Växter renar hennes avloppsvatten
De hade köpt tomten men fick avslag på avloppslösningen. Men det stoppade inte Kerstin Lind från att testa något som ingen annan privatperson i Sverige gjort tidigare, att rena avloppsvattnet med växter.
Kerstin Lind i sitt orangeri Foto: Elina Blom
Kerstin Linds trädgård är en oas för besökarna, här samsas växter från hela världen. Men det är inte trädgården som brukar dra störst uppmärksamhet när det kommer nya vänner på besök till familjen Linds hem, det gör istället anordningen i orangeriet tack vare dess delvis dolda uppgift. Allt som avslöjar sanningen är tre stora tunnor som gömmer sig i ett hav av gröna växter.
– När vi flyttade hit 2004 stod här bara två gamla hus utan avlopp, och vi var tvungna att lösa avloppsfrågan för att få bygglov. Men de som var här och skulle gräva sa att man inte kunde anlägga avlopp. Vi funderade länge hur vi skulle göra. Men en natt när jag låg och tänkte kom det bara till mig: växter renar, säger Kerstin Lind.
Vi sitter i hennes kök när hon berättar historien om hur hon ringde runt till kommuner och företag för att slutligen hamna hos Gunnel Dalhammar på Kungliga Tekniska högskolan. Gunnel handledde just då en studie där hon undersökte möjligheten att rena avloppsvatten med hjälp av växter. Kerstin åkte dit och fick se studien i verkligheten och lyckades i sin tur övertala kommunen att åka dit och titta. Med Gunnel Dalhammar som garant och övervakare blev projektet godkänt av kommunen och Kerstin satte igång att undersöka hur hon kunde göra om Gunnels studie till ett avloppssystem som skulle fungera i hemmiljö.
Ett projekt som hette duga
Även om de hade studien att utgå ifrån blev det många vändor innan de lyckades hitta ett system som fungerade felfritt. Ingen hade ju gjort detta tidigare. Första problemet de stötte på rent praktiskt var att den pump de installerat i tvåkammarbrunnen inte var tillräckligt stark, utan den fick bytas ut mot en kraftigare.
– Det tog ett par år innan det stod klart eftersom vi fått testa oss fram, och vi hade inte råd på en gång, säger Kerstin.
Förutom pumpbyten, delar de fått bygga själva och delar de fått specialbeställa har det krävts många tester av olika växter för att veta vilka som trivs och inte. Till sin hjälp har hon haft Björn Oliviusson, den växtexpert som skötte plantorna i Gunnel Dalhammars studie.
– Är man inte växtintresserad räcker det med att man har ett par sumpväxter som renar vattnet för att systemet ska fungera. Men är man växtintresserad experimenterar man förmodligen med olika växter. Jag försökte till exempel med Flitiga Lisa men de ruttnade, säger Kerstin Lind.
Hon berättar att det är ännu vackrare därinne på våren och sommaren, då dominerar inte den gröna färgen på samma sätt som den gör idag, det är istället ett helt potpurri av färger. Men än står inte våren och lurar intill knuten - ändå doftar det otroligt gott.
– Jag använder även rummet som vinterförvaring för mina uteväxter. Det doftar så gott här året om, jag brukar säga att det är orangeriet som doftar bäst. Vi har sovrumsfönstret mot det och vädrar ut via det.
Systemet består av tunnor
Kerstin klättrar upp på en pall och håller undan ett av de stora gröna bladen för att visa innehållet i första tunnan. Ur jorden skymtas fyra vita plaströr, i vart och ett av dessa sitter en kork och genom varje kork går en genomskinlig, tunn plastslang.
– Det är för att släppa ut och in luft till vattnet, berättar hon.
Under jorden finns ett lager barkmull, ett lager flis, en glasfiberskiva och slutligen ett lager luft som gränsar till avloppsvattnet som döljer sig i botten av tunnan. Luften fungerar som ett lock som håller borta avloppslukten från ytan, samma sak med alla lager barkmull, flis och jord. Innehållet hålls på plats med hjälp av ett rep som är fäst runt tunnans utsida.
Det är samma mängd vatten i alla tunnor men första tunnan är högre rent konstruktionsmässigt.
I andra och tredje tunnan är det istället varsin nätanordning som håller växterna på plats, nätanordningarna separeras med plaströr som skapar ett hålrum mellan de två näten i varje tunna. Här syns inte jord längst upp utan istället är det vattnet du ser när du kikar ner i tunnorna. Växterna är en typ av sumpväxter som Kerstin fått av Björn Oliviusson, men här ryms bland annat även en Bananplanta.
– Stora blad är bra, för de kräver mycket näring, tipsar Kerstin.
Vattnet på ytan bubblar från syresättningen, och ihop med ljudet från den lilla fontänen i dammen för det tankarna till meditationsskivor och regnskogar i fjärran länder.
– En sak jag märker är att när jag går in där och pysslar blir jag på väldigt bra humör, det är så syrerikt och grönt och ljust. Jag blir verkligen glad. På våren och sommaren brukar vi sitta här och dricka kaffe, säger Kerstin.
Fisk i dammen
På väggen som gränsar till sovrummet hänger bilder på familjen och en stor grön termometer. Termometern läser hon av för att se så att rummet håller minst tolv grader. En bit bort hänger ytterligare en termometer och under den sitter en knapp.
– Jag snurrar på den för att starta pumpen. Man måste pumpa ett par gånger om dagen för att hålla processen igång. Men man pumpar ju till exempel inte när man är bortrest för då använder man ju heller inget vatten, säger Kerstin Lind.
När vattnet pumpats igenom alla de tre tunnorna rinner det ut i en egenbyggd damm som i sin tur leder överflödet till en hållare som släpper ut det i golvbrunnen. I dammen bor, förutom ett par växter, även en fisk.
– Det ser jag som ett tecken på att vattnet är rent.
Första fisken överlevde dock inte. Men det berodde inte på vattnet i sig utan på att dammen de byggt av lekablock tätats med cement på insidan som visade sig vara skadligt för fiskar innan det stelnat helt.
Det som pumpas upp i första tunnan från tvåkammarbrunnen är BDT-vatten och urin som när det renats rinner ut i marken igen. Men på sommaren använder Kerstin allt vattnet för att vattna sin trädgård.
När det kommer till fekalierna separeras de redan i toalettstolen och hamnar i en bytta under huset som familjen tömmer en gång i månaden. Fekalierna blir efter två års tid till jord som Kerstin använder när hon sår blommor.
– Det är ju en relativt lång startsträcka för att komma igång med systemet, men vi tar tillvara på allt och det tycker jag är en av finesserna. Vi smutsar inte ner, säger hon.
Att budgetera för ett experiment
Först byggde de huset, därefter uterummet och slutligen orangeriet.
– Det var mycket med allt hantverk, det var verkligen inte gjort i en handvändning. De som var inblandade hade ju heller aldrig gjort ett sådant här projekt, alla var som stora frågetecken men det var även nyfikna och tyckte det var spännande att få vara med, berättar Kerstin.
Förutom de vanliga delarna som kräver hantverkare vid ett husbygge krävdes även specialbeställda delar, exempelvis glasfiberskivan, och hantverkare som kopplade ihop tunnorna med varandra. De har även anpassat lutningen på golvet i orangeriet för att det ska slutta ner i en sil, samt placerat golvet därinne lägre än golvet i huset.
– Det har kostat omkring 200 000 kronor allt som allt. Å andra sidan hade det inte varit gratis att bygga orangeriet heller, det är det och tvåkammarbrunnen som kostat mest. Och ett orangeri hade jag velat ha i alla fall, säger Kerstin och ler brett.
De valde att placera orangeriet intill husväggen för att få en varm vägg och på så sätt hålla nere uppvärmningskostnaden. Det räcker nu med ett element och den lampa som håller det ljust på dagtid. Och familjen är hur nöjda som helst.
FAKTARUTA/ Hej Gunnel Dalhammar...
... professor emerita på Kungliga Tekniska högskolan, som handledde forskningsprojektet om växter som renar avloppsvatten, och drev projektet ihop med doktoranderna Anna Norström och Karin Larsdotter samt trädgårdsmästare Björn Oliviusson.
Hur kom det sig att ni gjorde ett sådant här forskningsprojekt?
– Min mentor, professor Karl Göran Hedén, var en person som hade fullt med idéer och han pekade lite på att den här möjligheten fanns, att rena avlopp med växter. Jag hade, genom ett tidigare projekt sett att det finns problem kring traditionell avloppsrening, till exempel att det bildas mycket slam, så jag blev inspirerad av det min mentor sade och började ta reda på mer. I Skottland finns ett ställe där man jobbar i en eko-by, och där var första exemplet som jag kom i kontakt med, de hade byggt ett växthus och renade vatten. Men det fanns inte i Sverige. Så jag och en kollega från USA åkte till eko-byn och var där en vecka, fick känna på saker och lära mig mer. På den vägen är det.
Hur fungerar systemet?
– Via toaletten så går vattnet via en massa försteg, man sedimenterar vattnet och annat innan man tar in det i systemet och reningen påbörjas. Reningen behövs för att vattnet innehåller näringsämnen varför man inte ska släppa det rakt ut i naturen. Det Kerstins system gör är att växterna tar hand om dessa äringsämnen via växternas rötter. Rötterna plockar, med hjälp av snälla bakterier i rotsystemet, upp dessa ämnen och bakterierna tar hand om närsalterna för att själva växa och må bra. På så sätt renas vattnet.
Kan man dricka vattnet?
– Jag tycker inte att man ska göra det. Det man har när man har brunnsvatten är ju att vattnet har hunnit mogna i sin form. Det ska ligga ett tag i brunnen för extrapolering, det ska smaka gott och allt möjligt. Jag tycker det är ett steg för tidigt att dricka det direkt från dammen. Vi har ett system i marken som gör att vattnet hinner mogna och det tycker jag det ska få göra. Det som Kerstin gör är att de renar sitt eget vatten och sedan kan de använda det vattnet till att vattna sina blommor på tomten, de kan använda det egna renade vattnet till sin egna extraförbrukning.
Nu är ju ert forskningsprojekt klart. Men vad har hänt efteråt, har kommuner och andra instanser och liknande visat intresse för den här typen av avloppssystem?
– Nej, det har skrivits ett antal avhandlingar kring det i samband med att vi genomförde forskningsprojektet men när studien var genomförd och vi uppnått de svar vi behövde hade vi inte råd att upprätthålla det här med ideella pengar. Jag vet nu att det fungerar att rena avloppsvatten med växter och hoppas att fler gör något med det här. Kerstin är den första jag vet som gjort det på riktigt. Det har inte funnits några representanter från kommuner och liknande som kontaktat mig.
Kommentarer
19