Det är möjligt, men det är ju i princip något åt det hållet som krävs om man handgripligen skall kunna styra över egendom som olovligen placeras på din mark.P pmd skrev:
Den som äger mark bestämmer hur den används och om andra kan få tillgång till den. Allemansrätten ger ingen rätt att förvara båtar på annans mark/strand. Allemansrätten innebär skyldighet att inte störa eller skräpa ner.
I många fall går det inte hitta någon ägare till övergivna båten, eller så vill ägaren av t ex ekonomiska skäl inte medge ägarskapet. Därför är det av olika anledningar inte möjligt att juridiskt fastställa ägarskapet.
Båtar som hittas drivande, sjunkna eller på strand faller under fyndlagstiftningen. Hittas de inom svensk skärgård, vid svensk kust eller i Sveriges insjöar, älvar eller kanaler ska de behandlas enligt sjöfyndslagen, annars enligt hittegodslagen. I förordningen anges att polisen om möjligt ska ta vård om fyndet.
Om ägaren inom 90 dagar visar sin rätt till egendomen ska sjöfyndet överlämnas till honom eller henne.
Den som rapporterat ett sjöfynd kan göra anspråk på godset, såvida dess rätta ägare inte anmält sig till polisen inom 90 dagar från det att fyndet kungjorts. Om ägaren inte anmäler sig, tillfaller fyndet upphittaren.
Mitt råd är att efter du lappat båtarna utan resultat. Därefter anmäla båtarna som hittegods till polisen. Polisen kommer att försöka hitta ägaren till båten och lyckas man inte göra detta inom tre månader så får den som hittat båten rätt till denna och kan då förfoga över båten hur hen vill och kan exempelvis flytta på den.
Enligt miljöbalken är det förbjudet att skräpa ner utomhus på en plats som allmänheten har tillträde eller insyn till. En övergiven båt kan anses skräpa ner och därmed kan båtens ägare bli ansvarig för nedskräpning. Finns ingen båtägare blir markägaren ansvarig för nedskräpningen.
Kommunens tillsynsmyndighet för miljöfrågor har rätt att meddela förelägganden som behövs för att reglerna ska följas. Tillsynsmyndigheten kan ex. ge ett föreläggande om en uppmaning om att båten ska flyttas. Flyttas inte båten så kan tillsynsmyndigheten ansöka om verkställighet hos kronofogdemyndigheten som då flyttar på båten. Hela denna process kräver dock att den övergivna båtens ägare är känd och kan vara tämligen tidskrävande.
Finns om jag inte minns fel, motsvarande regel i Jordabalken. att vid ägobyte om föremål som förre ägaren lämnat kvar och inte hämtat inom tre månader, då övergår de till den nya ägarens ägo.
😀👍
I många fall går det inte hitta någon ägare till övergivna båten, eller så vill ägaren av t ex ekonomiska skäl inte medge ägarskapet. Därför är det av olika anledningar inte möjligt att juridiskt fastställa ägarskapet.
Båtar som hittas drivande, sjunkna eller på strand faller under fyndlagstiftningen. Hittas de inom svensk skärgård, vid svensk kust eller i Sveriges insjöar, älvar eller kanaler ska de behandlas enligt sjöfyndslagen, annars enligt hittegodslagen. I förordningen anges att polisen om möjligt ska ta vård om fyndet.
Om ägaren inom 90 dagar visar sin rätt till egendomen ska sjöfyndet överlämnas till honom eller henne.
Den som rapporterat ett sjöfynd kan göra anspråk på godset, såvida dess rätta ägare inte anmält sig till polisen inom 90 dagar från det att fyndet kungjorts. Om ägaren inte anmäler sig, tillfaller fyndet upphittaren.
Mitt råd är att efter du lappat båtarna utan resultat. Därefter anmäla båtarna som hittegods till polisen. Polisen kommer att försöka hitta ägaren till båten och lyckas man inte göra detta inom tre månader så får den som hittat båten rätt till denna och kan då förfoga över båten hur hen vill och kan exempelvis flytta på den.
Enligt miljöbalken är det förbjudet att skräpa ner utomhus på en plats som allmänheten har tillträde eller insyn till. En övergiven båt kan anses skräpa ner och därmed kan båtens ägare bli ansvarig för nedskräpning. Finns ingen båtägare blir markägaren ansvarig för nedskräpningen.
Kommunens tillsynsmyndighet för miljöfrågor har rätt att meddela förelägganden som behövs för att reglerna ska följas. Tillsynsmyndigheten kan ex. ge ett föreläggande om en uppmaning om att båten ska flyttas. Flyttas inte båten så kan tillsynsmyndigheten ansöka om verkställighet hos kronofogdemyndigheten som då flyttar på båten. Hela denna process kräver dock att den övergivna båtens ägare är känd och kan vara tämligen tidskrävande.
Finns om jag inte minns fel, motsvarande regel i Jordabalken. att vid ägobyte om föremål som förre ägaren lämnat kvar och inte hämtat inom tre månader, då övergår de till den nya ägarens ägo.
😀👍
Redigerat:
Precis så.B Bror9 skrev:
Samfälligheter är inte nödvändigtvis en inskränkning av äganderätten. De är frivilliga överenskommelse om att utnyttja mark gemensamt. Eller borde vara det åtminstone.H heimlaga skrev:
Det som irriterar mig med TS problem är att det är så svårt att bli av med skräp som folk har lagt på hans mark. Det borde vara jättelätt.
