Ni borde väl rimligen fortsätta med samma modell som ni hade innan jobbytet.R Robert J V skrev:
Personligen anser jag att en modell som innebär att man har samma levnadsstandard, dvs att båda har ung samma peng kvar för egna utgifter och nöjen är mest rättvis. Här hemma står jag för 65% och maken för 35% av kostnaderna, då har vi ung samma peng kvar när räkningar inkl mat, drivmedel och gemensamt spar är betalda. Jag skulle inte trivas i en relation där en person knappt har råd att köpa nya kläder och den andra kan unna sig resor, dyra utemiddagar och spara en massa pengar på eget konto. Å andra sidan så tror jag att det är svårt att upprätthålla en bra relation på sikt om man har väldigt olika åsikter om vad som är rättvist gällande pengar.
Hoppas ni väger maten innan ni äter! Så kan ni ju ha nån form av restaurangsystem där ni lägger in pengar i matkassan baserat på viktfördelningen vid måltiderna. Självklart måste fördelningen av matvaror vägas in också. Jag tex äter mindre volym än min man men dyrare produkter, han lassar in mer stapelvara i form av pasta olikn. Men det går säkert att göra nån bra formel.F Fru Johansson1 skrev:
Kvinnan kanske borde ta upp diskussionen om hemarbetet istället? Eller kanske skaffa sig en ny sambo, kanske en kvinna så hon slipper vara så arg och bitter?F Fru Johansson1 skrev:
När ett förhållande hamnat på nivån att man väger mat eller pratar om att en part ska premieras så tycker jag att man för bådas skull ska packa sin väska och flytta.
Hos oss så har vi inte delad ekonomi. Jag tjänar betydligt mer än min sambo och för fasta utgifter står jag för 3/4 ungefär och hon för 1/4.
Hon sänder över pengar till mig varje månad för dessa, sedan sköter jag all ekonomi för våra gemensamma bitar. Utöver det har vi båda egna pengar kvar som vi gör vad vi vill med.
Allt har väl att göra med hur stora utgifter man ha med tänker jag, och hur överens man är om var dessa utgifter ska finnas etc. Men i regel så brukar väl 50/50 vara ganska skevt om det nu är så att den ena tjänar mer än den andra.
Hon sänder över pengar till mig varje månad för dessa, sedan sköter jag all ekonomi för våra gemensamma bitar. Utöver det har vi båda egna pengar kvar som vi gör vad vi vill med.
Allt har väl att göra med hur stora utgifter man ha med tänker jag, och hur överens man är om var dessa utgifter ska finnas etc. Men i regel så brukar väl 50/50 vara ganska skevt om det nu är så att den ena tjänar mer än den andra.
Jag och min sambo betalar procentuellt utefter vad vi tjänar. Just nu är fördelningen ungefär 70/30 där jag står för 70% av räkningarna.
Vi har ett konto för räkningar, där vi sätter över en förbestämd summa varje månad. Och vi har även ett barn/hushållskonto för utgifter relaterat till barnkläder/aktiviteter, samma upplägg där med 70/30.
Jag betalar den ena bilens kostnader, men min sambo betalar den andra bilens fasta kostnader. Jag äger dock båda bilarna, och jag betalar reparationer/däck osv för båda bilarna.
När det kommer till hushållet så gör vi ungefär lika mycket, men vi gör oftast olika uppgifter. Sambon brukar damma och plocka iordning, medan jag dammsuger, tar disk och oftast matlagning.
Vi har ett konto för räkningar, där vi sätter över en förbestämd summa varje månad. Och vi har även ett barn/hushållskonto för utgifter relaterat till barnkläder/aktiviteter, samma upplägg där med 70/30.
Jag betalar den ena bilens kostnader, men min sambo betalar den andra bilens fasta kostnader. Jag äger dock båda bilarna, och jag betalar reparationer/däck osv för båda bilarna.
När det kommer till hushållet så gör vi ungefär lika mycket, men vi gör oftast olika uppgifter. Sambon brukar damma och plocka iordning, medan jag dammsuger, tar disk och oftast matlagning.
50-50 är nog det bästa..min sambo har en ledarjobb inom finans och den har han kunnat få för att han lagt massa pengar på utbildning för att kunna få denna typen jobb. Jag därimot har inte lagt en krona på utbildning men har ändå klarat att få mig ett produktionsjobb på ett företag med gott betalt. Skiljer fortfarande några 100.000kr åt i årslön, men jag skulle aldrig be honom betala mer än mig. Om han därimot skulle jobba över massor och inte dra samma lass som mig hemma är det en annan femma.R Robert J V skrev:
Det blir aldrig rättvist, och har man den inställningen bör man nog inte vara i ett förhållande.
Det värsta som finns är att bråka om pengar, jag hade föräldrar som gjorde det när vi var små. Och därför bestämde jag mig att det aldrig skulle få bli ett problem i mina framtida förhållanden.
Allvetare
· Västra Götaland
· 10 321 inlägg
50/50 för gemensamma utgifter är väl det mest rättvisa?P pennybridge skrev:
Inkomsterna man har är ju ett resultat av en personlig karriärstrategi med utbildning, erfarenheter och val av jobb/förhandling. Det är ju ingen löneskillnad i Sverige längre om man ser till män/kvinnor som har samma roll och levererar samma resultat.
Man kan resonera på många olika sätt. Jag är 10 år äldre än min sambo och har haft 10 år mer på mig att bygga karriär innan vi skaffat barn, som hon tar hand om till stor del och därav inte kan satsa lika hårt som mig på karriär.
Det är så pass stor skillnad på inkomst hos oss så det skulle bli väldigt skevt om jag satt med alla mina pengar medan hon fick vända på korvören i slutet. Eller så hade vi behövt begränsa vår levnadsstandard utefter hennes ekonomi och det vill vi ju inte.
Så 50/50 känns väldigt skevt när inkomstskillnaderna växer förbi en viss gräns enligt mig.
Vilket smidigt upplägg ni hade. Jag hade varit glad om det vore så här hemma, men min lön går till allt hemma, och frugans går till mat, barnkläder eller vad dom behöver, och inga sitter med pengar kvar när nästa lön kommer just nu, så då blir det väl rättvist i slutändan..R Robert J V skrev:
Rättvist är det när båda parter är nöjda oavsett procent, kronor och ören.
När det att jämföra olika arbetsinsatsen så har jag och min sambo diskuterat detta mycket då hon gör och plockar varje dag med tvätt disk m.m. men jag kör långa pass på helger och ledigheter.
Ska man jämföra arbetande sekunder eller ska man jämföra svettdroppar...
Även här anser jag att när båda parter är nöjda så är det rättvist fördelat.
Man har ett ansvar att lyssna och anpassa sig liksom man har ett ansvar att säga ifrån om man inte tycker det är rättvist.
När det att jämföra olika arbetsinsatsen så har jag och min sambo diskuterat detta mycket då hon gör och plockar varje dag med tvätt disk m.m. men jag kör långa pass på helger och ledigheter.
Ska man jämföra arbetande sekunder eller ska man jämföra svettdroppar...
Även här anser jag att när båda parter är nöjda så är det rättvist fördelat.
Man har ett ansvar att lyssna och anpassa sig liksom man har ett ansvar att säga ifrån om man inte tycker det är rättvist.
Vi kör samma upplägg, jag tjänar mer men vi men har också varit gifta o skilda sedan tidigare och har nu ett gem barn, båda har utflugna barn sedan tidigare.Fario skrev:
Sedan en till parameter är ju att hon har förskott på arv lite då och då och sedan rejäla pengar att ärva i framtiden med.
Så även om jag tjänar mer så kommer jag aldrig vara i närheten av de resurser som hon har fast inte i lön räknat då.
Typiskt kvinnlig logik, Ni vill knappt betala era egna utgifter!M Maria Andersson7 skrev:
Allvetare
· Västra Götaland
· 10 321 inlägg
Det är ju där balansen måste till. Hon ger upp sin karriär för att ta hand om barnen så är det ju klart att det måste balanseras för. Innan man skaffar barn är det enklare att dra en linjeP pennybridge skrev: