Undviker man inte det per automatik om hålet är just så stort som bulten? Eller sitter inte de korrekt från början?P Pysslarn skrev:
Originalbalken har ju styrstift som ser till att den kommer i rätt läge, ev styr de även upp bordsbreddningen till höger om klingan. Trots styrstiften har man valt att ha tolvmillimeters hål; kanske för att saker och ting kan få stryk och behöva justeras ändå.
Min sambo Jenny kommenterade med glimten i ögat när jag en gång beklagade mig över all tid jag behövt lägga på att posta kapanhållet till exakt nittio grader mot klingan "Ja, men det är ju en JUSTER-såg!"
Sammanfattningsvis tror jag man ska vara glad för alla eventuella möjligheter att anpassa och justera de olika delarna. Fine tuning ger det där lilla extra i slutänden.
//Ronnie
Min sambo Jenny kommenterade med glimten i ögat när jag en gång beklagade mig över all tid jag behövt lägga på att posta kapanhållet till exakt nittio grader mot klingan "Ja, men det är ju en JUSTER-såg!"
Sammanfattningsvis tror jag man ska vara glad för alla eventuella möjligheter att anpassa och justera de olika delarna. Fine tuning ger det där lilla extra i slutänden.
//Ronnie
Medlem
· Västerbottens län
· 17 926 inlägg
Vid tillverkningen så skruvas balken fast och justeras så den sitter rätt, sedan borras hålen för styrstiften.
För att kunna justera till balken måste ju hålen vara lite större, sedan styrstiften sitter där kvittar passningen på skruvhålen.
Protte
För att kunna justera till balken måste ju hålen vara lite större, sedan styrstiften sitter där kvittar passningen på skruvhålen.
Protte
Long time no see...
Ja, vad är det som händer, eller i mitt fall inte händer?
Covideländet trollar och ställer till det, eftersom både Jenny och jag ingår i varsin riskgrupp tar vi det försiktigt och håller oss på vår kant; det har funkat hittills.
Det som inte har funkat på sistone är min verkstad. Det är svårt att få tid att vara där (lätt avis på min granne som är korttidspermitterad, jobbar två dagar i veckan och har 92% av lönen. Gissa om han får saker och ting gjorda) och det innebär att jag fokuserar på småprojekt så att jag kan känna att det händer något ändå.
Har ett flertal grejor igång men det jag kan presentera nu är två bagateller varav den ena kan vara av större värde än den andra. Du får själv avgöra vilken.
1. Verktyg för montering av rampamuff
Måste börja med att förtydliga att det här är inte min idé från början; det finns såklart ett antal varianter på Youtube, om inte vore det ju aningens konstigt...
En bit ek (limfog) med urtag i ändarna, i vardera ände har jag borrat hål för rampamuffar, M6 respektive M8.
Rampamuffen är idragen underifrån för att den ska pressas in i verktyget när den utsätts för kraft när man ska montera en annan rampamuff i ett ämne. Det är väl det som skiljer mitt verktyg från andra.
Sulan på verktyget har fått ett V-format spår för att underlätta montage på bordsben och dylikt.
Tanken är att man drar i rampamuffen i ämnet med hjälp av ett spärrskaft och hylsa. Ett sätt att göra det är i pelarborren, som jag gjorde med muffarna i verktyget för att få det rätvinkligt, men jag är inte riktigt bekväm med det. Man snurrar chucken för hand och pressar med spaken men min motorik är tydligen kass för jag har ingen känsla för vad som händer.
En fördel med rampamuffverktyget är att man till exempel kan sätta en muff mitt i en skiva av valfritt slag utan att begränsas av vad en pelarborr klarar av.
2. En (till) pappershållare
Massivt feltänk gjorde att jag köpte ett gäng torkrullar på Biltema för något drygt år sedan; det är typen där man drar ut papperet från rullens centrum. Eftersom jag bara hatar den varianten där man blir stående med en papperspiral i näven har rullarna blivit liggande.
Idag när jag var uppe på metalloftet behövde jag lite papper och när jag skuttade ner (nåja...) och hämtade det i träverkstan kom jag på att jag har de här rullarna i gömmorna. Tanken att ha en liten pappersrulle uppe på metalloftet dök upp och kändes dessutom vettig. Från tanke till handling...
Rullet är viktigt. En M8 gängstång i ett rör i ett VP-rör som träs genom rullen ska förhoppningsvis ge ett lätt och bekvämt rull.
En enkel hållare i MDF, några brickor och muttrar gör hållaren komplett. Ingen avrivare, det är tvåhandsoperation som gäller men det kommer att funka bra på metalloftet. Lite färg bara så är det klart och jag slipper "skutta" runt i verkstaden för att få lite papper. Najs!
Inga stora spännande nyheter idag, det händer saker hela tiden men det sker i små små steg och är inte alltid värt att rapportera. Vet inte om dagens rapport räknas till "Värt att rapportera" men jag kände att jag ville förebygga ett eventuellt rykte om att jag gått hädan.
Tack till dig som uthärdat allt detta nonsens!
//Ronnie
Ja, vad är det som händer, eller i mitt fall inte händer?
Covideländet trollar och ställer till det, eftersom både Jenny och jag ingår i varsin riskgrupp tar vi det försiktigt och håller oss på vår kant; det har funkat hittills.
Det som inte har funkat på sistone är min verkstad. Det är svårt att få tid att vara där (lätt avis på min granne som är korttidspermitterad, jobbar två dagar i veckan och har 92% av lönen. Gissa om han får saker och ting gjorda) och det innebär att jag fokuserar på småprojekt så att jag kan känna att det händer något ändå.
Har ett flertal grejor igång men det jag kan presentera nu är två bagateller varav den ena kan vara av större värde än den andra. Du får själv avgöra vilken.
1. Verktyg för montering av rampamuff
Måste börja med att förtydliga att det här är inte min idé från början; det finns såklart ett antal varianter på Youtube, om inte vore det ju aningens konstigt...
En bit ek (limfog) med urtag i ändarna, i vardera ände har jag borrat hål för rampamuffar, M6 respektive M8.
Rampamuffen är idragen underifrån för att den ska pressas in i verktyget när den utsätts för kraft när man ska montera en annan rampamuff i ett ämne. Det är väl det som skiljer mitt verktyg från andra.
Sulan på verktyget har fått ett V-format spår för att underlätta montage på bordsben och dylikt.
Tanken är att man drar i rampamuffen i ämnet med hjälp av ett spärrskaft och hylsa. Ett sätt att göra det är i pelarborren, som jag gjorde med muffarna i verktyget för att få det rätvinkligt, men jag är inte riktigt bekväm med det. Man snurrar chucken för hand och pressar med spaken men min motorik är tydligen kass för jag har ingen känsla för vad som händer.
En fördel med rampamuffverktyget är att man till exempel kan sätta en muff mitt i en skiva av valfritt slag utan att begränsas av vad en pelarborr klarar av.
2. En (till) pappershållare
Massivt feltänk gjorde att jag köpte ett gäng torkrullar på Biltema för något drygt år sedan; det är typen där man drar ut papperet från rullens centrum. Eftersom jag bara hatar den varianten där man blir stående med en papperspiral i näven har rullarna blivit liggande.
Idag när jag var uppe på metalloftet behövde jag lite papper och när jag skuttade ner (nåja...) och hämtade det i träverkstan kom jag på att jag har de här rullarna i gömmorna. Tanken att ha en liten pappersrulle uppe på metalloftet dök upp och kändes dessutom vettig. Från tanke till handling...
Rullet är viktigt. En M8 gängstång i ett rör i ett VP-rör som träs genom rullen ska förhoppningsvis ge ett lätt och bekvämt rull.
En enkel hållare i MDF, några brickor och muttrar gör hållaren komplett. Ingen avrivare, det är tvåhandsoperation som gäller men det kommer att funka bra på metalloftet. Lite färg bara så är det klart och jag slipper "skutta" runt i verkstaden för att få lite papper. Najs!
Inga stora spännande nyheter idag, det händer saker hela tiden men det sker i små små steg och är inte alltid värt att rapportera. Vet inte om dagens rapport räknas till "Värt att rapportera" men jag kände att jag ville förebygga ett eventuellt rykte om att jag gått hädan.
Tack till dig som uthärdat allt detta nonsens!
//Ronnie
Äntligen... Som vi har väntat på att få ett livstecken.
Hoppas att du och Jenny håller er på er (samma) kant fortsatt ett tag framöver. (och inte på var sin kant...)
/T
Edit. Hållaren för pappersrullen kopierar jag skamlöst så jag slipper köpa en i plast liksom jag tidigare gjort med andra briljanta ideer från dig
Hoppas att du och Jenny håller er på er (samma) kant fortsatt ett tag framöver. (och inte på var sin kant...)
/T
Edit. Hållaren för pappersrullen kopierar jag skamlöst så jag slipper köpa en i plast liksom jag tidigare gjort med andra briljanta ideer från dig
Vad har jag gjort med verktyg och maskiner idag...
Ja, det är väl kanske där jag borde rapportera men jag kör i min egen tråd så kontaminerar jag inga andra trådar med mitt mög..
Idag var det här verktygsväskan jag plockade fram:
Här har jag grejor som används när det ska pyntas, guld- och silvertråd, fiskelina mm. Det är första advent och det är lite grejor som ska hängas upp, därav utrustningen.
Det som kommer nu är en berättelse ur mitt liv och har inte mycket med verktyg, maskiner och fordon att göra men det finns människor här på forumet som jag gillar och för de av dem som gitter läsa vill jag berätta lite om mig här i min tråd.
Jag har vuxit upp med en helt underbar morbror, Tore. Född 1925 och bög. Tore hade en fantastisk partner som hette Mart, han var flyktingbarn från Estland och jag älskade honom lika mycket som min morbror.
Tore och Mart samlade på antikviteter och deras femrummare i Linnéstaden i Göteborg var full med förgyllda möbler och glittrande kristallkronor — det var som ett sagoland för mig som barn.
Det ideala julfirandet för mig fick en genom morbror Tore ett slags "Hollywood-inramning" med mycket glitter och guld. Han hade rest jorden runt under flera år under femti- och sextiotalet och tagit hem sådant som öht inte fanns här i Sverige.
Julen blev helt enkelt en magisk tid att njuta av. En fantastisk tid för mig som barn.
Dessvärre dog Mart i cancer, bara fyrtio år gammal 1980 och min morbror kom aldrig riktigt över förlusten.
I ärlighetens namn gjorde jag inte det heller, jag saknar än idag både Mart och min morbror som dog 2004.
Nu snabbspolar jag till vuxen ålder där min partner och jag 1995 drabbas av en nära anhörigs självmord — livet ställdes på ände och blev sig aldrig likt igen. Att fira jul t ex var helt otänkbart.
Men det omöjliga sker, med tiden återerövrar vi vårt liv och hittar ett sätt att fungera och leva vidare med kvalitet. Det vi har drabbats av finns alltid med oss men nu styr det inte längre våra liv och vi mår bra.
Ett tydligt tecken på att vi har återerövrat våra liv är hur vi firar jul — vi har lagt ner julklappar men vi pyntar och förgyller helgen maximalt. Och här är morbror Tore och Mart med; vi kör hårt med ljus, guld och glitter och sådant vi gillar. Farligt nära kitschgränsen. Fast alldeles underbart...
Det här blev en lite märklig "krönika" inser jag men jag ville ändå berätta så här i adventstid; i år kommer ju julen att bli annorlunda för alla men det får vi hacka i oss och ta oss igenom. Se till att den blir så bra som den kan.
Jag önskar er alla så bra helger som det kan bli, ta hand om er själva och varandra.
//Ronnie
Ja, det är väl kanske där jag borde rapportera men jag kör i min egen tråd så kontaminerar jag inga andra trådar med mitt mög..
Idag var det här verktygsväskan jag plockade fram:
Här har jag grejor som används när det ska pyntas, guld- och silvertråd, fiskelina mm. Det är första advent och det är lite grejor som ska hängas upp, därav utrustningen.
Det som kommer nu är en berättelse ur mitt liv och har inte mycket med verktyg, maskiner och fordon att göra men det finns människor här på forumet som jag gillar och för de av dem som gitter läsa vill jag berätta lite om mig här i min tråd.
Jag har vuxit upp med en helt underbar morbror, Tore. Född 1925 och bög. Tore hade en fantastisk partner som hette Mart, han var flyktingbarn från Estland och jag älskade honom lika mycket som min morbror.
Tore och Mart samlade på antikviteter och deras femrummare i Linnéstaden i Göteborg var full med förgyllda möbler och glittrande kristallkronor — det var som ett sagoland för mig som barn.
Det ideala julfirandet för mig fick en genom morbror Tore ett slags "Hollywood-inramning" med mycket glitter och guld. Han hade rest jorden runt under flera år under femti- och sextiotalet och tagit hem sådant som öht inte fanns här i Sverige.
Julen blev helt enkelt en magisk tid att njuta av. En fantastisk tid för mig som barn.
Dessvärre dog Mart i cancer, bara fyrtio år gammal 1980 och min morbror kom aldrig riktigt över förlusten.
I ärlighetens namn gjorde jag inte det heller, jag saknar än idag både Mart och min morbror som dog 2004.
Nu snabbspolar jag till vuxen ålder där min partner och jag 1995 drabbas av en nära anhörigs självmord — livet ställdes på ände och blev sig aldrig likt igen. Att fira jul t ex var helt otänkbart.
Men det omöjliga sker, med tiden återerövrar vi vårt liv och hittar ett sätt att fungera och leva vidare med kvalitet. Det vi har drabbats av finns alltid med oss men nu styr det inte längre våra liv och vi mår bra.
Ett tydligt tecken på att vi har återerövrat våra liv är hur vi firar jul — vi har lagt ner julklappar men vi pyntar och förgyller helgen maximalt. Och här är morbror Tore och Mart med; vi kör hårt med ljus, guld och glitter och sådant vi gillar. Farligt nära kitschgränsen. Fast alldeles underbart...
Det här blev en lite märklig "krönika" inser jag men jag ville ändå berätta så här i adventstid; i år kommer ju julen att bli annorlunda för alla men det får vi hacka i oss och ta oss igenom. Se till att den blir så bra som den kan.
Jag önskar er alla så bra helger som det kan bli, ta hand om er själva och varandra.
//Ronnie
Ny arbetsbänk på gång — äntligen!!!
För några år sedan snabbyggde jag mig ett snik-MFT av virke direkt från brädgården och skiva med hålmönster borrat på frihand; blev väl sådär men har fått funka. Storleken är ca 2070 x 650 mm, något för stort för min verkstad.
Men så för ca två år sedan bestämde jag mig för att göra ett nytt med måtten 1800 x 750 mm med förvaring under skivan för maskiner och annat man ofta använder vid arbetsbänken. Fyra ramar i furu tillverkades (de har presenterats tidigare i tråden och en mdf-skiva till topp sågades till. Och sedan hände som vanligt inte mer. Men nu har jag ledsnat på att flytta runt benen i verkstaden och att de tar plats utan att göra nytta.
Nu har jag dessutom kommit fram till hur jag vill ha arbetsbänken och hur det ska lösas så idag började jag med bygget av den nya bänken. Först ut är att göra hålmönstret i toppskivan innan jag river den gamla bänken. Som mall använder jag en Festool reservskiva som jag köpte för många år sedan.
Placerade mallen ovanpå min skiva och måttade in den samt skruvade ihop skivorna med tre registerskruvar som motsvarar var jag ska ha rampamuffar i bordssargen för att fästa skivan. Dessutom tvingade jag ihop skivorna.
