Vi har ingen gräsmatta. Tomten består till 100% av ogräs och marken är så ojämn att inte ens grannens bensindrivna monster går att köra. Nästa år ska vi börja ta itu med utsidan ( i år är det insidan) och om jag får min vilja igenom blir det ingen gräsmatta alls.pacman42 skrev:
Frågan är hur man hindra sniglarna från att komma upp på den framtida altanen? I år har vi lagt ut lastpallar som en provisorisk altan och de slemmiga äcklen kommer upp mellan brädorna som vi har spikar fast ganska tajt.
Min plan har varit att salta hela baksidan där vi ska bygga altan nästa år. Men där satte sambon ner foten och sa nej.Anna_H skrev:
Vi har bara ogräs i trädgården och alltså ingen växtlighet vi är rädda om. Allt ska ändå bort så småningom.
Efter altanbygget bör sniglarna bli färre med tiden eftersom det då finns färre döda växtdelar för dem att äta.
Försökt med KBT istället?S Strumpberg skrev:
Varför inte salta?
Man kan förresten också kissa på dem. Härlig känsla.
Den här uppfattningen att salt inte skulle vara ett gift, varifrån kommer den?
Saltet verkar främst i upplöst tillstånd genom osmos, dvs iom att levande celler har ett semipermeabelt membran och därför kan släppa igenom vissa mindre molekyler (som tex vatten), medan andra inte kan passera okontrollerat. Det gör att vattnet inuti cellen "dras ut" då salthalten är högre utanför cellen och osmosen (som så mycket annat) eftersträvar jämvikt, en levande organism klarar bara av detta till viss grad innan den dör. Därför påverkas även ogräs (dit jag även räknar gräs) och andra växter.
Varken natrium- eller kloridjonerna är giftiga i sig, faktum är att de är essentiella för oss, men som med mycket annat finns en viss mängd som är nödvändig och en viss mängd som är giftig.
Det man dock bör beakta är att däggdjurs hud, även om den skyddar till viss del, inte klarar av att exponeras för starka saltlösningar under en alltför lång tid. Det är tex därför hundars tassar tar stryk av att knata runt i saltslasken om vintern. Dessutom verkar saltet korrosivt på metaller, något att tänka på om man vill salta sina gångar/uppfarter och man har räcken eller lyktstolpar i närheten.
Eftersom varken gifter eller salter är särskilt selektiva i det sätt de jobbar på, så undviker jag allt sådant i trädgården. Jag gillar mer handgripliga metoder, allra bäst är om man får en såpass välbalanserad biologisk mångfald i naturen, att ingen art blir invasiv.
Varken natrium- eller kloridjonerna är giftiga i sig, faktum är att de är essentiella för oss, men som med mycket annat finns en viss mängd som är nödvändig och en viss mängd som är giftig.
Det man dock bör beakta är att däggdjurs hud, även om den skyddar till viss del, inte klarar av att exponeras för starka saltlösningar under en alltför lång tid. Det är tex därför hundars tassar tar stryk av att knata runt i saltslasken om vintern. Dessutom verkar saltet korrosivt på metaller, något att tänka på om man vill salta sina gångar/uppfarter och man har räcken eller lyktstolpar i närheten.
Eftersom varken gifter eller salter är särskilt selektiva i det sätt de jobbar på, så undviker jag allt sådant i trädgården. Jag gillar mer handgripliga metoder, allra bäst är om man får en såpass välbalanserad biologisk mångfald i naturen, att ingen art blir invasiv.
Går lika bra med selleri... jag menar sax förstås. I morse på min snigeljakt klippte jag 220 st, blir nog lika många ikväll 😠Tokslut skrev:
En rejäl toffel och tryck till och låt ligga kvar.
Efter några timmar kommer kompisarna och äter upp dom.
Då vet man var man ska leta nya att trampa till.
Hur många jag än dödar så finns inga rester kvar ner än några timmar.
Efter några timmar kommer kompisarna och äter upp dom.
Då vet man var man ska leta nya att trampa till.
Hur många jag än dödar så finns inga rester kvar ner än några timmar.