De lyckligaste ögonblicken i snickeriet är när man äntligen har fått tummarna loss och skapat ordning någonstans i snickeriet, om det så bara är att hitta en permanent plats för tio skruvmejslar. Jag njuter varje gång jag kan dra ut en låda och se alla stämjärn ligga ordnade i en prydlig rad eller att bara kasta ett öga på stället där alla tvingar, som förr var spridda över lådor, golv, bord och lutade mot väggar, nu hänger prydligt. 
Ett litet steg för mänskligheten men ett stort steg för mig.
Frågan är väl om mänskligheten ens bryr sig, troligen inte — men... Idag har jag äntligen kommit vidare med locket till spånbehållaren jag (fortfarande) bygger.
Den minnesgode minns kanske att jag körde i diket när jag skulle limma ihop mitt lock på rätt sätt, dvs så som @Ola C har tipsat om och att det visade sig att jag återigen tänkte fel varpå delarna som skulle limmas ihop fick fel dimensioner. Helt skamlöst valde jag att fuska till det hela och frågan var ju vad jag gjorde.
Så här:
Självklart limmade jag bara in en tillsågad remsa med rätt bandorientering. Tarvlig lösning kanske men vad gör man? För säkerhets skull limmade jag på ett tredje lager plywood vilket innebär att jag i min ägo har det maffigaste spånbehållarlock jag någonsin sett.
Att rensåga den här plywoodbiten till färdigt format blev lite av en utmaning. Eftersom det visat sig att spånbehållaren inte är rätvinklig av någon konstig anledning (misstänker min inblandning samt att tegelläkten som bildar stomme inte är helt nittio sas; en riskfylld kombination) så kan ju inte locket heller vara det.
En sida kunde jag köra på justersågen som var ganska tacksam när den var klar.
De återstående sidorna skulle jag ta med TS 55-an på skena. Jodå, det gick ju men det luktade bränt och rök lite fastän jag testade olika varvtal. Ettan var kasst att köra på, bäst gick det på trean med försiktig matning.
Efter att ha sågat två kanter med tjugo minuters paus emellan skonade jag den lille stackaren och plockade fram min gamla AEG KS 66 S istället. Sicken skillnad!
Med sina 1500 Watt och max 66 mm sågdjup löste den uppgiften galant. Trots en klinga med fyrtio tänder tog den sig fram genom plywoodblocket som en ardenner drar en plog genom en stenig leråker, helt utan att bränna. Önskar jag valt den direkt.
Ok, lite putsning senare ser locket ut så här:
Och så här ser fusket ut i närbild nu:
Inte perfekt men det funkar. Och nu inser jag att efter allt extrajobb med den här locket kommer det att bli jobbigt att måla det!
Tack till dig som gnetat på och läst ända hit!
//Ronnie
Frågan är väl om mänskligheten ens bryr sig, troligen inte — men... Idag har jag äntligen kommit vidare med locket till spånbehållaren jag (fortfarande) bygger.
Den minnesgode minns kanske att jag körde i diket när jag skulle limma ihop mitt lock på rätt sätt, dvs så som @Ola C har tipsat om och att det visade sig att jag återigen tänkte fel varpå delarna som skulle limmas ihop fick fel dimensioner. Helt skamlöst valde jag att fuska till det hela och frågan var ju vad jag gjorde.
Så här:
Självklart limmade jag bara in en tillsågad remsa med rätt bandorientering. Tarvlig lösning kanske men vad gör man? För säkerhets skull limmade jag på ett tredje lager plywood vilket innebär att jag i min ägo har det maffigaste spånbehållarlock jag någonsin sett.
Att rensåga den här plywoodbiten till färdigt format blev lite av en utmaning. Eftersom det visat sig att spånbehållaren inte är rätvinklig av någon konstig anledning (misstänker min inblandning samt att tegelläkten som bildar stomme inte är helt nittio sas; en riskfylld kombination) så kan ju inte locket heller vara det.
En sida kunde jag köra på justersågen som var ganska tacksam när den var klar.
De återstående sidorna skulle jag ta med TS 55-an på skena. Jodå, det gick ju men det luktade bränt och rök lite fastän jag testade olika varvtal. Ettan var kasst att köra på, bäst gick det på trean med försiktig matning.
Efter att ha sågat två kanter med tjugo minuters paus emellan skonade jag den lille stackaren och plockade fram min gamla AEG KS 66 S istället. Sicken skillnad!
Med sina 1500 Watt och max 66 mm sågdjup löste den uppgiften galant. Trots en klinga med fyrtio tänder tog den sig fram genom plywoodblocket som en ardenner drar en plog genom en stenig leråker, helt utan att bränna. Önskar jag valt den direkt.
Ok, lite putsning senare ser locket ut så här:
Och så här ser fusket ut i närbild nu:
Inte perfekt men det funkar. Och nu inser jag att efter allt extrajobb med den här locket kommer det att bli jobbigt att måla det!
Tack till dig som gnetat på och läst ända hit!
//Ronnie
Sommaren går mot sitt slut — äntligen!
Vad har hänt sedan sist då? Svaret är tyvärr: inte så mycket som jag tänkt.
Trots att jag verkligen gillar att vi har olika årstider föredrar jag höst och vinter och allt eftersom jag har blivit äldre har jag fått svårare att stå ut med värme; över 22 grader blir det jobbigt och blir det varmare slutar jag fungera både mentalt och fysiskt. Det finns iofs nog de som anser att det förra inte gör någon större skillnad.
Även om förra sommaren var värre har denna tagit ut sin rätt också. När det varit som varmast har jag haft över 27 grader i verkstaden, skitjobbigt helt enkelt, räddningen har varit en fläkt samt att jobba i hantverkarkilt men det har helt klart blivit färre timmar i verkstaden än tänkt.
Färdiggnällt nu! (I stort sett...)
Sommaren har inte bara bjudit på höga temperaturer utan också hög luftfuktighet. Som värst har jag haft runt 70% RF i verkstaden så det blev att skaffa en avfuktare.
Det blev en Wood's MD12 som jag är helnöjd med. Har ställt in den på 50% RF och den är verkligen effektiv. Enda nackdelen (mer gnäll) är att den höjer temperaturen ett par-tre grader under gång men man kan tydligen inte få allt.
Den går inte konstant, jag låter den ta ner luftfuktigheten till önskad nivå och stänger av den och startar upp den igen vid ca 55% RF. Funkar bra för mig tycker jag. Frågan är vilka nivåer ni andra tillåter, tänker jag fel?
Annnat framsteg är att jag delvis övervunnit min fobi för att borra och skruva i mina nya väggar och fått upp lite Sparringskenor på en vägg vilket ger mig möjlighet att få upp en del pryttlar som tagit plats på bänkar och golv för senare sortering och slutförvaring.
Beklagar kass bild men såhär ser det ut:
Min tanke är att det i förlängningen ska fungera för virkesförvaring.
I övrigt är det tomtesteg framåt, det händer saker men inget att rapportera om eller visa bilder på.
Dock har jag i dagarna byggt en ställning över trappan ner till källaren. Detta för att med hjälp av block och talja dels på ett någorlunda kontrollerat sätt (bromsat fritt fall sas) kunna ratta ner ett frysskåp fastspännt på en säckakärra där jag kör och Jenny bromsar. Varför? Umgänget är några år äldre än oss och rejält kryddat med kassa ryggar så hjälp är svårt att få i sådana här lägen. Plus att jag gärna klarar mig själv om det går.
Som kuriosa kan jag nämna att vi med detta frysskåp kommer att ha två stycken i källaren. Vet att det kan uppfattas som aningens märkligt i ett tvåpersonershushåll, inte minst med tanke på att vi har en "halvhöjdsfrys" i köket också.
Vi tycker såklart att det är helt rationellt, inte minst med tanke på att vi har två st fullhöjdskylskåp.
Men "Good things comes in pairs." eller hur?
Dels ska samma block och talja användas för att få upp en pelarborr från gamla verkstaden med hjälp av samma kärra SAMT en bandsåg.
