Förskott på arv

[Nissens]

Japp den texten finns, men ett sådant gåvobrev kommer att klandras om gåvan utgör en större del av ett dödsbo.

Det är inte bara att läsa en text, det är viktigt också att förstå när man kan använda lagrummet och vad som kommer att ligga till grund för en framtida tvist som inte den som har fått gåvan kommer gå segrande ut.

Som du kanske såg i tråden fanns det erfarenet om just det. (Mess #32)
Efter tre år slog tydligen rättssystemet fast att gåvan inte skulle beröra arvet trots att de övriga icke gåvomottagarna hävdade just att gåvan var då stor att den påverkade laglotterna.

Så du och rättsystemet är tydligen inte överens.

 

[Nissens]

Vilket inte heller påstås i stycket du citerar...

My bad. 🐩

 

[Kilrain]

My bad. 🐩

Fair enough, då kan jag radera mina andra poster.

Ha en bra dag!

 

[Daniel 109]

Det du visar bekräftar att det går utmärkt att skriva bort värdefulla saker från laglotten.

Att jurister driver case de aldrig kan vinna är absolut inget nytt.

Frågan är mer när @Daniel 109 tänker göra sin pudel. Antagligen aldrig. 😊

Ja, du kan ge bort och testamentera hur du vill, så länge det inkräktar på andra arvingars laglott. Det gäller även om man har med formuleringar om att det inte är ett förtida arv. Jag har således inte någon anledning att pudla.

 

[hempularen]

Efter tre år slog tydligen rättssystemet fast att gåvan inte skulle beröra arvet trots att de övriga icke gåvomottagarna hävdade just att gåvan var då stor att den påverkade laglotterna.

exakt varför min kollega "vann", vet jag inte. Jag ville bara belysa att reglerna tydligen är mer komplicerade än att man bara skriver om "inte förskott", och så är allt klart. Men exakt hur fallgroparna kan se ut vet inte jag. Just gåvor som inkräktar på laglotten kan tydligen ställa till andra oväntade effekter.

I vissa sammanhang (har inte koll på alla förutsättningar), så skall tydligen en gåva som inkräktar på laglotten återgå till dödsboet (värdemässigt), sedan vid arvskiftet får gåvomottagaren tillbaka den del av gåvan som inte inkräktar på laglotten. MEN då skall fastigheten, eller vad gåvan nu är, värderas enligt värde på dödsdagen, inte värdet vid gåvotillfället. Håller man gåvan under laglotten, så värderas gåvan vid gåvotillfället. Som sagt jag har inte koll på vilka ev. ytterligare förutsättningar som skall uppfyllas

 

[maria01]

Det mesta av laglotten utan att föräldrar ens förstår hur det blir. Föräldrar är enl barn 1 förbjudna att använda sina sparpengar till någonting. I vårt tycke borde de kunna slippa snåla i vardag när pengar finns. De har jobbat för dem och har all rätt i världen att använda dem. Enl barn 1 måste hus skiftas genast för att de ska slippa kostnader (dvs egentligen för att barn 1 ska få det nu). Vi kommer ändå inte att göra anspråk på det men det är trist när ngn utan samvete försöker lura föräldrar till att detta är nödvändigt för dem själva. Allt för att barn 1 ska få så mkt som möjligt. Att låta föräldrar ha kvar allt tills de avlider hade ju gått att kombinera med en skrivelse om vem hus ska gå till men då förlorar barn 1 på det pga att hen går miste om vinstutveckling på hus.

så ni vill ha arv ? en då först låter det som ni inte är intresserade av pengarna och husen och tycker mor och far ska leva upp allt

 

[Fru Kan Själv]

så ni vill ha arv ? en då först låter det som ni inte är intresserade av pengarna och husen och tycker mor och far ska leva upp allt

Vi är varken helgon som tycker det är roligt att bli lurade eller särskilt giriga som jobbar på att få ut mer än rimligt. Jag förstår att det är svårt att riktigt förstå situationen för den känns inte normal för oss heller. Vi har råkat få en släkting som alltid styrt allt i vår tillvaro när hen varit i närheten, använder familj och vänner som verktyg, ljuger, bryter löften, manipulerar utan att någonsin bry sig om vad andra känner eller tycker. Det är inte bara vi som drabbas utan många i hens närhet. Vi har minimerat kontakt för att skydda vår familj och då vi måste träffas sätter vi numera tydligare gränser. Det är en sådan person som man börjar få ont i magen när man vet att man måste träffa. Och nu har då hen börjat jobba stenhårt på att se till att framtida arv till så stor del som möjligt ska tillfalla hen. Det är jättetråkigt då föräldrar numera mest pratar om detta och börjat oroa sig för sin ekonomi helt utan anledning. Men det känns inte rimligt att bara säga "ok, ta allt, vi vågar inte bråka med dig för då kanske vi råkar illa ut"

 

[Fru Kan Själv]

Jag tror det viktigaste här är att barn 2 tar ett seriöst samtal med föräldrarna.

Som jag tolkar det så är barn 2 den som mer frekvent är i kontakt med föräldrarna, medan barn 1 har mindre kontakt, men kanske större saker när kontakt finns. Det är extremt vanligt att man inte uppskattar det man har tillgång till hela tiden så mycket som man borde och det kan vara lämpligt att göra föräldrarna medvetna om det, om de inte ser det själva. I vår familj är vi 4 barn som under olika perioder i livet har hjälpt föräldrarna olika mycket, baserat på hur livet i övrigt ser ut. Just nu är min syster med mamma (pappa har gått bort) väldigt ofta, och jag lite mer sällan. Det innebär att syrran får mer skit från mamma, medan mamma blir glad när jag kommer på besök eller när hon får komma till mig. Det blir som vardag och julafton för ett barn. Här försöker jag då att förklara för mamma att jag inte på något sätt är bättre eller mer (eller för all del mindre) värd än min syster, och att hon måste uppskatta henne också. Det kommer barn 1 i TS familj inte göra som jag uppfattar det, men det är viktigt att barn 2 talar om att det känner sig "osynlig" i jämförelse.

Om det är så att föräldrarna inte själva besöker landstället längre, så är det bästa kanske att sälja det, så slipper man en massa problem. Vill barn-1 ha landstället, så är det bara att delta i budgivning som övriga intressenter. Så gjorde mina föräldrar för att slippa diskussioner om hur mycket det var värt, vem/vilka som kunde använda det när och hur. Så länge det var deras så var vi alltid välkomna, men de var noga med att påpeka att det var deras ställe om det någon gång blev diskussion om vem som skulle dit vilken vecka på semestern.

Sen måste man vara tydlig med föräldrarna att deras saker och deras pengar gör de vad de vill med, det har inte barnen med att göra. Vill de spendera sina pengar så har de full rätt att göra det.
Min mormor försökte spela ut folk mot varandra och styra och kontrollera människor genom att prata om arvet, "Om du kommer och hjälper mig med det här ska du få ärva X", "Om du inte hjälper mig med det här kommer jag stryka dig ur testamentet" etc. När hon försökte det med mig så sa jag "Det är dina pengar, du gör vad du vill med dem. Du kan skänka bort allt, du kan resa för dina pengar, du kan testamentera dem var du vill. Det är dina pengar, inte mina.". Hon blev lite paff och sa sen "Menar du att jag får resa för mina pengar, även om det då blir ett mindre arv?". Jag svarade "Självklart" och sen den dagen försökte hon aldrig med manipulera mig med arvsdiskussioner. Samtidigt så tror jag det var en ögonöppnare för henne att få höra att hon faktiskt fick använda sina pengar som hon ville.

Låter som om du förstått situationen mkt väl och vi resonerar mkt lika. Jag tror det hade gått att prata med föräldrar om det varit för 10 år sedan men nu är de inte lika kvicka i tanken längre. En förälder är en bit in i demens och den andra litar numera på allt barn 1 säger. Förr fanns litet mer kritiskt tänkande men med åldern verkar det inte fungera. Även allt vi anförtror förälder förs numera vidare utan filter och eftertänksamhet till barn 1. När så är möjligt kan det användas till att ställa andra i dålig dager. Det här är ännu tråkigare än själva arvsfrågan. Vad vi än skulle försöka säga tex att det finns ingen oro för ekonomin då det finns sparpengar att använda skulle det användas emot oss och barn 1 bli rasande. Sannolikt får vi rådfråga en jurist för att inte bli helt lurade.

 

[Nissens]

exakt varför min kollega "vann", vet jag inte. Jag ville bara belysa att reglerna tydligen är mer komplicerade än att man bara skriver om "inte förskott", och så är allt klart. Men exakt hur fallgroparna kan se ut vet inte jag. Just gåvor som inkräktar på laglotten kan tydligen ställa till andra oväntade effekter.

I vissa sammanhang (har inte koll på alla förutsättningar), så skall tydligen en gåva som inkräktar på laglotten återgå till dödsboet (värdemässigt), sedan vid arvskiftet får gåvomottagaren tillbaka den del av gåvan som inte inkräktar på laglotten. MEN då skall fastigheten, eller vad gåvan nu är, värderas enligt värde på dödsdagen, inte värdet vid gåvotillfället. Håller man gåvan under laglotten, så värderas gåvan vid gåvotillfället. Som sagt jag har inte koll på vilka ev. ytterligare förutsättningar som skall uppfyllas

Ok, jag tror att det senare gäller om det är en gåva när man inte angett att det ”inte är förskott på arv”.

Har inte hittat något annat än att skrivningen gäller om man gjort rätt i övrigt.

 

[Nissens]

Ja, tror du något annat så trollar du. 🤡
Vi har inte haft någon gåvo och arvsskatt på många herrans år i Sverige.

Jag backar på gåvoskatt, det där är knivigare än arvsskatt, för arvsskatt finns inte.

Gåvoskatt har jag inte koll på helt enkelt.

 

[Fairlane]

Låter som om du förstått situationen mkt väl och vi resonerar mkt lika. Jag tror det hade gått att prata med föräldrar om det varit för 10 år sedan men nu är de inte lika kvicka i tanken längre. En förälder är en bit in i demens och den andra litar numera på allt barn 1 säger. Förr fanns litet mer kritiskt tänkande men med åldern verkar det inte fungera. Även allt vi anförtror förälder förs numera vidare utan filter och eftertänksamhet till barn 1. När så är möjligt kan det användas till att ställa andra i dålig dager. Det här är ännu tråkigare än själva arvsfrågan. Vad vi än skulle försöka säga tex att det finns ingen oro för ekonomin då det finns sparpengar att använda skulle det användas emot oss och barn 1 bli rasande. Sannolikt får vi rådfråga en jurist för att inte bli helt lurade.

Det är riktigt tufft. Blir båda dementa så kan en god man behövas och det skulle faktiskt kunna blockera för syskonet som vill roffa åt sig allt.

Jag tror ändå på att försöka så föräldrarna att sälja fritidshuset och förklara att de då inte behöver oroa sig över ekonomin. Om man vill hålla det inom familjen så finns alltid möjligheten för syskonet att köpa.

 

[fribygg]

Gåvoskatt har jag inte koll på helt enkelt.

Gåvoskatten avskaffades år 2005.

 

[Nötegårdsgubben]

En förälder är en bit in i demens

Är den föräldern dement ”på riktigt” finns möjlighet att ansöka om god man för hen så att tillgångarna skyddas mot en förslagen lycksökare som syskonet verkar vara.

den andra [föräldern] litar numera på allt barn 1 säger. Förr fanns litet mer kritiskt tänkande men med åldern verkar det inte fungera.

Det här är svårare att hantera, då man som andra sagt fritt förfogar över sin egendom medan man lever, men försök ändå spela rättvisekorten om nu föräldern faktiskt vill vara rättvis.

Ett sätt vore att komma med egna förslag: exempelvis att syskonet får köpa fritidshuset för halva marknadsvärdet och att du får de pengarna kontant, så att båda får lika mycket samtidigt. För om all information ändå förs vidare till syskonet är det ju lämpligt att det man själv föreslår är oförvitligt och rättvist.

 

[Nissens]

Ja, du kan ge bort och testamentera hur du vill, så länge det inkräktar på andra arvingars laglott. Det gäller även om man har med formuleringar om att det inte är ett förtida arv. Jag har således inte någon anledning att pudla.

Då får du nog som omväxling ge en länk till det påståendet. Jag har ju gjort det som säger motsatsen.

 

[Daniel 109]

Det räcker att läsa det som står i länken du postade.

” Laglotten är halva arvslotten. Det går alltså inte att ge bort allt man äger till ett barn så att det inte finns något kvar till övriga barn vid kommande arvskifte. ”

Det påstår du ju att du har läst.