Antagligen vill hon vara säker på att behålla huset om ni separerar, vilket är förståligt det är ju ändå hennes släkthus så att säga. Men det är verkligen inte en bra affär för dig, som du säger, alla pengar du lägger in går ju mer eller mindre till hennes förmögenhet samtidigt som den minskar din.
Du går ju också miste om värdeökning i alternativt boende, som inte är att underskatta.
Det absolut bästa är nog om hon tar huset, sedan säljer det när marknaden ser bättre ut och så kan ju hon betala kontant hennes del av lånet i ett annat hus, då tjänar ni båda på det, iomed att du får lägre ränta och hon står utan lånedel.
Du går ju också miste om värdeökning i alternativt boende, som inte är att underskatta.
Det absolut bästa är nog om hon tar huset, sedan säljer det när marknaden ser bättre ut och så kan ju hon betala kontant hennes del av lånet i ett annat hus, då tjänar ni båda på det, iomed att du får lägre ränta och hon står utan lånedel.
Eftersom hon är enda arvingen här så förenklar det ju hela saken något. Normalt sett behöver man inte skriva att något ska räknas som förtida arv. Det är när man vill att en gåva inte ska räknas som förtida arv som man måste skriva det. Tex om föräldrarna vill ge bort något till ett av flera barn utan att övriga sen i efterhand ska kunna komma och begära sin del av arvet. Så har iallafall jag fattat lagstiftningen?
Mitt förslag som kanske inte är det bästa rent skattemässigt men som borde sätta stopp för alla framtida problem lyder som följande:
Du och din sambo köper gemensamt huset av hennes föräldrar där ni går in som ägare till 50% var. Priset behöver ju inte bli fullt marknadspris utan ni kan ju lägga er på en rimlig värdering så att det inte blir en helt tokig affär för någon av parterna.
Din sambos föräldrar kan sen efter att ha betalat eventuell skatt och stoppat undan en del av pengarna för framtida egna behov ge pengarna i gåva till din sambo som enskild egendom. Hon kan då göra vad hon vill med pengarna, tex betala av sin del av lånet på huset.
Ni får då två olika transaktioner som inte blandas ihop på något sätt. Ni äger ett hus gemensamt där ni kan bo med era barn. Din sambo får ut sitt arv utan att du får någon del av dom pengarna och du äger din halva av huset och får del av framtida vinst/förlust
och lön för mödan att underhålla och bekosta huset.
Enda nackdelen är att det kommer kosta lite i skatt men det gör det ju förr eller senare hur man än gör nästan.
Mitt förslag som kanske inte är det bästa rent skattemässigt men som borde sätta stopp för alla framtida problem lyder som följande:
Du och din sambo köper gemensamt huset av hennes föräldrar där ni går in som ägare till 50% var. Priset behöver ju inte bli fullt marknadspris utan ni kan ju lägga er på en rimlig värdering så att det inte blir en helt tokig affär för någon av parterna.
Din sambos föräldrar kan sen efter att ha betalat eventuell skatt och stoppat undan en del av pengarna för framtida egna behov ge pengarna i gåva till din sambo som enskild egendom. Hon kan då göra vad hon vill med pengarna, tex betala av sin del av lånet på huset.
Ni får då två olika transaktioner som inte blandas ihop på något sätt. Ni äger ett hus gemensamt där ni kan bo med era barn. Din sambo får ut sitt arv utan att du får någon del av dom pengarna och du äger din halva av huset och får del av framtida vinst/förlust
och lön för mödan att underhålla och bekosta huset. Enda nackdelen är att det kommer kosta lite i skatt men det gör det ju förr eller senare hur man än gör nästan.
Man skriver nåt liknande " att arvet eller vad som kommer i dess ställe skall vara enskild egendom". Samma sak med gåva av pengar eller fina mattan eller fastigheten,dvs. gåvan och allt som kommer i dess ställe skall vara enskild egendom.
Även om jag inte har några förpliktelser så lär jag få göra det...
Visst skulle giftemål lösa vissa aspekter, men då kommer ju diskussionen om äktenskapsförord...
Funderade på det där om könsrollstänk och hittade att det var en vanlig kvinnofälla. Mannen köper hus och sambo/hustru flyttar in. Hans pengar går till huset och hennes till de rullande utgifterna och när de flyttar isär har han ökat sin förmögenhet medan kvinnan har köpt mjölk.
Bör ju rimligtvis bli jag som sitter fast i en kvinnofälla
Visst skulle giftemål lösa vissa aspekter, men då kommer ju diskussionen om äktenskapsförord...
Funderade på det där om könsrollstänk och hittade att det var en vanlig kvinnofälla. Mannen köper hus och sambo/hustru flyttar in. Hans pengar går till huset och hennes till de rullande utgifterna och när de flyttar isär har han ökat sin förmögenhet medan kvinnan har köpt mjölk.
Bör ju rimligtvis bli jag som sitter fast i en kvinnofälla
cem77 skrev:Eftersom hon är enda arvingen här så förenklar det ju hela saken något. Normalt sett behöver man inte skriva att något ska räknas som förtida arv. Det är när man vill att en gåva inte ska räknas som förtida arv som man måste skriva det. Tex om föräldrarna vill ge bort något till ett av flera barn utan att övriga sen i efterhand ska kunna komma och begära sin del av arvet. Så har iallafall jag fattat lagstiftningen?
Mitt förslag som kanske inte är det bästa rent skattemässigt men som borde sätta stopp för alla framtida problem lyder som följande:
Du och din sambo köper gemensamt huset av hennes föräldrar där ni går in som ägare till 50% var. Priset behöver ju inte bli fullt marknadspris utan ni kan ju lägga er på en rimlig värdering så att det inte blir en helt tokig affär för någon av parterna.
Din sambos föräldrar kan sen efter att ha betalat eventuell skatt och stoppat undan en del av pengarna för framtida egna behov ge pengarna i gåva till din sambo som enskild egendom. Hon kan då göra vad hon vill med pengarna, tex betala av sin del av lånet på huset.
Ni får då två olika transaktioner som inte blandas ihop på något sätt. Ni äger ett hus gemensamt där ni kan bo med era barn. Din sambo får ut sitt arv utan att du får någon del av dom pengarna och du äger din halva av huset och får del av framtida vinst/förlust
Enda nackdelen är att det kommer kosta lite i skatt men det gör det ju förr eller senare hur man än gör nästan.
Jag är lite inne på att ditt sätt är det enklaste, och att hon förstås får rätt att köpa ut mig vid ev. separation så hon inte blir av med huset.
Blir dock inte speciellt bra ut kostnadshänsyn. Föräldrarna får en rejäl reavinst som de gärna hade undvikit. Priset går samtidigt upp, vilket resulterar i högre månadskostnader för oss samt svårare att belåna huset för renovering (vilket behövs!)
Hur ska man tänka med olika lån om man har gemensam ekonomi. Jag har 1,0 i lån och hon 0,5. I det fallet är ju mitt lån dubbelt så dyrt och hon i det avseendet betalar på min förmögenhet. Eller tänker jag fel?
+1!Chrissofsweden skrev:Som hyresgäst har man dessutom inga förpliktelser som att måla fassaden, byta ut spisen vid fel, ringa rörmokaren, värma huset m.m. SLÅ TILL SÄGER JAG!!
"...älskling... jag tror kylen är paj. Fixar du det tills i kväll?"
Jag är lite i din situation när det gäller vårt fritidshus, som är hennes genom arv.
Alla pengar vi gemensamt lägger ner på upprustning ökar hennes förmögenhet.
I det fallet ser jag mina utgifter som en investering åt vår dotter.
När det gäller bostadshuset äger vi 50/50 så där är det andra förutsättningar.
Jag är nog också inne på cem77:s lösning. Ni köper gemensamt huset, hon får pengar av sina föräldrar, vilka hon sedan sparar för att kunna lösa ut dig vid ev. separation alt betalar sitt lån med.
Eller att hon får huset, sedan köper du halva huset av henne, därefter investerar ni gemensamt i husets upprustning, ni måste ordna så att båda är intresserade av husets upprustning.
Vid ev. separation har hon endera pengarna kvar att lösa ut dig med, eller får ta lån på ett halvt hus.
Livet är inte enkelt...
Alla pengar vi gemensamt lägger ner på upprustning ökar hennes förmögenhet.
I det fallet ser jag mina utgifter som en investering åt vår dotter.
När det gäller bostadshuset äger vi 50/50 så där är det andra förutsättningar.
Jag är nog också inne på cem77:s lösning. Ni köper gemensamt huset, hon får pengar av sina föräldrar, vilka hon sedan sparar för att kunna lösa ut dig vid ev. separation alt betalar sitt lån med.
Eller att hon får huset, sedan köper du halva huset av henne, därefter investerar ni gemensamt i husets upprustning, ni måste ordna så att båda är intresserade av husets upprustning.
Vid ev. separation har hon endera pengarna kvar att lösa ut dig med, eller får ta lån på ett halvt hus.
Livet är inte enkelt...
Om det är så att huset ska vara hennes så måste det ju vara så att det bara är hon som betalar något för det och sedan så får du vara hyresgäst. Om det handlar om hur man ska betala så borde väl det bästa vara att ni betalar 1,5 miljoner var så att reavinstskatten hamnar på hennes föräldrar och inte ni får en "för hög" när ni säljer. Sambon kan ju låna pengarna hon köper sin del för av sina föräldrar och sedan få lånet efterskänkt.
