Förfallit till händighet.
Gör för ovanlighets skull en dörr 🙄.
Ädelfunkis med bärande spröjs. Så små grejer tappar jag in för hand.
Märker upp noga med blyerts. Använder Talmeterns hål vid 100mm. Det duger. Sedan gör jag inte som Jänkarna och meshugger i all evighet. Sätter stämjärnet en mm innanför strecket och slår med full kraft på en gång.
Det som då händer är att träet komprimeras när jag slår tills järnet tangerar strecket. Jag vinner två saker. Ett… det går fort. Två… vid limningen sväller det komprimerade träet och försöker komma tillbaka, men då är redan tappen i och resultatet blir att den sitter bättre.
Hugger bara ner någon halvcentimeter. Kommen så långt borrar jag bort lite material.
Sedan tar jag fräs med kullager och går ner till fullt djup. Den kant jag huggit är referens. Fördelen är förstås att hålet blir slätt och fint och får rakare kanter än när man hugger hela vägen.
Fräsen lämnar lite material i hörnen. Huggit bort sådant tusentals gånger så jag finner det enkelt. Det kommer ni också göra efter väldigt lite övning. Vassa stämjärn är förstås lämpligt.
Torrmonterar för kontroll.
Limmat ihop.
Att hugga innanför strecket lärde jag mig i yrkesskolan 1984. Att använda fräs till djupet är sådant som kommits på med tiden. Vet inte om det är jag själv eller någon arbetsfiende som hittar på det. Bra är det i alla fall.
En fotnot.
Gallret jag gjorde förra veckan är monterat.
Ventilationsbaffeln är kopplad till vattenburen kyla och värme så nischen hade våtrumsmatta i botten. För att inte göra denna meningslös petade jag in ett skvallerrör.
Mvh Findus
Gör för ovanlighets skull en dörr 🙄.
Ädelfunkis med bärande spröjs. Så små grejer tappar jag in för hand.
Märker upp noga med blyerts. Använder Talmeterns hål vid 100mm. Det duger. Sedan gör jag inte som Jänkarna och meshugger i all evighet. Sätter stämjärnet en mm innanför strecket och slår med full kraft på en gång.
Det som då händer är att träet komprimeras när jag slår tills järnet tangerar strecket. Jag vinner två saker. Ett… det går fort. Två… vid limningen sväller det komprimerade träet och försöker komma tillbaka, men då är redan tappen i och resultatet blir att den sitter bättre.
Hugger bara ner någon halvcentimeter. Kommen så långt borrar jag bort lite material.
Sedan tar jag fräs med kullager och går ner till fullt djup. Den kant jag huggit är referens. Fördelen är förstås att hålet blir slätt och fint och får rakare kanter än när man hugger hela vägen.
Fräsen lämnar lite material i hörnen. Huggit bort sådant tusentals gånger så jag finner det enkelt. Det kommer ni också göra efter väldigt lite övning. Vassa stämjärn är förstås lämpligt.
Torrmonterar för kontroll.
Limmat ihop.
Att hugga innanför strecket lärde jag mig i yrkesskolan 1984. Att använda fräs till djupet är sådant som kommits på med tiden. Vet inte om det är jag själv eller någon arbetsfiende som hittar på det. Bra är det i alla fall.
En fotnot.
Gallret jag gjorde förra veckan är monterat.
Ventilationsbaffeln är kopplad till vattenburen kyla och värme så nischen hade våtrumsmatta i botten. För att inte göra denna meningslös petade jag in ett skvallerrör.
Mvh Findus
Tack för tips om att hugga 1 mm från markering, skall provas vid tillfälle.findus42 skrev:
Rickard.
Medlem
· Riktiga Norrland
· 6 570 inlägg
Rickard.
Medlem
- Riktiga Norrland
- 6 570 inlägg
Idag har jag svetsat lite(efter bästa förmåga) borrat, gängat och putsat lite för att bygga en sån här
Eller ja... nått som fungerar på samma sätt som den där i alla fall bilden lämnar lite åt fantasin hur den faktiskt ser ut.
Så här blev i alla fall min tolkning. If you can't make it perfect, make it adjustable.
Eller ja... nått som fungerar på samma sätt som den där i alla fall bilden lämnar lite åt fantasin hur den faktiskt ser ut.
Så här blev i alla fall min tolkning. If you can't make it perfect, make it adjustable.
A Anderscurl skrev:
Det har jag. Skickar en stl fil i pm.T Taren43 skrev:har samma bekymmer med 4st utspridda i huset, fullt krig på alla fronter emellanåt! det bor en liten bambu lab A1 på vinden, så kanske du har en fil att dela med dig av?
Sned mittpost och spröjs. Alla delar bör vara exakt rätt. Inget får tvingas in. Då kan dörren ändra vinkel på diagonalen.
Efter inpassning fixat försiktig press med ändlösa spännband.
När det inte är rakt går det att vinkla in grejer.
Gjort dubbla tappar/fjädrar och limmat alla ytor.
Resten av dagen gjort glaslisten.
Sjutton olika mått. Tre vinklar.
Mvh Findus
Efter inpassning fixat försiktig press med ändlösa spännband.
När det inte är rakt går det att vinkla in grejer.
Gjort dubbla tappar/fjädrar och limmat alla ytor.
Resten av dagen gjort glaslisten.
Sjutton olika mått. Tre vinklar.
Mvh Findus
Snyggt!
Hur gör du med "hålen" som blir efter att du passar in de tvärgående spröjsen?
Limmar du i bitar eller täcks de av glaslister och thermoglas-kassetten..?
Hålen täcks. Glaslisten täcker helt. Får låta bli att försöka skruva där det är hål.
Inga termoglas i denna dörr. P6B blir det. 14mm lamell med 3mm film. Håller för en hagelspruta utan att vara fult efteråt. Lister och allt runtomkring tar förstås stryk.
Hagel hör till en svunnen tid. Moderna busar knackar på med handgranater.
Mvh Findus
Inga termoglas i denna dörr. P6B blir det. 14mm lamell med 3mm film. Håller för en hagelspruta utan att vara fult efteråt. Lister och allt runtomkring tar förstås stryk.
Hagel hör till en svunnen tid. Moderna busar knackar på med handgranater.
Mvh Findus
Varje gång jag ser inlägg från @findus42 blir jag både glad i själen över yrkesstoltheten, kunskapen och hantverket. Men också uppgiven över den stora mängden "hantverkare" som jag dagligen stöter på som saknar allt det där men gärna fakturerar än mer.
Men jag har en fin klassad sekelskiftesport i bakfickan som ska renoveras i framtiden, då ska Findus få göra den så blir allt bra till slut.
Jag är en relik från en annan tid. När handslag faktiskt betydde något och innan omvärlden fått för sig att den fysiska verkligheten är underordnad kartan/kvalitetsdokumenten/certifieringen mm.H Hans G2 skrev:
Vägen har lagts ut för en hel ny gren av byråkratisk idioti som påstås garantera kvalitet men som bara får som resultat att ansvaret, ifrån att ha varit personligt, numera är en juridisk process. Det blir också väldigt dyrt.
Jag har aldrig trott på detta.
Gör alltid vad jag tycker behöver göras.
På det sätt som vid utförandet synes fungera bäst.
Garanterar aldrig saker som det inte går att veta något om…
Men, garanterar att hantera det som dyker upp efter bästa förmåga.
Lämnar aldrig fast pris.
Gör aldrig ”smarta” tillägg utan tar strikt, bara, betalt för mina kostnader och för min tid.
Ovanstående gör det fåfängt att försöka jobba åt privatpersoner som jag inte redan har en relation till. Samtiden lever i skräck för att alla är lika giriga skurkar som de själva. Mina gamla kunder dör ut. Nya fegar ur efter formuleringen ”löpande räkning”.
Återstår att göra det jag gör. Jobba åt företag. Glädjande för mig har jag hamnat i ett bra gäng. Understryker vilken tur jag har. Min yrkesmässiga integritet är hårdvaluta för dem. De vet att verkligheten alltid vinner. De ser ett värde i att restposterna i deras jätteprojekt kan hanteras av en sådan som mig så att de slipper.
En varning…
Om en renovering eller nytillverkning visar sig vara kvalificerat komplex så blir det dyrt. Med min affärsmodell så är den risken ägd av beställaren. Jag tycker att det är rättvist. Vad tycker ni…
Mvh Findus
Jag är i litet liknande läge som du Findus
Med skillnaden att här på den österbottniska landsbygden finns det fortfarande både löpande räkning och "skattaboksarbete" det vill säga att man är projektanställd direkt av slutkunden för att göra arbetet.
Fast då gäller det att vara känd i trakten och ha gott rykte och att göra bara de tilläggen som täcker kostnader som man har haft.
Rätt skall vara rätt. Det finns inget rum för smarta klipp. Därför blir man inte rik heller men det går att leva på hederligt arbete.
Det här sättet att arbeta är under hårt tryck från "smarta" affärsmän. Både på beställarsidan och leverantörssidan. Båda grupperna är blint övertygade om att man skapar ekonomisk tillväxt genom att lura varandra på pengar fram och tillbaka och bygga hus som måste mögelsanerar då de är fem år gamla.
Hur som helst så finns det fortfarande en marknad för hederligt arbete mot hederlig betalning och där försöker jag hålla mig.
Vanligen klagar folk på att det jag gör blev litet för dyrt. När man sedan träffar samma människor några senare ber de om ursäkt för att de klagade för nu har de upptäckt att det jag gjorde håller och fungerar och går att underhålla och reparera och då plötsligt går det upp för dem att de fick full valuta för pengarna.
Med skillnaden att här på den österbottniska landsbygden finns det fortfarande både löpande räkning och "skattaboksarbete" det vill säga att man är projektanställd direkt av slutkunden för att göra arbetet.
Fast då gäller det att vara känd i trakten och ha gott rykte och att göra bara de tilläggen som täcker kostnader som man har haft.
Rätt skall vara rätt. Det finns inget rum för smarta klipp. Därför blir man inte rik heller men det går att leva på hederligt arbete.
Det här sättet att arbeta är under hårt tryck från "smarta" affärsmän. Både på beställarsidan och leverantörssidan. Båda grupperna är blint övertygade om att man skapar ekonomisk tillväxt genom att lura varandra på pengar fram och tillbaka och bygga hus som måste mögelsanerar då de är fem år gamla.
Hur som helst så finns det fortfarande en marknad för hederligt arbete mot hederlig betalning och där försöker jag hålla mig.
Vanligen klagar folk på att det jag gör blev litet för dyrt. När man sedan träffar samma människor några senare ber de om ursäkt för att de klagade för nu har de upptäckt att det jag gjorde håller och fungerar och går att underhålla och reparera och då plötsligt går det upp för dem att de fick full valuta för pengarna.
