Prefabricerad minimalism på Västkusten - Grand Designs

När man bygger hus är det vanligast att man anpassar tomten efter huset. Men det finns de som gör tvärtom - skräddarsyr huset efter terrängen.

Några som gör det är Anders och Teresa Woodall. De har bott i 15 år i sin villa utanför Kungsbacka med sina två tonåringar. Anders som är möbelsnickare i grunden har drömt om att en dag få bygga sitt egna arkitektritade hus. Theresa har varit skeptisk. De har lagt så mycket tid på trädgården där de bor.

En sommardag 2018 hittade de en tomt som förändrade allt. Längst ut på en halvö i Kattegatt hittade en sommarstugetomt som var till salu som de köpte. Varje gång Anders kommer dit går han upp på taket och tittar på utsikten. Här finns det både karga klippor och en del växtlighet.

Fakta om huset

Arkitekt: DOARK
Budget: 10 miljoner ink. tomt
Tomtpris: 4,5 miljoner
Entreprenadform: Delad
Fasad: Träpanel målad i svart slamfärg
Tak: Svart tjärpapp
Byggstart:
Planterat klart: Våren 2020

Så planerar de bygga huset

Först ska de riva sommarstugan. Sedan vill de spränga så lite som möjligt, minimera ingreppen i naturen.

Istället för att plana ut hela tomten ska man mura upp och gjuta en smal sockel. För att ge känslan av att klipphällarna fortsätter in i huset ska man ha slipat betonggolv inne i huset.

De ska gjuta en 200 kvm stor platta som huset sedan ska monteras på.

På nedre plan blir det en 27 meter lång korridor. I ena änden blir det Anders och Theresas sovrum och badrum och i den andra änden tvättstuga, badrum och barnens sovrum.

I mitten blir det ett stort allrum, kök och matrum. Rummet är öppet upp i nock mot utsikten, med en takhöjd på 4,5 meter. Här blir det stora glasade skjutpartier och takfönster så att man får känslan av att sitta utomhus.

På andra plan blir det ett kontor och sällskapsrum, med en balkong mot havet. Huset ska bli kaxigt, samtidigt som det anpassar sig efter naturen.

Huset ska byggas i fabrik och de åker och tittar tillsammans med Mark Isitt. Det byggs långt innan de har gjutit plattan. Delarna kan sedan snabbt byggas ihop på plats.

Mark Isitt besöker Rosendals Slott i Stockholm som prefabricerades för 200 år sedan. Slottet byggdes och ritades av Fredrik Blom som var hovarkitekt till Karl XIV Johan. Han var den förste att rita flyttbara hus i trä med isolerande papp. Han gjorde det åt militären främst, så att man kunde flytta husen snabbt. Slottet tillverkades i sektioner på Fredrik Bloms verkstad vid Hötorget, fraktades hit på häst och vagn, och monterades ihop på plats.

Markarbetena större än de tänkt sig

Den 15 augusti drar markarbetet igång med att man ska spränga. Samtidigt lägger Anders och Teresa ut sitt nuvarande hus till försäljning.

Direkt hör sprängarna av sig och säger att man måste spränga på ett annat sätt än man tänkt sig, mer berg kommer att förstöras. Klipporna runtomkring spricker och sprängningsområdet utvidgas.

6 månader senare gör Mark Isitt ett nytt besök på tomten. Då är plattan redo att gjutas. Det mesta av klippan är bortsprängd och de är besvikna.

Tomten är utjämnad och anpassad efter huset. Men de ville ha en nivå i huset och inte terrassera där inne, därför blev det nödvändigt att spränga så här mycket. Men nu känns det tungt att vara på tomten. Det ser inte ut som de hade tänkt.

Glädjande nog fick de i alla fall det gamla huset sålt, fast de måste lämna det tidigare än tänkt. Nu måste nya huset vara klart inom 7 månader.

Lyftkranen är för kort

Den 15 oktober anländer det nya huset till tomten. Har de tur är det uppbyggt på en dag. Men ett problem dyker upp. De inser att huset är 27 meter långt, men lyftkranen når bara 25 meter. Tomtens form gör att det inte går att flytta kranen närmare. Väggarna måste sättas upp i en viss ordning och bygget står stilla. En större kran finns inte.

De bestämmer sig för att skjuta väggen som väger 1 ton på plats för hand genom att rulla väggen på rör. Det är dyrt när bygget står stilla, med alla dessa människor på plats. Det blir dramatiskt, väggen får inte välta när de rullar den, men de fixar det!

Nu kan resterande väggar sättas upp enligt plan. På två dagar har de gått från bar betonggrund till ett hus man kan stå inuti. Teresa tycker att det känns mysigt att vara där inne och börjar tänka på hur hon ska inreda.

Dåligt väder försenar bygget

Nästa steg blir att få på taket så att husets klimatskal blir tätt. Naturligtvis börjar det regna och det regnar mycket. De är oroliga och kollar var det har blivit blött.

Anders letar efter ställen där fukten har trängt in. Det gäller att torka ut allt, men först måste det sluta regna. Ett väderskydd hade nog varit en bra investering …

I december gör Mark ett nytt besök hos dem. De har ju delad entreprenad och när insidan är gipsad ska de själva bygga klart och göra alla ytskikt. Hittills är de väldigt nöjda med huset, det har till och med blivit bättre än de hade tänkt sig.

Minimalism

Mark Isitt konstaterar att Anders och Teresas hus har drag av minimalism, bland annat den lilla takfoten. Minimalismens fader är John Pawson.

Han besöker ett minimalistiskt svenskt hus som Pawson har ritat. Husets extra allt är borttrollat, det syns inte. Man har ett golvmaterial inne och ute. Övergångarna är så sömlösa som möjligt. Fasaden trollas bort.

Sedan har man genomsiktlighet, man ser genom hela huset från en ände till den andra. I vanliga hus har man golvlister. Här har man bara en springa på 5 mm. Man får en känsla av att väggarna svävar. Köksbänken är i ett stycke, helt sömlös. Här finns inga dörrfoder, karmarna är helt infällda i väggen. Allt finns utan att synas.

Minimalism ser så enkel ut, men är komplicerad att realisera. Huset är en ultimat lyxvariant av minimalism. Med hantverk kan man dock skapa minimalism utan att det behöver vara allt för dyrt.

Oroväckande upptäckter, reklamation och process mot firman som reste huset

När de börjar jobba med ytskikten upptäcker de att huset är slarvigt byggt, med fel på många ställen. När ett hörn på gipsskivan har gått sönder när man har tappat den så har man ändå spikat upp den.

Huset är trasigt. Det finns många fel, vissa större, vissa mindre. Väggarna är sneda.

Vi får inte reda på så mycket detaljer om vad som gått fel, bara att de börjar processa mot företaget och att det är mentalt jobbigt att bråka och det att detta tar tid. Husbygget blir försenat.

Samtidigt måste de flytta in i byggdammet, för det gamla huset har de fått sålt.

De förhandlar med byggfirman som satte ihop huset. Firman har rätt att åtgärda felen, men problemet är att de har olika bilder av vad som har hänt. Anders och Teresa tar på sig att rätta till de flesta felen själva. Men det tar på krafterna att driva en rättslig process. Glädjen med att bygga hus försvinner.

Huset är klart

I augusti 2021 gör Mark Isitt sitt sista besök hos Anders och Teresa. Hur har det gått?

Tomten är anlagd med stödmurar av sprängsten. Mark är imponerad. Allt harmonierar, inget avviker från färg- och formpaletten.

– Huset är så monokromt att det är som att träda in i en svartvit film, säger Mark.

Den ena långsidan är öppen mot utsikten, den andra sluten mot norr och grannarna.

De har fått en pool på plats, gräsmatta och trädgården är anlagd. Sprängstenen har återanvänts i stödmurarna.

De ville ha ett minimalistiskt shadow gap, som inte gick att få till. Istället har Anders gjort en speciallösning med belysning i golvlisterna.

Han har snickrat ett innertak och förvaringslösningar. Utsikten är det som gör huset, platsen och utsikten. Det var bra att de gjorde en övervåning där utsikten tas tillvara.

Det har varit en jobbig resa. Först sprängningen som förstörde tomten. Sedan den slarviga snickarfirman som de fick processa emot. Det har varit jobbigt, men sedan ryckte de upp sig.

Men att det har varit så tufft gör tillfredsställelsen nu större. Det känns som deras hem.

– Huset är väldigt mycket vi, hur vi lever. Det är verkligen hemma, säger Anders och Teresa.

Mark Isitt summerar hur han upplever huset:

– På utsidan är det ett hem som känns lite strängt, men på insidan med den ombonade miljön är det som en öppen famn, säger Mark Isitt.

– Det inspirerar definitivt mig för allt det det representerar. Ambitionen att bygga ett prefabricerat hus med en designhöjd, en arkitektoniskt skärpa som vi nästan aldrig ser i de här sammanhangen, och framför allt Anders och Teresas uthållighet.

– Huset är ett tecken på styrkan i deras relation, men också kärleken de har till platsen och tomten som de ny förgyller. Det är inspirerande, avslutar Mark.