halvtrista??? Vaddå?? Fattar inte...P Pysslarn skrev:Fulsnickrandet fortsätter...
Har äntligen fått lite tid i verkstaden och tagit tag i en hållare för mina parallelltvingar som hittills fått bo där jag för tillfället ställt dem vilket inneburit att de oftast varit ivägen max en minut efter att jag ställt ifrån mig dem.
Nu hänger de på en ful liten hållare — MEN — äntligen ur vägen. Gött!
[bild]
Får göra botgöring så småningom och få till något värdigare (idéer finns såklart) men nu är det akuta problemet löst.
Har också kommit till skott med att bekämpa mörkret — om inte i mitt liv så åtminstone i verkstaden — genom att äntligen sätta ner foten om var och hur många lysrörsarmaturer som ska upp. Det blir två rader om fyra st i varje, med två rör i varje tror jag att jag kommer att få ett tillfredställande allmänljus.
En rad är på plats.
[bild]
När (imorgon) andra raden är på plats ska det hela kopplas ihop med kabel, rör sättas i och därefter räknar jag med att se vad jag gör...
Imorgon ska dessutom den här kompisen få göra sin resa till slutförvaring i källaren; ett frysskåp som sedan några månader inackorderats i verkstaden i väntan på att det ska göras plats för det i källaren.
[bild]
Nu finns det ÄNTLIGEN plats där nere. Av någon konstig anledning är ASAP nästan det samma som en femårsplan i det här huset...
Inga världsomvälvande framsteg inser jag men även tomtesteg leder framåt och just nu behöver jag samla på mig "framgångar". Tyvärr minns jag inte men det finns ett japanskt uttryck som betyder "ständiga förbättringar" — just nu är det min filosofi i arbetet medverkstaden.
Som vanligt är jag imponerad av dig som orkat igenom det här halvtrista, tack!
//Ronnie
Fulsnickrandet når nya höjder!
Känns som att jag hittat ett outtömligt tema...
En månad sedan förra posten, som i sig inte var särskilt intressant, här kommer en ny som dessvärre inte kommer att vara så värst spännande den heller. Mest en skräppost kan man säga.
Har haft i stort sett noll tid i verkstaden sedan några veckor.
Artonde november upptäckte vi att vår äldste mops Moltas hade besvär med höger öga, ögat rann och han kisade med det. När jag kollade det såg jag att pupillen var mycket mindre än den i vänster öga, ett tydligt tecken på smärta.
Iväg till veterinär och ett konstaterande att han mycket riktigt hade en skada jämförbart med ett nålstick som gick rätt djupt. Ok, medicinering med antiinflammatoriskt, smärtlindrande och några olika ögondroppar skulle få honom på banan igen. Återbesök om fyra dagar, tack det blir 1985 kr!
Efter två dagar ser hans öga helt för jävligt ut på morgonen och vi åker akut till vet igen som skyndsamt remitterar honom till ögonexpert på Hallands djursjukhus. (Här vill jag tillägga att vi har en fantastisk veterinär som har tillägnat sig, av eget intresse, en väldigt hög kompetens när det gäller ögonskador och -sjukdomar!)
Ögonexperten konstaterar kraftigt bakterieangrepp som äter sig in i ögat med en väldigt oroväckande hastighet och förstör vävnad i mängder.
Pang! Massor med antibiotika, i sprutor, tabletter och ögondroppar. Andra mediciner sätts också in och jag ska ge honom fem olika ögondroppar med minst fem minuters mellanrum, i timmen, hela dygnet. Detta pågår i fyra dagar med dagliga återbesök på djursjukhuset. Efter tre dagar gick jag runt som i en ständig bakfylla. Nu handlade allt om att rädda ögat.
Dag fem syntes förbättringar och jag kunde gå ner till att behandla honom var tredje timme istället. En enorm lättnad för mig såklart men hade det behövts hade jag givetvis kört vidare på entimmesregimen för Moltas skull.
Återbesöken blev nu varannan dag.
I fredags bestämde vi att nästa återbesök skulle bli på måndag efter lunch men om Moltas skulle knipa med ögat, dra sig undan eller visa andra tecken på smärta skulle vi komma in omedelbart. Hotbilden var att skadan skulle utveckla sig till ett "smältande sår", något som innebär att vävnaden okontrollerbart bryts ner alternativt att ögat skulle eruptera. Det sista innebär att det går hål på ögat eller att det spricker och glaskroppens innehåll väller ut. Detta är naturligtvis en oerhört plågsam upplevelse och i vilket fall vore ögat förlorat.
Söndag eftermiddag hör vi Moltas plötsligt skrika rakt ut och när jag försöker öppna hans ögonlock skriker han högt igen. Lyckas få i honom en halv tablett Tradolan som ju är ett morfinbaserat smärtstillande preparat och åker akut med honom till Hallands djursjukhus. Där konstateras att ögat spruckit och under kvällen tog en veterinär ut det skadade ögat. Vi kunde inte rädda hans öga men hoppas att vi får hem honom på tisdag, enögd men efterlängtad.
Nu är ju en mops varken verktyg eller maskin och absolut inget fordon utan endast ett njutningsmedel — så varför berättar jag nu detta här? Förmodligen för att jag är ledsen och "behöver prata med någon" om det; ber om ursäkt för att just du som läst allt detta tvingades hacka i dig allt det här. Det var inte meningen att lura dig med att det hänt något spännande på verkstadsfronten.
Men det handlar också om att förklara varför jag presenterar här är relativt banala — det har varit dåligt med tid i verkstaden helt enkelt sedan pappa dog och Moltas blev skadad. (Man skulle kunna säga att det har varit en förbannad skithöst helt enkelt!)
Men någonting har hänt ändå. När maskinerna åstadkommer spån eller damm som samlas i tillräckligt rejäla högar föredrar jag att sopa upp skräpet istället för att fylla dammsugaren med det. Är lagom lat och tycker att grovdammsugaren är lite knölig att tömma. Men vanlig sopskyffel är ju inte världsbäst när det gäller att hantera större mängder spån o dyl, oavsett längd på skaftet.
Så på sista tiden har jag fulsnickrat ihop något som inspirerats av amerikansk städutrustning tror jag.
Titta:
Det är fulsnickeri på så låg nivå att det eventuellt kan vara åtalbart men jag ville gärna testa om en sådan här grunka kunde vara något för mig.
Och det var det! En relativt rejäl "skyffellåda" bred som en sopborste så att man kan få upp mycket på en gång. När den är full är det ingen risk att man spiller på väg till sopsäcken; japp, det här ska definitivt utvecklas.
Dettta är prototypen alltså, ihopskruvad av bitar som hämtats från brännhögen.
Nästa version ska ha ett kortare skaft samt ett handtag nere vid botten för att underlätta tömning av den. Men som idé/funktion har mackapären visat sig vara helt rätt för min verkstad.
Jag ber uppriktigt om ursäkt för en lång post som ytterst lite handlat om det som händer i min verkstad. Jag tröstar mig med att det är min tråd och att de som brukar hänga här är justa människor.
Tack!
//Ronnie
Känns som att jag hittat ett outtömligt tema...
En månad sedan förra posten, som i sig inte var särskilt intressant, här kommer en ny som dessvärre inte kommer att vara så värst spännande den heller. Mest en skräppost kan man säga.
Har haft i stort sett noll tid i verkstaden sedan några veckor.
Artonde november upptäckte vi att vår äldste mops Moltas hade besvär med höger öga, ögat rann och han kisade med det. När jag kollade det såg jag att pupillen var mycket mindre än den i vänster öga, ett tydligt tecken på smärta.
Iväg till veterinär och ett konstaterande att han mycket riktigt hade en skada jämförbart med ett nålstick som gick rätt djupt. Ok, medicinering med antiinflammatoriskt, smärtlindrande och några olika ögondroppar skulle få honom på banan igen. Återbesök om fyra dagar, tack det blir 1985 kr!
Efter två dagar ser hans öga helt för jävligt ut på morgonen och vi åker akut till vet igen som skyndsamt remitterar honom till ögonexpert på Hallands djursjukhus. (Här vill jag tillägga att vi har en fantastisk veterinär som har tillägnat sig, av eget intresse, en väldigt hög kompetens när det gäller ögonskador och -sjukdomar!)
Ögonexperten konstaterar kraftigt bakterieangrepp som äter sig in i ögat med en väldigt oroväckande hastighet och förstör vävnad i mängder.
Pang! Massor med antibiotika, i sprutor, tabletter och ögondroppar. Andra mediciner sätts också in och jag ska ge honom fem olika ögondroppar med minst fem minuters mellanrum, i timmen, hela dygnet. Detta pågår i fyra dagar med dagliga återbesök på djursjukhuset. Efter tre dagar gick jag runt som i en ständig bakfylla. Nu handlade allt om att rädda ögat.
Dag fem syntes förbättringar och jag kunde gå ner till att behandla honom var tredje timme istället. En enorm lättnad för mig såklart men hade det behövts hade jag givetvis kört vidare på entimmesregimen för Moltas skull.
Återbesöken blev nu varannan dag.
I fredags bestämde vi att nästa återbesök skulle bli på måndag efter lunch men om Moltas skulle knipa med ögat, dra sig undan eller visa andra tecken på smärta skulle vi komma in omedelbart. Hotbilden var att skadan skulle utveckla sig till ett "smältande sår", något som innebär att vävnaden okontrollerbart bryts ner alternativt att ögat skulle eruptera. Det sista innebär att det går hål på ögat eller att det spricker och glaskroppens innehåll väller ut. Detta är naturligtvis en oerhört plågsam upplevelse och i vilket fall vore ögat förlorat.
Söndag eftermiddag hör vi Moltas plötsligt skrika rakt ut och när jag försöker öppna hans ögonlock skriker han högt igen. Lyckas få i honom en halv tablett Tradolan som ju är ett morfinbaserat smärtstillande preparat och åker akut med honom till Hallands djursjukhus. Där konstateras att ögat spruckit och under kvällen tog en veterinär ut det skadade ögat. Vi kunde inte rädda hans öga men hoppas att vi får hem honom på tisdag, enögd men efterlängtad.
Nu är ju en mops varken verktyg eller maskin och absolut inget fordon utan endast ett njutningsmedel — så varför berättar jag nu detta här? Förmodligen för att jag är ledsen och "behöver prata med någon" om det; ber om ursäkt för att just du som läst allt detta tvingades hacka i dig allt det här. Det var inte meningen att lura dig med att det hänt något spännande på verkstadsfronten.
Men det handlar också om att förklara varför jag presenterar här är relativt banala — det har varit dåligt med tid i verkstaden helt enkelt sedan pappa dog och Moltas blev skadad. (Man skulle kunna säga att det har varit en förbannad skithöst helt enkelt!)
Men någonting har hänt ändå. När maskinerna åstadkommer spån eller damm som samlas i tillräckligt rejäla högar föredrar jag att sopa upp skräpet istället för att fylla dammsugaren med det. Är lagom lat och tycker att grovdammsugaren är lite knölig att tömma. Men vanlig sopskyffel är ju inte världsbäst när det gäller att hantera större mängder spån o dyl, oavsett längd på skaftet.
Så på sista tiden har jag fulsnickrat ihop något som inspirerats av amerikansk städutrustning tror jag.
Titta:
Det är fulsnickeri på så låg nivå att det eventuellt kan vara åtalbart men jag ville gärna testa om en sådan här grunka kunde vara något för mig.
