För ett antal år sedan hade jag två stämjärn... Jag köpte en laddning ECE i ett antal olika storlekar. Året efter ärvde jag överaskande massor av EA Berg och BO Liberg. Så nu har jag drygt trettio stycken från två mm upp till 40mm även en hel del i tumstorlekar.
Kan inte påminna mig att jag någonsin köpt ett stämjärn. De jag fått eller hittat under åren har fått duga. Och då är jag ändå den sortens snickare som använder dem före kniv i alla lägen. Bär aldrig kniv. Har stämjärn i slidorna istället. Möjligen en mattkniv i bröstfickan för att vässa pennor. 
Trotjänare
mvh Findus
Trotjänare
mvh Findus
Jag har köpt mina stämjärn, fast bara begagnade dock. Idag finns det EA berg och äldre bahco i mängd. Hade jag inte haft dessa och skulle köpa nya järn idag hade jag absolut titta extra noga på Veritas med PM11-stål. Men det är väl främst intressant när man använder dem mycket (ja du får också köpa Jac, det är ok )
)
Jag anar en lätt spydighet i Daniels inlägg ovan så jag väljer istället att svara på den vänligt ställda frågan från snajgel, även om svaret kommer lite sent.snajgel skrev:
Jag är fortfarande helt nöjd med mina Narex järn. Inte för att jag sliter så hårt på dem så att jag kan säga allt för mycket om hur länge eggen håller (OK det ligger väl någon sanning i det som Daniel antyder) men något järn har jag väl fått bryna en eller två gånger sedan jag brynte och planade dem första gången. Om jag minns rätt så var de i stort sett plana och hyfsat vassa från början så det var inget större jobb som behövde läggas ned för att kunna börja använda dem. Men en egg som var aningens bättre än fabriksbryningen kunde t.o.m jag prestera även om de nog kan sägas vara fullt användbara direkt ur förpackningen.
Än så länge har jag ingen anledning att tveka på att beställa samma igen. Naturligtvis finns det andra (ex de från Veritas) som hade lockat men det är nog svårt att slå prisvärdheten hos Narex om man ska köpa nytt.
Och den kommer säkert vilket år som helst. Jag tänker på denna fråga varje gång jag drar ut lådan där de ligger men tyvärr så har jag inte haft några tapphål eller liknande att göra. Jag får kanske ställa mig att göra ett hål en dag bara för att kunna svara på ovanstående.pär h skrev:
Jag råkar ju ha två kompletta uppsättningar, båda köpta i japan. Har studerat lite vad dom har på fine-tools och dictum och det dom kallar proffskvallite är "export kvallite" i japan, det som inte duger till nybörjarkvallite där. Hade ett sett med sådana tidigare och den största skillnaden ligger ju inte i stålet i sig utan i lamineringen.
Är inte den stora skillnaden mellan lokalt sålt och exporterat att Japanerna själva struntar i hur verktygen ser ut och lägger allt krut på funktionen medan vi i västvärlden vill att verktygen ska vara snygga också? Vilket givetvis betyder att exporterade verktyg har mycket högre finish än lokalt sålda?
Vad skiljer gamla nära antika stämjärn mot bra moderna rent metallurgiskt?
Har norpat ett par från min far och de håller skärpan som inga andra och förblir läskigt vassa om man inte missbrukar dom grovt.
Ser ut som antikviteter men är guld värda.
Vet att två är från min farfar som lär ha gjort dom själv och skott dom med ringar runt handtaget så att man skall kunna slå på dom utan att handtaget spricker.
Moderna känns som "Biltema" i jämförelse så något skiljer det.
Har norpat ett par från min far och de håller skärpan som inga andra och förblir läskigt vassa om man inte missbrukar dom grovt.
Ser ut som antikviteter men är guld värda.
Vet att två är från min farfar som lär ha gjort dom själv och skott dom med ringar runt handtaget så att man skall kunna slå på dom utan att handtaget spricker.
Moderna känns som "Biltema" i jämförelse så något skiljer det.
Sannolikheten är stor att du jämför bra stämjärn från förr med billiga idag? Jämför dina gamla stämjärn med splitternya fina japanska stämjärn eller något från Vertias/Lie-Nielsen tex. Då kommer de inte att kännas Biltema. Den rent metallurgiska skillnaden kan jag tyvärr för lite om. Kan dock konstatera att jag också har gamla stämjärnA:son skrev:
Redigerat:
Den metallurgiska skillnaden är att de gamla liksom de (flesta) japanska och exklusiva moderna är gjorda av kolstål utan andra legeringsämnen. Det ger stämjärn som blir väldig vassa när man skärper dem men som inte tål misshandel så bra och som rostar ganska lätt. Om de misshandlas så splittras eggen.
Genom att tillsätta vanadium och krom så blir moderna stämjärn slagtåliga och tåligare mot rost men de går inte att få lika vassa och de är mjukare så de håller skärpan sämre.
Detta är givetvis en förenklad beskrivning. Det finns nog lika många varianter som tillverkare. Det finns tex nya legeringar som lyckas kombinera bra egenskaper på ett sätt som inte gick tidigare.
Genom att tillsätta vanadium och krom så blir moderna stämjärn slagtåliga och tåligare mot rost men de går inte att få lika vassa och de är mjukare så de håller skärpan sämre.
Detta är givetvis en förenklad beskrivning. Det finns nog lika många varianter som tillverkare. Det finns tex nya legeringar som lyckas kombinera bra egenskaper på ett sätt som inte gick tidigare.