuggat lite paraffin på. Om man motfräser då kommer paraffinet aldrig att smörja själva skärprocessen. En sak att tänka på: De där skivorna är i regel tillverkade i vresigt skräpvirke, och är hårt putsade med bredbandsputs. Det kan vara en god idé att blöta ytan och låta torka innan du putsar den med slipmaskin. Den hårda bandputsningen trycker in spänningar i materialets yta, som frigörs när du blöter upp den. Du vill inte att det skall ske vid målningen.
Spridda postningar men tror att forumhygienen vinner på det, trots allt...
För en tid sedan postade jag i tråden "Vad har du gjort med verktyg och maskiner idag?" om utebordet jag håller på med. Då var ämnena till benen tillsågade och skulle monteras till tre bordsben.
Tänker att det trots allt kanske är lika bra att hålla ihop det i min egen tråd eftersom det visar lite av hur min verkstad fungerar och hur jag jobbar där.
Nu är benen limmade och ska snart få sina avsmalnande frontprofiler tillsågade. Såhär gick limningen till:
Benet fixerades mot dogs med kilar på min arbetsbänk. Hålbilden är tillförlitlig vad gäller rätvinklighet så jag kunde utnyttja det för att limma benet och den delen som ska fästas under bordsskivan och få det vinkelrätt.
Sedan var det en enkel sak att tvinga ihop delarna så att fogarna gick ihop och blev tajta.
Limma, tvinga, låta limmet härda, gånger tre — under härdningen sysslade jag med lite fulsnickeri och gjorde ett ställ för min nya battericirkel.
Laminerad spånskiva från avkap av hyllplan blev huvudingrediensen och två delar skulle ha en 17-graders fas vilket skulle sågas på justersågen.
Tycker alltid att det är lite bökigt att måtta in markeringen för snittet mot bladet men kom på en metod som eliminerade pyssel och provsågningar helt.
Lite snett bakom klingan och klyvkniven lade jag min lilla ficklampa som jag alltid har i snickarbrallorna.
Nu kastades en skugga på ämnet som gjorde att jag direkt såg var klingan skulle ta.
Resultatet var klockrent.
Jaja, beklagar "benig" post men hoppas att den senare delen kanske kan vara ett användbart tips.
Allt gott!
//Ronnie
För en tid sedan postade jag i tråden "Vad har du gjort med verktyg och maskiner idag?" om utebordet jag håller på med. Då var ämnena till benen tillsågade och skulle monteras till tre bordsben.
Tänker att det trots allt kanske är lika bra att hålla ihop det i min egen tråd eftersom det visar lite av hur min verkstad fungerar och hur jag jobbar där.
Nu är benen limmade och ska snart få sina avsmalnande frontprofiler tillsågade. Såhär gick limningen till:
Benet fixerades mot dogs med kilar på min arbetsbänk. Hålbilden är tillförlitlig vad gäller rätvinklighet så jag kunde utnyttja det för att limma benet och den delen som ska fästas under bordsskivan och få det vinkelrätt.
Sedan var det en enkel sak att tvinga ihop delarna så att fogarna gick ihop och blev tajta.
Limma, tvinga, låta limmet härda, gånger tre — under härdningen sysslade jag med lite fulsnickeri och gjorde ett ställ för min nya battericirkel.
Laminerad spånskiva från avkap av hyllplan blev huvudingrediensen och två delar skulle ha en 17-graders fas vilket skulle sågas på justersågen.
Tycker alltid att det är lite bökigt att måtta in markeringen för snittet mot bladet men kom på en metod som eliminerade pyssel och provsågningar helt.
Lite snett bakom klingan och klyvkniven lade jag min lilla ficklampa som jag alltid har i snickarbrallorna.
Nu kastades en skugga på ämnet som gjorde att jag direkt såg var klingan skulle ta.
Resultatet var klockrent.
Jaja, beklagar "benig" post men hoppas att den senare delen kanske kan vara ett användbart tips.
Allt gott!
//Ronnie
Redigerat:
Livet är fullt av små trivialiteter — här kommer en post som är bara handlar om dem...
Senast postade jag bland annat om ett ställ till min nya cirkelsåg men hade inga "färdigbilder" att visa; såhär blev det till slut:
Ett redigt hopkok av spillbitar men — wtf — stället gör sitt jobb!
I övrigt går det sakta framåt med utebordet. Intressant projekt som har "tvingat" mig att bygga olika jiggar för att komma vidare.
Som tur är handlar det om jiggar som kommer till nytta framgent också.
Största jiggbygget är en "Avsmalningsjigg" (tapering jig på youtubiska) där jag av uppenbara skäl lät mig inspireras av The Jigmaster @Ola C.
Limmade ihop en åtta- och en tolvmillimeters plywoodbit till en skiva som kantlistades med massiv björklist.
Övermåttet på kantlistes frästes sedemera bort med ett kopierstål med arbetsbänken som referensyta.
Som förväntat inga problem.
Listen blev såklart helt flush med plywooden. (Annars hade jag blivit lite förvånad.)
Nu var det dags att fräsa T-spår i Avsmalningsjiggen; för det gjorde jag en enkel, dedikerad vinkel av en bit laminatgolv (köper ibland enstaka paket laminatgolv på rea, då får man material i HDF med slitstarka ytor med bra glid) och ett anhåll av mdf.
Hade förfräst åttamillimeters spår med ett sexmillimeters notspårsstål, vilket blev lite tradigt. Fem spår som frästes i två omgångar vardera med fyra djupsteg innebar ett gäng fräsningar men jag ville inte belasta det tunna frässtålet mer än nödvändigt så det var bara att köra på och se glad ut...
Som tur var blev samtliga spår som de skulle!
Festooltvingarna passade precis som de skulle i spåren. Lycka!
Precis som förlagan ska min jigg ha ett anhåll att spänna ämnen mot; det blir en tolvmillimeters plywoodremsa med slitsar som matchar spåren i jiggen. Anhållet ska fästas med T–spårsbultar och dras fast med egengjorda vred. Vispade ihop en blandning av mdf och islagsmuttrar, med lite färg ser det ut såhär:
Vet inte riktigt varför jag målade vreden men nu är det gjort hursomhelst...
För att sätta tryck under vreden på anhållet tämkte jag mig rejäla brickor av riktigt stryktålig plast. Fem millimeter tjock skärbräda blev perfekt.
Dags att tillverka nästa jigg! Det här är en jigg jag haft i en tidigare version men den var hastigt hopkommen och skrotades efter användning.
Nu plockades lite avkap och annat spill fram och efter lite pyssel hade jag det här:
Japp! En välfungerande slipjigg till talriksslipen. Lätt att spänna fast på slipbordet och lätt att ställa in.
Lite snurrande senare hade jag fyra plastbrickor till mitt anhåll.
Och där tog tiden slut!!! Dags för söndagmiddag.
Måndagen kan vara intecknad för andra sysslor då min älskade Jenny köpt ungefär fyra miljarder vårlökar som ska ner i backen vilket hon av häloskäl inte klarar själv – självklart hjälps vi åt och ser fram emot en fantastisk blomning till våren!
Men om det inte regnar blir det sålunda ingen verkstadstid under dagen.
Tack ska du ha som läst ända hit!
//Ronnie
Senast postade jag bland annat om ett ställ till min nya cirkelsåg men hade inga "färdigbilder" att visa; såhär blev det till slut:
Ett redigt hopkok av spillbitar men — wtf — stället gör sitt jobb!
I övrigt går det sakta framåt med utebordet. Intressant projekt som har "tvingat" mig att bygga olika jiggar för att komma vidare.
Som tur är handlar det om jiggar som kommer till nytta framgent också.
Största jiggbygget är en "Avsmalningsjigg" (tapering jig på youtubiska) där jag av uppenbara skäl lät mig inspireras av The Jigmaster @Ola C.
Limmade ihop en åtta- och en tolvmillimeters plywoodbit till en skiva som kantlistades med massiv björklist.
Övermåttet på kantlistes frästes sedemera bort med ett kopierstål med arbetsbänken som referensyta.
Som förväntat inga problem.
Listen blev såklart helt flush med plywooden. (Annars hade jag blivit lite förvånad.)
Nu var det dags att fräsa T-spår i Avsmalningsjiggen; för det gjorde jag en enkel, dedikerad vinkel av en bit laminatgolv (köper ibland enstaka paket laminatgolv på rea, då får man material i HDF med slitstarka ytor med bra glid) och ett anhåll av mdf.
Hade förfräst åttamillimeters spår med ett sexmillimeters notspårsstål, vilket blev lite tradigt. Fem spår som frästes i två omgångar vardera med fyra djupsteg innebar ett gäng fräsningar men jag ville inte belasta det tunna frässtålet mer än nödvändigt så det var bara att köra på och se glad ut...
Som tur var blev samtliga spår som de skulle!
Festooltvingarna passade precis som de skulle i spåren. Lycka!
Precis som förlagan ska min jigg ha ett anhåll att spänna ämnen mot; det blir en tolvmillimeters plywoodremsa med slitsar som matchar spåren i jiggen. Anhållet ska fästas med T–spårsbultar och dras fast med egengjorda vred. Vispade ihop en blandning av mdf och islagsmuttrar, med lite färg ser det ut såhär:
Vet inte riktigt varför jag målade vreden men nu är det gjort hursomhelst...
För att sätta tryck under vreden på anhållet tämkte jag mig rejäla brickor av riktigt stryktålig plast. Fem millimeter tjock skärbräda blev perfekt.
Dags att tillverka nästa jigg! Det här är en jigg jag haft i en tidigare version men den var hastigt hopkommen och skrotades efter användning.
Nu plockades lite avkap och annat spill fram och efter lite pyssel hade jag det här:
Japp! En välfungerande slipjigg till talriksslipen. Lätt att spänna fast på slipbordet och lätt att ställa in.
Lite snurrande senare hade jag fyra plastbrickor till mitt anhåll.
Och där tog tiden slut!!! Dags för söndagmiddag.
Måndagen kan vara intecknad för andra sysslor då min älskade Jenny köpt ungefär fyra miljarder vårlökar som ska ner i backen vilket hon av häloskäl inte klarar själv – självklart hjälps vi åt och ser fram emot en fantastisk blomning till våren!
Men om det inte regnar blir det sålunda ingen verkstadstid under dagen.
Tack ska du ha som läst ända hit!
//Ronnie
Stiligt Ronnie, den där taperjigen är användbar till mycket annat än bara avsmalningar. För oss utan justersåg tex för att få en rak kant på nåt krokigt.
Om jag byggt den igen hade jag kantlistat ena sidan, kört 8mm "förfräsningen" genomgående sida till sida på bordsågen (fast nog siktat på 7mm för att ha lite marginal i t-fräsningen). Sen fräst t-spåren o sist kantlistat fronten (med ganska tunn kantlist för att inte tappa tvingomfång). Då slipper man det dryga förfräsandet. Jaja, ska bli spännande att se slutresultatet.
Om jag byggt den igen hade jag kantlistat ena sidan, kört 8mm "förfräsningen" genomgående sida till sida på bordsågen (fast nog siktat på 7mm för att ha lite marginal i t-fräsningen). Sen fräst t-spåren o sist kantlistat fronten (med ganska tunn kantlist för att inte tappa tvingomfång). Då slipper man det dryga förfräsandet. Jaja, ska bli spännande att se slutresultatet.
T
trycklös
Trädgårdsfixare
· Blekinge
· 325 inlägg
trycklös
Trädgårdsfixare
- Blekinge
- 325 inlägg
Den där slipjiggen var jag för lat för att göra nu i helgen, resulatet blev till slut bra ändå men det blev ganska många besök nere på golvet för att plocka upp saker
och kan även meddela att vi på vårt familjeråd tagit gemensamt beslut att inte sätta fler lökar i år, och i år tror jag faktiskt att beslutet kommer att hålla i sig, kanske....
och kan även meddela att vi på vårt familjeråd tagit gemensamt beslut att inte sätta fler lökar i år, och i år tror jag faktiskt att beslutet kommer att hålla i sig, kanske....
Tapering jiggen blev klar så att den kunde användas i skarpt läge idag. Den var precis så användbar som jag trodde...
Jiggen med anhåll blev funktionsduglig idag och då kunde jag köra benen till utebordet i den.
T-spår i bottenplattan för Festooltvingar samt ett justerbart anhåll med slitsar som matchar T-spåren, anhållet fixeras med hjälp av T-spårsskruv och vred. De senare har inga egna spår utan kan sättas i T-spåren där de får plats eller gör störst nytta.
Benen spändes fast med tvingarna och anhållet fixerades mot benet, som alla förstår kunde nästa ben indexeras mot anhållet inför sågning och inget behövdes mätas in.
Sedan var det bara att lugnt och kontrollerat låta jiggen följa klyvahållet på justersågen så fick benen de avsmalningar de skulle ha. Inga bilder på det tyvärr men det var helt odramatiskt.
Sammanfattningsvis en väldigt användbar jigg som jag kommer att ha stor nytta av framöver!
//Ronnie
Jiggen med anhåll blev funktionsduglig idag och då kunde jag köra benen till utebordet i den.
T-spår i bottenplattan för Festooltvingar samt ett justerbart anhåll med slitsar som matchar T-spåren, anhållet fixeras med hjälp av T-spårsskruv och vred. De senare har inga egna spår utan kan sättas i T-spåren där de får plats eller gör störst nytta.
Benen spändes fast med tvingarna och anhållet fixerades mot benet, som alla förstår kunde nästa ben indexeras mot anhållet inför sågning och inget behövdes mätas in.
Sedan var det bara att lugnt och kontrollerat låta jiggen följa klyvahållet på justersågen så fick benen de avsmalningar de skulle ha. Inga bilder på det tyvärr men det var helt odramatiskt.
Sammanfattningsvis en väldigt användbar jigg som jag kommer att ha stor nytta av framöver!
//Ronnie
Jag tycker att du gjorde ett bra val som målade vreden. Det förhöjer intrycket, och även om det ”bara” är en jigg till verkstaden tycker jag att det kan vara värt att lägga lite extra tid för att få ett lite finare resultat.
Tack Ola!Ola C skrev:
Jodå, kommer att ha ett stopp nertill på jiggen för ämnena — kunde bara inte hålla mig utan ville få sågat benen så jag kunde visa Jenny hur bordet kommer att bli.
Tänker mig ett stopp som kan skjutas fram eller undan beroende på behov.
//Ronnie
På min jigg av samma typ har jag ett längdstopp i form av en insexskruv, som monteras med T-spårsmutter i ett av spåren. Jag har samma lösning med två skruvar i stället för en hel list för resten av positioneringen. Med tre punkter är hela positionen definierad.
För övrigt: Den där jiggen är förträfflig när man mallfräser. Man spänner ihop allt, slipper dubbelhäftande tejp och har något stabilt att hålla i när man fräser. Funkar tyvärr inte om man behöver vända på arbetsstycket för att slippa fräsa mot fibrerna. Då får man ta till dubbehäftande, men det räcker med två små kluttar med tejp om man bara ska få det hela att hålla ihop när man vänder på hela mall-arbetsstycke.
För övrigt: Den där jiggen är förträfflig när man mallfräser. Man spänner ihop allt, slipper dubbelhäftande tejp och har något stabilt att hålla i när man fräser. Funkar tyvärr inte om man behöver vända på arbetsstycket för att slippa fräsa mot fibrerna. Då får man ta till dubbehäftande, men det räcker med två små kluttar med tejp om man bara ska få det hela att hålla ihop när man vänder på hela mall-arbetsstycke.
Nu spammar jag min egen tråd Big Time — sorry! Ska snart sluta...
Ber om ursäkt om jag tråkar ut er. Tänkte bara jag skulle visa hur min tapering jig blev till slut.
Nu är det "avslutande stoppanhållet" som @Ola C efterlyste, på plats, såhär ser det ut:
En bit lärk (tror jag) som skruvats i vinkelanhållet på jiggen. Däri sitter två M6 vagnsbultar att fästa stoppanhållet med.
Stoppanhållet är en bit plywood med en slits i.
Det kan skjutas ut knapp fyrtio millimeter beroende hur mycket som behövs. De svarta rattarna kommer från Hornbach.
Gårdagens sågning av benen till utebordet kunde sett ut såhär ungefär om det här anhållet funnits på plats:
Benet placerat på jiggen, längsgående vinkelanhållet justerat och benets kortände stöds mot lilla stoppanhållet. En setup som gör repetitiva snitt till en baggis.
Anledningen till att jag valt att göra det möjligt att skjuta undan stoppanhållet är att jag kan såga ämnen som är längre än jiggen och ändå använda det längsgående vinkelanhållet.
Marginell vinst kanske men flexibilitet lockar alltid...
Så — nu lovar jag att inte posta mer om den här jiggen!
//Ronnie
Ber om ursäkt om jag tråkar ut er. Tänkte bara jag skulle visa hur min tapering jig blev till slut.
Nu är det "avslutande stoppanhållet" som @Ola C efterlyste, på plats, såhär ser det ut:
En bit lärk (tror jag) som skruvats i vinkelanhållet på jiggen. Däri sitter två M6 vagnsbultar att fästa stoppanhållet med.
Stoppanhållet är en bit plywood med en slits i.
Det kan skjutas ut knapp fyrtio millimeter beroende hur mycket som behövs. De svarta rattarna kommer från Hornbach.
Gårdagens sågning av benen till utebordet kunde sett ut såhär ungefär om det här anhållet funnits på plats:
Benet placerat på jiggen, längsgående vinkelanhållet justerat och benets kortände stöds mot lilla stoppanhållet. En setup som gör repetitiva snitt till en baggis.
Anledningen till att jag valt att göra det möjligt att skjuta undan stoppanhållet är att jag kan såga ämnen som är längre än jiggen och ändå använda det längsgående vinkelanhållet.
Marginell vinst kanske men flexibilitet lockar alltid...
Så — nu lovar jag att inte posta mer om den här jiggen!
//Ronnie