122 035 läst · 660 svar
122k läst
660 svar
Ärver vårat halvsyskon en tredjedel av pappas bostadsrätt?
Det går alldeles utmärkt att skriva ett äktenskapsförord under äktenskapet, om man är överens. Så visst kan makarna se till att mannens (eventuella) son inte kan ärva fruns egendom. Däremot är det svårare att se till att sonen inte får ärva sin fars egendom.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 18 853 inlägg
Riktigt så enkelt är det inte. Har egendomen en gång varit giftorättsgods går det inte hur som helst att göra det ogjort, utan de framtida arvingarna till den vars andel ”trollats bort” kommer kunna bestrida giltigheten av en sådan handling.
En stor del av tråden handlar om just detta.
En stor del av tråden handlar om just detta.
Korrekt - jag skrev fel då det ju kan klandras.
Men om frun nu har ärvt så mycket pengar, hur stor är sannolikheten att egendomen inte är enskild pga testamente? I min mans och mina familjer har man länge skrivit testamenten av den anledningen, och då är det klart mycket mindre värden vi pratar om.
Men om frun nu har ärvt så mycket pengar, hur stor är sannolikheten att egendomen inte är enskild pga testamente? I min mans och mina familjer har man länge skrivit testamenten av den anledningen, och då är det klart mycket mindre värden vi pratar om.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 18 853 inlägg
Det är förvisso en god poäng, men då blir å andra sidan historien om fyllefadern rätt irrelevant ur trådens perspektiv. Konstigare saker har iofs skett.
Jag tror tyvärr att den här typen av problem kommer att öka markant med dagens sätt att leva där betydligt fler än för 100 år sen hinner byta partner och skaffa barn med flera personer och kanske hinner med en make /maka till på gamla dagar.. inte alltid lätt att reda ut vad som egentligen är rätt och fel...
Mycket av juridiken runt detta är från tiden då folk mer hade en make /maka och sina gemensamma barn och det var mer ovanligt med dagens "moderna" familjer
Det finns ju dock inget som hindrar att man medans man lever ser till att det mesta av ens tillgångar hamnar där man har tänkt sig.
Lagarna runt arvsrätt är inte alltid bra formulerade och ställer ibland till det men det finns såklart Icke straffbara sätt att lösa det på. Man får helt enkelt se till att det inte finns så mycket arv kvar till att ärva utan på olika icke spårbara vis överföra tillgångar som inte har ägar register eller andra spårbara överföringar så att det inte finns nåt case att driva mot dom andra arvingarna att dom fått nåt som på något vis kan se ut som ett förtida arv..
Det finns många olika sätt att uppnå detta på.. kontanter eller guld eller olika föremål bjuda på resor och liknande som på så vis gör att mottagaren kan spara sina egna pengar. inget hindrar ju en förälder att köpa rersor till sina barn tex och där kan man välja helt fritt hur man vill dela ut sånt och det är inte lätt att spåra om det betalas kontant..
Pengar i ett bankfack är ju också ett effektivt sätt gömma undan kapital.
Moraliskt kan man tycka vad man vill om detta men personligen så anser jag att den som tjänat och jobbat ihop pengarna väljer vem man vill att allt ska gå till. om nån blir kränkt av det så är det bara att inse att livet är inte rättvist. Att dra upp argument som vissa ovan att dom minsann växt upp som oönskade barn och att det då är sista spiken i kistan att bli arvslös.... Ja tråkigt för dig.. Men pengarna kommer inte lösa ett skit...tyvärr ..
men det finns fortfarande olika kreativa lösningar för att uppnå det föräldrarna vill med sina tillgångar. oavsett om det passar nåt särkullsbarn eller inte..
Finns också olika former av missbruk och liknande som gör att folk vill göra någon arvslös. finns även familjer där olika former av brott orsakat problem i familjer som gör att man för allt i världen inte vill att nån ska ärva pengar.
Dessa varför är upp till varje familj och varje person om man aktivt vill göra nån utan arv. Det är lite knöligt då det finns viss lagstadgad rätt men den kan man ändå ta sig runt med olika kreativa lösningar och rätt tänk..
Finns många som på ålderns höst slarvat bort miljonbelopp av olika anledningar och kan dessa inte spåras till nån arvinge så har folk inget case att driva efter "sitt" arv..
Mycket av juridiken runt detta är från tiden då folk mer hade en make /maka och sina gemensamma barn och det var mer ovanligt med dagens "moderna" familjer
Det finns ju dock inget som hindrar att man medans man lever ser till att det mesta av ens tillgångar hamnar där man har tänkt sig.
Lagarna runt arvsrätt är inte alltid bra formulerade och ställer ibland till det men det finns såklart Icke straffbara sätt att lösa det på. Man får helt enkelt se till att det inte finns så mycket arv kvar till att ärva utan på olika icke spårbara vis överföra tillgångar som inte har ägar register eller andra spårbara överföringar så att det inte finns nåt case att driva mot dom andra arvingarna att dom fått nåt som på något vis kan se ut som ett förtida arv..
Det finns många olika sätt att uppnå detta på.. kontanter eller guld eller olika föremål bjuda på resor och liknande som på så vis gör att mottagaren kan spara sina egna pengar. inget hindrar ju en förälder att köpa rersor till sina barn tex och där kan man välja helt fritt hur man vill dela ut sånt och det är inte lätt att spåra om det betalas kontant..
Pengar i ett bankfack är ju också ett effektivt sätt gömma undan kapital.