(En Elektra Beckum BAS 316B i — hundra procent ärligt — obetydligt använt skick som ska säljas eftersom jag köpt en italiensk herrejösses bandsåg med obefintlig men på inget sätt tvivelaktig stamtavla.)
Sågen som ska säljas ska få göra sin resa på samma säckakärra och när det här är gjort har femtonspelet i viss mån lösts upp vad gäller gamla/nya verkstaden. Sssschweeeet!
Nu ser jag att varit lika långrandig som vanligt, ber om ursäkt för att du tvingats läsa så här mycket för att få veta att nästan inget hänt. Stort tack för ditt tålamod, hoppas du inte känner dig alltför lurad.
//Ronnie
Vad har hänt sedan sist då? Svaret är tyvärr: inte så mycket som jag tänkt.
Trots att jag verkligen gillar att vi har olika årstider föredrar jag höst och vinter och allt eftersom jag har blivit äldre har jag fått svårare att stå ut med värme; över 22 grader blir det jobbigt och blir det varmare slutar jag fungera både mentalt och fysiskt. Det finns iofs nog de som anser att det förra inte gör någon större skillnad.
Även om förra sommaren var värre har denna tagit ut sin rätt också. När det varit som varmast har jag haft över 27 grader i verkstaden, skitjobbigt helt enkelt, räddningen har varit en fläkt samt att jobba i hantverkarkilt men det har helt klart blivit färre timmar i verkstaden än tänkt.
Färdiggnällt nu! (I stort sett...)
Sommaren har inte bara bjudit på höga temperaturer utan också hög luftfuktighet. Som värst har jag haft runt 70% RF i verkstaden så det blev att skaffa en avfuktare.
Det blev en Wood's MD12 som jag är helnöjd med. Har ställt in den på 50% RF och den är verkligen effektiv. Enda nackdelen (mer gnäll) är att den höjer temperaturen ett par-tre grader under gång men man kan tydligen inte få allt.
Den går inte konstant, jag låter den ta ner luftfuktigheten till önskad nivå och stänger av den och startar upp den igen vid ca 55% RF. Funkar bra för mig tycker jag. Frågan är vilka nivåer ni andra tillåter, tänker jag fel?
Annnat framsteg är att jag delvis övervunnit min fobi för att borra och skruva i mina nya väggar och fått upp lite Sparringskenor på en vägg vilket ger mig möjlighet att få upp en del pryttlar som tagit plats på bänkar och golv för senare sortering och slutförvaring.
Beklagar kass bild men såhär ser det ut:
Min tanke är att det i förlängningen ska fungera för virkesförvaring.
I övrigt är det tomtesteg framåt, det händer saker men inget att rapportera om eller visa bilder på.
Dock har jag i dagarna byggt en ställning över trappan ner till källaren. Detta för att med hjälp av block och talja dels på ett någorlunda kontrollerat sätt (bromsat fritt fall sas) kunna ratta ner ett frysskåp fastspännt på en säckakärra där jag kör och Jenny bromsar. Varför? Umgänget är några år äldre än oss och rejält kryddat med kassa ryggar så hjälp är svårt att få i sådana här lägen. Plus att jag gärna klarar mig själv om det går.
Som kuriosa kan jag nämna att vi med detta frysskåp kommer att ha två stycken i källaren. Vet att det kan uppfattas som aningens märkligt i ett tvåpersonershushåll, inte minst med tanke på att vi har en "halvhöjdsfrys" i köket också.
Vi tycker såklart att det är helt rationellt, inte minst med tanke på att vi har två st fullhöjdskylskåp.
Men "Good things comes in pairs." eller hur?
Dels ska samma block och talja användas för att få upp en pelarborr från gamla verkstaden med hjälp av samma kärra SAMT en bandsåg.
(En Elektra Beckum BAS 316B i — hundra procent ärligt — obetydligt använt skick som ska säljas eftersom jag köpt en italiensk herrejösses bandsåg med obefintlig men på inget sätt tvivelaktig stamtavla.)
Sågen som ska säljas ska få göra sin resa på samma säckakärra och när det här är gjort har femtonspelet i viss mån lösts upp vad gäller gamla/nya verkstaden. Sssschweeeet!
Nu ser jag att varit lika långrandig som vanligt, ber om ursäkt för att du tvingats läsa så här mycket för att få veta att nästan inget hänt. Stort tack för ditt tålamod, hoppas du inte känner dig alltför lurad.
//Ronnie
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 18 920 inlägg
Jag trodde du var med i en baxarsekt. Men det är väl som det är med sekter, alla kommer inte ut som vinnare.
Verktygstokig
· Halland
· 7 597 inlägg
Det är han. Problemet är att Hallands baxarsekt är så utsträckt. Vi är två st. Och det är sådär 7mil mellan oss. .Jag trodde du var med i en baxarsekt. Men det är väl som det är med sekter, alla kommer inte ut som vinnare.
+Att jag alltid jobbar när jag skulle behövas..
Inga problem. Med 5 ungar har man lärt sig att allt ordnar sig . Nu är vi snart på väg att lämna bästkusten för att återigen gynna sveriges baksida med vår tillvaro. På gott eller ont överlåter jag till andra att utvärdera. Mentill dess att flyttlasset går står naturligtvis mina baxarkunskaper mm till fullo förfogande. Och förresten finns det en stående inbjudan till Träslövs hembakeri. Då låt mig veta hur många hb knarkare som önskar så fixar jag sittplats
Rönnis, det där är ett av mina stående dåliga samveten! Vill så gärna träffas; trodde att vi hade all tid i världen. Så dumt. Jag kommer att åka till Italien snart så ju förr dessbättre. PMa mig när det funkar för dig så ser vi till att det blir av. Om inte annat har jag tagit mig till östsidan förr, gör det gärna igen.R Rönnis skrev:
men jag skulle gärna ses när det fortfarande är någorlunda enkelt. Förlåt mig för att vi inte kommit till skott hittills.
//Ronnie
Angående luftfuktigheten så tänker du ungefär
som jag. För virkets skull vill man gärna hålla sig mellan 30-60%. Det är ungefär så mycket det varierar i uppvärmda utrymmen i södra Sverige. Bäst är såklart om det alltid vore precis i mitten av det intervallet hela tiden, men det är lite väl svårt/dyrt att ha sådan klimatkontroll i ett enkelt hemmasnickeri.
Gjutjärn kan börja spontanrosta i luft när det går uppåt 60% eller högre.
som jag. För virkets skull vill man gärna hålla sig mellan 30-60%. Det är ungefär så mycket det varierar i uppvärmda utrymmen i södra Sverige. Bäst är såklart om det alltid vore precis i mitten av det intervallet hela tiden, men det är lite väl svårt/dyrt att ha sådan klimatkontroll i ett enkelt hemmasnickeri.
Gjutjärn kan börja spontanrosta i luft när det går uppåt 60% eller högre.
Stort framsteg i arbetet mot "färdig" verkstad!
Eller kanske inte... Nu känner jag mig som en rubriksättare på Aftonbladet, men det är ganska precis en månad sedan jag rapporterade — nästan ingenting! Känslan av att vilja redogöra för något slags framsteg är överväldigande.
Så, det är inte helt utan stolthet jag tillkännagör att jag byggt inte bara en utan TVÅ hållare för torkrullar av ett slag man kan köpa på bl a Biltema. Ser ut som en vanlig toarulle på steroider ungefär och väger ca tre kg.
Jaha, tänker ni nu. Vilket jävla päron bygger något man kan köpa på samma ställe som rullarna för så lite som ungefär 169:- inkl moms? Joo svarar jag då, det gör jag! För jag är inte lika till mig i Biltemas rullhållare som deras rullar. Rullarna hoppar och studsar på hållarens axel, för ett visst liv och inte sällan står man med en liten nypa papper i handen när man egentligen ville ha ca sexhundratrettio mm, eventuellt mer.
Detta är empirisk kunskap som jag inhämtat på ett i övrigt alldeles ypperligt träbearbetningsställe något söder om Hallandsåsen.
Ok, nu förstår jag att spänningen är olidlig, vad har jag egentligen skapat då?
Behold, torkpappersdispenser RMS 6208/57 1.1:
Ram för väggmontage i fur, fogat halvt-i-halvt med rullhållare i tolv mm mdf.
"Valsen" har en kvadratisk profil för att få rullen att vara stilla, dvs inte snurra genom att diagonalerna är något större än rullhylsans innerdiameter, distansbrickor samt kullager från Biltema på en M12 vagnsbult, sjuttio mm lång i vardera änden. (Slipade bort den fyrkantiga delan av bulten direkt under huvudet för att få kullagret att passa.) På bilden ska bulten in ytterligare något i valsen.
Och så här ser det ut med rullen och valsen på plats.
Här ser man hur kullagret vilar i härför avsett urtag. Den vita brickan har jag gjort av en tunn skärbräda för att eliminera att valsen rör sig i sidled.
Jaha, men funkar det då? Svaret på den frågan är: nä!
Eller snarare: så förbannat bra! Det är lätt att dra till sig papper, det är tyst och går lugnt och smidigt till, precis som avsikten var.
Nu ska jag bara göra klart den där sågtandade anordningen som man river av papperet mot så är projektet avslutat. Måhända en struntsak att rapportera om men jag är riktigt tillfreds måste jag säga.
Ha en skön arbetsvecka, nu är tjugo procent undanstökat!
//Ronnie
Eller kanske inte... Nu känner jag mig som en rubriksättare på Aftonbladet, men det är ganska precis en månad sedan jag rapporterade — nästan ingenting! Känslan av att vilja redogöra för något slags framsteg är överväldigande.
Så, det är inte helt utan stolthet jag tillkännagör att jag byggt inte bara en utan TVÅ hållare för torkrullar av ett slag man kan köpa på bl a Biltema. Ser ut som en vanlig toarulle på steroider ungefär och väger ca tre kg.
Jaha, tänker ni nu. Vilket jävla päron bygger något man kan köpa på samma ställe som rullarna för så lite som ungefär 169:- inkl moms? Joo svarar jag då, det gör jag! För jag är inte lika till mig i Biltemas rullhållare som deras rullar. Rullarna hoppar och studsar på hållarens axel, för ett visst liv och inte sällan står man med en liten nypa papper i handen när man egentligen ville ha ca sexhundratrettio mm, eventuellt mer.
Detta är empirisk kunskap som jag inhämtat på ett i övrigt alldeles ypperligt träbearbetningsställe något söder om Hallandsåsen.
Ok, nu förstår jag att spänningen är olidlig, vad har jag egentligen skapat då?
Behold, torkpappersdispenser RMS 6208/57 1.1:
Ram för väggmontage i fur, fogat halvt-i-halvt med rullhållare i tolv mm mdf.
"Valsen" har en kvadratisk profil för att få rullen att vara stilla, dvs inte snurra genom att diagonalerna är något större än rullhylsans innerdiameter, distansbrickor samt kullager från Biltema på en M12 vagnsbult, sjuttio mm lång i vardera änden. (Slipade bort den fyrkantiga delan av bulten direkt under huvudet för att få kullagret att passa.) På bilden ska bulten in ytterligare något i valsen.
Och så här ser det ut med rullen och valsen på plats.
Här ser man hur kullagret vilar i härför avsett urtag. Den vita brickan har jag gjort av en tunn skärbräda för att eliminera att valsen rör sig i sidled.
Jaha, men funkar det då? Svaret på den frågan är: nä!
Eller snarare: så förbannat bra! Det är lätt att dra till sig papper, det är tyst och går lugnt och smidigt till, precis som avsikten var.
Nu ska jag bara göra klart den där sågtandade anordningen som man river av papperet mot så är projektet avslutat. Måhända en struntsak att rapportera om men jag är riktigt tillfreds måste jag säga.
Ha en skön arbetsvecka, nu är tjugo procent undanstökat!
//Ronnie
richardtenggren
Ingen-gör
· Norrlandet
· 6 589 inlägg
richardtenggren
Ingen-gör
- Norrlandet
- 6 589 inlägg
Bågfilsblad?