Användare: Pysslarn

Nu har jag nästan knäckt mig på två skivor mdf, känns som att infarkten var nära… Infarkt ett: Köpte hem två fullstora mdf-skivor nyligen och enda alternativet var att ta in dem i verkstaden direkt. Dessvärre är läget i verkstaden enormt kaotizkt och det finns inte en plan yta som det inte ligger en massa grejor (mög) på — fräsbord, justersåg, arbetsbänk, moxon vise, pelarborrens bord osv — allt är belamrat och fri golvyta är max fyra nkvadratmeter. Jag har tränat upp en extrem smidighet bara genom att manövrera i bråten. Och nu kom det in två helskivor dessutom; kunde lika gärna tagit in en finlandsfärja… Diagnos: total logistisk infarkt som snart endast botas med en dunk fotogen och en ask tändstickor. Så idag bestämde jag mig för att grovstycka mdf-en vilket självklart kommer att leda till en del svinn men nu gick det inte längre. Infarkt två: Men herrejösses vad tungt mdf har blivit, även om priserna har rusat tycker jag nog att det verkar

Man kan ju inte ha en verkstad bara för att bygga jiggar och möjänger till den… … men det är likväl förbannat roligt! Men jag har faktiskt tre olika småbord på gång samtidigt. Ett är ett bord som ska målas och stå på en av våra uteplatser, byggt av enklaste virke och lika simpla konstruktioner. Nu har just det fått lite prioritet och ser nästan ut som ett bord även om det återstår en del att göra — inte minst dölja en hel del skavanker och tabbar såsom feltänk och klantmått. Ibland undrar jag om inte täckande målarfärg är en större uppfinning än hjulet… Såhär ser det ut vid en första provmontering: Återkommer med lite ”färdigt-bilder” också. Och till sist en bild av något helt annat; här hänger min efterlängtade dyrgrip på verktygstavlan: Figursågen från Knew Concepts. Så jag har suktat efter den! Men sedan jag äntligen fick hem den har den använts — en gång. Jag skulle kunnat använda den mer men den observante ser att

Jahaja — återigen har jag ”inget” att rapportera men höjer min röst ändå… Råkade ut för något otippat idag och kände att det här vill jag dela med någon. Och eftersom jag inte har några kollegor i verkstaden så blir det till Byggahus jag vänder mig när jag behöver någon att prata med. Jag håller på att äntligen få till ett klingskydd till justersågen; just nu kör jag Youtube Style med amputationsinstrumentet (sågklingan) helt utan skydd. Ett upplägg som håller en alert kan jag berätta. Idag skulle jag göra en enkel mock-up av skyddet i wellpapp och fick infallet att slipa till formerna på tallriksslipen. Det inte bara funkade utmärkt, vilket var någorlunda väntat, utan det RENSADE också papperet som jag egentligen tyckte var redo att bytas. Ok, inte till 100% men det tog bort massor med inpackad trä-lort. Tyvärr har jag ingen före-bild men om du tycker att det här ser illa ut skulle du sett hur det såg ut innan. Det är mycket stråk av

Tipp tapp tipp tapp tippe tippe tipp tapp — små men märkbara framsteg i verkstaden men det händer saker på alla möjliga områden just nu. Ett av dem är bordet till pelarborren som ju fick frästa spår i kortändarna för att åstadkomma en snikvariant av T-spår som jag har i arbetsbänken också. På pelarborren skulle de utgöra fäste för anhållet vilket visade sig vara en riktigt skitdum idé. Bort med dem alltså och nu stod jag där med rejäla ”sår” i pelarbordet. Och idag har de äntligen blivit fixade. 😃 Egentligen är det väl inte så mycket att skryta med men jag blev så överraskad av slutresultatet så jag känner att jag måste få visa det för någon — beklagar att det är just dig jag utsätter för följande banaliteter… Ena sidan: Andra sidan: Det handlar alltså om furubitarna någorlunda mitt i bordet som fyller den tidigare utfräsningen. Anledningen till min måndagskvällseufori är att jag hyvlat dem för hand och eftersom jag har noll