Moraliskt kan man tycka vad man vill om detta men personligen så anser jag att den som tjänat och jobbat ihop pengarna väljer vem man vill att allt ska gå till. om nån blir kränkt av det så är det bara att inse att livet är inte rättvist. Att dra upp argument som vissa ovan att dom minsann växt upp som oönskade barn och att det då är sista spiken i kistan att bli arvslös.... Ja tråkigt för dig.. Men pengarna kommer inte lösa ett skit...tyvärr ..
men det finns fortfarande olika kreativa lösningar för att uppnå det föräldrarna vill med sina tillgångar. oavsett om det passar nåt särkullsbarn eller inte..
Finns också olika former av missbruk och liknande som gör att folk vill göra någon arvslös. finns även familjer där olika former av brott orsakat problem i familjer som gör att man för allt i världen inte vill att nån ska ärva pengar.
Dessa varför är upp till varje familj och varje person om man aktivt vill göra nån utan arv. Det är lite knöligt då det finns viss lagstadgad rätt men den kan man ändå ta sig runt med olika kreativa lösningar och rätt tänk..
Finns många som på ålderns höst slarvat bort miljonbelopp av olika anledningar och kan dessa inte spåras till nån arvinge så har folk inget case att driva efter "sitt" arv..
Nejdå, jag är helt med på att pappan ville ta ansvar här, men har blivit avvisad. Däremot tolkade jag det så att han inte vill att barnet ska ta del av det som kommer från fruns sida. I så fall kan det vara relevant om barnet kan kräva del i det (som ju även är pappans eftersom tillgångarna även är hans då de är gifta).D Dr Jumping Jack skrev:
Tror att jag snurrar till det ännu mer nu, men ... äh ... :-D
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 18 853 inlägg
Det där är förvisso formellt sant, men så fort det blir bodelning så ska hela giftorättsgodset delas. Så ur ett lekmannaperspektiv skulle jag säga att det bästa sättet att se på egendom som inte är uttalad enskild egendom är att den är gemensam. Det synsättet ger minst överraskningar den dag saker tar slut och allt ska delas upp.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 18 853 inlägg
Jag tycker att frågan är central för tråden. Den handlar ju om arv och då får vi väl ändå se det som att den springande punkten är vilka delar av ett gemensamt hem som eventuella särkullbarn har rätt till andel i.
Min uppfattning är att det är mer än många tror och att det därför är viktigt att känna till hur giftorättsgodset faktiskt fördelas vid bodelning.
Min uppfattning är att det är mer än många tror och att det därför är viktigt att känna till hur giftorättsgodset faktiskt fördelas vid bodelning.
Visst har du en poäng i detta. Jag försökte nog bara bidra till att tråden skulle få somna in...Nötegårdsgubben skrev:
Det har du säkert rätt i!Nötegårdsgubben skrev:
Absolut!Nötegårdsgubben skrev:
Allvetare
· Stockholm
· 3 061 inlägg
Tänk att folk fortfarande retar upp sig...
Det är ganska intressant. Men diskussionen skulle nog bli ganska hetsk.
Alla har rätt att tycka som de vill. Men frågeställningen handlade om att göra särkullbarn arvslöst. Inte vad folk tycker om det hela. Om man ändå måste säga vad man tycker får man ha en bra ton. Inte dömande eller otrevlig.
Det är tydligt att frågan är känslig. Men det är nog. Många som funderar på om det går. Jag kan förstå det, varför ska mitt arv gå till någon jag inte vet vem det är? Det är svårt att ha känslor för någon man aldrig träffat. Även om det är ens barn. Man är förälder by blod. Inte kärlek. Det här barnet har kanske världens Bästa pappa. Att bli förälder är något man måste förtjäna.
Att bli förälder har inte med papper att göra. Utan med kärlek. Vi vet inte i ts fall om det här barnet har en pappa.
Det är inte säkert att man skulle bli en bra förälder bara för att man inte gjorde en struts.
Det är ganska intressant. Men diskussionen skulle nog bli ganska hetsk.
Alla har rätt att tycka som de vill. Men frågeställningen handlade om att göra särkullbarn arvslöst. Inte vad folk tycker om det hela. Om man ändå måste säga vad man tycker får man ha en bra ton. Inte dömande eller otrevlig.
Det är tydligt att frågan är känslig. Men det är nog. Många som funderar på om det går. Jag kan förstå det, varför ska mitt arv gå till någon jag inte vet vem det är? Det är svårt att ha känslor för någon man aldrig träffat. Även om det är ens barn. Man är förälder by blod. Inte kärlek. Det här barnet har kanske världens Bästa pappa. Att bli förälder är något man måste förtjäna.
Att bli förälder har inte med papper att göra. Utan med kärlek. Vi vet inte i ts fall om det här barnet har en pappa.
Det är inte säkert att man skulle bli en bra förälder bara för att man inte gjorde en struts.
Här finns en massa frågetecken, är inte faderskapet fastställt? leva på enbart på tro/kanske fungerar inte vid arv.H hempularen skrev:Det finns ju fler varianter på temat.
En kollega berättade på en blöt firmafest, att han tror sig vara far till ett barn. Men att mamman säger "det har du inte med att göra" när han frågat.
Där är det lite extra komplicerat eftersom hans fru under åren har ärvt fastigheter som troligen är värda typ 20 milj. idag. Om kollegan går bort, så skulle det troliga särkullsbarnet ev. kunna kräva del av fruns arv. Vilket kanske inte känns helt rimligt.
Barnet ifråga kom till i ett läge där han hade träffat sin nuvarande fru, men när det var lite mer seriöst från hennes sida än från hans sida. Men det ändrade sig.... De har varit gifta i drygt 40 år nu.
Här kanske det finns en annan pappa som skrivit på att han är barnets pappa. på så sätt adopterat barnet utan sin vetskap att din kollega är biologiska pappan.
Redigerat: