Sammbolagen gäller om man lever under äktenskapsliknade former.
Så om ni bor ihop och aldrig bråkar och har sex dagligen så bör inte den lagen gälla...
Så om ni bor ihop och aldrig bråkar och har sex dagligen så bör inte den lagen gälla...
Moderator
· Stockholm
· 52 378 inlägg
Jag har rensat lite personangrepp och följdinlägg.
Enklast vad det gäller sambo o hus måste vara : Älskar du din sambo och litar på henne, flytta ihop skit i o skriva papper , låt allt vara.
Om du älskar henne men inte litar på henne skriv papper på ditt hus så du får behålla det eller skit i o flytta ihop.
Det finns äktenskapsförord att skriva för den som gifter sig och inte vill att den andre ska ha något utav huset.
Det finns ingen som kan säga hur det går i framtiden vad det gäller trohet eller otrohet eller lycka o framgång.
Oavsett hur man gör så ärver barnet av båda föräldrarna det går inte att komma ifrån.!
Om du älskar henne men inte litar på henne skriv papper på ditt hus så du får behålla det eller skit i o flytta ihop.
Det finns äktenskapsförord att skriva för den som gifter sig och inte vill att den andre ska ha något utav huset.
Det finns ingen som kan säga hur det går i framtiden vad det gäller trohet eller otrohet eller lycka o framgång.
Oavsett hur man gör så ärver barnet av båda föräldrarna det går inte att komma ifrån.!
Tråkigt. Jag undrar hur den "nya" killen känner för henne. Hon hade en affär och tog från sin kille och kommer förmodligen göra det igenjohnny skrev:
Saknar vi moral och heder totalt i Sverige numera?
Jag förstår inte riktigt er som har inställningen att om man funderar på att "försäkra sig" mot eventuella framtida uppbrott så antingen älskar man inte sin partner eller så litar man inte på honom/henne. Vad är det för dravel? Hur många av er kan ärligt säga att ni enbart älskat och litat på en enda människa i era liv?
När man var tonåring och förälskad upp över öronen så trodde nog de flesta av oss att det skulle vara livet ut. Gjorde det det? Förmodligen inte, även om undantag finns. Grattis till er!!! Men, man slickade såren - om det nu blev några - och träffade en annan. Och kanske en annan? Och en till? Varför? Jo för att de föregående förhållandena tog slut. Sånt händer. Inte för att man inte litar på eller inte älskar utan för att sånt händer, av olika orsaker....
Att inse att förhållanden kan ta slut innebär inte att man förutsätter det. Det innebär inte att man inte älskar sin partner. Det innebär inte att man inte litar på sin partner. Det innebär bara att man inte fallit för den rosafluffiga föreställningen ".....tills döden skiljer er åt."
Det bästa förslag som framkommit hittills tycker jag är att din sambo får ta del av den eventuella värdeökning som skett sen hon blev din sambo. Hur det ska lösas juridiskt vete fan. Lånen är ju som sagt lån och om hon nu tar över hälften av dem så bör du ju inte ha några problem att ta över den halvan igen om ni skulle separera. Du kommer ju inte behöva ge henne 500.000kr den dagen, lika lite som hon måste ge dig 500.000kr för att ta över halva lånet.
När man var tonåring och förälskad upp över öronen så trodde nog de flesta av oss att det skulle vara livet ut. Gjorde det det? Förmodligen inte, även om undantag finns. Grattis till er!!!
Men, man slickade såren - om det nu blev några - och träffade en annan. Och kanske en annan? Och en till? Varför? Jo för att de föregående förhållandena tog slut. Sånt händer. Inte för att man inte litar på eller inte älskar utan för att sånt händer, av olika orsaker....Att inse att förhållanden kan ta slut innebär inte att man förutsätter det. Det innebär inte att man inte älskar sin partner. Det innebär inte att man inte litar på sin partner. Det innebär bara att man inte fallit för den rosafluffiga föreställningen ".....tills döden skiljer er åt."
Det bästa förslag som framkommit hittills tycker jag är att din sambo får ta del av den eventuella värdeökning som skett sen hon blev din sambo. Hur det ska lösas juridiskt vete fan. Lånen är ju som sagt lån och om hon nu tar över hälften av dem så bör du ju inte ha några problem att ta över den halvan igen om ni skulle separera. Du kommer ju inte behöva ge henne 500.000kr den dagen, lika lite som hon måste ge dig 500.000kr för att ta över halva lånet.
Redigerat:
Som sagts tidigare, det är ju banken som äger huset. Det fattar väl alla som var vakna på samhällskunskapen att man kan inte bara få nåt som är belånat i present. Det har inget med graden av kärlek att göra. Skriver man in sig i huset skriver man in sig i lånepapperen också. Allt annat vore ju ojämlikt - om TS skulle fortsätta betala lånet själv vore tjejen ju verkligen bara inneboende. Bolånet är en lika naturlig utgift som mjölk eller telefon eller el, klart att alla i hushållet som är vuxna och har inkomst ska vara med och bära dem. Annars låter det som lite tonårsnerver och "jag vill vara prinsessa på en piedestal"...
Man måste också tänka på att även om man litar till 100% på sin partner, och inte ens kan förmå sig att tänka att hon ska bedra dig på något sätt, så kan det finnas andra personer i hennes närhet som inte är lika måna om dig. Litar du också på hennes barn, föräldrar, syskon, eller hennes eventuelle nye partner?
Även om din sambo är dig trogen, så kan hon avlida, och det dyker upp en systerson som bara vill kassera in sitt arv och inte har minsta förbarmande med dig. Hon kan bli sjuk och satt under förmyndare. Hon kan bli ihop med en psykopat, som mer än gärna klår dig på allt han kan. Hennes barn växer upp och blir din störste fiende.
Så visst är det en skön känsla att tänka "vi älskar varandra och det är det enda som betyder nåt". Men kom ihåg, livet är det som händer medan vi gör upp andra planer.
Även om din sambo är dig trogen, så kan hon avlida, och det dyker upp en systerson som bara vill kassera in sitt arv och inte har minsta förbarmande med dig. Hon kan bli sjuk och satt under förmyndare. Hon kan bli ihop med en psykopat, som mer än gärna klår dig på allt han kan. Hennes barn växer upp och blir din störste fiende.
Så visst är det en skön känsla att tänka "vi älskar varandra och det är det enda som betyder nåt". Men kom ihåg, livet är det som händer medan vi gör upp andra planer.
Du menar helt krasst att tjejer drar sig till pengar/framgång, så även din dotter också såAtom skrev:
Nä...min lön är vår lön, din lön är din lön.....kan vara en verklighet hos fleraSir Duke skrev:
För min och min sambos del är det som så att hon står på lägenheten 100%. Hon betalar det hon har i lån och vi delar 50/50 på alla andra kostnader som rör oss båda. Sen får jag med mina pengar göra vad jag vill och hon med sina. Detta utesluter ju inte att jag betalar en resa till 100% vid något tillfälle och hon nästa gång eller köper något annat (ej varaktigt) vid något tillfälle.
Jag skulle inte ha haft hälften av mina "leksaker" om jag inte fått styra mina pengar själv :wow:
Moral och heder finns nog. Jag tror inte tanken för de flesta är att blåsa den andra utan det handlar nog mest om att man inte är mogen för hus, vovve, barn och volvo. Jag har känt/känner flera som skaffat hus för tidigt, gift sig för tidigt, skaffat barn för tidigt osv, mest för att samla "vuxenpoäng" men sen har den ena parten "upptäckt" att det finns en massa annat kul i livet som man vill göra också och förhållanden skiter sig. Däremot så har de flesta av dem efter nått års "lekande" börjat om igen med hela grejen och så har förhållandet funkat alla tiders i flera år och fortfarande intakt.Micke64 skrev:Tråkigt. Jag undrar hur den "nya" killen känner för henne. Hon hade en affär och tog från sin kille och kommer förmodligen göra det igen
Saknar vi moral och heder totalt i Sverige numera?
Det finns en till aspekt på det här.
Vad händer om du skulle avlida.
Kommunen utser en god man åt barnen som sedan ser till att dom får ut sitt arv mha tvångsförsäljning och sambon får 0.
Detta bör också regleras med ett testamente.
Fredrik
Vad händer om du skulle avlida.
Kommunen utser en god man åt barnen som sedan ser till att dom får ut sitt arv mha tvångsförsäljning och sambon får 0.
Detta bör också regleras med ett testamente.
Fredrik
Intressant att det fanns så många åsikter om hur TS gör rätt.
Utan att gå in i detaljer så kan jag bara lämna råd utifrån egna erfarenheter (skilsmässa).
1. Skriv alla papper medans ni är lyckliga. (mycket bättre än när skilsmässan är ett faktum)
2. Vill du att det skall bli bra så skall du ge ett så bra erbjudande att du själv skulle ha "nappat" på det om förhållandet skulle vara omvänt.
3. Betänk att en separation kan vara fruktansvärt tung även utan ekonomiskt trassel. Genom att vara smart och överens utan att vara naiv från början så ger ni förhållandet en bra start.
Lycka till..
Utan att gå in i detaljer så kan jag bara lämna råd utifrån egna erfarenheter (skilsmässa).
1. Skriv alla papper medans ni är lyckliga. (mycket bättre än när skilsmässan är ett faktum)
2. Vill du att det skall bli bra så skall du ge ett så bra erbjudande att du själv skulle ha "nappat" på det om förhållandet skulle vara omvänt.
3. Betänk att en separation kan vara fruktansvärt tung även utan ekonomiskt trassel. Genom att vara smart och överens utan att vara naiv från början så ger ni förhållandet en bra start.
Lycka till..
Jag köpte ett hus för 14 år sen tillsammans med min dåvarande sambo och mamma till alla mina barn. Efter 6 månader sprack det, jag tog över de gemensamma lånen utan krusiduller då vi knappt betalat av någonting alls på huset. Under eftrerföljande 10 år som singel eller särbo i perioder utför jag en hel del renoveringar och bygger bl a ett nytt dubbelgarage, dränerar om, installerar bergvärme och rustar ett helt våningsplan i mitt gamla hus från -39.
Värdet ökar dels med marknaden och dels med renoveringen.
För ca 4 år sen blev jag sambo, vårat beslut blev dela på driftskostnader och jag kvar som ensam ägare och lånebetalare. Påbörjad rust av hela nedre bv, jag står för den kostnaden också och hon bidrar lite med inventarier istället. Detta vill jag för att göra det enkelt vid en ev separation. Hon får vara med och tycka till i rusten, ett ägande där hade inte förändrat våra diskussioner och val. Dock kom nyligen en förfrågan om att gå in som delägare för att lasta av mig ekonomiskt, i välgod mening men jag vill ha det som det är. Jag tjänar mer och efter lånen har vi en likvärdig ekonomi att leva av det känns viktigt. Varför ägande, låt båda vara med och forma hemmet, det räcker väl?
En person äger ju bilen på papperet men det förändrar inget, båda sköter om och kör den. I vårat fall är huset uppe i 2-3 ggr inköpssumma o lånenivån något högre än inköp pga belåning för senaste rusten . Tänker jag helt galet så svara gärna.
Värdet ökar dels med marknaden och dels med renoveringen.
För ca 4 år sen blev jag sambo, vårat beslut blev dela på driftskostnader och jag kvar som ensam ägare och lånebetalare. Påbörjad rust av hela nedre bv, jag står för den kostnaden också och hon bidrar lite med inventarier istället. Detta vill jag för att göra det enkelt vid en ev separation. Hon får vara med och tycka till i rusten, ett ägande där hade inte förändrat våra diskussioner och val. Dock kom nyligen en förfrågan om att gå in som delägare för att lasta av mig ekonomiskt, i välgod mening men jag vill ha det som det är. Jag tjänar mer och efter lånen har vi en likvärdig ekonomi att leva av det känns viktigt. Varför ägande, låt båda vara med och forma hemmet, det räcker väl?
En person äger ju bilen på papperet men det förändrar inget, båda sköter om och kör den. I vårat fall är huset uppe i 2-3 ggr inköpssumma o lånenivån något högre än inköp pga belåning för senaste rusten . Tänker jag helt galet så svara gärna.
Tycker inte det låter galetLappen67a skrev:
Har ungefär samma.
Viktigast är att det funkar för er