Vilken energikälla är bäst för Sverige?

[lars_stefan_axelsson]

Det är inte så att strålning ackumuleras i kroppen eller orsakar irreversibla skador, så att man "aldrig mer" skulle få utsätta sig för strålning låter inte rimligt.

Nej, det kan vi nästan säga att vi vet idag. Men eftersom alla våra gränsvärden sätts enligt LNT-modellen så antar man fortfarande att det är så. Dvs att ju mer strålning, oavsett hur lite, så ökar (framförallt) cancerrisken linjärt.

Sedan så finns alltid risken med ackumulation av kontaminanter, vi har alla exv. calcium-40 i kroppen från Kinesiska kärnvapenexperiment, så det måste man också ta med i beräkningen. Strålskyddsarbete i kärnkraftverk syftar därför till att man dels inte skall utsättas för helkroppsdoser "utifrån", men dessutom inte kontaminera sig "permanent" i sitt arbete. Så dosimetern är inte hela sanningen. Man mäter också ev. kontamination osv. (Det är inte för inte som man delar in kraftverk i just "kontaminerad" zon och övriga.)

 

[Nerre]

Det jag har fått lära mig är att när det gäller strålning så handlar det främst om sannolikheten för mutationer. Strålningen har en viss sannolikhet att slå sönder DNA i cellerna, i de flesta fall så resulterar det i "trasig" DNA så cellen dör. Men i vissa fall gör det istället att cellen blir en cancertumör.

Nu var iofs mina kurser främst om röntgenstrålning och det var några år sen sist så jag minns kanske inte alla detaljer helt rätt.

 

[lars_stefan_axelsson]

Det jag har fått lära mig är att när det gäller strålning så handlar det främst om sannolikheten för mutationer. Strålningen har en viss sannolikhet att slå sönder DNA i cellerna, i de flesta fall så resulterar det i "trasig" DNA så cellen dör. Men i vissa fall gör det istället att cellen blir en cancertumör.

Nu var iofs mina kurser främst om röntgenstrålning och det var några år sen sist så jag minns kanske inte alla detaljer helt rätt.

Jo det gäller för all strålning. Framförallt vid celldelning när vårt DNA är extra påverkbart (det är därför som exv. tarmcellerna är extra känsliga för strålning och ett av de första symptomen vid stora doser är "dålig i magen"). MEN, vi drabbas av en mängd mutationer dagligen och stundligen från en mängd olika källor (även spontant till följd av transkriptionsfel) och vi har därför en massa mekanismer för att reparera dessa skador. Hur, när och hur bra dessa mekanismer fungerar givet vissa stråldoser är fortfarande en öppen fråga, men som det ser ut nu så fungerar de väldigt bra upp till ett visst tröskelvärde och sedan så går det åt h-vete. Precis som mycket annat så finns det ett tröskelvärde över vilket saker "går sönder" eller inte hinner med längre och då får man helt andra effekter.

Dessutom så verkar det som om vi har en massa extra cancerskyddsgener som kan aktiveras i vissa situationer, man har sett dem hos vissa djurarter i Tjernobyl, som ger ett extra skydd när miljön ställer extra krav. Men dessa är inte aktiverade i vanliga fall. Hur dessa inverkar är inte heller känt, mer än att vi är medvetna om effekten i stort. Vi har t ex botat cancer hos möss och råttor i decennier utan att det lett till några större genombrott i cancerbehandligen av människor. Möss och råttor har så korta levnadstider att cancer inte är något stort problem för dem som arter, och många av deras inbyggda cancerskydd har därför slagits av. Vi har alltså lyckats återaktivera en stor del av dessa men det ger ingen utdelning för oss, eftersom vi redan har dessa skydd aktiverade!