Egnahemsrörelse ska göra att husbyggen prioriteras på bomarknaden

[Claes Sörmland]

Jag tycker inte våra processer och regler kring bygg är bra men det du skriver ovan har ingen verklighetsanknytning. PBL har i princip ingen negativ inverkan på arkitektonisk kvalitet. En försumbar andel enfamiljshus har säkert försämrats, jag tror reglerna slår mest fel där, men det är på det hela ett ickeproblem.

Det typiska är att byggerren högst medvetet har en process där kvalitet minskar i varje steg. Bara i detaljplaneskedet höjs nivån lite för att kommunen kräver det. Både kommun och byggherre är där mest intresserade av fina bilder som inte skrämmer någon.

1. Förstudie - Överexploatering testas och alla regler tänjs medvetet
2. Programhandling/detaljplan - Kommunen pressar in lite hänsyn pga vill ha fina bilder. Ljudkrav, dagvattenhantering etc kräver en del analys och förändringar. I övrigt inget konstigt.
3. Systemhandling - Alla överenskommelser med kommunen jobbas bort i så hög utsträckning man kan för att förbilliga och maxa exploatering. Gränser tänjs högst medvetet och spekulativt.
4. Bygghandling - Personal byts ut inom byggherreorganisationen eftersom personerrna fram till steg 3 nu har lovat saker. Genom att byta ut folk börjar man om på nytt. Här byts gärna arkitekten ut också. På så vis finns ingen som lovat något kvar i organisationen. Kan ske i vid punkt 3 också. Här sker då besparingar på byggkvalitet och material/detaljer. Dessa saker kan ändras utan nytt bygglov.
5. Byggprocessen - Ytterligare förenklingar sker på plats, fel görs men åtgärdas inte. Alla lösningar är enklast möjliga. Ätor haglar eftersom steg 4 pressats till massor av ändringar som inte kunnat följas ut helt och hållet på grund av tidsbrist.

Hela processen är ett konstant tänjande av alla regler så mycket som möjligt. Byggherrarna tar stora risker hela tiden genom att pressa allt och gå emot kommun och pbl. Huset ritas om 10 ggr för minimala "effektiviseringar" (alla shakt i boa för då tjänar man några dm2 per lgh. Längre halsar till lgh för att flytta yta till oanvändbar BOA. etc). Bygglov görs om massor av gånger, konstaden för detta verkar helt irrellevant.

Byggherrar tar hela tiden risker som fördröjer och fördyrar processen. Detta sker helt medvetet men jag tror faktiskt inte man har kalkyl på om alla dessa fördröjningar är värt det. Många beställarorganisationer har för täta skott mellan olika skeden så helhetsbilden riskerar försvinna när varje skede bara vill möta sina mål ovasett långsiktiga konsekvenser. Att möta pbl är ett ickeproblem och processen med kommun, som jag avskyr, kostar inga pengar i jämförelse med annat.

Tänk på alla som skriver på byggahus och försöker Attefalla i fel ordning på fel plats eller tjorva med olika upplägg för att maxa olika ytor och fuska igenom saker. Byggherrar gör så hela tiden trots att kompetensen att bygga inom reglerna finns. Det är närmast humorisktiskt att söka på bilder från detaljplane eller bygglovsskede och sedan jämföra med färdigställda projekt. Den som hittar exempel på att resultatet är bättre än bilden får en guldstjärna.

Låter som att regelverket bara är ett slöseri med samhälleliga resurser. Är det inte enklare att bara ge markägaren hela ansvaret och skära ned regleringarna till en avskalad detaljplan som i huvudsak delar in allmän platsmark och kvartersmark och sen slipper vi den här dystra dansen som du beskriver?

 

[makhno_]

Låter som att regelverket bara är ett slöseri med samhälleliga resurser. Är det inte enklare att bara ge markägaren hela ansvaret och skära ned regleringarna till en avskalad detaljplan som i huvudsak delar in allmän platsmark och kvartersmark och sen slipper vi den här dystra dansen som du beskriver?

