Skulle gärna få er input kring denna fråga och hur ni värderar de olika alternativen. Vad missar jag?
Situation; Små barn 3-6 år. Jobb i innerstan. Intressen och vänner utspridda. Tillgång till fantastiskt landställe vid havet året om. Att jobba hemma 4-5 dagar i veckan varken kan eller vill någon av oss.
Vi bor nu i villa i en väldigt bra förort till Sthlm. 150+40 kvm. Väldigt bra standard +1000 kvm tomt. Suveränt lugnt och tryggt område, bra skolor. Dock, pensionärer, pensionärer, pensionärer. Detta, eller åtminstone folk med barn i övre tonåren bor i 9 av 10 hus runt oss. Barnen börjar komma upp i en ålder där de vill ha kompisar men inga finns i närheten.
Vi har alltid tyckt att stor tomt, stort hus, slippa sitta ihop med grannar etc trumfar att hamna i ett bättre läge.
DOCK, vi bor inte i något drömhus eller något drömområde. Om vi fick en kraftigt förbättrad budget skulle vi flytta till bättre område närmre stan, inte köpa maffigare där vi är.
Ett radhus har en lång för/nackdelar mot villa. Fördelen för oss är att det åtminstone blir ett drömområde med radhus. För ett drömhus med nuvarande budget måste vi ännu lite längre ut från stan. Radhuset ligger i ett område där vi nog skulle köpa villa om ekonomin tillåter.
Avståndet gör att radhuset funkar bra med en bil. Villan vi har nu gör livet outhärdligt utan två bilar.
Underhållet/drift i ett radhus blir ju mycket lägre men å andra sidan måste du sitta ihop vägg i vägg med folk.
Hur prioriterar ni?
Situation; Små barn 3-6 år. Jobb i innerstan. Intressen och vänner utspridda. Tillgång till fantastiskt landställe vid havet året om. Att jobba hemma 4-5 dagar i veckan varken kan eller vill någon av oss.
Vi bor nu i villa i en väldigt bra förort till Sthlm. 150+40 kvm. Väldigt bra standard +1000 kvm tomt. Suveränt lugnt och tryggt område, bra skolor. Dock, pensionärer, pensionärer, pensionärer. Detta, eller åtminstone folk med barn i övre tonåren bor i 9 av 10 hus runt oss. Barnen börjar komma upp i en ålder där de vill ha kompisar men inga finns i närheten.
Vi har alltid tyckt att stor tomt, stort hus, slippa sitta ihop med grannar etc trumfar att hamna i ett bättre läge.
DOCK, vi bor inte i något drömhus eller något drömområde. Om vi fick en kraftigt förbättrad budget skulle vi flytta till bättre område närmre stan, inte köpa maffigare där vi är.
Ett radhus har en lång för/nackdelar mot villa. Fördelen för oss är att det åtminstone blir ett drömområde med radhus. För ett drömhus med nuvarande budget måste vi ännu lite längre ut från stan. Radhuset ligger i ett område där vi nog skulle köpa villa om ekonomin tillåter.
Avståndet gör att radhuset funkar bra med en bil. Villan vi har nu gör livet outhärdligt utan två bilar.
Underhållet/drift i ett radhus blir ju mycket lägre men å andra sidan måste du sitta ihop vägg i vägg med folk.
Hur prioriterar ni?
Radhus - nej nej nej ;-)
Du missar det värsta med radhuset, samfällighetsföreningen som i många fall har en styrelse bestående av personer som älskar att lägga sig allt mellan himmel och jord. Det finns säkert bra radhusområden också, men i villan är det du allena som bestämmer vad som ska och inte ska göras
Kedjehus, där går nog gränsen 😉
Du missar det värsta med radhuset, samfällighetsföreningen som i många fall har en styrelse bestående av personer som älskar att lägga sig allt mellan himmel och jord. Det finns säkert bra radhusområden också, men i villan är det du allena som bestämmer vad som ska och inte ska göras
Kedjehus, där går nog gränsen 😉
Moderator
· Stockholm
· 52 479 inlägg
Fast det är rätt vanligt med samfällighet även i villaområden. Vanligt att lokalgatorna förvaltas av en samfällighet.Mats-S skrev:Radhus - nej nej nej ;-)
Du missar det värsta med radhuset, samfällighetsföreningen som i många fall har en styrelse bestående av personer som älskar att lägga sig allt mellan himmel och jord. Det finns säkert bra radhusområden också, men i villan är det du allena som bestämmer vad som ska och inte ska göras
Kedjehus, där går nog gränsen 😉
Moderator
· Stockholm
· 52 479 inlägg
Det är väl ingen naturlag. I ett radhus, med ägarrätt, inte brf radhus. så har du ju i princip samma saker som skall underhållas som i en villa. Vissa saker kan man behöva samordna med grannar. Vilket försvårar underhållet, beroende på vilka grannar du har.Kentvirulent skrev:
Tja jag jämför med min nuvarande 1,5 plans villa.H hempularen skrev:
Ska du göra kök eller badrum så absolut. Om du däremot ska dränera, byta fönster, fixa fasad, måla, lägga om tak, etc så blir ju kostnaden typ 1/3 iom att radhusets tak/fasad/antal fönster är typ 1/3.
Tex kollade jag nu på ett radhus som har 8 fönster plus en balkongdörr. Mitt hus har 22 fönster och 3 balkongdörrar.
Om fasaden ska målas på 150+40 kvm så är det nog 300-400% mer fasad på villan.
Dränera kanske 1/5 av ytan. Taket är kanske 1/4 av villans takyta osv
Nej. Det kommer inte vara löst innan barnen är stora. Tittar noga på hitta.se mm och ser att det är samma läge i alla områden som är aktuella för oss.M mrsnhp skrev:
När det är nybyggda villaområden är det helt annorlunda. Men inga sådana finns i områden som intresserar oss. De är för off
Även om du har barn som inte har vänner de kan gå till? Måste ha 2 bilar? Jättelång och besvärlig pendling. Inget att göra i närområdet?M mrsnhp skrev:
Vad faller under 'lång pendlingstid' är det överstigandes timmen?
Självklart individuellt, bara nyfiken på smärtgränsen för dig @Kentvirulent
Självklart individuellt, bara nyfiken på smärtgränsen för dig @Kentvirulent
Vi har ett brf radhus och en mindre stuga en bit längre ut från stan.
På sikt, när barnen flyttar ut, kommer vi flytta till huset utanför stan.
Men radhus har varit en perfekt kompromiss under uppväxttiden. Sräskilt osm det är en Brf - mindre ansvar för yttre underhåll ,men ändå en tomt för lite grill och samvaro. Parkering vid huset för två bilar, tillgång till garage i länga, nära lokaltrafik.
Så mer eget än lägenhet, nära pendling, affärer osv, och mindre underhåll än en villa längre ut.
På sikt, när barnen flyttar ut, kommer vi flytta till huset utanför stan.
Men radhus har varit en perfekt kompromiss under uppväxttiden. Sräskilt osm det är en Brf - mindre ansvar för yttre underhåll ,men ändå en tomt för lite grill och samvaro. Parkering vid huset för två bilar, tillgång till garage i länga, nära lokaltrafik.
Så mer eget än lägenhet, nära pendling, affärer osv, och mindre underhåll än en villa längre ut.
Vårt första hus var litet och med renoveringsbehov, så slapp vi kompromissa om allt annat. Vi hittade ett riktigt trevligt område med bebyggelse i blandade åldrar och därmed även boende i alla åldrar. De allra närmsta grannarna var pensionärer, men det finns ju andra hus runtomkring. Vi hade nära till allt inklusive pendeltåg (24 minuter till Stockholm C).Kentvirulent skrev:
Nu blev det inga barn för oss, men det hade funkat utmärkt att bygga ut huset vid behov. De som köpte vårt hus hade två små barn och verkade inte ens ha planer på att bygga ut.
För övrigt växte jag upp med pensionärer i nästan alla grannhusen. Det gjorde inget för mig, man hängde ju ändå mest med klasskompisar.
Det beror helt på när jag åker till jobbet. Men i radhusområdet finns massor av trevligt på gångavstånd som inte finns i villaområdet.Oskick skrev:
Vi klarar oss där fint med en bil. Skulle säga att om jag lämnar/hämtar barnen så sparar jag nog 30 min.
Ok. Jag blir galet avundsjuk när jag kommer till mina vänner i mer ”tajt” bebyggda områden där de har en levande miljö med barn som leker mellan tomterna, har massor av julbelysning, Halloweendekorationer etc.M mrsnhp skrev:Vårt första hus var litet och med renoveringsbehov, så slapp vi kompromissa om allt annat. Vi hittade ett riktigt trevligt område med bebyggelse i blandade åldrar och därmed även boende i alla åldrar. De allra närmsta grannarna var pensionärer, men det finns ju andra hus runtomkring. Vi hade nära till allt inklusive pendeltåg (24 minuter till Stockholm C).
Nu blev det inga barn för oss, men det hade funkat utmärkt att bygga ut huset vid behov. De som köpte vårt hus hade två små barn och verkade inte ens ha planer på att bygga ut.
För övrigt växte jag upp med pensionärer i nästan alla grannhusen. Det gjorde inget för mig, man hängde ju ändå mest med klasskompisar.
Hos oss är det kolsvart hos samtliga grannar året om. Vi ser aldrig en människa ute på gatan. Jag känner att det ger en lätt deprimerande känsla i vårt mörka kalla land.
Tack för input. Brf-radhus är knepigt i Sthlm. Finns en del med bra ekonomi men de flesta har galna lån, jättehög räntekänslighet och avgifter upp emot 8-9k sek i månaden.klaskarlsson skrev:Vi har ett brf radhus och en mindre stuga en bit längre ut från stan.
På sikt, när barnen flyttar ut, kommer vi flytta till huset utanför stan.
Men radhus har varit en perfekt kompromiss under uppväxttiden. Sräskilt osm det är en Brf - mindre ansvar för yttre underhåll ,men ändå en tomt för lite grill och samvaro. Parkering vid huset för två bilar, tillgång till garage i länga, nära lokaltrafik.
Så mer eget än lägenhet, nära pendling, affärer osv, och mindre underhåll än en villa längre ut.
Jag älskar dock tanken på att slippa underhåll och kanske ha fjärrvärme
Kan säga att jag en gång var på visning på ett sutterängradhus men det var rejält deprimerande på nedervåningen som bara hade fönster i ett väderstreck. Man var tvungen att ha på alla lampor mitt på dagen för att se något.
Överlag upplever jag att många radhus har kasst ljusinsläpp. Det är ett stort minus mot villan
Överlag upplever jag att många radhus har kasst ljusinsläpp. Det är ett stort minus mot villan