Livet i verkstaden är ju inte bara FoU — det byggs ju lite då och då...
Parallellt med klingskydet pysslar jag med det nya bordet till pelarborren, kanske minns någon att jag skulle testa att spänna fast anhållet med hjälp av excenterlås.
Har kört så en tid och kommit fram till att det inte är helt tillfredställande, för att få det stumt måste låsen vara väldigt hårt spända vilket innebär att anhållet kan flyttas när man passerar "överknäckningen" i dem vid låsning.
Siktar därför på en mer konventionell lösning som innebär att jag behöver ha T-spårsskenor på kortändorna av bordet.
Istället för färdiga skenor valde jag att använda aluplattjärn som på min arbetsbänk och måste fräsa spår i bordet; en vansklig operation på fräsbordet.
Det fick göras på arbetsbänken istället.
Riggat för att spänna fast borrbordet.
Ville gärna ha lite mer stödyta för handöverfräsen så det fick ordnas först.
Knåpade ihop en lös "hylla" att spänna fast på ämnet. För skojs skull fick den lite hål här och var.
"Hyllan" fastspänd i nivå med kortänden på borrbordet.
Nu fick jag bra stöd för fräsen plus plats att spänna fast ett anhåll.
Eftersom spåret som skulle fräsas var ganska brett fick det göras i två pass (egentligen sex med tanke på att djupet frästes i tre steg) med anhållet på bägge sidor om spåret. En fräsomgång valde jag att göra som medfräsning för att slippa knöla med sänkning i början av fräsningen. Vet att det på goda grunder inte är att rekommendera men gör det ändå ibland; är man medveten om riskerna, har lite vana och tar det vackert funkar det.
Till spåren har jag gjort egna T-spårsmuttrar med mina nya gängtappar, riktigt kul!
Nu återstår att få klart anhållet och sedan montera bordet på pelarborren så kan ett snart tvåårigt projekt bockas av. Här går det undan!
Avslutningsvis vill jag visa en bagatell som ändå har en viss betydelse:
I hållaren hänger en ny jobbarkompis, en Led-lampa med fot som jag köpt på Lidl. Vid behov av extra ljus kan jag snabbt plocka fram den och ställa den där den behövs. Ett riktigt lyft faktiskt!
Det var allt för nu, hoppas att jag inte tråkat ut dig fullständigt.
//Ronnie
Parallellt med klingskydet pysslar jag med det nya bordet till pelarborren, kanske minns någon att jag skulle testa att spänna fast anhållet med hjälp av excenterlås.
Har kört så en tid och kommit fram till att det inte är helt tillfredställande, för att få det stumt måste låsen vara väldigt hårt spända vilket innebär att anhållet kan flyttas när man passerar "överknäckningen" i dem vid låsning.
Siktar därför på en mer konventionell lösning som innebär att jag behöver ha T-spårsskenor på kortändorna av bordet.
Istället för färdiga skenor valde jag att använda aluplattjärn som på min arbetsbänk och måste fräsa spår i bordet; en vansklig operation på fräsbordet.
Det fick göras på arbetsbänken istället.
Riggat för att spänna fast borrbordet.
Ville gärna ha lite mer stödyta för handöverfräsen så det fick ordnas först.
Knåpade ihop en lös "hylla" att spänna fast på ämnet. För skojs skull fick den lite hål här och var.
"Hyllan" fastspänd i nivå med kortänden på borrbordet.
Nu fick jag bra stöd för fräsen plus plats att spänna fast ett anhåll.
Eftersom spåret som skulle fräsas var ganska brett fick det göras i två pass (egentligen sex med tanke på att djupet frästes i tre steg) med anhållet på bägge sidor om spåret. En fräsomgång valde jag att göra som medfräsning för att slippa knöla med sänkning i början av fräsningen. Vet att det på goda grunder inte är att rekommendera men gör det ändå ibland; är man medveten om riskerna, har lite vana och tar det vackert funkar det.
Till spåren har jag gjort egna T-spårsmuttrar med mina nya gängtappar, riktigt kul!
Nu återstår att få klart anhållet och sedan montera bordet på pelarborren så kan ett snart tvåårigt projekt bockas av. Här går det undan!
Avslutningsvis vill jag visa en bagatell som ändå har en viss betydelse:
I hållaren hänger en ny jobbarkompis, en Led-lampa med fot som jag köpt på Lidl. Vid behov av extra ljus kan jag snabbt plocka fram den och ställa den där den behövs. Ett riktigt lyft faktiskt!
Det var allt för nu, hoppas att jag inte tråkat ut dig fullständigt.
//Ronnie
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 19 092 inlägg
Fast om du använder några maskiner för att förbättra en annan maskin tror jag du kan ta det på FoU-kontot. Inte ska du behöva se det som att du byggt något om det inte ska ut ur ”multiverkstaden”.P Pysslarn skrev:
Nytt bord till pelarborren och ett nytt klingskydd till justersågen — jag har väl nog att göra för nu, eller?
Jaja, jätteviktiga projekt men nu har jag slutgiltigt bestämt konstruktionen i ett annat projekt där det ligger lite material och väntar på att jag ska komma vidare, så...
Har hittills köpt Mirka slippapper på rulle men nyligen kändes det som att Hornbachs urval av Bosch slippapper på rulle var något förmånligare och jag satte ner foten. Köpte en rulle av varje korn och några till.
Vilket har resulterat i en del tänk på slipklossar och nu vet jag plötsligt vad jag vill ha!
Alltså börjar jag göra slipklossar. Fuck borrbord och klingskydd, det här får gå före! De ska göras i MDF, det ska vara enkelt att spänna fast slippapper i dem och de ska vara sköna att hålla i.
Sågar till ett antal bitar — över- och underdel och börjar borra i dem. Det ska vara en genomgående skruv som klämmer ihop halvorna om slippapperet. Slippapperet är 93 mm brett så det är slutmåttet på klossarnas bredd, längden tänker jag 150 mm. Ämnena har övermått.
Lite sent i produktionen men nedre halvan ska ha ett tvärsgående fräst spår i vardera ände. I brist på en "coping sled" vad det nu kan heta på svenska styrde jag ämnena mot en bit OSB mot fräsbordets anhåll. Gick perfekt.
Nedre halvorna har fått sina spår frästa, snart ska de trimmas ner i storlek.
Både övre och nedre halvorna av slipklossarna var för stora så det var dags för Fritz und Franz att göra entré. På längden skulle fem mm tas av i vardera änden och långsidorna skulle ansas med en och en halv mm vardera.
Mätte in och satte en magnetfot som stopp för ämnena varpå jag enkelt kunde korta bitarna utan att behöva mäta och markera snittlinjer; först kapade jag kortändorna med fem mm och sedan långsidorna på samma sätt. Oerhört smidigt.
Tyskarna gör det väldigt enkelt!
Eftersom jag av estetiska skäl ville ha en sextiograders fas i fram- och bakkant på slipklossarna fick Fritz tjänstgöra igen. Ett rätblock om man säger så spändes fast vid Fritz och där kunde jag spänna fast och enkelt såga övre halvans faser i kortändorna.
Överdelen fasad fram och bak.
Och här är fem stycken ofärdiga slipklossar, färdiga i mått och med styrstift för att hålla ihop dem men långt ifrån klara ännu.
Men nu tar jag kväll.
//Ronnie
Jaja, jätteviktiga projekt men nu har jag slutgiltigt bestämt konstruktionen i ett annat projekt där det ligger lite material och väntar på att jag ska komma vidare, så...
Har hittills köpt Mirka slippapper på rulle men nyligen kändes det som att Hornbachs urval av Bosch slippapper på rulle var något förmånligare och jag satte ner foten. Köpte en rulle av varje korn och några till.
Vilket har resulterat i en del tänk på slipklossar och nu vet jag plötsligt vad jag vill ha!
Alltså börjar jag göra slipklossar. Fuck borrbord och klingskydd, det här får gå före! De ska göras i MDF, det ska vara enkelt att spänna fast slippapper i dem och de ska vara sköna att hålla i.
Sågar till ett antal bitar — över- och underdel och börjar borra i dem. Det ska vara en genomgående skruv som klämmer ihop halvorna om slippapperet. Slippapperet är 93 mm brett så det är slutmåttet på klossarnas bredd, längden tänker jag 150 mm. Ämnena har övermått.
Lite sent i produktionen men nedre halvan ska ha ett tvärsgående fräst spår i vardera ände. I brist på en "coping sled" vad det nu kan heta på svenska styrde jag ämnena mot en bit OSB mot fräsbordets anhåll. Gick perfekt.
Nedre halvorna har fått sina spår frästa, snart ska de trimmas ner i storlek.
Både övre och nedre halvorna av slipklossarna var för stora så det var dags för Fritz und Franz att göra entré. På längden skulle fem mm tas av i vardera änden och långsidorna skulle ansas med en och en halv mm vardera.
Mätte in och satte en magnetfot som stopp för ämnena varpå jag enkelt kunde korta bitarna utan att behöva mäta och markera snittlinjer; först kapade jag kortändorna med fem mm och sedan långsidorna på samma sätt. Oerhört smidigt.
Tyskarna gör det väldigt enkelt!
Eftersom jag av estetiska skäl ville ha en sextiograders fas i fram- och bakkant på slipklossarna fick Fritz tjänstgöra igen. Ett rätblock om man säger så spändes fast vid Fritz och där kunde jag spänna fast och enkelt såga övre halvans faser i kortändorna.
Överdelen fasad fram och bak.
Och här är fem stycken ofärdiga slipklossar, färdiga i mått och med styrstift för att hålla ihop dem men långt ifrån klara ännu.
Men nu tar jag kväll.
//Ronnie
Jag har en liten slipklossfråga till er vänner som hänger här.
Nu är slipklossarna färdigfrästa med mitt största avrundningsstål för lite bättre komfort men fräsningen och fasningen har ju öppnat upp mdf-ens lite mjukare inre.
Nu skulle jag vilja "härda" materialet lite och funderar på hur. En lösning skulle kanske kunna vara att pensla på ordentligt förtunnad klarlack (ej vattenburen) ett par gånger och hoppas på att det drar in en bit i mdf-en. Vad tror ni om det, eller finns det ett bättre sätt?
Vet att man kan punktförstärka mdf med tunnflytande CA-lim men det känns som att det skulle gå väl mycket lim.
Tacksam för tips, gärna med bilder om det finns!
//Ronnie
Nu är slipklossarna färdigfrästa med mitt största avrundningsstål för lite bättre komfort men fräsningen och fasningen har ju öppnat upp mdf-ens lite mjukare inre.
Nu skulle jag vilja "härda" materialet lite och funderar på hur. En lösning skulle kanske kunna vara att pensla på ordentligt förtunnad klarlack (ej vattenburen) ett par gånger och hoppas på att det drar in en bit i mdf-en. Vad tror ni om det, eller finns det ett bättre sätt?
Vet att man kan punktförstärka mdf med tunnflytande CA-lim men det känns som att det skulle gå väl mycket lim.
Tacksam för tips, gärna med bilder om det finns!
//Ronnie
Verktygstokig
· Halland
· 7 618 inlägg
Oljehärda?
Vet inte var jag hört det och om det stämmer men...det jag hört är att de som jobbar med stora volymer målad mdf värmepressar sågytorna innan lackering för att göra dom mer kompakta o stänga dom.
Så mitt tips, elda upp klossen! Eller värm upp en lödkolv o dra den längs ytorna, inte med spetsen utan med tjockare delen innan skaftet...eller med frugans strykjärn. Det här hittade jag på i stunden, ta det med en nypa salt.
För övrigt tror jag klossarna kommer överleva utmärkt utan att du gör nånting.
Så mitt tips, elda upp klossen! Eller värm upp en lödkolv o dra den längs ytorna, inte med spetsen utan med tjockare delen innan skaftet...eller med frugans strykjärn. Det här hittade jag på i stunden, ta det med en nypa salt.
För övrigt tror jag klossarna kommer överleva utmärkt utan att du gör nånting.
Redigerat:
Jag tror på ett par lager med klarlack. Mina högtalare i mdf blev ordentligt mycket tåligare efter ett par lager färg och klarlack.P Pysslarn skrev:
Verktygstokig
· Halland
· 7 618 inlägg
Koka den i olja! ?Ola C skrev:
Jag skule nog låtit dom vara som dom är, men om du absolut vill fixa till dom så är min erfarenhet att mdf med fräst eller sågat yta blir hårdrare om man lackar eller målar den. Ditt förslag om klarlack gör dom säkert hårdare på ytan. Ta en fräst eller sågad bit och prova. CA lim blir ju bökigt då det blir lite väl stor yta.P Pysslarn skrev:Jag har en liten slipklossfråga till er vänner som hänger här.
Nu är slipklossarna färdigfrästa med mitt största avrundningsstål för lite bättre komfort men fräsningen och fasningen har ju öppnat upp mdf-ens lite mjukare inre.
[bild]
Nu skulle jag vilja "härda" materialet lite och funderar på hur. En lösning skulle kanske kunna vara att pensla på ordentligt förtunnad klarlack (ej vattenburen) ett par gånger och hoppas på att det drar in en bit i mdf-en. Vad tror ni om det, eller finns det ett bättre sätt?
Vet att man kan punktförstärka mdf med tunnflytande CA-lim men det känns som att det skulle gå väl mycket lim.
Tacksam för tips, gärna med bilder om det finns!
//Ronnie
Med vänlig hälsning, /T
Jodå, det stämmer tydligen!
Igår kväll hittade jag och läste den utmärkta kartläggningen "Att reducera fiberresning i MDF-profiler" av Rüdiger Ott. I kapitel åtta tar han upp "Yttätning genom värmeglättning". Så din idé med strykjärnet är inte dum.
Men min tanke är egentligen att hitta och använda en process som går djupare och gör materialet lite hårdare...
//Ronnie
En skrift på nio kapitel om fiberresning i MDF-profiler. Oh My God!P Pysslarn skrev:
Jag som trodde jag var nördig... Detta tarvar en länk: https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:1079984/FULLTEXT01.pdf
Måste vara en tysk som skrivit... (Utan att ha kollat länkenAlfredo skrev:
En skrift på nio kapitel om fiberresning i MDF-profiler. Oh My God!
Detta tarvar en länk: [länk]
)Ja, där kanske upphovsmannens namn (Rüdiger Ott, bitte steh auf...) blir en liten give away!?T Testarn skrev:Måste vara en tysk som skrivit... (Utan att ha kollat länken
Hur som helst är det en kartläggning av de problem som uppstår i professionella/industriella sammanhang och kopplat till hälsa när man fräser mdf dagligen; men såklart kan problemen skalas ner till hobbysammanhang också och även där vara ogynnsamma ur ett hälsoperspektiv. Att vara rökare och utsätta sig för mdf-damm då och då kanske är en gyllene väg till kol? Dessutom har vi mycket annat miljöskit som påverkar oss (vilket idag tros vara en stark orsak till allergier/intoleranser som uppstår i vuxen ålder) och kan samverka.
Kartläggningen kan verka smal men för ett företag som fräser hundratusentals meter mdf per år blir ju produktionskostnaden ganska mycket lägre om man kan eliminera ett — kanske manuellt — arbetsmoment genom att tillföra ett maskinellt annat.
Och för mig som hobbyskuttare kanske jag kan lära mig något av proffsen och spara lite tid och pengar men framför allt få ett bättre resultat? Vore gött!
//Ronnie
PS Apropå: Visst, tyskarna har ett ord för känslor och 337 för precision respektive ordning.
Eller, näääää....
Nu ljög jag igen!
DS