Och det var det! En relativt rejäl "skyffellåda" bred som en sopborste så att man kan få upp mycket på en gång. När den är full är det ingen risk att man spiller på väg till sopsäcken; japp, det här ska definitivt utvecklas.
Dettta är prototypen alltså, ihopskruvad av bitar som hämtats från brännhögen.
Nästa version ska ha ett kortare skaft samt ett handtag nere vid botten för att underlätta tömning av den. Men som idé/funktion har mackapären visat sig vara helt rätt för min verkstad.
Jag ber uppriktigt om ursäkt för en lång post som ytterst lite handlat om det som händer i min verkstad. Jag tröstar mig med att det är min tråd och att de som brukar hänga här är justa människor.
Tack!
//Ronnie
Redigerat:
Kan själv!
· Trelleborg
· 16 383 inlägg
Allt snickeri är bra snickeri?
Känner med Dig och din familj. Håller med Dig om att det är en skithöst. Har nyligen förlorat en kär katt som funnits i vårt liv i 21 år. Har även hänt andra saker som är skit.
Våra djur är familjemedlemmar så jag förstår Dig till fullo vad Du gått igenom med Moltas. Skulle gjort samma sak som Dig om någon av våra katter råkat ut för en olycka. Hoppas Moltas repar sig efter sitt trauma.
Livet blir sig aldrig likt efter sådana händelser, men det går vidare.
Sopskyffelidén tycker jag är smart, något att bygga vidare på. Jag brukar också ta till "skräp" för att testa idéer
Ha de Gôtt!!
Leif
skithöst. Har nyligen förlorat en kär katt som funnits i vårt liv i 21 år. Har även hänt andra saker som är skit.Våra djur är familjemedlemmar så jag förstår Dig till fullo vad Du gått igenom med Moltas. Skulle gjort samma sak som Dig om någon av våra katter råkat ut för en olycka. Hoppas Moltas repar sig efter sitt trauma.
Livet blir sig aldrig likt efter sådana händelser, men det går vidare.
Sopskyffelidén tycker jag är smart, något att bygga vidare på. Jag brukar också ta till "skräp" för att testa idéer
Ha de Gôtt!!
Leif
Om du hade ägnat mindre utrymme åt att ursäkta dig hela tiden så hade posterna varit bra mycket kortare.P Pysslarn skrev:
Det var tråkigt med Moltas öga. Det låter väldigt smärtsamt för honom men även för husse och matte. Jag hoppas också på att han återhämtar sig snart. Visst hjälper det lite att dela med sig av både glädje och sorg. Forumet hade ju blivit ganska "platt" om man bara objektivt skulle hålla sig till tekniska detaljer. Bakom varje skruv eller träbit så finns det ju en människa och själv så tycker jag att du är väldigt generös som delar med dig av livet bakom sopskyffeln eller vad det kan vara som skapas.
För att ändå hålla mig någotsånär till ämnet så undrar jag hur det blev med belysningen? Vad blev det för armaturer till slut och har de kommit i drift? Jag har för mig att vi pratade om det för ganska länge sedan och att jag då lovordade mina nya "prisvärda" T5 armaturer från Biltema. Tyvärr så har det visat sig att jag gjorde en felbedömning där. Visst var de billiga och ljuset är utmärkt - när de lyser. Men tyvärr så har de börjat slockna en efter en lagom efter att garantin har gått ut. Dessutom så finns de inte kvar i sortimentet så det gick inte att byta rakt av heller. Så nu har jag börjat leta alternativ igen.
Sopskyffeln var ju riktigt tjusig, kan det vara denna som du inspirerats av?
https://www.popularwoodworking.com/article/dovetailed-dustpan-forget-plastic-or-metal-pans/
Men det känns lite fel att ha fästet till handtaget inuti skyffeln som i den modellen. Jag gillar nog din variant bättre, med fästet till handtaget på utsidan istället.
Vi ser fram emot den slutliga versionen i valnöt med sinkade fogar och guldinlägg.
Kaizen är ordet du söker. Bra filosofi på många sätt och kan användas på många områden.P Pysslarn skrev:
Sen vill jag instämma i vad andra skriver. Du har ingen anledning av att ursäkta dig. Ibland gör man en enkel lösning som passar tillfället (tiden/materialet/skickligheten man har till hands) som man vet kommer att behöva göras om senare men den underlättar för stunden. Ibland gör man något bara för att skaffa erfarenhet och hitta det egentliga behovet (lite prototyping) och det är gott nog.
Vi kan inte alla vara Ola C eller superduktig lärling i ett skånskt snickeri.
Det betyder inte att det man gör är dåligt. Själv skulle jag vara jättenöjd om jag fick tid/tummen ur att ta tag i min "verkstad" som just nu, under pågående tillbyggnad och renovering, är mer förråd och avstjälpningsplats än verkstad.
Då är det rätt skönt att se att andra också jobbar på i den takt de kan och att enkla lösningar är en bit på vägen.
Kämpa på!
Jag gillar att läsa dina inlägg och se de framsteg du gör, små som stora!
P Pysslarn skrev:Fulsnickrandet når nya höjder!
Känns som att jag hittat ett outtömligt tema...
En månad sedan förra posten, som i sig inte var särskilt intressant, här kommer en ny som dessvärre inte kommer att vara så värst spännande den heller. Mest en skräppost kan man säga.
Har haft i stort sett noll tid i verkstaden sedan några veckor.
Artonde november upptäckte vi att vår äldste mops Moltas hade besvär med höger öga, ögat rann och han kisade med det. När jag kollade det såg jag att pupillen var mycket mindre än den i vänster öga, ett tydligt tecken på smärta.
Iväg till veterinär och ett konstaterande att han mycket riktigt hade en skada jämförbart med ett nålstick som gick rätt djupt. Ok, medicinering med antiinflammatoriskt, smärtlindrande och några olika ögondroppar skulle få honom på banan igen. Återbesök om fyra dagar, tack det blir 1985 kr!
Efter två dagar ser hans öga helt för jävligt ut på morgonen och vi åker akut till vet igen som skyndsamt remitterar honom till ögonexpert på Hallands djursjukhus. (Här vill jag tillägga att vi har en fantastisk veterinär som har tillägnat sig, av eget intresse, en väldigt hög kompetens när det gäller ögonskador och -sjukdomar!)
Ögonexperten konstaterar kraftigt bakterieangrepp som äter sig in i ögat med en väldigt oroväckande hastighet och förstör vävnad i mängder.
Pang! Massor med antibiotika, i sprutor, tabletter och ögondroppar. Andra mediciner sätts också in och jag ska ge honom fem olika ögondroppar med minst fem minuters mellanrum, i timmen, hela dygnet. Detta pågår i fyra dagar med dagliga återbesök på djursjukhuset. Efter tre dagar gick jag runt som i en ständig bakfylla. Nu handlade allt om att rädda ögat.
Dag fem syntes förbättringar och jag kunde gå ner till att behandla honom var tredje timme istället. En enorm lättnad för mig såklart men hade det behövts hade jag givetvis kört vidare på entimmesregimen för Moltas skull.
Återbesöken blev nu varannan dag.
I fredags bestämde vi att nästa återbesök skulle bli på måndag efter lunch men om Moltas skulle knipa med ögat, dra sig undan eller visa andra tecken på smärta skulle vi komma in omedelbart. Hotbilden var att skadan skulle utveckla sig till ett "smältande sår", något som innebär att vävnaden okontrollerbart bryts ner alternativt att ögat skulle eruptera. Det sista innebär att det går hål på ögat eller att det spricker och glaskroppens innehåll väller ut. Detta är naturligtvis en oerhört plågsam upplevelse och i vilket fall vore ögat förlorat.
