Man behöver inte bo i central stockholm där jag bor kostar 2
rna "bara" 2 miljoner och du är inne i stan på mindre än 20 min med pendeln..
Tror det var i di jag läste att dom om att man skulle kunna få låna 100% till sitt första boende för att flera skulle kunna ha råd att köpa direkt då dom fått ett jobb..
Hur ska man annars göra då? Finns ju inte HR till vanligt folk kul att bo hemma tills man är 25..
rna "bara" 2 miljoner och du är inne i stan på mindre än 20 min med pendeln..Tror det var i di jag läste att dom om att man skulle kunna få låna 100% till sitt första boende för att flera skulle kunna ha råd att köpa direkt då dom fått ett jobb..
Hur ska man annars göra då? Finns ju inte HR till vanligt folk kul att bo hemma tills man är 25..
64 procent av italienarna mellan 18 och 34 år bor hos sina föräldrar, och genomsnittsåldern för att flytta hemifrån är 30,1 år.G Greger_08 skrev:
Det kan jämföras med Sverige, där genomsnittet landar på 19,6 år.
https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/WRz3v2/vuxna-broder-doms-flytta-hemifran
https://www.svt.se/nyheter/utrikes/kronika-italiens-morsgrisar-motsatsen-till-nordborna
Med samma antal lägenheter och samma antal köpare så skulle det sannolikt bara driva upp priserna tills lika många har råd att köpa.G Greger_08 skrev:
Ett överskott av bostäder skulle däremot kunna sänka priserna något (och även kraven på kontantinsats). Så länge byggbolagen med vinstintresse har järngrepp om marknaden så kommer inte det att ske.
Men sen kostar ju den standard och krångelregler vi har även en hel del att uppfylla. Det är inte så realistiskt att en ung person utan nännvärda sparade medel ska kunna köpa sig en sådan.
Det är hyresrätter som är den enda rimliga lösningen, även om det finns mycket att skriva och tycka om hur den marknaden funkar.
Kan man gissa att det till stor del beror på att man flyttar för att studera?D Dilato skrev:
Värdeökning och amortering ser exakt likadant ut om man tittar på belåningsgrad. Storlek på lån visar bara att färre personer är din bostad på dyra ställen i landet och fler som bor på billiga ställen.jarlh skrev:
Jag skulle gissa att antagandet har att göra med populationsdensitet jämfört mot högskoledensitet. Det ör rimligt att anta att en genomsnittlig italienare inte behöver flytta för att studera i samma utsträckning som en genomsnittlig svensk. Kanske?D Dilato skrev:
Sett från mitt österbottniska perspektiv är belåningsgraden bland allmänheten i Sverige rent vansinnig.
Principen är ju att om man har ett lån så amorterar man under goda tider och om det blir en fattigare period på grund av till exempel några månaders sjukdom eller arbetslöshet då kan man rida ut det genom att få någon eller några månader amorteringsfritt.
Om man däremot är amorteringsfri under goda tider och har köpt och betalat enligt det så finns det ingen marginal för dåliga tider. Jag har aldrig hört att någon har beviljats räntefrihet på grund av arbetslöshet eller sjukdom.
Samtidigt leder ju räntefria lån ihop med en totalhavererad regionalpolitik och landsbygdspolitik till att allt fler både kan och måste betala allt mer för en bostad. Det blir en spekulationsbubbla av det hela. När priserna bestäms av det mesta någon kan betala på en marknad där efterfrågan överstiger utbudet på de orterna som får fortsätta existera när resten av landet avvecklas och töms på folk.
Dessutom har ju dagens hus kort livslängd. Vad gör man när huset tekniskt sett är kaputt och odugligt att renovera medan lånet finns kvar obetalat?
Ett system dömt att kollapsa såvida inte de styrande inser problemet och släpper luften ur bubblan litet i gången genom stegvis hårdnande amorteringskrav och stegvis förbättrad regionalpolitik. Med åtföljande sjunkande fastighetspriser i städerna.
Tyvärr tror jag att Medelsvensson är för kortsynt för att rösta på ett parti som driver den politiken.
Principen är ju att om man har ett lån så amorterar man under goda tider och om det blir en fattigare period på grund av till exempel några månaders sjukdom eller arbetslöshet då kan man rida ut det genom att få någon eller några månader amorteringsfritt.
Om man däremot är amorteringsfri under goda tider och har köpt och betalat enligt det så finns det ingen marginal för dåliga tider. Jag har aldrig hört att någon har beviljats räntefrihet på grund av arbetslöshet eller sjukdom.
Samtidigt leder ju räntefria lån ihop med en totalhavererad regionalpolitik och landsbygdspolitik till att allt fler både kan och måste betala allt mer för en bostad. Det blir en spekulationsbubbla av det hela. När priserna bestäms av det mesta någon kan betala på en marknad där efterfrågan överstiger utbudet på de orterna som får fortsätta existera när resten av landet avvecklas och töms på folk.
Dessutom har ju dagens hus kort livslängd. Vad gör man när huset tekniskt sett är kaputt och odugligt att renovera medan lånet finns kvar obetalat?
Ett system dömt att kollapsa såvida inte de styrande inser problemet och släpper luften ur bubblan litet i gången genom stegvis hårdnande amorteringskrav och stegvis förbättrad regionalpolitik. Med åtföljande sjunkande fastighetspriser i städerna.
Tyvärr tror jag att Medelsvensson är för kortsynt för att rösta på ett parti som driver den politiken.
Anledningen för kontantinsatsen var att undvika överbelånade bostäder inte dämpa prisutvecklingen.Unikt namn skrev:
Här borde bankerna kunna se mellan fingrarna och inse att en yngre person med utbildning och fått ett välbetalt fast jobb kommer kunna klara att betala amortera av "topplånet " inom något år.
Det är nog värre att 6/10 husägare har hög belåningsgrad
Åtminstonde på detta forum borde svaret vara uppenbart..G Greger_08 skrev:
Man bygger/ renoverar lämpligen sin bostad själv och "betalar" med sin egen tid och sitt eget svett istället för att låna upp pengar för att leja någon annan att utföra arbetet.
det är nog inte frågan om "om" det kommer en rejäl sättning, utan "när". Men när kan vara om 15 år, så går inte vänta. Bara att se till att inte ligga på marginalen, så man kan överleva några magra år...Jonatan79 skrev: