Från mig bara — till er alla — en riktigt god jul!
Så är man där igen, tjugofjärde december... Spänningen och förväntningen från barnaåren är borta sedan länge. Som så många andra lägger man ändå lite extra kraft på att göra den här helgen till något speciellt men känner nu att man inte nådde ända fram.
Obotlig tidsoptimist; "Hej, jag heter Ronnie och jag tror att tiden är elastisk."
Ska ändå inte gnälla, hela huset lyser och glittrar av pynt där jag går runt i vårt micro-Versailles och någonstans får jag ändå l i t e kontakt med känslorna från jularna förr.
Jenny och jag firar jul på tumanhand som så många gånger tidigare och det är rätt skönt faktiskt, har blivit mycket av en hemmakatt och hur trevligt det än är med sociala kontakter så är det ganska skönt att i dessa hypade tider få ta ett steg tillbaka och bara vara. Andas ut och bara få känna tacksamhet över att kunna unna sig lite extra vad gäller mat och dryck och få vara lediga tillsammans.
Vet att inte alla kan njuta av den lyxen, normen är att vid juletid ska vi vara lyckliga och tillsammans; konsumtionen galopperar hysteriskt och ingen låtsas om att det finns de som inte har möjlighet att hänga med, de som inte platsar i bilden sas. Vetskapen om det skaver och det är på någotvis trösterikt — ett tecken på att jag inte är helt likgiltig. Frågan är vad som är nästa steg för att komma framåt...
Jag vill nu bara önska alla på Byggahus en skön och givande helg oavsett de olika förutsättningar vi alla lever med; ha en riktigt bra helg!
//Ronnie
Så är man där igen, tjugofjärde december... Spänningen och förväntningen från barnaåren är borta sedan länge. Som så många andra lägger man ändå lite extra kraft på att göra den här helgen till något speciellt men känner nu att man inte nådde ända fram.
Obotlig tidsoptimist; "Hej, jag heter Ronnie och jag tror att tiden är elastisk."
Ska ändå inte gnälla, hela huset lyser och glittrar av pynt där jag går runt i vårt micro-Versailles och någonstans får jag ändå l i t e kontakt med känslorna från jularna förr.
Jenny och jag firar jul på tumanhand som så många gånger tidigare och det är rätt skönt faktiskt, har blivit mycket av en hemmakatt och hur trevligt det än är med sociala kontakter så är det ganska skönt att i dessa hypade tider få ta ett steg tillbaka och bara vara. Andas ut och bara få känna tacksamhet över att kunna unna sig lite extra vad gäller mat och dryck och få vara lediga tillsammans.
Vet att inte alla kan njuta av den lyxen, normen är att vid juletid ska vi vara lyckliga och tillsammans; konsumtionen galopperar hysteriskt och ingen låtsas om att det finns de som inte har möjlighet att hänga med, de som inte platsar i bilden sas. Vetskapen om det skaver och det är på någotvis trösterikt — ett tecken på att jag inte är helt likgiltig. Frågan är vad som är nästa steg för att komma framåt...
Jag vill nu bara önska alla på Byggahus en skön och givande helg oavsett de olika förutsättningar vi alla lever med; ha en riktigt bra helg!
//Ronnie
”Låt hjärtat va medP Pysslarn skrev:
Allt du gör beror på det
När du tycker nånting kommit på glid
Då är det tid att le
För än finns det hopp
Än går jorden i sitt lopp Ingenting är fullt så fel som du tror
Så syster och bror, hys hopp”………….
Nu har jag faktiskt ledsnat lite på den så kallade "Superjiggen" som @Ola C har hittat på och all hype runt den. Man kan ju inte låta bli att undra hur bra den egentligen är och när den egentligen behövs?
Så, som en liten motvikt och för att balansera det hela tänkte jag visa två tekniska framsteg som inte bara är möjliga att med viss möda tillverka även för en lekman — till skillnad från, ja , du vet — utan som man också har V E R K L I G användning för på riktigt.
Den första är sprungen ur ett verkligt behov; jag skulle göra en liten fas på undersidan av en rund platta i mdf samt en avrundning på ovansidan. Kruxet var hur hur den skulle hållas, tyckte den var för liten att köra på fräsbordet så det fick bli med kantfräsen men då ville jag ha den fastspänd.
Detta är min innovation:
Jäpp, "The Super Crocodile"! Håller runda föremål från pyttelitet till ganska stort relativt säkert.
Så här använder man den:
Kommentarer är ju överflödiga, var och en kan ju se att den här produkten har passerat all utveckling.
Genom att fräsa hålen i "The Super Crocodile" med arbetsbänken som mall blir det möjligt att orientera den åt olika håll på valfri plats på bänken. Supersmart!
För den som undrar sågade jag käftens specialutvecklade vinkel med hjälp av en annan innovation — ja, inte min då alltså men ändå — så här. Smidigt och helt odramatiskt.
Fritz und Franz levererar igen!
Den andra innovationen är inget mindre än ett enormt genombrott för mänskligheten som förmodligen kommer att skapa en ny tideräkning. Ett enkelt hjälpmedel av galaktiskt värde helt enkelt får jag väl blygsamt erkänna...
Look and behold:
Gudomlig inspiration och sublim ingenjörskonst (ja, nu är jag ju egentligen inte ingenjör men om jag hade valt den banan så...) har bidragit till denna kreation som med all säkerhet inom kort kommer att vara helt oersättlig i var mans vardag.
Då innovationen är så oerhört avancerad förstår jag att det kan vara svårt att till fullo förstå dess storhet; hur skulle en stenåldersman kunna förstå nyttan av en smartphone?
Den här bilden får nog även den mest tekniskt illiterate att inse att här har vi den felande länken inom ytbehandlingsteknikens område:
Just precis!!! "The Super One Time Super Painters Super Pro Magic Super Handle"!
Med ett enkelt handgrepp monteras en bit skumgummi eller dylikt av lämplig storlek och kvalitet och genast har man i sin darrande hand en fantastisk engångspensel. Ytterst lämplig för de mindre jobben där det kanske är skit samma med finishen...
Skummgummit är efter användning disposabelt och det ergonimiska skaftet är därmed redo för nya uppgifter.
Dessa innovationer — ännu ej mönsterskyddade eller patentsökta eftersom det har varit lite snärjigt på sistone, har varit förkyld också — kommer inom en nära framtid att saluföras som nedladdningsbara WTF-filer. Jag vill uppmana samtliga på Byggahus att ta en allvarlig funderare på om de seriöst anser att de klarar sig utan och hur de tror att deras framtid kommer att gestalta sig i så fall!
Jag tackar för uppmärksamheten och önskar alla en god fortsättning på det nya året!
Slutligen vill jag bara rikta en rak fråga till @Ola C och ber om ett ärligt svar:
Skulle din så kallade "Superjigg" kunna ersätta de båda innovationer som presenterats ovan?
//Ronnie
Så, som en liten motvikt och för att balansera det hela tänkte jag visa två tekniska framsteg som inte bara är möjliga att med viss möda tillverka även för en lekman — till skillnad från, ja , du vet — utan som man också har V E R K L I G användning för på riktigt.
Den första är sprungen ur ett verkligt behov; jag skulle göra en liten fas på undersidan av en rund platta i mdf samt en avrundning på ovansidan. Kruxet var hur hur den skulle hållas, tyckte den var för liten att köra på fräsbordet så det fick bli med kantfräsen men då ville jag ha den fastspänd.
Detta är min innovation:
Jäpp, "The Super Crocodile"! Håller runda föremål från pyttelitet till ganska stort relativt säkert.
Så här använder man den:
Kommentarer är ju överflödiga, var och en kan ju se att den här produkten har passerat all utveckling.
Genom att fräsa hålen i "The Super Crocodile" med arbetsbänken som mall blir det möjligt att orientera den åt olika håll på valfri plats på bänken. Supersmart!
För den som undrar sågade jag käftens specialutvecklade vinkel med hjälp av en annan innovation — ja, inte min då alltså men ändå — så här. Smidigt och helt odramatiskt.
Fritz und Franz levererar igen!
Den andra innovationen är inget mindre än ett enormt genombrott för mänskligheten som förmodligen kommer att skapa en ny tideräkning. Ett enkelt hjälpmedel av galaktiskt värde helt enkelt får jag väl blygsamt erkänna...
Look and behold:
Gudomlig inspiration och sublim ingenjörskonst (ja, nu är jag ju egentligen inte ingenjör men om jag hade valt den banan så...) har bidragit till denna kreation som med all säkerhet inom kort kommer att vara helt oersättlig i var mans vardag.
Då innovationen är så oerhört avancerad förstår jag att det kan vara svårt att till fullo förstå dess storhet; hur skulle en stenåldersman kunna förstå nyttan av en smartphone?
Den här bilden får nog även den mest tekniskt illiterate att inse att här har vi den felande länken inom ytbehandlingsteknikens område:
Just precis!!! "The Super One Time Super Painters Super Pro Magic Super Handle"!
Med ett enkelt handgrepp monteras en bit skumgummi eller dylikt av lämplig storlek och kvalitet och genast har man i sin darrande hand en fantastisk engångspensel. Ytterst lämplig för de mindre jobben där det kanske är skit samma med finishen...
Skummgummit är efter användning disposabelt och det ergonimiska skaftet är därmed redo för nya uppgifter.
Dessa innovationer — ännu ej mönsterskyddade eller patentsökta eftersom det har varit lite snärjigt på sistone, har varit förkyld också — kommer inom en nära framtid att saluföras som nedladdningsbara WTF-filer. Jag vill uppmana samtliga på Byggahus att ta en allvarlig funderare på om de seriöst anser att de klarar sig utan och hur de tror att deras framtid kommer att gestalta sig i så fall!
Jag tackar för uppmärksamheten och önskar alla en god fortsättning på det nya året!
Slutligen vill jag bara rikta en rak fråga till @Ola C och ber om ett ärligt svar:
Skulle din så kallade "Superjigg" kunna ersätta de båda innovationer som presenterats ovan?
//Ronnie
Redigerat:
Jag är dock intresserad av hur du räknade ut optimala krokodilgapsvinkeln. Jag hade nog utan att fundera nämnvärt på det gjort den 90 grader men den du gjort har mindre vinkel än så och det finns säkert nån bra anledning.
Verktygstokig
· Halland
· 7 618 inlägg
Elaka rykten vill gälla att det är Pysslarns 90graders vinkel som är lite felställd..Ola C skrev:
T
trycklös
Trädgårdsfixare
· Blekinge
· 333 inlägg
trycklös
Trädgårdsfixare
- Blekinge
- 333 inlägg
Najs, äntligen jiggar som jag både begriper hur de ska användas - och som jag faktiskt kan klara av att bygga. Många tack för iden med svamphållaren, den kommer jag att ha nytta av väldigt snart.
Skrev jag "specialutvecklad"? Ojdå, det kanske var att ta i... Det är svårt det här med vinklar tycker jag.
Jag satte mig med ett blankt papper och räknade och räknade, först papperet, det var ett. Sedan mina fingrar — fick dem först till åtta stycken och blev lite orolig och kollade bakom justersågen men när jag kontrollräknade blev jag lugn; elva som vanligt. Sedan kom jag inte på mer att räkna på så då vek jag ett flygplan av papperet och kastade det men det kraschade direkt. Alla ombord omkom. Jättesorgligt.
Så då bestämde jag bara att vinkelns spets skulle vara 110 mm ner på mdf-biten och att gapet skulle vara 130 mm brett. Tyckte det blev fint och det var anledning nog för mig.
Det är så jag specialutvecklar saker och ting och vice versa.
//Ronnie
Jag känner en kille som har fjorton fräsar — själv har jag bara fyra, man får ju skämmas. Dessutom har jag bara ett fräsbord vilket känns oerhört fattigt!
Så är det; nu har jag dessutom behov av att fräsa väldigt lite på några småpryttlar och mitt fräsbord med en DW625 känns inte bara overkill utan också lite som risk för kill om man säger så.
Kände att det var läge att förverkliga fantasin om ett litet bord för kantfräsen. Sagt och gjort, har ju inget vettigare för mig...
Det här här vad min hjärna kokade ihop åtmig:
Sidvy av ovansidan.
Baksidan av stödplattan med hål för sladden. (Detta är innan jag insåg mitt första misstag.)
Ovansidan är klädd med fyramillimeters mjölkvit plexi, urtaget för fräsfoten är såpass litet att det blir noll nerbuktning när fräsen är monterad.
Såhär ser det ut med fräsen på plats.
Snabbt hopp bakåt i tiden!
Det här är en hint av min vision. Bordet på plats.
Bordet säkras enkelt med en fästpunkt i benets T-spår vilket skulle bidra till att stadga bordet. Snyggt. Najs. Dumt!
Det visade sig (borde ju kollats) att sladdförstyvningen från fräsen var så jävla styv att den var helt omedgörlig; det räckte alltså inte med ett hål för stickkontakten utan jag var tvungen att göra rum för förstyvningen i två steg för att få till det till slut.
Nu är jag ändå framme vid något som liknar min ursprungliga idé, här hänger bordet över kanten på arbetsbänken. Hål i bordet som frästs med bordet som mall gör att långa Parf-dogs upponer håller det på plats samtidigt som det stöds mot bänkbenet. Överraskande stabilt.
