Svenska språket

[Claes Sörmland]

Nej, inte i verkligheten men förvånansvärt ofta online.
Man kan oftast ropa på dom, man gör som med katter. Kssss, ksssss....

Men man ger Hennnn, hennnnn

Det handlar väl mer om att hen är en term som har lanserats och pushas från vänsterhåll och därmed att dess användande ses som en pamflett för en omstöpning av samhället i en oönskad radikal riktning från högerhåll. Det är en s. k. kulturkrigsfråga. Finns mängder av ord och koncept både från höger och vänster som triggar motsvarande reaktion på den andra sidan, inget unikt för hen.

 

[Mikael_L]

Och kanske mindre en höger/vänster-fråga än en konservativ/progressiv fråga - egentligen.

Fast man hittar ju generellt till stor del denna progressiva/konservativa skala i vänster resp höger, men jag vill ändå göra distinktionen, ty det är inte alla KD'are och moderater som är så väldigt konservativa och inte heller är alla vänsterpartister speciellt progressiva.

Jag tycker det visar mer om man vill köra in i framtiden, eller backa in i framtiden.
Såssarna är ett gode så rejält konservativt parti, ärligt talat.

 

[SågspånPappspikEternit]

Ehuru eder skrivo begriplig diktamen må svårligen fästställas med utgång endast i edert såframt nyss ställt så kallat inlägg, å dock med Gud i hitom bön och din vila över natten så kunno ockväl eder fästa vettigt ord i skrift.

Min bäste herre! Ehuru edert inlägg innehöll en vokabulär som sällan synes i dessa modärna tider, ser jag mig beklagligtvis nödsakad att påpeka några malörer av mindre betydelse i er text. En tilltalad person är subjekt i satsen (om min herre minns modersmålsundervisningen från er tid på realskolan?), och därför skall nominativformen användas, det vill säga "ni". Är den tilltalade damen eller herren istället objekt i satsen, är det tillrådligt att använda genitiv och "eder".
En korrekt användning av våra ädla förfäders tungomål är av största vikt för den dam eller herre som önskar framstå som bildad och förfinad.

Med utmärkt högaktning

 

[Mikael_L]

"Man bör inte använda utländska låneord i de fall det finns en adekvat inhemsk vokabulär disponibel"
Sagt av Gunnar Sträng. Som dessutom endast hade folkskolan i sitt utbildningsbagage - vad jag hört.

 

[heimlaga]

Där får man allt anstränga sig lite! Och i tal hade jag nog haft noll chans att hänga med.

”Är ni inte hugade att bruka det tungomål som fanns i gamla dagar”?

Typ. Eller?

......att ändra det tungomål...... Mina kunskaper i vikingatida nordiskt språk är inte fullständiga så det kan ha blivit något fel någonstans. Jag kunde bara inte hålla mig från att retas.

Med utgångspunkt från min litet gammalmodiga finlandssvenska dialekt är varken fornnordiska eller färöiska eller isländska särskilt svåra att lära sig så pass att man förstår.
Norska och danska och högsvenska känns bara som andra dialekter likt den man själv talar. Den språkgemenskapen förlorar vi om vi börjar modernisera språket hur som helst. Plötsligt blir svenska ett litet betydelselöst tiomiljonersspråk i stället för att tillsammans med närbesläktade dialekter vara ett stort världsspråk.

 

[Nötegårdsgubben]

Jupp. Och i övrigt ser det som sagt mest ut som formell tjackpundarsvenska av slaget ”jag kan, eh, tyvärr inte erinra mej att jag och mina högt värderade kolleger skulle ha, eh, tjålat det fordonet den aktuella aftonen”.

 

[Claes Sörmland]

Och kanske mindre en höger/vänster-fråga än en konservativ/progressiv fråga - egentligen.

Fast man hittar ju generellt till stor del denna progressiva/konservativa skala i vänster resp höger, men jag vill ändå göra distinktionen, ty det är inte alla KD'are och moderater som är så väldigt konservativa och inte heller är alla vänsterpartister speciellt progressiva.

Jag tycker det visar mer om man vill köra in i framtiden, eller backa in i framtiden.
Såssarna är ett gode så rejält konservativt parti, ärligt talat.

Jag tror nog faktiskt det är mer än höger-vänsterfråga i den politiska dimensionen. De till vänster har sällan några hangups med termen hen eller den nära associerade idén att kön kan och ska ersättas med genus, ett flytande och kulturellt begrepp. Till höger finns hangupsen kring den termen och man är också mer än tveksam till att genuskonceptet kan eller ska ersätta kön.

Att det sen finns gott om personer som är ointresserade av det politiska samtidstjafset och tycker att hen pragmatiskt borde ersätta "han eller hon" är ju också sant. Men jag tror inte samma personer skulle använda t ex termen massinvandring för att på ett enkelt sätt beskriva invandring på en hög nivå under lång tid. Ord kommer med ett politiskt bagage.

 

[yonna]

Haha överskattat. Det jag ville få fram var skillnaden mellan förstå innebörden av en text och svårigheten med att avkoda bokstäverna.

Väldigt intressant för 'en som aldrig varit i kontakt med problemet. Jag tycker du beskriver det bra!

