Somliga gillar att leva farligt. :worried:
 
Pennorna är hyfsat bra på att detektera frånvaron av spänning, men ganska ofta visar dom att det är spänning när den är kapacitiv och beror på att man har ledare som ligger parallellt i samma rör.
 
Så, om man ska vara ärlig (och inte tänka i skåets intresse) så är pennorna ett bra verktyg för hemapulare för att säkerställa att en elkomponent inte är strömsatt och därmed inte farlig, eller? Dock kan de felaktigt visa spänning, vilket ju näppeligen kan innebära någon fara för hempularen.
 
hsd
Rekommenderar en riktig spänningsprovare , den beröringsfria kan i vissa lägen fela på så vis att de inte indikerar trots närvaro av spänning, däremot är de ett bra kompliment vid felsökning
 
Jag skulle aldrig använda en sådan beröringsfri penna för att kontrollera spänningslöshet inför ett arbete. Där duger endast en spänningsprovare med två fysiska mätprobar. Jag har faktiskt aldrig funnit anledning att använda en sådan penna de senaste 20 åren typ.
 
  • Gilla
henric78 och 1 till
  • Laddar…
Dom funkar faktiskt bra att kolla porslinssäkringar med.
Det är ju inte alltid pluppen skjuter ut..
 
  • Gilla
Eld och 2 till
  • Laddar…
Dom funkar för enklare kontroller för att t ex se vart spänningen försvinner/kommer tillbaks när man slår av en säkring/strömbrytare.
Men för att säkerställa att nånting är spänningslöst innan man stoppar dit fingrarna behöver man bättre instrument.
 
  • Gilla
Real7 och 2 till
  • Laddar…
Mikael_L
Jag använder sån där penna lite mellan varven såsom elektriker. Jag har också provat typ 3 olika.

Av de jag provat har de generellt varit aningens för känsliga istället för tvärtom, dvs att det typ aldrig har indikerat spänningslöst men sen varit spänning, men alltför ofta har någon strömlös tändtråd eller liknande envist indikerats spänning på.

Pennan är ett mycket bra hjälpmedel för felsökning och snabb koll. Särskilt bra alla de gånger där man öppnar en dosa och hittar vit, blå grön och röd tråd (typ) och känner att det nog vore trevligt att först kunna reda ut vad som är fas och nolla.

Jag använder ibland (eg ganska sällan) pennan för att kolla spänningslöshet innan jag kopplar. Men jag är mycket försiktig vid tolkning av resultatet och kollar både före och efter att den indikerar mot något spänningsatt, jag anser den som rätt opålitlig (trots att erfarenheten visat mig att den inte indikerar spänningslöst när det inte är så). Men när jag ska ta tag i och koppla något som jag redan är 99% säker på är spänningslöst så kan pennan få vara med lite snabbt för att ta bort ytterligare 99% av risken ifrån den där sista procentens osäkerhet.

Har jag inte penna till hands vid sådana situationer brukar jag "smeka" lite lätt och snabbt med fingrets baksida innan jag tar tag i ledaren på riktigt, så det är ju inte heller riktigt 100% bra :).
Jag har kanske en något avslappnad attityd till 230V ... kanske ...

Jag tycker pennan är ett mycket utmärkt tillbehör för privatpersoner som vill hitta vilken säkring som är trasig, eller kolla vad som är fas resp noll när de ska byta något uttag eller så.
Om man kan få fatt i en för rimliga pengar (kjell.com har ibland haft extrapris på 49:- !!) så är den inte så dum att ha i sin verktygsarsenal. En privatperson kan ju liksom inte mäta fel med den på något alls vis som slutar med kortslutning, ljusbåge eller annat trist. Och man kan dessutom göra mätningar redan innan man kopplat loss något alls, dvs har maximalt med isolerande skydd kvar.




En riktigt bra spänningsprovare för elektrikern, men även privatpersonen som önskar hög säkerhet är en som har minst dubbla system för spänningsindikering. Det brukar vara en radda med lysdioder eller något som rör sig mekaniskt helt utan att provarens inbyggda batteri behövs. Sen kan det vara ljudsignal som antingen går på batteriet eller direkt på mätt spänning, och slutligen någon mer vanlig sorts multimeterfunktion.

Jag själv kör med en fluke T150.
Jag lägger ihop mätpinnarna innan jag mäter - då piper det och jag vet att mätsladden och batteriet är helt och OK.
Sen vid mätning indikeras spänning på 3 sätt, pip, lysdioder samt voltvärde på displayen. Är batteriet slut så tänds ändå lysdiodstapeln.
Med denna (eller likn) så är risken otroligt liten att man dabbar sig.
https://www.fluke.com/sv-se/produkt...rundlaggande-testare/fluke-t90-t110-t130-t150

Det finns många fler som är liknande, och har minst dubbla indikeringssystem
duspol
https://www.benning.de/products-en/...nt-voltage-tester/duspol-voltage-testers.html
Megger
https://www.elfa.se/sv/spaennings-och-kontinuitetsprovare-12-690-ac-dc-megger-tpt320/p/30012236
Elma
https://elma-instruments.se/produkter/elma-2100x-spanningsprovare.aspx
Uni-T UT18A
https://www.kjell.com/se/sortiment/...ovare-690-v-p48434#ProductDetailedInformation
Som trots att den är så billig uppfyller nätt och jämt vad jag tycker en spänningsprovare minst ska ha.


Denna typen, är dock inte lika bra, ligger typ under gränsen för jag förväntar mig av spänningsprovare med en lägsta rimliga personsäkerhet.
https://www.clasohlson.com/se/Spänningsprovare/36-5733
 
  • Gilla
henric78 och 3 till
  • Laddar…
Mikael_L Mikael_L skrev:
Denna typen, är dock inte lika bra, ligger typ under gränsen för jag förväntar mig av spänningsprovare med en lägsta rimliga personsäkerhet.
[länk]
Är det för att den inte har dubbla indikeringssystem utan bara dioderna? Eller är det något annat som gör den modellen mer osäker.
 
C
M Mikael 81 skrev:
Eller är det något annat som gör den modellen mer osäker.
Formellt sett "ska" väl en pryl för detta användningsområde ha en CAT III-rating?

Angående pennor så har jag kommit på att de också funkar bra som en primitiv kabelsökare för att lokalisera kablar i t.ex. vägg.
 
Mikael_L
Den från CO har en hygglig cat-rating.

Men jag tycker den ger sämre säkerhet genom att den bara har ett indikeringssystem och ingen bra möjlighet att snabbt kontrollera funktion före mätning.
Som jag skrev om min t150, jag slår ihop mätspetsarna lite snabbt innan mätning, det piper till (kontinuitetstest) som då bevisar för mig att batteriet lever och det är inte brott i kablarna. Då blir det ganska bra mycket högre säkerhet i nästa mätning.


Men missförstå mig inte. Alla sorts mätningar är naturligtvis bättre än ingen. Man ska inte dissa någon slags mätning eller mätinstrument helt, alla steg är en förbättring.
 
  • Gilla
henric78 och 1 till
  • Laddar…
En annan fundering:

Man kontrollerar inte skyddsjordens kontinuitet eller kontrollerar den på ett felaktigt sätt. Avbrott i skyddsjordsledaren är ett tyst fel, allvarligt. Man kan inte mäta att man har kontakt med PE-plinten i elcentralen endast via skyddsjordsledaren då mätningen inte visar ifall man råkar ha kontakt via vattenrör och annat.
Är det @Bo.Siltberg menar här att det inte räcker att mäta jorden i/på uttaget/plinten/apparaten, utan att man också måste "veta" att kontinuiteten är direkt genom jordledaren genom att t.ex. kunna följa kabeldragningen? I så fall låter det för mig som att kontinuitetsmätningen egentligen "bara" tillför en bekräftelse av den övriga besiktningen plus en kontroll av jordledarens anslutningar (förutsatt att man inte råkar ha kontinuitet med jord en annan väg också). Vilket förstås inte är så "bara" det heller.

Eller missar jag något?
 
  • Gilla
eal
  • Laddar…
Jag tycker att du uppfattar det bra. Det står ju inte uttryckligen i reglerna, men det blir ju ändå självklart att punkterna inspektion och kontinuitetsprovning (tillsammans med alla andra prov som föreslås) bildar en helhet. Förutom att skyddsjordsledaren verkligen är obruten hela vägen så har vi också dess kvalité map kravet på snabb frånkoppling vid jordfel som ingen av dessa två prov ger svar på. Där behöver man komplettera med beräkning eller mätning av skyddsledarens resistans eller mätning av jordslutningsströmmen.

Syftet är som sagt att verifiera att skyddsledaren kommer att göra sitt jobb och fylla sitt syfte som skyddsmekanism. Inför varje kontroll bör man därför fundera på vilka prov som behövs för att kontrollera dessa villkor utifrån det arbete man gjort. Har man klamrat tre meter kabel synligt är det svårt att motivera någon av dessa kontroller alls. Men att ändå springa igenom listan på kontroller är inte fel då diverse "onödiga" och överlappande kontroller trots allt kan hitta något galet osannolikt tokfel, alla gör en dunderblunder ibland. Att somliga tyvärr kör kontrollprogrammet och piper skyddsledaren utan att förstå syftet eller om det är motiverat är kanske inte så bra, men förhoppningsvis täcker kontrollerna det viktiga i alla fall.
 
  • Gilla
kashieda och 2 till
  • Laddar…
”– Man väljer fel typ av kabel för miljön. Den kanske inte tål solljus. De allra flesta kablar har idag en UV-beständig mantel men det finns undantag, till exempel Amokabel som Jula m.fl säljer. Detsamma gäller materiel som dosor och uttag mm.”

Stämmer verkligen det här om att manteln på Amokabeln inte tål UV-ljus?

Det enda jag kunnat utläsa är att parterna inte tål UV-ljus och det bör vara ett ickeproblem om installationen är riktigt utförd.
 
Amokabel skriver själva så här för EKK och EXQ:

EKK är en PVC-isolerad och PVC-mantlad installationskabel för fast installation inomhus och utomhus. (ej i mark eller vatten) För öppen eller dold (i rör) förläggning. Partisoleringen skall skyddas mot UV-ljus. Vid förläggning utomhus skall särskilda åtgärder vidtas för att skydda kabeln mot direkt solljus.
 
  • Gilla
Jerfed
  • Laddar…
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.