Jag har också varitgift en gång i tiden och även vi köpte vårt hus tillsammans. (50/50) Jag var välsom dom flesta andra att detta kommer att hålla forever
och vi litade 100 %på varandra.. Jag renoverade och byggde ut och trivdes hur bra som helst och jag gillade verkligen detta underbara hus. Hon studerade och vi hade delat ekonomi så gott det gick även om jag kanske fick bidra med lite mera då jag jobbade och hon pluggade och det var helt ok. så efter 12 år så blev det tack och adjö (hon behövde hitta sig själv hi hi hi:wow hon flyttade ut, å hon ville snabbt sälja huset och jag hade inte råd att bo kvar för det blev för mycket pengar för en ensam. Det var då jag kände mig som en inhyrd hantverkare som varbra att ha för att öka värdet på huset under de åren som jag slet för att göra det fint för oss. När huset blev såld så blev det inte många kronor över så inte kunde jag köpa något nytt hus igen då.
Men i dag så har jag själv ett eget hus som jag har renoverat upp och slitit med och fortfarande håller på att renoverar. Skulle jag bli sambo igen så kommer huset bara stå på mig. Så är det bara. Och acceptera hon inte det, nä då får vi väl leva särbo. Och vill hon inte det. Ja då är det inget att ha. Det kostar för många sår och pengar vid en skilsmässa/separation och det är svårt att börja om ekonomiskt med ett nytt husprojekt om man inte tjänar djävligt bra och det gör inte jag.
och vi litade 100 %på varandra.. Jag renoverade och byggde ut och trivdes hur bra som helst och jag gillade verkligen detta underbara hus. Hon studerade och vi hade delat ekonomi så gott det gick även om jag kanske fick bidra med lite mera då jag jobbade och hon pluggade och det var helt ok. så efter 12 år så blev det tack och adjö (hon behövde hitta sig själv hi hi hi:wow hon flyttade ut, å hon ville snabbt sälja huset och jag hade inte råd att bo kvar för det blev för mycket pengar för en ensam. Det var då jag kände mig som en inhyrd hantverkare som varbra att ha för att öka värdet på huset under de åren som jag slet för att göra det fint för oss. När huset blev såld så blev det inte många kronor över så inte kunde jag köpa något nytt hus igen då.Men i dag så har jag själv ett eget hus som jag har renoverat upp och slitit med och fortfarande håller på att renoverar. Skulle jag bli sambo igen så kommer huset bara stå på mig. Så är det bara. Och acceptera hon inte det, nä då får vi väl leva särbo. Och vill hon inte det. Ja då är det inget att ha. Det kostar för många sår och pengar vid en skilsmässa/separation och det är svårt att börja om ekonomiskt med ett nytt husprojekt om man inte tjänar djävligt bra och det gör inte jag.
Råkade ut för en liknande grej fast med bostadsrätt, tycker som dujohnny skrev:Jag har också varitgift en gång i tiden och även vi köpte vårt hus tillsammans. (50/50) Jag var välsom dom flesta andra att detta kommer att hålla forever
Men i dag så har jag själv ett eget hus som jag har renoverat upp och slitit med och fortfarande håller på att renoverar. Skulle jag bli sambo igen så kommer huset bara stå på mig. Så är det bara. Och acceptera hon inte det, nä då får vi väl leva särbo. Och vill hon inte det. Ja då är det inget att ha. Det kostar för många sår och pengar vid en skilsmässa/separation och det är svårt att börja om ekonomiskt med ett nytt husprojekt om man inte tjänar djävligt bra och det gör inte jag.
Jag har också varit naiv och trott på ett livslångt förhållande när tjejen flyttade in och vi gifte oss. Jag bodde ju där redan så jag fortsatte att betala samtliga boendekostnader i 10 år, det enda som delades var matkontot.
Den naiva inställningen kostade 1 miljon när hon ville skiljas.
Det händer inte en gång till...
Instämmer fullständigt i att papper skall skrivas vid samboskap eller giftermål när det finns skillnader i förmögenhet.
Att man sedan är generösa mot varandra är en självklarhet.
Den naiva inställningen kostade 1 miljon när hon ville skiljas.
Det händer inte en gång till...
Instämmer fullständigt i att papper skall skrivas vid samboskap eller giftermål när det finns skillnader i förmögenhet.
Att man sedan är generösa mot varandra är en självklarhet.
Ni som tycker de som vill ha äktenskapsförord som cyniska... ta detta exemplet:
Säg att paret svensson träffas, flyttar i hop i villa som de står 50/50.
Hon är 45 år och han 30år.
Han har pecis börjat på läkarlinjen så han kommer plugga i minst 5 år
Hon är klar med studierna, har jobbat några år och betalt alla studielån. Dessutom har hon sedan tidigare, genom sparande, hårt arbete och ett antal lägenhetsrenoveringar, 2 mkr till kontantiinsatsen på villan(de skriver ett skuldebrev som reglerar skillnaden i insats på huset).
Under tiden han pluggar så är det hon som drar det stora lasset ekonomiskt.
De gifter sig och lever lyckliga i 10 år för att sedan skilja sig.
Han har nu 300tkr i studieskulder
Bostadsmarknaden har stått still så så de får kvar 2mkr när de sålt huset.
Resultatet blir att:
Iom att de har gift sig och inte har något äktenskapsförord så gäller inte skuldebrevet längre.
Eftersom man delar på skulder och tillgångar när man skiljer sig så går hon där i från med 1150tkr mindre än vad hon hade innan hon gifte sig.
Medans han lämnar äktenskapet med 1150tkr och en läkarutbildning rikare.
Dessutom är hon nu 55år gammal och börjar närma sig pension. Eftersom hon räknat med de pengarna som hon tjänade i hop på lägehetsaffärerna som sitt pensionssparande och att de inte hade så mycket pengar under exmakens studier så har hon bara haft ett minimalt pensionssparande...
Säg att paret svensson träffas, flyttar i hop i villa som de står 50/50.
Hon är 45 år och han 30år.
Han har pecis börjat på läkarlinjen så han kommer plugga i minst 5 år
Hon är klar med studierna, har jobbat några år och betalt alla studielån. Dessutom har hon sedan tidigare, genom sparande, hårt arbete och ett antal lägenhetsrenoveringar, 2 mkr till kontantiinsatsen på villan(de skriver ett skuldebrev som reglerar skillnaden i insats på huset).
Under tiden han pluggar så är det hon som drar det stora lasset ekonomiskt.
De gifter sig och lever lyckliga i 10 år för att sedan skilja sig.
Han har nu 300tkr i studieskulder
Bostadsmarknaden har stått still så så de får kvar 2mkr när de sålt huset.
Resultatet blir att:
Iom att de har gift sig och inte har något äktenskapsförord så gäller inte skuldebrevet längre.
Eftersom man delar på skulder och tillgångar när man skiljer sig så går hon där i från med 1150tkr mindre än vad hon hade innan hon gifte sig.
Medans han lämnar äktenskapet med 1150tkr och en läkarutbildning rikare.
Dessutom är hon nu 55år gammal och börjar närma sig pension. Eftersom hon räknat med de pengarna som hon tjänade i hop på lägehetsaffärerna som sitt pensionssparande och att de inte hade så mycket pengar under exmakens studier så har hon bara haft ett minimalt pensionssparande...
Kan skriva hur jag resonerar inför vårat husköp..
Bakgrunden är att jag och min sambo, med ett gemensamt barn, har köpt hus.
Jag äger idag en bostadsrätt som jag köpte innan vi flyttade ihop, och har stått för alla renoveringar och amorteringar.
Vi har delat på gemensamma utgifter som månadsavgift, el, mat etc.
Jag som har högre lön har även stått för bil, bensin, och diverse andra utgifter som jag ansett att jag kunnat ta för att min sambo ska kunna ha gott med pengar över.
Nu kommer jag använda vinsten på bostadsrätten som insats i huset, min sambo bidrar inte ekonomiskt.
Lånen på resterande summa kommer vi dela på 50/50, men vi kommer att skriva ett avtal att jag äger en större andel i huset motsvarande den dryga halvmiljonen jag bidrar med.
Säljer vi huset för gemensamt nytt boende flyttas vinsten med, separerar vi får antingen sambon köpa ut mig för en högre summa, jag köpa ut henne för en lite mindre summa, eller vi säljer gemensamt och jag tar lite extra av vinsten.
Bakgrunden är att jag och min sambo, med ett gemensamt barn, har köpt hus.
Jag äger idag en bostadsrätt som jag köpte innan vi flyttade ihop, och har stått för alla renoveringar och amorteringar.
Vi har delat på gemensamma utgifter som månadsavgift, el, mat etc.
Jag som har högre lön har även stått för bil, bensin, och diverse andra utgifter som jag ansett att jag kunnat ta för att min sambo ska kunna ha gott med pengar över.
Nu kommer jag använda vinsten på bostadsrätten som insats i huset, min sambo bidrar inte ekonomiskt.
Lånen på resterande summa kommer vi dela på 50/50, men vi kommer att skriva ett avtal att jag äger en större andel i huset motsvarande den dryga halvmiljonen jag bidrar med.
Säljer vi huset för gemensamt nytt boende flyttas vinsten med, separerar vi får antingen sambon köpa ut mig för en högre summa, jag köpa ut henne för en lite mindre summa, eller vi säljer gemensamt och jag tar lite extra av vinsten.
Eftersom ni redan köpt huset får vi hoppas att din sambo går med på att skriva ett avtal. Dessutom bör ni ta hjälp av en jurist. Det räcker inte att du äger en större andel i huset. Sambolagen måste avtalas bort i ett samboavtal.Nidhögg skrev:
Min sambo har inget emot att skriva detta avtal, utan min insats hade det inte blivit ett hus, för övrigt något hon "tjatat" om och velat flytta till länge.b_hasse skrev:
Hon är en vettig, förnuftig tjej som inser problematiken, och håller med om att det är mina pengar som jag bör få behålla.
Det är ju heller inte så att att det gäller allting framöver, utan mer om att jag själv byggt upp ett kapital i fastigheter, bilar etc till stor del tack vare mycket övertid (6-800 timmar per år) och vill gärna ha kvar det jag slitit för.
Jurist ska anlitas så det blir schysst och rättvist för bägge parter
Hur många av er som säger att ni gjort allt på huset (säkert sant) har tagit paus i bygget när er bättre hälft ropat "maten är klar! " och sedan rest er igen och fortsatt resten av kvällen. Och lämnat undanplockning och disk...
Tror ni verkligen att ni gjort allt själva?
Tror ni verkligen att ni gjort allt själva?
90% av byggtiden bor man ju inte där så då gjorde jag egen matlåda, sen brukar morfar ta med mateleson skrev:
sen så åt vi o garaget Nu när vi bor här så brukar vi göra så att en tar ungarna, en fixar maten och sen turas vi om att lägga dom.
Lägger jag ungarna så pluggar sambon.
Lägger sambon ungarna så snickrar jag eller jobbar på företaget.
Disken är mitt område, tvätten sambons
Jag kan helt ärligt inte förstå hur en del här inne lyckas ha kvar era sambos, ni säger att ni gör allt på huset, köper material och fixar, men som några skrivit vem tar hand om hem, barn och alla hushållssysslor? Om man renoverar mycket hemma så är jag rätt säker på att ni varken startar dammsugare eller tvättmaskin!
Utan min frus arbete med att hålla hemmet i ordning och ta hand om barnen hade jag inte kunnat lägga många minuter på att jobba på tomten!
Uppskatta det era sambos/fruar gör!
Vad är huset värt om hon tar barn och sticker? Inte ett skit! Om ni nu älskar er familj!
Utan min frus arbete med att hålla hemmet i ordning och ta hand om barnen hade jag inte kunnat lägga många minuter på att jobba på tomten!
Uppskatta det era sambos/fruar gör!
Vad är huset värt om hon tar barn och sticker? Inte ett skit! Om ni nu älskar er familj!
Alla har inte den traditionella uppdelningen med att kvinnan tar städ, disk, tvätt. Utan männen kan likväl ta det också, inkl vab m.mKalasclas skrev:
Sedan så finns det ingen rättighet att ta ungarna att sticka, det kallad egenmäktigt förfarande med barn.
Däremot så kan man bli lämnad, den risken finns alltid och ska också vara en rättighet för att ha en sund relation.
Jag planerade t ex mitt husbygge på natten, raster på jobbet etc köpte material på vägen hem eller beställde en lastbil full med grejor som lossades.
Barnen kom sent i byggtiden så där har det inte krockat så mycket.
Klart man ska uppskatta varandras insatser, dom är lika mycket värda.
Men inte om man väljer att spela Candy crusch mot att planera kommande bygg moment.. Jag spelar aldrig t ex spel, slökollar tv m.m väljer o inte ha den tiden.
Lät nog som att vi har den uppdelningen , det har vi absolut inte, men just när jag har byggt ett trädäck/staket eller liknande så har vi försökt att få det klart så fort som möjligt och då har all tid lagts ute.
Däremot verkar en del andra inte se hushållsarbete som lika mycket värt som att snickra eller bygga. Det är troligen värt mer än att slå i lite spik
Däremot verkar en del andra inte se hushållsarbete som lika mycket värt som att snickra eller bygga. Det är troligen värt mer än att slå i lite spik
Min fru blir skitsur varje gång grannarna ger mig komplimanger för hur mycket jag har jobbat med huset och fint det har blivit... Just för att ingen ser det jobb hon gör i hemmet när jag har en "snickra på huset period" och att de inte fattar att hon oxå gör en hel på huset, isf då mest på trädgården. Men tar mycket tid, arbete och kunskap för att få i ordning en trädgård som vi har, spec med tanke på att för 3 år sedan var det en enda leråker.
Redigerat: