Jag tycker inte bakgrunden spelar någon roll. Ja har sj en pappa som var hemskt lössläppt när jag var liten, jag blir inte förvånad om han har fler än de 4barn jag känner till.T Thomas_Blekinge skrev:
Givetvis delar jag ev arv med 12 barn till, om han skulle ha sånna.
Arvet efter mina föräldrar är inget JAG har vart delaktig i, jag har inte slitit för de pengarna, jag är inte mer värd dem än någon annan.
Det har mina föräldrar gjort, och oavsett om mina föräldrar har tagit ansvar över sina avkommor eller ej, så ska avkommorna givetvis dela lika på det som finns kvar av förälderns arbete.
Jag skulle dessutom skämmas mot mina ev syskon över att pappa har skaffat barn han inte tagit ansvar för. Och nästan tycka att de var mer värda arvet än jag.
Moderator
· Stockholm
· 52 784 inlägg
Det finns ju fler varianter på temat.
En kollega berättade på en blöt firmafest, att han tror sig vara far till ett barn. Men att mamman säger "det har du inte med att göra" när han frågat.
Där är det lite extra komplicerat eftersom hans fru under åren har ärvt fastigheter som troligen är värda typ 20 milj. idag. Om kollegan går bort, så skulle det troliga särkullsbarnet ev. kunna kräva del av fruns arv. Vilket kanske inte känns helt rimligt.
Barnet ifråga kom till i ett läge där han hade träffat sin nuvarande fru, men när det var lite mer seriöst från hennes sida än från hans sida. Men det ändrade sig.... De har varit gifta i drygt 40 år nu.
En kollega berättade på en blöt firmafest, att han tror sig vara far till ett barn. Men att mamman säger "det har du inte med att göra" när han frågat.
Där är det lite extra komplicerat eftersom hans fru under åren har ärvt fastigheter som troligen är värda typ 20 milj. idag. Om kollegan går bort, så skulle det troliga särkullsbarnet ev. kunna kräva del av fruns arv. Vilket kanske inte känns helt rimligt.
Barnet ifråga kom till i ett läge där han hade träffat sin nuvarande fru, men när det var lite mer seriöst från hennes sida än från hans sida. Men det ändrade sig.... De har varit gifta i drygt 40 år nu.
De får väl skriva äktenskapsförord...H hempularen skrev:
Moderator
· Stockholm
· 52 784 inlägg
Jo det var mitt förslag också. Men han vågar inte berätta om läget för sin fru. Dvs. om han VISSTE att han är pappa till det andra barnet så skulle han nog ta smällen med frun. Men han vill inte förstöra sitt äktenskap bara för att han tror sig vara pappa till det där barnet. Och omständigheterna är lite speciella så det skulle verkligen orsaka katastrof åt flera håll om han berättar. Skulle överträffa en del TV serier vi har sett på ämnet.Nissens skrev:
Det kan ju vara läge för en vit lögn. Det är ju ändå runt 40 år sedan det hände.H hempularen skrev:
Han kan ju säga att han var lite slarvig innan han träffade sin nuvarande fru och är orolig för att det kan finnas särkullebarn han inte känner till. Så för att släppa den oron så skulle ett äktenskapsförord kunna vara bra.
Tycker jag är helt ok, ”brottet” är ju preskriberat sedan länge.
Frågan är om det utomäktenskapliga barnet, eller hens mamma, kan bevisa att det är han som är pappan? Annars borde det inte gå att framföra eventuella krav på arv. Eller? ("Eller är menat som en faktisk fråga – jag vet inte hur det funkar om någon hävdar att "X är min biologiska förälder, det finns ingen adoptivförälder som har tagit över, jag har rätt till arv".)H hempularen skrev:
Han skulle möjligen kunna kolla med skatteverket om barnet har en registrerad förälder utöver mamman. I så fall borde det vara lugnt. Om en person blir adopterad så ärver de adoptivföräldern istället för den biologiska föräldern.
Jag tror du missuppfattar. Här är det tvärtom, den ev pappan vill vara förälder inte smita undan.M Modig skrev:
Därav den vita lögnen...Alfredo skrev:
Tycker du ja! Vad frun tycker kan vi nog inte riktigt veta.
Vad är det du menar? Hela problemet han beskriver grundar sig på att det är osäkert vad frun tycker. Jag kan tycka att om frun hänger upp sig på något som hände för 40 år sedan så är något rätt galet, förhoppningsvis har de haft godå år tillsammans som väger upp detta.
Men som sagt, en vit lögn i detta läget känns helt ok. Varför skapa problem med det efter så lång tid?
Moderator
· Stockholm
· 52 784 inlägg
Jag föreslog att han borde konsultera en jurist i ämnet. Men i övrigt får han sköta det själv. Och det upprepade jag i mer nyktert tillstånd. Då fick han lite ångest...
Juristen lär ju inte hjälpa honom med frun... men äktenskapsförordet fixar hen säkert.H hempularen skrev:
Vad jag menar? Det jag skrev, alltså att vi knappast kan veta hur frun skulle reagera om det kom fram att maken eventuellt hade ett okänt barn.
Jag tolkade dig som att han borde "erkänna" att så kunde vara fallet och ordna ett äktenskapsförord. Men du kanske menade att han skulle "hålla tyst". Strunt samma. Vad han än gör vet vi nog hur som helst inte hur frun kan tänkas reagera och det vara bara det jag menade.
Jag föreslog en vit lögn. Just för att inte dra upp den gamla affären. Så jag förstår fortfarande inte hur du kunde få det till något annat...Vad jag menar? Det jag skrev, alltså att vi knappast kan veta hur frun skulle reagera om det kom fram att maken eventuellt hade ett okänt barn.
Jag tolkade dig som att han borde "erkänna" att så kunde vara fallet och ordna ett äktenskapsförord. Men du kanske menade att han skulle "hålla tyst". Strunt samma. Vad han än gör vet vi nog hur som helst inte hur frun kan tänkas reagera och det vara bara det jag menade.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 18 853 inlägg
På vilket sätt skulle ett äktenskapsförord nu kunna göra någon skillnad menar ni? Om pengarna är ärvda inom äktenskapet och utan förbehåll om att vara enskild egendom är de giftorättsgods. Särkullbarnet har då rätt till del av dem efter fadern hur som helst.
Däremot lär det ju till skillnad från i TS fall aldrig uppdagas. Om inte särkullbarnet ens känner till situationen och hens mor inte avslöjar den så står och faller allt ju med den vankelmodige fadern.
Däremot lär det ju till skillnad från i TS fall aldrig uppdagas. Om inte särkullbarnet ens känner till situationen och hens mor inte avslöjar den så står och faller allt ju med den vankelmodige fadern.