 

[TypRätt]

Alla ni som anser att ni behöver er manlighet bekräftat hela tiden och blir lite blyga eller förnärmad varje gång ordet "hen" kommer i er närhet.
Ni har inte funderat på varför ni behöver stärkas hela tiden?
Själv tycker jag det kan vara lite roande att se alla som blir förnärmade av att inte bli kallade för "riktiga män"!

Jag är man, jag vet att jag är det, om någon kallar mig för något annat är det helt ok, någon skojar.
Lite som att någon kallar mig för en bakelse.
Jag vet vad jag är, jag blir inte förnärmad (I dag kallas det felaktigt för Kränkt) av att någon säger fel. Jag vet att jag inter gjord av socker och smälter när jag går ut i regnet men många människor verkar ju gå i bitar av minsta misstag.
Hur orkar ni leva? Vet ni inte vad ni är?
Ni osäkra varelser som inte verkar förstå vem ni är, hur orkar ni? Vad är er drivkraft?

Är ni ens män, kvinnor, människor?

Efter som jag var den enda som i närhet skrev något om att jag skulle bli förnärmad om någon titulerar mig som hen så antar jag att du också syftar till mig i ditt inlägga, så jag svarar som om det var fallet.

Om nu hela iden med att gå ifrån könsepitet för att alla ska kunna titulera sig själva som de identifiera sig bör väl det även gälla de som inte tillhör något avvikande från normen. Men att i skrift, om eller till mig, omtala mig som "hen" uppfattar jag som opassande då det just tar bort en del av vem jag är.

Jag tycker dock att du själv verkar missa skillnaden mellan förnärmad och kränkt och där dina övriga frågor nog snarare passar för någon som anser sig kränkt. Dvs ett ganska grovt övertramp på någons person, det skulle jag inte anse att bli titulerad som hen är. Jag skulle nog läsa texten, reagera på det och fundera på om jag på något vis gjort personen osäker på vem jag är. Hade jag palett-kjol på senaste ledningsgruppsmötet eller va det mitt rosa hårband som fick personen osäker.

Skämt åsido jag tror du drar lite förstora växlar på hur gemene man reagerar. Som jag skrev i mitt tidigare inlägga så förespråkar jag starkt användandet av hen som pronomen på en icke bestämd person (alltså en text där vi inte vet alls vem vi pratar om. Någon kommer i framtiden beträda en fallucka och ramla ner, detta kan vara en hen. Lennart som ramlade ner i syrabadet på level 2 är inte en hen därför att vi vet vem Lennart var.

 

[ricebridge]

Hej, jag tänkte att jag ska utöka mitt deltagande i den här tråden, primärt med avseende på att jag är svensk mästare i grammatik, sekundärt med avsikt att skapa irritation.

*skulle utöka
Predikatet ”tänkte” står i imperfekt vilket innebär att även ”ska” måste göra det.

Hela meningen är även inkorrekt på så sätt att den består av en interjektion och därefter huvudsats med två bisatser. ”Hej!” bör stå för sig själv; huvudsatsen bör avslutas med semikolon för att skilja den från de båda bisatserna.

 

[Nötegårdsgubben]

Nej, semikolon används bara mellan huvudsatser; kommatecken, alternativt kolon, är rätt val i ovanstående exempel.

 

[Nötegårdsgubben]

Är man osäker på hur semikolon ska användas finns en enkel regel: gör inte det!

 

[ricebridge]

Ehuru eder skrivo begriplig diktamen må svårligen fästställas med utgång endast i edert såframt nyss ställt så kallat inlägg, å dock med Gud i hitom bön och din vila över natten så kunno ockväl eder fästa vettigt ord i skrift.

Käre vänner.

Här är begripligheten noll, i synnerhet för den som behärskar skrivreglerna från förra sekelskiftet.

”Ehuru” betyder ”om än”, ”även om” och så vidare. ”Eder” är ett possesivt pronomen, och ”skrivo” är ett hittills okänt ord i svenska språket; möjligen avses ”skrevo”, det vill säga ”skriva” i plural imperfekt. ”Diktamen” förutsätter att någon annan dikterat, vilket är mindre sannolikt i sammanhanget.

”Fästställas” är en likaledes okänd fort av ”fastställas”, och ”med utgång” förutsätter prepositionen ”från”, inte ”i”. ”Ställt” är ett andra konjugationens verb som här står i perfekt particip, vilket innebär att det ska stå som ”ställda”. Samma sak gäller tredje konjugationens ”kallat”, som alltså ska stå som ”kallade”.

Bisatsen är än mer bisarr. ”Å” synes användas i den äldre betydelsen ”på”, men satsen blir inte mer begriplig för det. ”Hitom bön” väcker frågan både vad en sådan är och vad motsatsen ”ditom bön” skulle kunna vara. Menas rentav en distinktion mot eventuell hinsides aktivitet?

Eftersom bisatsen inte överför någon urskiljbart logisk tankegång nöjer jag mig med att därefter konstatera att ”kunno” är pluralis imperfekt, samt att ”eder” ännu en gång är ett omöjligt ord i sammanhanget.

 

[ricebridge]

Nej, semikolon används bara mellan huvudsatser; kommatecken, alternativt kolon, är rätt val i ovanstående exempel.

Så var det förr, men den regeln har Svenska språkrådet frångått.
https://www.isof.se/lar-dig-mer/pub.../2018-01-28-sprakfragan-hur-anvands-semikolon

 

[Nötegårdsgubben]

Se där! Men det är ändock en uppräkning, så semikolon är oavsett olämpligt.