Sedan var det bara att ta en stor centerpunch och göra ett märke för borrspetsen via hålen i mallen ner i toppskivan.
Därefter förborrade jag hål i toppskivan med ett självmatande sextonmillimeters spiralborr för att göra renfräsningen av hålen lite enklare. Under toppskivan låg det självklart en offerskiva för att minimera urflisning av hålen på undersidan. Iofs är skivan 22 mm tjock så jag måste ända fräsa avrundningar av hålen undertill för att få igenom bänktvingar men det kändes rätt att vara noggrann. Att borret var självmatande snabbade verkligen på processen.
Så här såg undersidan ut när 77 hål var borrade:
Helt nöjd med det resultatet.
Dags för de här två kompisarna att göra nytta:
Den stora Dewaltfräsen och ett för ändamålet inköpt kopierstål med kullager nertill som följer hålen i mallen som nu ligger under toppskivan.
Första hålraden fräst:
Väldigt nöjd med resultatet här; när jag känner med fingret i de frästa hålen känner jag ingen kant eller övergång mellan skivan och mallen och en hemmagjord dog av 20 millimeters alurör sitter lika tajt i mina frästa hål som i mallen. Snajsigt!
Nu ska resten av hålen fräsas. Det tar lite tid för jag stannar maskinen mellan varje hål, med dammutsuget ser jag inte tillräckligt bra för att vilja dyka ner i borrhålen men det får ta den tid det tar.
När alla hål är frästa flyttar jag på mallen och registrerar den med hjälp av dogs, borrar och fräser resten av skivan.
Känns väldigt bra att vara igång med det här!
//Ronnie
För några år sedan snabbyggde jag mig ett snik-MFT av virke direkt från brädgården och skiva med hålmönster borrat på frihand; blev väl sådär men har fått funka. Storleken är ca 2070 x 650 mm, något för stort för min verkstad.
Men så för ca två år sedan bestämde jag mig för att göra ett nytt med måtten 1800 x 750 mm med förvaring under skivan för maskiner och annat man ofta använder vid arbetsbänken. Fyra ramar i furu tillverkades (de har presenterats tidigare i tråden och en mdf-skiva till topp sågades till. Och sedan hände som vanligt inte mer. Men nu har jag ledsnat på att flytta runt benen i verkstaden och att de tar plats utan att göra nytta.
Nu har jag dessutom kommit fram till hur jag vill ha arbetsbänken och hur det ska lösas så idag började jag med bygget av den nya bänken. Först ut är att göra hålmönstret i toppskivan innan jag river den gamla bänken. Som mall använder jag en Festool reservskiva som jag köpte för många år sedan.
Placerade mallen ovanpå min skiva och måttade in den samt skruvade ihop skivorna med tre registerskruvar som motsvarar var jag ska ha rampamuffar i bordssargen för att fästa skivan. Dessutom tvingade jag ihop skivorna.
Sedan var det bara att ta en stor centerpunch och göra ett märke för borrspetsen via hålen i mallen ner i toppskivan.
Därefter förborrade jag hål i toppskivan med ett självmatande sextonmillimeters spiralborr för att göra renfräsningen av hålen lite enklare. Under toppskivan låg det självklart en offerskiva för att minimera urflisning av hålen på undersidan. Iofs är skivan 22 mm tjock så jag måste ända fräsa avrundningar av hålen undertill för att få igenom bänktvingar men det kändes rätt att vara noggrann. Att borret var självmatande snabbade verkligen på processen.
Så här såg undersidan ut när 77 hål var borrade:
Helt nöjd med det resultatet.
Dags för de här två kompisarna att göra nytta:
Den stora Dewaltfräsen och ett för ändamålet inköpt kopierstål med kullager nertill som följer hålen i mallen som nu ligger under toppskivan.
Första hålraden fräst:
Väldigt nöjd med resultatet här; när jag känner med fingret i de frästa hålen känner jag ingen kant eller övergång mellan skivan och mallen och en hemmagjord dog av 20 millimeters alurör sitter lika tajt i mina frästa hål som i mallen. Snajsigt!
Nu ska resten av hålen fräsas. Det tar lite tid för jag stannar maskinen mellan varje hål, med dammutsuget ser jag inte tillräckligt bra för att vilja dyka ner i borrhålen men det får ta den tid det tar.
När alla hål är frästa flyttar jag på mallen och registrerar den med hjälp av dogs, borrar och fräser resten av skivan.
Känns väldigt bra att vara igång med det här!
//Ronnie
Grattis, visst är det härligt när tummarna äntligen kommer ur med ett litet plopp.
Visst är det drygt att fräsa ur en hel skiva men det betalar sig i slutänden. Det är en väldigt skön känsla som infinner sig när man väl dammsuger upp de sista spånen (mycket spån blir det).
Sedan gäller det bara att inte tappa tempo utan att komma vidare och få ihop underredet så skivan kan läggas på plats också. Men det fixar du säkert det också, vilket år som helst.
Visst är det drygt att fräsa ur en hel skiva men det betalar sig i slutänden. Det är en väldigt skön känsla som infinner sig när man väl dammsuger upp de sista spånen (mycket spån blir det).
Sedan gäller det bara att inte tappa tempo utan att komma vidare och få ihop underredet så skivan kan läggas på plats också. Men det fixar du säkert det också, vilket år som helst.
@jac: Det har varit ett långt havandeskap med den här bänken, så jag håller med dig — det är skönt att äntligen vara igång.
Tycker dock inte att det blir så mycket spån. Min trötta gamla dammsugare som är kopplad till fräsen gör ändå rätt bra ifrån sig. Och som tur är är det något i min personlighet som gör att jag riktigt kan förlora mig i monotona arbetsuppgifter. Jag liksom slutar tänka och bara gör, kommer i flow liksom. Ibland slutar jag tänka i andra situationer också verkar det som vilket oftast resulterar i mer spill än planerat.
Nu är vi ju farligt nära ett årsskifte men jag tänker ändå inte vara klar med arbetsbänken först nästa år. Nu är det Dizzzziplin und ordnung som gäller. Varje steg är planerat och varje moment förberett. Tror jag...
//Ronnie
Tycker dock inte att det blir så mycket spån. Min trötta gamla dammsugare som är kopplad till fräsen gör ändå rätt bra ifrån sig. Och som tur är är det något i min personlighet som gör att jag riktigt kan förlora mig i monotona arbetsuppgifter. Jag liksom slutar tänka och bara gör, kommer i flow liksom. Ibland slutar jag tänka i andra situationer också verkar det som vilket oftast resulterar i mer spill än planerat.
Nu är vi ju farligt nära ett årsskifte men jag tänker ändå inte vara klar med arbetsbänken först nästa år. Nu är det Dizzzziplin und ordnung som gäller. Varje steg är planerat och varje moment förberett. Tror jag...
//Ronnie
När jag fräste hålen i min skiva så körde jag direkt med ett 20 mm frässtål med bottenskär utan förborrning och utan offerkiva under. Då hjälpte det inte mycket med utsuget på ovansidan.
Så där har du definitivt lyckats tänka rätt.
OT:
När det gäller långa havandeskap så kan jag inte låta bli att dra en parallell till ett nyss avslutat projekt här hemma. Vårt WiFi har länge varit undermåligt så jag skaffade nya accesspunkter mm. Dessa krävde dock lite kabeldragning så kabel och nätverksuttag införskaffades med stor entusiasm (jag fick ju anledning att köpa en kabelklammerpicka också). Men med inköpen avklarade så stannade det hela upp som vanligt. För ett tag sedan så tröttnade jag dock på att ständigt flytta runt den där kabelrullen och påsen med tillbehör så jag tog tag i saken och blev faktiskt klar på ett par dagar. Men saken är den att när jag packade upp prylarna så trillade kvittot ur påsen och jag insåg att detta tydligen påbörjades i mars 2018. (Jag berättade inte för de klagande barnen när detta kunde ha varit fixat egentligen.)
Så där har du definitivt lyckats tänka rätt.
OT:
När det gäller långa havandeskap så kan jag inte låta bli att dra en parallell till ett nyss avslutat projekt här hemma. Vårt WiFi har länge varit undermåligt så jag skaffade nya accesspunkter mm. Dessa krävde dock lite kabeldragning så kabel och nätverksuttag införskaffades med stor entusiasm (jag fick ju anledning att köpa en kabelklammerpicka också). Men med inköpen avklarade så stannade det hela upp som vanligt. För ett tag sedan så tröttnade jag dock på att ständigt flytta runt den där kabelrullen och påsen med tillbehör så jag tog tag i saken och blev faktiskt klar på ett par dagar. Men saken är den att när jag packade upp prylarna så trillade kvittot ur påsen och jag insåg att detta tydligen påbörjades i mars 2018. (Jag berättade inte för de klagande barnen när detta kunde ha varit fixat egentligen.)
Man kan nästan kalla det ett ”elefantprojekt” = 22 månaders dräktighet.P Pysslarn skrev:
Tar det ännu längre tid bli det ett ”alpsalamanderprojekt” = 2-3 års dräktighet.
Tar det ännu längre tid blir det ett ”kråshajsprojekt” = 3,5 års dräktighet.
Men det känns tryggt att det nu har infunnit sig tysk ”Ordnung” och pliktkänsla så jag ser fram emot vernissage i slutet av året!
Kämpa på!
Dag
Haha, genialiskt!P Pysslarn skrev:@jac:
Vi kanske ska starta Firma Allfix AB ihop och bara jobba på löpande räkning — vi kommer att bli oanständigt rika!
Ha en fin andra advent, ser fram emot att ses när det blir möjligt.
//Ronnie
Ändå finns det idioter som kör fastpris, jobbar hysteriskt mycket och pressar in helt orimligt många projekt.
Tack detsamma, vi får hoppas att det här eländet är över snart så att vi kan öppna för trafik över åsen igen ivarjefall till våren.
Hålandet fortsätter...
Flyttat mallen några hål och registrerat den med dogs samt tvingat fast den vid arbetsskivan igen och förborrat för fräsen. Nu ska det fräsas igen.
Sextonmillimeters hål ska bli tjugo i diameter; ställer ner fräsen så att stålet går fritt från kanterna, startar upp och tar ett par varv för att göra hålet. Medfräser sedan några varv för att se till att det blir helt runt och utan kantigheter.
Och här har skivan fått alla sina hål — 126 stycken. Nu ska de bara få en pytteliten 45-graders avfasning på ovansidan för att hålen bättre ska klara att man kör ner dogs och tvingar i dem, plus en avrundning undertill eftersom bänktvingarna inte går igenom annars.
Slutfräsningen av skivan blir ju gjord på samma tid som en bonde snusar som mormor sa (jaja, något längre tid kanske) men det är fortfarande 24 dagar kvar på året...
Jag tror att min nya arbetsbänk blir klar i år!
//Ronnie
Flyttat mallen några hål och registrerat den med dogs samt tvingat fast den vid arbetsskivan igen och förborrat för fräsen. Nu ska det fräsas igen.
Sextonmillimeters hål ska bli tjugo i diameter; ställer ner fräsen så att stålet går fritt från kanterna, startar upp och tar ett par varv för att göra hålet. Medfräser sedan några varv för att se till att det blir helt runt och utan kantigheter.
Och här har skivan fått alla sina hål — 126 stycken. Nu ska de bara få en pytteliten 45-graders avfasning på ovansidan för att hålen bättre ska klara att man kör ner dogs och tvingar i dem, plus en avrundning undertill eftersom bänktvingarna inte går igenom annars.
Slutfräsningen av skivan blir ju gjord på samma tid som en bonde snusar som mormor sa (jaja, något längre tid kanske) men det är fortfarande 24 dagar kvar på året...
Jag tror att min nya arbetsbänk blir klar i år!
//Ronnie