3 305 143 läst · 11 228 svar
3305k läst
11,2k svar
Värsta elkopplingen?
Besserwisser
· Västra Götalands
· 10 030 inlägg
Jag var "tvungen" att tillfälligt testa en ny fönsterlampa och hade givetvis ingen "lamphona" hemma. Eller rättare sagt, antagligen har jag det men hittade ingen...
Men det är i varje fall dragavlastat , om nu skruvarna bara "bitit" i plastskenan. I övrigt garanterat IP00... Men jag sa väl att det bara var tillfälligt...
Inloggade ser högupplösta bilder
Logga in
Skapa konto
Gratis och tar endast 30 sekunder
Men det är i varje fall dragavlastat , om nu skruvarna bara "bitit" i plastskenan. I övrigt garanterat IP00... Men jag sa väl att det bara var tillfälligt...
OK, efter att ha mottagit sju ilskna PM och där blivit anklagad för allt från galen hemmapulare till försåtlig lönnmördare känner jag att jag måste bevisa att lösningen faktiskt bara var tillfällig.Alfredo skrev:
Inloggade ser högupplösta bilder
Logga in
Skapa konto
Gratis och tar endast 30 sekunder
Varken människor eller djur kom till skada under experimentet. Slutet gott, allting gott!
PS. Skojade bara. Jag har inte fått ett enda PM. Antar att ni är alltför luttrade här.
Alfredo> Det där var ju en riktigt fin lösning för ett test. Snarare IP20 än IP00 skulle jag tro. Skillnaden är att IP20 krävs i alla fall liten ansträngning för att komma åt spänningsförande delar. Ids inte slå upp den exakta definitionen nu. Idag är det mesta av installationsmateriel av lite kvalitet IP20 även med locket av. En stor förbättring mot tidigare skulle jag säga. Jämför exempelvis en gammal diazedcentral med en modern normcentral. I den tidigare är det uppenbara risker att nå spänningsförande delar så fort locket är av, i den senare krävs det normalt lite ansträngning om än det inte är omöjligt. Skalar man upp det hela till det jag jobbar med, automationsel och maskinstyrsystem, så är det en väldig skillnad när man öppnar ett elskåp stort som en dubbelgarderob med några tusen skruvplintar med allt mellan 24v och 700v om det är beröringsskyddat eller inte. Förbannat svårt att felsöka den typen av utrustning i spänningslöst tillstånd också...
Måste också vara en stor fördel för målare och liknande att moderna uttag faktiskt går att ta av locket på utan att man direkt kommer åt spänningsförande delar.
Attberopå tillfälliga installationer, När jag labbade i elkraftlabbet på Chalmers för sådär 15 år sedan så gjordes alla kopplingar med labbsladdar, dvs med banankontakt i var ände. Förvisso den beröringsskyddade typen, men den är ju inte direkt säker jämfört med exempelvis ett schuko eller cee-uttag. Labbriggen bestod av en rejäl (sådär 10kW skulle jag tro) släpringad asynkronmotor kopplad stumt mot en likströmsmotor med separat magnetisering. Till dessa fanns ett antal mer eller mindre styrbara frekvensomriktare, tyristorlikriktare osv som kopplades ihop med nämnda labbsladdar. I allmänhet övades det reglerteknik i labbet på så vis att den ena motorn skulle regleras och den andra agerade last. Vad jag vet har ingen student dött ännu. Och oftast så blev det inte allt för brutala fasningsfel, men det hände ju...
Måste också vara en stor fördel för målare och liknande att moderna uttag faktiskt går att ta av locket på utan att man direkt kommer åt spänningsförande delar.
Attberopå tillfälliga installationer, När jag labbade i elkraftlabbet på Chalmers för sådär 15 år sedan så gjordes alla kopplingar med labbsladdar, dvs med banankontakt i var ände. Förvisso den beröringsskyddade typen, men den är ju inte direkt säker jämfört med exempelvis ett schuko eller cee-uttag. Labbriggen bestod av en rejäl (sådär 10kW skulle jag tro) släpringad asynkronmotor kopplad stumt mot en likströmsmotor med separat magnetisering. Till dessa fanns ett antal mer eller mindre styrbara frekvensomriktare, tyristorlikriktare osv som kopplades ihop med nämnda labbsladdar. I allmänhet övades det reglerteknik i labbet på så vis att den ena motorn skulle regleras och den andra agerade last. Vad jag vet har ingen student dött ännu. Och oftast så blev det inte allt för brutala fasningsfel, men det hände ju...
Besserwisser
· Västra Götalands
· 10 030 inlägg
När jag var på Chalmers, för betydligt längre sedan än så, och i ett annat ellabb (i ED-huset) så var säkerheten ungefär lika bra. MEN för att göra den lite bättre så hade man tvåfas-system (ev. split phase?) med 110V mot jord på vardera ledare. Problemet var bara att transformatorerna stog ute i korridoren och där lade alla studenter sina anteckningsblock med blyertspennor medan de väntade. Det hände inte en gång utan flera att det "tappades" blyertsstift igenom kylgallrena, men mer eller mindre spännande kortslutningsfenomen till följd.PNO skrev:
Jag tror man har JFB och vanlig 230V idag. (Man vill tydligen inte ha skyddstransformatorer, alltså ett IT-system, eftersom det skulle leda till tysta fel som kan uppfattas som om spänningen är av, med fler och mera spännande felfall som följd).
Vad skulle rent teoretiskt hända i detta fall? Vi utgår från att jfb inte finns. Ingen potentialskillnad så det borde kittla lite när strömmen tar svängar i vattnet. Skulle någon hålla i en stolpe i backen däremot.Peter_K skrev:
Eller är jag helt ute o cyklar?
Sådär ser det ut i starkströmslabben på LTH i Lund också, med skillnaden att banankontakterna inte är beröringsskyddade.PNO skrev:Attberopå tillfälliga installationer, När jag labbade i elkraftlabbet på Chalmers för sådär 15 år sedan så gjordes alla kopplingar med labbsladdar, dvs med banankontakt i var ände. Förvisso den beröringsskyddade typen, men den är ju inte direkt säker jämfört med exempelvis ett schuko eller cee-uttag. Labbriggen bestod av en rejäl (sådär 10kW skulle jag tro) släpringad asynkronmotor kopplad stumt mot en likströmsmotor med separat magnetisering. Till dessa fanns ett antal mer eller mindre styrbara frekvensomriktare, tyristorlikriktare osv som kopplades ihop med nämnda labbsladdar. I allmänhet övades det reglerteknik i labbet på så vis att den ena motorn skulle regleras och den andra agerade last. Vad jag vet har ingen student dött ännu. Och oftast så blev det inte allt för brutala fasningsfel, men det hände ju...
Det finns två separata nät. Ett 220/380 och ett 127/220 (ja, jag vet att den faktiska spänningen höjts i nätet, men märkspänningen på apparaterna är detta) där man kan koppla in vanliga enfasprylar tvåfasigt i nätet med lägre spänning (som i det norska systemet).
Banansladdarna avsäkras med porslinssäkringar efter behov, passdelarna medger upp till 63 A. Dessutom finns jordfelsbrytare med 15 mA utlösningsström