Söndag eftermiddag hör vi Moltas plötsligt skrika rakt ut och när jag försöker öppna hans ögonlock skriker han högt igen. Lyckas få i honom en halv tablett Tradolan som ju är ett morfinbaserat smärtstillande preparat och åker akut med honom till Hallands djursjukhus. Där konstateras att ögat spruckit och under kvällen tog en veterinär ut det skadade ögat. Vi kunde inte rädda hans öga men hoppas att vi får hem honom på tisdag, enögd men efterlängtad.
Nu är ju en mops varken verktyg eller maskin och absolut inget fordon utan endast ett njutningsmedel — så varför berättar jag nu detta här? Förmodligen för att jag är ledsen och "behöver prata med någon" om det; ber om ursäkt för att just du som läst allt detta tvingades hacka i dig allt det här. Det var inte meningen att lura dig med att det hänt något spännande på verkstadsfronten.
Men det handlar också om att förklara varför jag presenterar här är relativt banala — det har varit dåligt med tid i verkstaden helt enkelt sedan pappa dog och Moltas blev skadad. (Man skulle kunna säga att det har varit en förbannad skithöst helt enkelt!)
Men någonting har hänt ändå. När maskinerna åstadkommer spån eller damm som samlas i tillräckligt rejäla högar föredrar jag att sopa upp skräpet istället för att fylla dammsugaren med det. Är lagom lat och tycker att grovdammsugaren är lite knölig att tömma. Men vanlig sopskyffel är ju inte världsbäst när det gäller att hantera större mängder spån o dyl, oavsett längd på skaftet.
Så på sista tiden har jag fulsnickrat ihop något som inspirerats av amerikansk städutrustning tror jag.
Titta:
[bild]
Det är fulsnickeri på så låg nivå att det eventuellt kan vara åtalbart men jag ville gärna testa om en sådan här grunka kunde vara något för mig.
[bild]
Och det var det! En relativt rejäl "skyffellåda" bred som en sopborste så att man kan få upp mycket på en gång. När den är full är det ingen risk att man spiller på väg till sopsäcken; japp, det här ska definitivt utvecklas.
[bild]
Dettta är prototypen alltså, ihopskruvad av bitar som hämtats från brännhögen.
Nästa version ska ha ett kortare skaft samt ett handtag nere vid botten för att underlätta tömning av den. Men som idé/funktion har mackapären visat sig vara helt rätt för min verkstad.
Jag ber uppriktigt om ursäkt för en lång post som ytterst lite handlat om det som händer i min verkstad. Jag tröstar mig med att det är min tråd och att de som brukar hänga här är justa människor.
Tack!
//Ronnie
Ronnie, Jag lider med dig, jag vet av erfarenhet. Men familjen är viktigare än din verkstad, eller hur? Fokusera nu på Moltas och resten av familjen och skit i resten. Jag skall sno din ide om sopskyffel precis som jag gjort med dina andra ideer tidigare.
Men jag hoppas du kan änga din tid åt dom i familjen som behöver dig nu. Tids nog får du tid till snickeriet. Sköt om dig. /ThomasStort tack för alla medkännande och omtänksamma hälsningar — de värmer gott och jag uppskattar dem mycket!
Nu är äntligen Moltas hemma igen, lite skakig navigerar han omkring med stor försiktighet, såklart ovan vid att bara få information från ett öga.
Såhär ser den lille kämpen ut idag:
Området runt högerögat är rakat och ögonlocken är hopsydda; det ser eländigt ut men pälsen kommer att växa ut igen och svullnaden försvinna. Han kommer undan för undan att vänja sig och så småningom klara sig bra med ett öga men just nu tycker jag väldigt synd om honom.
(Vänsterögat ser lite skumt ut på bilden men är helt ok, det är sidoljuset som syns i glaskroppen.)
Än en gång, tack för alla fina hälsningar!
//Ronnie
Nu är äntligen Moltas hemma igen, lite skakig navigerar han omkring med stor försiktighet, såklart ovan vid att bara få information från ett öga.
