11 391 läst · 134 svar
11k läst
134 svar
Flytta från huset till lägenhet - vid 60 eller aldrig?
Problemet är väl inte större än man gör det?
Visst borde man städa bort de värsta pinsamheterna innan någon får syn på dom, men resten finns det olika lösningar på
!: Städa bort så mycket som möjligt så arvingarna slipper allt arbete
2: Lämna över jobbet till proffsen, det finns många firmor som tar hand om dödsbon. Säljer det som går och kastar resten
3: Sälj kåken as is, med ,möbler, skrot och allt. Det kan mycket väl hända att den nya köparen faktiskt gillar 60- 70-tals-möblerna och behöver/vill ha verktygen och redskapen
Allt är en prisfråga
Vi köpte huset av ett dödsbo as is, med soffor, porslin, lampor, sillburkar och allt.Arvingarna tog vad dom ville ha och lämnade resten till oss. Passade oss eftersom vi flyttade från en husbuss till villa. Då kunde vi byta ut möblerna en grej i taget och faktiskt ta oss tid att bestämma hur vi ville ha det.
Så, handen på hjärtat, är det verkligen ert problem med dödstädningen?
Visst borde man städa bort de värsta pinsamheterna innan någon får syn på dom, men resten finns det olika lösningar på
!: Städa bort så mycket som möjligt så arvingarna slipper allt arbete
2: Lämna över jobbet till proffsen, det finns många firmor som tar hand om dödsbon. Säljer det som går och kastar resten
3: Sälj kåken as is, med ,möbler, skrot och allt. Det kan mycket väl hända att den nya köparen faktiskt gillar 60- 70-tals-möblerna och behöver/vill ha verktygen och redskapen
Allt är en prisfråga
Vi köpte huset av ett dödsbo as is, med soffor, porslin, lampor, sillburkar och allt.Arvingarna tog vad dom ville ha och lämnade resten till oss. Passade oss eftersom vi flyttade från en husbuss till villa. Då kunde vi byta ut möblerna en grej i taget och faktiskt ta oss tid att bestämma hur vi ville ha det.
Så, handen på hjärtat, är det verkligen ert problem med dödstädningen?
men hallå du skrev ju tidigare att ni hade flyttat från en gård ??ÅkeSun skrev:Problemet är väl inte större än man gör det?
Visst borde man städa bort de värsta pinsamheterna innan någon får syn på dom, men resten finns det olika lösningar på
!: Städa bort så mycket som möjligt så arvingarna slipper allt arbete
2: Lämna över jobbet till proffsen, det finns många firmor som tar hand om dödsbon. Säljer det som går och kastar resten
3: Sälj kåken as is, med ,möbler, skrot och allt. Det kan mycket väl hända att den nya köparen faktiskt gillar 60- 70-tals-möblerna och behöver/vill ha verktygen och redskapen
Allt är en prisfråga
Vi köpte huset av ett dödsbo as is, med soffor, porslin, lampor, sillburkar och allt.Arvingarna tog vad dom ville ha och lämnade resten till oss. Passade oss eftersom vi flyttade från en husbuss till villa. Då kunde vi byta ut möblerna en grej i taget och faktiskt ta oss tid att bestämma hur vi ville ha det.
Så, handen på hjärtat, är det verkligen ert problem med dödstädningen?
Själv har jag gjort resan åt andra hållet än trådrubriken, inte fyllda 60 men inte så långt ifrån
- från hyreslägenhet, BRF, störningskänsliga grannar vägg i vägg och en massa trassel kring detta - till egen tomt på några tusen kvadrat med stuga på.
Det fins inget som på något sätt lockar mig tillbaka till lägenhetslivet igen och jag kommer på mig flera gånger när jag sitter i bilköer och ser en massa lägenhetshus med balkong där somliga sitter och röker en cigarett och funderade på hur fasen jag kunde stå ut med det livet, packade som sillar och ofriheten att kunna göra något med boende (iom. at det är annans egendom) som inte kunde återställas igen, risk för krav på ersättning av slitage och andra subjektiva saker, så länge som jag gjorde - och det var ändå på lugnt område utan stök och nära till pendeltågen... - lyxområde enligt vissa
Men det är nu jag har lyx - inga krav från andra etc. ingen buller genom huset och aktiviteter utanför kl 5:00-6:00 på morronen som jag först efter jag flyttat förstått var det som gav mig magmigrän ca 2 ggr i månaden - i 30 år - och nu 0 - 1 ggr per år och vill jag göra hål rakt genom ytterväggen så kan jag göra det utan att fråga lov någon stans innan eller får ett nekande.
Det är lyx och frihet, men visst, en del saker som måste göras i tomt och på hus, och det är något jag själv bestämmer när det skall göras, och visst den dagen man bli helt ofärdig är kanske inte så kul men den dagen får lösas då när det sker.
- från hyreslägenhet, BRF, störningskänsliga grannar vägg i vägg och en massa trassel kring detta - till egen tomt på några tusen kvadrat med stuga på.
Det fins inget som på något sätt lockar mig tillbaka till lägenhetslivet igen och jag kommer på mig flera gånger när jag sitter i bilköer och ser en massa lägenhetshus med balkong där somliga sitter och röker en cigarett och funderade på hur fasen jag kunde stå ut med det livet, packade som sillar och ofriheten att kunna göra något med boende (iom. at det är annans egendom) som inte kunde återställas igen, risk för krav på ersättning av slitage och andra subjektiva saker, så länge som jag gjorde - och det var ändå på lugnt område utan stök och nära till pendeltågen... - lyxområde enligt vissa
Men det är nu jag har lyx - inga krav från andra etc. ingen buller genom huset och aktiviteter utanför kl 5:00-6:00 på morronen som jag först efter jag flyttat förstått var det som gav mig magmigrän ca 2 ggr i månaden - i 30 år - och nu 0 - 1 ggr per år och vill jag göra hål rakt genom ytterväggen så kan jag göra det utan att fråga lov någon stans innan eller får ett nekande.
Det är lyx och frihet, men visst, en del saker som måste göras i tomt och på hus, och det är något jag själv bestämmer när det skall göras, och visst den dagen man bli helt ofärdig är kanske inte så kul men den dagen får lösas då när det sker.
Allvetare
· Västra Götaland
· 10 941 inlägg
För mig är det en liten ge och ta. Hyresrätter har sin obryddsamhet och frihet. Ofta mycket parker och ståk nära. Lyxen med väldigt få måsten, med priset av att man får gilla läget lite.X xxargs skrev:Själv har jag gjort resan åt andra hållet än trådrubriken, inte fyllda 60 men inte så långt ifrån
- från hyreslägenhet, BRF, störningskänsliga grannar vägg i vägg och en massa trassel kring detta - till egen tomt på några tusen kvadrat med stuga på.
Det fins inget som på något sätt lockar mig tillbaka till lägenhetslivet igen och jag kommer på mig flera gånger när jag sitter i bilköer och ser en massa lägenhetshus med balkong där somliga sitter och röker en cigarett och funderade på hur fasen jag kunde stå ut med det livet, packade som sillar och ofriheten att kunna göra något med boende (iom. at det är annans egendom) som inte kunde återställas igen, risk för krav på ersättning av slitage och andra subjektiva saker, så länge som jag gjorde - och det var ändå på lugnt område utan stök och nära till pendeltågen... - lyxområde enligt vissa
Men det är nu jag har lyx - inga krav från andra etc. ingen buller genom huset och aktiviteter utanför kl 5:00-6:00 på morronen som jag först efter jag flyttat förstått var det som gav mig magmigrän ca 2 ggr i månaden - i 30 år - och nu 0 - 1 ggr per år och vill jag göra hål rakt genom ytterväggen så kan jag göra det utan att fråga lov någon stans innan eller får ett nekande.
Det är lyx och frihet, men visst, en del saker som måste göras i tomt och på hus, och det är något jag själv bestämmer när det skall göras, och visst den dagen man bli helt ofärdig är kanske inte så kul men den dagen får lösas då när det sker.
Ensligt hus. Skönt ingen där, man får som man vill och bestämmer själv. Ingen att lägga sig i vad man gör. Med priset att man är off, får fixa med saker, måste ha bil etc.
Jag gillar både och
jag förstår inte varför visa tar upp det här att tomten måste skötas om nu bor i villa/stuga det behöver man inte alls göra finns tomter som är så små att man bara kan grusa allt eller bara låta det vara
har man större tomt kan man ju bara låta den växa igen kan var väldigt vackert med natur tomt som det heter
har man större tomt kan man ju bara låta den växa igen kan var väldigt vackert med natur tomt som det heter
Allvetare
· Västra Götaland
· 10 941 inlägg
Då måste den anläggas på det viset, kräver jobb också eller om det redan är etablerat mycket ovanligt.M maria01 skrev:jag förstår inte varför visa tar upp det här att tomten måste skötas om nu bor i villa/stuga det behöver man inte alls göra finns tomter som är så små att man bara kan grusa allt eller bara låta det vara
har man större tomt kan man ju bara låta den växa igen kan var väldigt vackert med natur tomt som det heter
Växa igen går väl bra, så länge det inte växer igen på ett sätt som skadar huset
Moderator
· Stockholm
· 52 838 inlägg
Fast då borde man fundera lite över hur tillvaron blir i huset den dag man inte klarar att klippa gräset själv. Om man inte får/bör köra bil längre osv. Visst är man tillräckligt rik, så att man lätt kan spendera några 100 000 om året på taxi så kanske bilkörningen klarar sig. men även liknande summor på att hålla tomten och huset i någorlunda rimligt skick. Går det att leva ett komplett sitt liv på bottenvåningen? Att gå upp för en trappa kan vara ett heldagsjobb när man blir riktigt gammal, om det överhuvudtaget är möjligt.Dan1891 skrev:
Klart man skall fundera.H hempularen skrev:Fast då borde man fundera lite över hur tillvaron blir i huset den dag man inte klarar att klippa gräset själv. Om man inte får/bör köra bil längre osv. Visst är man tillräckligt rik, så att man lätt kan spendera några 100 000 om året på taxi så kanske bilkörningen klarar sig. men även liknande summor på att hålla tomten och huset i någorlunda rimligt skick. Går det att leva ett komplett sitt liv på bottenvåningen? Att gå upp för en trappa kan vara ett heldagsjobb när man blir riktigt gammal, om det överhuvudtaget är möjligt.
Men alternativet här i tråden är ju att förutsätta att man blir ett kolli och då flytta 10-20 år i förväg oavsett om behovet finns där och då eller inte.
Det finns inte något svart eller vitt i den här frågan är ju tydligt. Men jag förstår inte varför jag exempelvis skulle ta hypotetiska 15-20% av mitt liv och välja bort att må bra under de åren bara för att göra det lite "enklare" och inte så betungande för den del då jag eventuellt inte kan bo kvar och behöver flytta.
Ta det i beaktande. Närmare en femtedel av livet är det vi pratar om. Det är ganska lång tid. Kan jag då bo kvar så gör jag det. Visar det sig att jag inte kan gå i trappor eller annat så får jag väl tänka om. Men inte fan tänker jag utgå från att jag är ett kolli den dagen jag går i pension och då sälja huset och sätta mig i en kuvös i stan och bara vänta på döden. Om det nu inte visar sig vara verkligheten. Men i så fall kanske jag ska utgå från det och sälja huset redan nu?
Man ställer ju frågan för att starta ett helt meningslöst ämne som bara genererar klick och annonsintäkteRedaktionen skrev:
Den är därför helt fel ställd!
efter 60 är du inte produktiv längre och en belastning för samhället oavsett hur mycket du tror att din "livserfarenhet" är värd.
Passa i stället på att lämna lägenhetsgettot och flytta till ett egna hem på valfri ort, tex Maderia.
Har du dessutom bott i fjollträsk hela ditt liv så sälj skiten du bor i med en ohygglig vinst och lev gott långt ifrån fiskmåsar, 08or, 99or och kriminalitet
Allvetare
· Västra Götaland
· 10 941 inlägg
Saken är i mitt tycke mer att faktiskt välja bort en del hus och även lägenheter som boende för att underlätta hinder i sin vardag och på så vis ha en bekväm tillvaro med hög livskvalitet. Med de aktiviteterna man vill spendera sin tid med nära till hands.tensiden skrev:Klart man skall fundera.
Men alternativet här i tråden är ju att förutsätta att man blir ett kolli och då flytta 10-20 år i förväg oavsett om behovet finns där och då eller inte.
Det finns inte något svart eller vitt i den här frågan är ju tydligt. Men jag förstår inte varför jag exempelvis skulle ta hypotetiska 15-20% av mitt liv och välja bort att må bra under de åren bara för att göra det lite "enklare" och inte så betungande för den del då jag eventuellt inte kan bo kvar och behöver flytta.
Ta det i beaktande. Närmare en femtedel av livet är det vi pratar om. Det är ganska lång tid. Kan jag då bo kvar så gör jag det. Visar det sig att jag inte kan gå i trappor eller annat så får jag väl tänka om. Men inte fan tänker jag utgå från att jag är ett kolli den dagen jag går i pension och då sälja huset och sätta mig i en kuvös i stan och bara vänta på döden. Om det nu inte visar sig vara verkligheten. Men i så fall kanske jag ska utgå från det och sälja huset redan nu?
En del vill bo granne med boulebanan, andra strandpromenaden eller favoritpuben