Konsekvenserna av att låta svenska byggherrar och entreprenörer bestämma hur våra städer skall se ut skulle vara helt ödersdigra. Jag tror inte folk förstår, miljonprogrammet är en dröm jämfört med vad de vill bygga. Som miljonprogrammet exemplifierar är också konsekvenserna permanta.

Som jag ser det finns två sätt att minska tjafset.

1. Total brutalitet mot de som bryter förenklade regler och inte uppnår kvalitet. Riv + betala straffavgift på konkursnivå.
2. Minska centraliseringen genom att lägga ansvar på sakkunniga. Signatur av relevant sakkunnig räcker. Då måste dock straff+konsekvens öka dramatiskt om sakkunnig missköter sitt ansvar. Jag ogillar detta eftersom sakkunniga är sårbara för korruption och att göra som pengarna vill men kanske är bra ändå.

 

[Claes Sörmland]

Konsekvenserna av att låta svenska byggherrar och entreprenörer bestämma hur våra städer skall se ut skulle vara helt ödersdigra. Jag tror inte folk förstår, miljonprogrammet är en dröm jämfört med vad de vill bygga. Som miljonprogrammet exemplifierar är också konsekvenserna permanta.

Som jag ser det finns två sätt att minska tjafset.

1. Total brutalitet mot de som bryter förenklade regler och inte uppnår kvalitet. Riv + betala straffavgift på konkursnivå.
2. Minska centraliseringen genom att lägga ansvar på sakkunniga. Signatur av relevant sakkunnig räcker. Då måste dock straff+konsekvens öka dramatiskt om sakkunnig missköter sitt ansvar. Jag ogillar detta eftersom sakkunniga är sårbara för korruption och att göra som pengarna vill men kanske är bra ändå.

Vad är det för hemskt du menar att byggherrar och entreprenörer vill bygga som de inte redan bygger idag?

(Kanske är jag naiv men har svårt att tro att något gott på samhällsbyggnadssidan kommer ur kommunbyråkratin.)

 

[makhno_]

Vad är det för hemskt du menar att byggherrar och entreprenörer vill bygga som de inte redan bygger idag?

Det sker ett helt enormt arbete från arkitekter och kommuner att hålla uppe den nivå vi ser nu. Precis allt skulle göras sämre jag har inte sett någon botten. Ska ut nu men kan lista senare.

 

[Nötegårdsgubben]

Dels är efterfrågan ofta högre än utbudet med dagens system, så man kan sälja vad skit som helst till relativt höga priser.

QED

 

[lars_stefan_axelsson]

Det sker ett helt enormt arbete från arkitekter och kommuner att hålla uppe den nivå vi ser nu. Precis allt skulle göras sämre jag har inte sett någon botten. Ska ut nu men kan lista senare.

Jag kom osökt att tänka på den australiensiska komediserien Utopia. Eftersom vi båda nu arbetar för det offentliga så ser vi den med stort nöje. (Även om skrattet fastnar i halsen ibland.)

Serien handlar om den fiktiva "Nation Building Authority" och deras vedermödor med att faktiskt få något byggt. Iaf något som åtminstone lite liknar det man sålde in i början av projektet.

Här några klipp, det första just om vad som händer om man låter byggherrarna bestämma:

 

[makhno_]

Jag kom osökt att tänka på den australiensiska komediserien Utopia. Eftersom vi båda nu arbetar för det offentliga så ser vi den med stort nöje. (Även om skrattet fastnar i halsen ibland.)

Serien handlar om den fiktiva "Nation Building Authority" och deras vedermödor med att faktiskt få något byggt. Iaf något som åtminstone lite liknar det man sålde in i början av projektet.

Här några klipp, det första just om vad som händer om man låter byggherrarna bestämma:

[media]
[media]
[media]
[media]
[media]

Det där är ju inte ens skämt. Det är så det ser ut.

 

[Claes Sörmland]

Det ser ju rätt dokumentärt ut.

 

[makhno_]

Dels äe efterfrågan ofta högre än utbudet med dagens system, så man kan sälja vad skit som helst till relativt höga priser.

Resonemanget stämmer delvis men du missar att antalet bostäder hålls nere av "marknaden". Stora byggherrrar har massor av byggrätter som de inte bygger. Skälet är inte PBL det kan jag lova. Jag har suttit i stormöten med byggherrar där de helt öppet gemensamt försöker planera och påverka kommunen så att lägenheter fördröjs för att undvika konkurrenssituationen som uppstår när många lägenheter färdigställs samtidigt. De använder sedan tricks för att fördröja om de inte lyckas förhandla med kommunen.

Du kan inte hoppa från dagens situation till en fungerande fulländad marknad (ens som tankeexperiement) utan en mellanperiod på 50+ år då skiten skall stabiliseras. De resurser som använts, det som byggts och de människor som växt upp där är sedan en konsekvens man får leva med , ofta i all framtid.

I västvärlden är bostadsproblemen samma nästan överallt. Unga i USA är skitförbannade, samma i UK och alla andra ställen. Alla länder har komplicerade system och regler för att försöka tvinga marknaden att möta samhällsnyttan. Sverige har på många sätt ett laissez fair system eftersom vi aldrig haft social housing vilket gör att ett helt ekosystem av kultur, organisationer och regler saknas i sverige. I London fanns kravet att all nybyggnation skulle ha en viss del social housing. Lägenheterna skulle vara "pepperpot" dvs utspridda i husen. Byggherrarna gjorde då allt för att istället bygga "poor doors" så att de rika inte använde samma trapphus. Sedan förhandlade och förhalade de till sig en separat byggnadsvolym för social housing. Till sist förlades det i Essex. Denna process tog år. Saken är den att staden behöver folk som jobbar i den för att fungera. Det går inte att bara ha oligarker, financebros och reklamare. Marknaden klarar inte av att lösa det.

Tror man att marknaden löser bostadsproblematiken borde man kunna peka på var det sker. Lycka till, det du kommer upptäcka är att kringsystemen är stora, dyra och komplexa och sveriges ganska rättframt men idag ofungerande eftersom det är *mer* liberalt än de flesta andra ställen.

 

[Nötegårdsgubben]

du missar att antalet bostäder hålls nere av "marknaden".

Jag ser även det som en regleringsfråga. Oligopolet är en effekt av regleringen, inte tyglad av den.

Du kan inte hoppa från dagens situation till en fungerande fulländad marknad (ens som tankeexperiement) utan en mellanperiod på 50+ år då skiten skall stabiliseras.

Jag är övertygad om att man kan få ordning på byggmarknaden betydligt fortare än på 50+ år. Att det tar så lång tid att läka de stadsbyggnadsmässiga såren som framförallt miljonprogrammet skapade tror jag iofs. är sant, men jag antar att det inte var det du menade.

I västvärlden är bostadsproblemen samma nästan överallt.

Jaså? Jag skulle säga att de är rätt olika. I Stockholms innerstad tar det exempelvis decennier att få en hyresrätt. I Helsingfors kan man få en på dagen. På den ena platsen är bostaden omöjlig att få för de flesta, på den andra för dyr för många. Olika problem som jag ser det.

Sverige har på många sätt ett laissez fair system

På vilka sätt menar du att det svenska systemet är präglat av laissez faire (som alltså betyder låt vara eller låg gå för er som inte är grundade i 1800-talsliberalism) menar du? Vår bomarknad är ju genomreglerad på utbuds- och byggsidorna.

Tror man att marknaden löser bostadsproblematiken borde man kunna peka på var det sker.

Det finns flera goda exempel, Finlands avreglerade hyresmarknad är ett. Den svenska egnahemsrörelsen som vissa nu vill återskapa ett annat.

Men nej, jag underkänner frågan och mitt ansvar att visa på att frihet fungerar. Jag tycker att det är ni som vill reglera saker och stuyra andra människors val som är svaret skyldiga på vad ni gör för nytta.

Lycka till, det du kommer att upptäcka är att marknadssystem är stora, dynamiska och oöverblickbara, varför social ingenjörskonst alltid kommer suboptimera saker jämfört med fria val.

 

[makhno_]

Det finns flera goda exempel, Finlands avreglerade hyresmarknad är ett.

Jämfört med Sverige har Finland dubbelt så stor budget för bostadspolitiska stöd. 2% vs 1% av BNP Sverige lägger de pengarna på att suventionera ägande Finland lägger det på subventionerade hyresrätter. De har också fastighetsskatt såklart. Finland har icke vinstdrivande hyresbolag med statligt stöd. Finland har väldigt höga mål för bostadsstandard, högre än sverige.

De lägger omräknat till svenska befolkningen 41 miljarder på bostadsbidrag sverige lägger 16 (siffrorna är några år gamla)

Deras "marknad" är alltså snordyr för staten, genomplanerad och full av olika stöd, styrningar och regler. Extremt dåligt exempel för den som vill argumentera för att marknaden löser problemen.

Saken är den att så ser det ut överallt därför är det högst relevant

På vilka sätt menar du att det svenska systemet är präglat av laissez faire (som alltså betyder låt vara eller låg gå

Sverige har extremt tam bostadspolitik. Den är helt baserad på att marknaden skall lösa problemet. Jag känner inte till ett land med mer hands off bostadspolitik men skulle gärna höra relevanta exempel (liknande ekonomi, demokratiskt, någorlunda bra samhälle etc)

Svenskar tror att Sverige är kvar på tidigt åttiotal men det har hänt en del...

Men nej, jag underkänner frågan och mitt ansvar att visa på att frihet fungerar.

Det där är ju bara flum. Dessutom "underkänner jag din definition av frihet" då den egentligen inte handlar om människor. Byggherrarna i sverige är inte individer annan än i undantagsfall. De är organisationer noggrant utformade för att se till att individer (som jobbar där) har minimal frihet och påverkan.

 

[Nötegårdsgubben]

Jämfört med Sverige har Finland dubbelt så stor budget för bostadspolitiska stöd. 2% vs 1% av BNP Sverige lägger de pengarna på att suventionera ägande Finland lägger det på subventionerade hyresrätter. De har också fastighetsskatt såklart. Finland har icke vinstdrivande hyresbolag med statligt stöd. Finland har väldigt höga mål för bostadsstandard, högre än sverige.

Jaha? Tycker du att någon av dem verkar fungera? Och i så fall vilken?

De lägger omräknat till svenska befolkningen 41 miljarder på bostadsbidrag sverige lägger 16 (siffrorna är några år gamla)

Medan kostnaden att det inte går att få tag i en hyresrätt i en svensk stad med mer än 100.000 invånare värderas till vad, noll?

Om kostnaden för att få en fungerande hyresmarknad är att hjälpa dem som inte klarar sig på marknaden med ytterligare 25 miljarder är det kanske en rimlig kostnad. Eller så går det att lösa på andra sätt – Sveriges sätt är ju oavsett dokumenterat dåligt.

[Finlands] "marknad" är alltså snordyr för staten, genomplanerad och full av olika stöd, styrningar och regler. Extremt dåligt exempel för den som vill argumentera för att marknaden löser problemen.

Och ändå är det vi som har bostadsköer och ett mindre byggande.

Saken är den att så ser det ut överallt därför är det högst relevant

Du kan inte både peka på olikheter och säga att allt är likadant överallt. Det är totalt inkonsekvent.

Sverige har extremt tam bostadspolitik.

Ur vilket perspektiv då? Statligt spenderande? Det verkade du ju nyss vara mot. Eller gällde det bara i kombination med marknadshyror?

Den är helt baserad på att marknaden skall lösa problemet.

Nej. Vi har ett kommunalt planmonopol och en rigid plan- och bygglagstiftning därtill. Om staten står i bakgrunden så styr i alla fall kommunerna.

Jag känner inte till ett land med mer hands off bostadspolitik men skulle gärna höra relevanta exempel (liknande ekonomi, demokratiskt, någorlunda bra samhälle etc)

Jag med. Det går att hitta delexempel, men stater har alltid gillat att reglera byggande, i synnerhet i städer.

Det där är ju bara flum.

Att be dig försvara din ståndpunkt är flum? Kul inställning!

Dessutom "underkänner jag din definition av frihet" då den egentligen inte handlar om människor. Byggherrarna i sverige är inte individer annan än i undantagsfall. De är organisationer noggrant utformade för att se till att individer (som jobbar där) har minimal frihet och påverkan.

Oimponerad. Att inte erkänna äganderätten som en central del av frihet är dumheter. Om en byggherre är en fysisk eller juridisk person är rätt ointressant som jag ser det. Och att påstå att svensk arbetskraft är ofri – dumheter det med.

 

[makhno_]

Jaha? Tycker du att någon av dem verkar fungera? Och i så fall vilken?

Finland är ett dåligt exempel på hur marknaden löser bostadsförsörjningen. Det är också ett dåligt exempel på förenklade byggregler och byggprocesser eftersom finland tvärt om har starka regler och stor inblandning från det allmänna.

Det var du som tog upp Finland som ett exempel.

Finland är ett bra exempel på hur man för bostadspolitik som ger resultat och på en byggbranch som håller bra kvalitet men detta är genom stark styrning, bidrag och planering. Jag är jätteintresserad av exempel där marknaden ger bra resultat med minimal styrning men känner tyvärr inte till några. Det är inte roligt att jobba i dessa byråkratiska system så jag skulle för egen del gärna slippa. (beställarsidan är ofta likvärdigt byråkratiskt)

Medan kostnaden att det inte går att få tag i en hyresrätt i en svensk stad med mer än 100.000 invånare värderas till vad, noll?

Sverige har inte haft en bostadspolitik all tala om på väldigt många år. Man har i hög grad förlitat sig till marknaden som inte byggt tillräckligt. Befolkningstillväxt och byggande gick och helt olika håll efter omställningen på nittiotalet. "byggskulden" ligger kvar sedan dess.

Förespråkare för marknadshyra fokuserar ofta stenhårt på köerna. Dessa är ju bara ett oprecist symptom på bostadsbristen. Det är lätt att avskaffa köer genom marknadshyra men det löser inte själva problemet som är bostadsbristen.

Du kan inte både peka på olikheter och säga att allt är likadant överallt. Det är totalt inkonsekvent.

Jag pekade på att alla har stora och komplicerade stödsystem och att alla som på ytan är marknadslösningar i själva verket är genomreglerade, subventionerade och planerade men på sätt som inte är direkt synlig om man jämför ytfenomen.

Nej. Vi har ett kommunalt planmonopol och en rigid plan- och bygglagstiftning därtill. Om staten står i bakgrunden så styr i alla fall kommunerna.

Sverige har en i jämförelse extrem lokal makt via kommunala planmonopolet. Statlig och regional nivå är nästan obefintlig vilket försvårar bostadspolititken i storstadsregioner.

Jag med. Det går att hitta delexempel, men stater har alltid gillat att reglera byggande, i synnerhet i städer.

Man kan ju undra varför... kanske är bostäder och andra fastigheter inte som andra varor.

Att be dig försvara din ståndpunkt är flum? Kul inställning!

Att ha politiska idéer och utopiska visioner är bra. Det är flum att applicera dessa på policydetaljer utan att ta hänsyn till ekonomins och samhällets faktiska nuvarande utformning och funktion.

 

[Claes Sörmland]

Har vi verkligen bostadsbrist? Vi har väl problem med att för liten flexibel hyresmarknad när man vill snabbt byta ort. I alla fall om den orten är Stockholm eller Göteborg. Och det vi särskilt skulle behöva mer av är små nedgångna lägenheter av lägsta standard för ungdomen att bo i några år. Men sådana går ju inte att nybygga.

 

[Nötegårdsgubben]

Man kan ju undra varför...

Håller med, eftersom de genomreglerade systemen ofta visar likartade brister. Brister som till sin natur sällan eller aldrig uppstår på fria marknader.

Skillnaden mellan oss är förstås att min undran är genuin.

kanske är bostäder och andra fastigheter inte som andra varor.

Inga varor är som andra varor. Och som av en händelse så är det alltid de för stunden reglerade varorna som inte tål just marknadslösningar. Nästan som om systemet försvarade sig självt…