Såhär ser den lille kämpen ut idag:
Området runt högerögat är rakat och ögonlocken är hopsydda; det ser eländigt ut men pälsen kommer att växa ut igen och svullnaden försvinna. Han kommer undan för undan att vänja sig och så småningom klara sig bra med ett öga men just nu tycker jag väldigt synd om honom.
(Vänsterögat ser lite skumt ut på bilden men är helt ok, det är sidoljuset som syns i glaskroppen.)
Än en gång, tack för alla fina hälsningar!
//Ronnie
Medlem
· Västerbottens län
· 17 906 inlägg
P Pysslarn skrev:
Ja, där har ni en bild på mig
Prototypen
Det lackar mot jul — underbart för vissa, olidligt för andra och säkert finns det de som inte bryr sig alls. Oavsett var du som läser det här just nu befinner dig på skalan hoppas jag att du får den jul du önskar och behöver; det är ju i år en helg med mycket ledighet för de flesta och i bästa fall kanske det kan innebära lite extra verkstadstid.
Efter alla fina hälsningar med anledning av vår mops Moltas ögonskada som slutade så illa vill jag bara återkoppla lite kort. Moltas är nu smärtfri och har redan börjat vänja sig vid att vara enögd. Han följer gärna väggar, häckar, murar osv nära sin vänstra sida, det hjälper honom att navigera med sitt friska öga men i övrigt har han återgått till att vara den nyfikna och ganska busiga mops han var tidigare. Han — och därmed vi också — är gladare och mera framåt igen.
Tack för all stöttning!!!
Så, vad har hänt här sedan sist då? Beklämmande lite får jag säga, har inte haft mer än någon enstaka timme då och då i verkstaden de sista två månaderna drygt. Det enda jag kan skryta med är att en av två hållare för torkrullar är klar och funkar helt tillfredställande. Såhär ser den ut:
På bilden är den fastspännd på arbetsbänken, där ska den såklart inte vara utan den ska snart vara uppe på väggen under verkstadens elcentral. Där är dock lite annat ivägen just nu.
Nämligen den här konstruktionen:
En "galge" med block och talja som byggdes över trappan för att få ner ett frysskåp i källaren för en tid sedan. Kanske minns någon att jag skrev om detta för några inlägg sedan? Hur som helst firades frysen ner lugnt och stilla helt enligt plan.
Nu ska samma anordning användas för att hissa upp pelarborren som idag står i gamla källarverkstaden. Egentligen är inte "galgen" ivägen för torkrullehållaren utan det är hållaren som kommer att vara ivägen för pelarborren när den ska upp för trappan.
På bilden hänger en orange t-shirt över elcentralen (som saknar lucka, visste inte att det fanns sådana budgetvarianter när jag specade billigaste möjliga för elfirman som installerade den) så därför har jag ingen fancy bild på torkrullehållaren på sin plats. Jaja...
Avrivaren är väl det nya sedan förra posten om den här grunkan; det är en MDF-bit med en bit av ett blad till en bågsåg i en slits helt enkelt.
För att pigga upp det hela litegrand utseendemässigt har jag sprayat bladet orange, plus att jag tror på att markera vassa, taggiga eller spetsiga saker så kanske man tänker på var man har sina tio när man använder prylarna.
Nu blev det en hel del om väldigt lite igen; tack du som läst!
//Ronnie
Efter alla fina hälsningar med anledning av vår mops Moltas ögonskada som slutade så illa vill jag bara återkoppla lite kort. Moltas är nu smärtfri och har redan börjat vänja sig vid att vara enögd. Han följer gärna väggar, häckar, murar osv nära sin vänstra sida, det hjälper honom att navigera med sitt friska öga men i övrigt har han återgått till att vara den nyfikna och ganska busiga mops han var tidigare. Han — och därmed vi också — är gladare och mera framåt igen.
Tack för all stöttning!!!
Så, vad har hänt här sedan sist då? Beklämmande lite får jag säga, har inte haft mer än någon enstaka timme då och då i verkstaden de sista två månaderna drygt. Det enda jag kan skryta med är att en av två hållare för torkrullar är klar och funkar helt tillfredställande. Såhär ser den ut:
På bilden är den fastspännd på arbetsbänken, där ska den såklart inte vara utan den ska snart vara uppe på väggen under verkstadens elcentral. Där är dock lite annat ivägen just nu.
Nämligen den här konstruktionen:
En "galge" med block och talja som byggdes över trappan för att få ner ett frysskåp i källaren för en tid sedan. Kanske minns någon att jag skrev om detta för några inlägg sedan? Hur som helst firades frysen ner lugnt och stilla helt enligt plan.
Nu ska samma anordning användas för att hissa upp pelarborren som idag står i gamla källarverkstaden. Egentligen är inte "galgen" ivägen för torkrullehållaren utan det är hållaren som kommer att vara ivägen för pelarborren när den ska upp för trappan.
På bilden hänger en orange t-shirt över elcentralen (som saknar lucka, visste inte att det fanns sådana budgetvarianter när jag specade billigaste möjliga för elfirman som installerade den) så därför har jag ingen fancy bild på torkrullehållaren på sin plats. Jaja...
Avrivaren är väl det nya sedan förra posten om den här grunkan; det är en MDF-bit med en bit av ett blad till en bågsåg i en slits helt enkelt.
För att pigga upp det hela litegrand utseendemässigt har jag sprayat bladet orange, plus att jag tror på att markera vassa, taggiga eller spetsiga saker så kanske man tänker på var man har sina tio när man använder prylarna.
Nu blev det en hel del om väldigt lite igen; tack du som läst!
//Ronnie
Verktygstokig
· Halland
· 7 597 inlägg
Saknar en bild på pelarborrenP Pysslarn skrev:
Skönt att höra att det går bra för Moltas.
God jul!
Brunt och orange gör sig ju riktigt bra där, en riktig "retrohållare".
Skönt att det går bra för Moltas också. Jag hade själv en hundupplevelse tidigare idag när jag verkligen saknade en sådan rulle. Till mina barns stora glädje så hade nämligen hustrun lovat att ta hand om en kollegas 6-månaders valp ett par timmar i eftermiddags. Vad som dock inte framgick förrän vid avlämningen var att den ännu inte var helt rumsren. Naturligtvis så passade hustrun dessutom på att åka iväg och träna efter en lagom stund och där står jag med valp fast utan rulle...
Nåja, nya vardagsrumsmattan tog det mesta.
Skönt att det går bra för Moltas också. Jag hade själv en hundupplevelse tidigare idag när jag verkligen saknade en sådan rulle. Till mina barns stora glädje så hade nämligen hustrun lovat att ta hand om en kollegas 6-månaders valp ett par timmar i eftermiddags. Vad som dock inte framgick förrän vid avlämningen var att den ännu inte var helt rumsren. Naturligtvis så passade hustrun dessutom på att åka iväg och träna efter en lagom stund och där står jag med valp fast utan rulle...
Nåja, nya vardagsrumsmattan tog det mesta.
Och här kommer bilden!Saknar en bild på pelarborren
Skönt att höra att det går bra för Moltas.
God jul!
Efter diverse förberedelser (femtonspel i källarverkstaden och delar av källaren där pelarborren skulle färdas) spändes borren fast vid en säckakärra lika stabilt som Hannibal Lecter när han hjulades omkring i "När lammen tystnar". Därefter slogs en lastrem med dubbla varv kring pelaren under bordet, och ekipaget var redo för trippen uppför trappan.
Uppe i verkstaden ovanför trappan stod Jenny och gjorde grovjobbet genom att sköta block och talja medan jag bara styrde kärran uppför trappan. Det tog kanske två minuter att fira upp borren och nu är den äntligen uppe i nya verkstaden. Gött!!!
Kaizen, helt enkelt!
//Ronnie