Nej, inte automatiskt. Dvs inte omedelbart när något placeras där, men om det har gått några veckor eller någon månad så borde fastighetsägaren ha rätt att flytta egendomen (skräpet).C cpalm skrev:
Det som kan hittas angående förvaltning av samfälligheter är att föreningen ska i första hand främja delägarnas eget nyttjande av samfälligheten.P pmd skrev:
Gällande rätt visar att samfälligheter idag förvaltas enligt reglerna i lagen om förvaltning av samfälligheter, men för vissa samfälligheter är fortfarande den äldre bysamfällighetslagen tillämplig.
Det är hemmansägare i byn med skattetal / L-M andelar som äger samfälligheten gemensamt för gemensamt behov. Därför är det mycket svårt för utomstående att få tillgång till att nyttja samfälld mark som icket är delägare. Vill påstå i stort nära omöjligt.
Rätt till vatten eller tillgång till brygga kan ha tillskapas genom att gamla samfälligheter vid laga skiften eller att gemensamhetsanläggning bildas.
Enligt 1918 års vattenlag fick strandägare som samtidigt ej äger vattnet invid stranden anlägga mindre brygga. Strandägaren fick också uppföra båt- eller badhus.
I dag är 1918 års vattenlag ersatt med 2 kap.7§. Lag (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet (LSV)
Den som äger strand vid någon annans vattenområde har rätt att för sin fastighets behov ha mindre brygga, båthus eller någon annan sådan byggnad vid stranden, om inte vattenområdets ägare genom byggnaden lider skada av någon betydelse. I 1 kap. 6 § jordabalken finns bestämmelser om att även andra än strandägare kan ha denna rätt.
Rätten som ges av 2 kap.7§. LSV liknar mest ett servitut som ger tidigare strandägare rätt att på vattenägarens område anlägga brygga och att ha båthus eller liknande som behövs för fastighetens behov om inte ägaren av vattenområdet vållas skada av betydelse.
Dessutom finns Strandrätt enligt Jordabalken 1kapitel §6.
Den som har rätt att nyttja stranden på sätt som anges i stycket ovan har också sådan rätt att i vattenområdet ha mindre brygga, båthus eller annan anläggning som tillkommer strandägare
Ovan gällande rätt innebär i praktiken ingen inskränkning i stamfastighetens rätt att ha båt eller brygga mm eller nyttja mark/vattnen /fiske mm om det skulle vara samfällt vatten eller uppgrundning av stranden.
😀
Redigerat:
Förstår hur du tänker, och det låter ju i sammanhanget jättebra. Men som med alla spontana förslag som går ut på att man skall ändra grundläggande rättsprinciper finns det så klart flera sidor av myntet.P pmd skrev:
Det innebär ju om inte annat en uppluckring av sakägarens äganderätt, om man nu skall prata om äganderätt.
Nej, den som äger den lösa, felplacerade, egendomen (skräpet) drabbas inte av någon inskränkning av sin ägenderätt. Äganderätten medför inte en rätt att placera sin lösa egendom var som helst.C cpalm skrev:
Jag lutar nog också åt att om man inkräktar på annans fasta egendom så ska man förlora lite på det, så en viss uppluckring av skräpägarens äganderätt är nog inte helt fel, men det krävs lite fingerspitzengefühl för att skapa en god regel av det.
Nej, men den innebär att egendomen är skyddad mot tillgrepp, oavsett var den är placerad.P pmd skrev:
Jag är inte så säker på det. Tillgreppsbrotten reglerar intrång i annans maktsfär, eller är tänkta att förhindra ofrivilliga besittningsrubbningar. Centralt är att ha något i sin besittning. Att ha något i sin besittning innebär i sin tur att man ska ha föremålet/egendomen i sin omedelbara kontroll.C cpalm skrev:
Har man medvetandes förlagt sin båt på annans fastighet (mot fastighetsägarens vilja) har man redan placerat sin egendom utanför sin omedelbara kontroll. Man har alltså inte egendomen i sin besittning längre, och då borde man inte framgångsrikt kunna hävda besittningsrubbning...
Men man har den i sin besittning om man skulle ha fastighetsägarens tillstånd?M Maijckel skrev:
Har man en båt som ligger på svaj i sin besittning? Annars är väl tillgrepp av en båt på svaj inte stöld?
Vaaa?? Så om jag parkerar bilen på parkeringsförbud så har jag förlorat besittningen över bilen, menar du??M Maijckel skrev:
Och därmed fritt fram för vem som helst att ta bilen i sin besittning?
Jag tar gärna en källhänvisning/referens till detta. Jag påstår att en pryl i min semesterbostad långtbortivärlden är i min besittning trots att den absolut inte är i min omedelbara kontroll.M Maijckel skrev:
Så länge du har nyckeln är besittningen inte rubbad.
Lämnar du nycklarna i bilen så ..
Tappar du din rolex på gatan och någon annan hittar den och stoppar den i fickan så har du förlorat besittningen.
Den är fortfarande din egendom.
Besittning är inte samma sak som äganderätt.
Lämnar du nycklarna i bilen så ..
Tappar du din rolex på gatan och någon annan hittar den och stoppar den i fickan så har du förlorat besittningen.
Den är fortfarande din egendom.
Besittning är inte samma sak som äganderätt.