Vill man säkra det ytterligare finns fler alternativ:
Tvingar uppifrån.
Tvingar i sidospåren.
Nu ska jag kopiera Woodpeckers Free Hand Guide (bilden är stulen från nätet), så kan jag börja fräsa på allvar.
Såhär ser det ut såhär långt:
Nöjd med slutresultatet trots diverse tankevurpor som fått rättas till.
I övrigt har jag äntligen hittat en bit vägg att hänga mina skrapor för att rensa limningar där jag varit väl generös med klibb:
Så vet jag var jag har dem.
Annars trodde jag att jag hade ett litet tips men det verkar som om tiden sprungit ifrån mig...
Plakatfärg är en tjock vattenlöslig färg som man kan måla på diverse material, bland annat metall och plast. Finessen med det är att när den torkat kan man rita/skriva på den med blyerts och sedan skölja eller torka bort färgen med en våt trasa. Haft mycket nytta av det under åren.
Bilden visar mitt andra block vit plakatfärg, ca fyrtio år gammalt. Tänkte tipsa om det ikväll men när jag googlar verkar produkten inte finnas kvar...
Ja, herregud, tiden går, man blir verkligen inte yngre.
Men va fan!
//Ronnie
Så är det; nu har jag dessutom behov av att fräsa väldigt lite på några småpryttlar och mitt fräsbord med en DW625 känns inte bara overkill utan också lite som risk för kill om man säger så.
Kände att det var läge att förverkliga fantasin om ett litet bord för kantfräsen. Sagt och gjort, har ju inget vettigare för mig...
Det här här vad min hjärna kokade ihop åtmig:
Sidvy av ovansidan.
Baksidan av stödplattan med hål för sladden. (Detta är innan jag insåg mitt första misstag.)
Ovansidan är klädd med fyramillimeters mjölkvit plexi, urtaget för fräsfoten är såpass litet att det blir noll nerbuktning när fräsen är monterad.
Såhär ser det ut med fräsen på plats.
Snabbt hopp bakåt i tiden!
Det här är en hint av min vision. Bordet på plats.
Bordet säkras enkelt med en fästpunkt i benets T-spår vilket skulle bidra till att stadga bordet. Snyggt. Najs. Dumt!
Det visade sig (borde ju kollats) att sladdförstyvningen från fräsen var så jävla styv att den var helt omedgörlig; det räckte alltså inte med ett hål för stickkontakten utan jag var tvungen att göra rum för förstyvningen i två steg för att få till det till slut.
Nu är jag ändå framme vid något som liknar min ursprungliga idé, här hänger bordet över kanten på arbetsbänken. Hål i bordet som frästs med bordet som mall gör att långa Parf-dogs upponer håller det på plats samtidigt som det stöds mot bänkbenet. Överraskande stabilt.
Vill man säkra det ytterligare finns fler alternativ:
Tvingar uppifrån.
Tvingar i sidospåren.
Nu ska jag kopiera Woodpeckers Free Hand Guide (bilden är stulen från nätet), så kan jag börja fräsa på allvar.
Såhär ser det ut såhär långt:
Nöjd med slutresultatet trots diverse tankevurpor som fått rättas till.
I övrigt har jag äntligen hittat en bit vägg att hänga mina skrapor för att rensa limningar där jag varit väl generös med klibb:
Så vet jag var jag har dem.
Annars trodde jag att jag hade ett litet tips men det verkar som om tiden sprungit ifrån mig...
Plakatfärg är en tjock vattenlöslig färg som man kan måla på diverse material, bland annat metall och plast. Finessen med det är att när den torkat kan man rita/skriva på den med blyerts och sedan skölja eller torka bort färgen med en våt trasa. Haft mycket nytta av det under åren.
Bilden visar mitt andra block vit plakatfärg, ca fyrtio år gammalt. Tänkte tipsa om det ikväll men när jag googlar verkar produkten inte finnas kvar...
Ja, herregud, tiden går, man blir verkligen inte yngre.
Men va fan!
//Ronnie
Ett sån't litet fräsbord skulle jag också behöva göra.
Ja, och skaffa en fräs...
Ja, och skaffa en fräs...
Stiligt fräsbord Ronnie!
Tvingarnas exakta linjering vad gäller hur långt gängan är utskruvad vittnar om att du praktiserat hos tving-Gestapon i Knästorp. Godkänt men två gängvarv ut till hade gett högre betyg
Tvingarnas exakta linjering vad gäller hur långt gängan är utskruvad vittnar om att du praktiserat hos tving-Gestapon i Knästorp. Godkänt men två gängvarv ut till hade gett högre betyg
Redigerat:
Verktygstokig
· Stockholm
· 1 393 inlägg
Smidigt och fint fräsbord Ronnie!
T Testarn skrev:
Men va fan Ronnie! Är du äldre än 28? Skenet bedrar tror jag.P Pysslarn skrev:Jag känner en kille som har fjorton fräsar — själv har jag bara fyra, man får ju skämmas. Dessutom har jag bara ett fräsbord vilket känns oerhört fattigt!
Så är det; nu har jag dessutom behov av att fräsa väldigt lite på några småpryttlar och mitt fräsbord med en DW625 känns inte bara overkill utan också lite som risk för kill om man säger så.
Kände att det var läge att förverkliga fantasin om ett litet bord för kantfräsen. Sagt och gjort, har ju inget vettigare för mig...
Det här här vad min hjärna kokade ihop åtmig:
[bild]
Sidvy av ovansidan.
[bild]
Baksidan av stödplattan med hål för sladden. (Detta är innan jag insåg mitt första misstag.)
[bild]
Ovansidan är klädd med fyramillimeters mjölkvit plexi, urtaget för fräsfoten är såpass litet att det blir noll nerbuktning när fräsen är monterad.
[bild]
Såhär ser det ut med fräsen på plats.
Snabbt hopp bakåt i tiden!
[bild]
Det här är en hint av min vision. Bordet på plats.
[bild]
Bordet säkras enkelt med en fästpunkt i benets T-spår vilket skulle bidra till att stadga bordet. Snyggt. Najs. Dumt!
Det visade sig (borde ju kollats) att sladdförstyvningen från fräsen var så jävla styv att den var helt omedgörlig; det räckte alltså inte med ett hål för stickkontakten utan jag var tvungen att göra rum för förstyvningen i två steg för att få till det till slut.
[bild]
Nu är jag ändå framme vid något som liknar min ursprungliga idé, här hänger bordet över kanten på arbetsbänken. Hål i bordet som frästs med bordet som mall gör att långa Parf-dogs upponer håller det på plats samtidigt som det stöds mot bänkbenet. Överraskande stabilt.
Vill man säkra det ytterligare finns fler alternativ:
[bild]
Tvingar uppifrån.
[bild]
Tvingar i sidospåren.
Nu ska jag kopiera Woodpeckers Free Hand Guide (bilden är stulen från nätet), så kan jag börja fräsa på allvar.
[bild]
Såhär ser det ut såhär långt:
[bild]
[bild]
Nöjd med slutresultatet trots diverse tankevurpor som fått rättas till.
I övrigt har jag äntligen hittat en bit vägg att hänga mina skrapor för att rensa limningar där jag varit väl generös med klibb:
[bild]
Så vet jag var jag har dem.
Annars trodde jag att jag hade ett litet tips men det verkar som om tiden sprungit ifrån mig...
[bild]
Plakatfärg är en tjock vattenlöslig färg som man kan måla på diverse material, bland annat metall och plast. Finessen med det är att när den torkat kan man rita/skriva på den med blyerts och sedan skölja eller torka bort färgen med en våt trasa. Haft mycket nytta av det under åren.
Bilden visar mitt andra block vit plakatfärg, ca fyrtio år gammalt. Tänkte tipsa om det ikväll men när jag googlar verkar produkten inte finnas kvar...
Ja, herregud, tiden går, man blir verkligen inte yngre.
Men va fan!
//Ronnie
Det lilla fina fräsbordet fick hjärnkontoret att ticka igång! Jag har en sådan liten Boschfräs som har vilat sig i skåpet sen lillsyskonet 12v kom till världen.
Kanske dags att hitta på något? Det blir i så fall att jag nog plockar lite idéer från dig. En sak vet jag, av erfarenhet från Moxonbygget, att det behövs bara en fästpunkt i MFT-bordet. Min ganska stora Moxon som jag utsätter för hårda tag var eller varannan dag sitter bara med en M10 ratt + Rampamuff i bordet samt en liten eklist i bordssidans T-list. Bergfast!
Sen kommer nog jag att försöka få till lite belysning underifrån upp på stålet. Ljus kan man ju inte få för mycket av och jag har ju passerat 28 för några år sedan även om jag ofta glömmer det.
Men först är det lite annat som måste påbörjas och avslutas.
Tack för passningen!
Dag
Den där free hand guard var bra med dammsugaranslutning. Den ska jag också sno