Har en punkt som jag undrar om den sitter rätt. Det är en dubb som sitter i en sten, vilket det skall var. Men stenen ligger löst vid ett nygrävt och djupt dike. 
Har koordinaten för den och 3-4 punkter till inom 200m radie.
Har koordinaten för den och 3-4 punkter till inom 200m radie.
Ja, den kan man vara lite sunt skeptisk till - inte omöjligt att en grävmaskinist råkat flytta den vid en dikesgrävning och lagt tillbaka den där han tyckte det passade. Sånt har hänt förr.M -MH- skrev:Har en punkt som jag undrar om den sitter rätt. Det är en dubb som sitter i en sten, vilket det skall var. Men stenen ligger löst vid ett nygrävt och djupt dike.
Har koordinaten för den och 3-4 punkter till inom 200m radie.
Det låter onekligen som att den den sitter galet. Förhoppningsvis går det att köra gränsutmärkning dåM -MH- skrev:Har en punkt som jag undrar om den sitter rätt. Det är en dubb som sitter i en sten, vilket det skall var. Men stenen ligger löst vid ett nygrävt och djupt dike.
Har koordinaten för den och 3-4 punkter till inom 200m radie.
Skydda äganderätten.
Idag finns det flera oroande tecken på att utvecklingen inom äganderätt går åt fel håll.
All lagstiftning måste kopplas ihop med en rimlig ersättningsrätt till markägaren när brukandet hindras.
Idag finns det flera oroande tecken på att utvecklingen inom äganderätt går åt fel håll.
All lagstiftning måste kopplas ihop med en rimlig ersättningsrätt till markägaren när brukandet hindras.
Bara 22 000:- då. Det är en ca 200m lång gräns till ett ca 90 graders hörn, så varje meter fel innebär 100 m2, dvs 0,01 ha. Säg markvärdet runt tusenlappen per meter fel.
Jag tror jag låter det bero så länge.
Jag tror jag låter det bero så länge.
Jag hade låtit det bero fram tills det faktiskt är ett problem.M -MH- skrev:Bara 22 000:- då. Det är en ca 200m lång gräns till ett ca 90 graders hörn, så varje meter fel innebär 100 m2, dvs 0,01 ha. Säg markvärdet runt tusenlappen per meter fel.
Jag tror jag låter det bero så länge.
Orimlig kostnad som inte står i propotion till nyttan / markvärdet för de allra flesta.
När blir det ett faktiskt problem? Då är det väl lite sent...SarB skrev:
Det är väl alla dessa gränser man låtit bero genom historien som har lett till dagens situation, där det är svårt att veta och man får göra om det från början.
Jag har redan lagakraft vunnen förrättningskarta med fastighetsindelning och areal uppgift noggrant beskriven.
som är orubblig.
Det är lantmäteriet eller det särintresse denne företräder som inte är sakägare som ska söka resning. vilket nog är omöjligt.,
Jag väntar lungt och sover tryggt om nätterna eftersom min fastighet inte ändrats en centimeter trots Kommunala lantmäterimyndighetens "trollande" och falska utspel.
Väntar fortfarande på att bli kallad till förrättningsmöte då har jag bevis att lägga fram på mitt ägande.
Hur tänker du då?M -MH- skrev:
Förrättningskartan innehåller både av den nya gränsen/servitutet eller vad som nu bestäms, samt omgivande förutsättningar (gränser, vägar, vatten etc) så man kan orientera sig. Texten till kartan beskriver vad som bestäms.
Om du har två fastigheter som slås ihop tex, så bestäms sällan gränserna. Det var väl så i ditt fall?
Lägg upp kartan här då så kan jag förklara igen.
Om du har två fastigheter som slås ihop tex, så bestäms sällan gränserna. Det var väl så i ditt fall?
Lägg upp kartan här då så kan jag förklara igen.
Överlantmätarmyndigheten har i yttrande till fastighetsdomstolen anfört bl.a. följande:
På sätt framgår av förrättningsmannens redogörelse, så har tidigare inte uppkommit någon fast praxis om var gränsen mellan enskild och samfälld mark går i det nu berörda området.
De avstyckningar som utförts inom området får anses tyda på att strandområdet hävdats såsom enskilt innehav. En förklaring till den uppfattningen att det enskilda innehavet har sträckt sig utanför laga skifteskartans strandlinje kan vara att i de delar av byn där utanför liggande vatten och grund är enskilt, så har även landvinningen tillhört de enskilda strandfastigheterna. På så sätt skulle en konsekvent tolkning av äganderätten till uppgrundningar ha rått i hela byn. Med hänsyn till vad ovan anförts samt de av förrättningsmannen angivna hävdeförhållandena så anser överlantmätaren att den av förrättningsmannen beslutade gränssträckningen bör godtas.
Rättsförhållandena beträffande byns vattenområde i havet är ovanliga. Att sekundära förrättningar lagts till grund för fastighetsbestämningen beror på att lagaskifteskartan bedömts som oanvändbar.
På lagaskifteskartan finns fjärdarna ej avgränsade och några ägo figurer redovisas ej i vattenområdet.
De förrättningar som följt efter laga skiftet i byn avser hemmansklyvningar enligt skiftesstadgan samt laga skiften och gränsbestämningar enligt jorddelningslagen (JDL). Vid hemmansklyvningarna har vattenområdet i Bottenviken såvitt utredningen visar ej behandlats; gränsen för skifteslaget har på hemmansklyvningskartan upptagits vid det vid förrättningen aktuella vattenståndet. Vid laga skiften enligt JDL har gränsbestämning varit obligatorisk.
Inte i något fall synes äganderättstvist med därav följande dom enligt 3 kap 12 § JDL ha förekommit.
Den omständigheten att den aktuella strandlinjen upptagits som gräns vid hemmansklyvningar och laga skiften enligt JDL har uppenbarligen hindrat att någon tvist om uppgrundning kunnat uppkomma hemmansägarna har ju fått inräkna tidigare uppgrundning i sitt område och har dessutom varit delägare i vattenområdet om det var samfällt.
Emellertid har vid Sekundära förrättningar under skiftesstadgans och JDL:s giltighetstid skifteslag kartlagts till vid förrättnings tillfället aktuell strandlinje som enligt JDL gränsbestämts som skiftes lags yttergräns. Detta innebär att uppgrundningar intagits i skifteslaget och sålunda ansetts delade med stranden.
På sätt framgår av förrättningsmannens redogörelse, så har tidigare inte uppkommit någon fast praxis om var gränsen mellan enskild och samfälld mark går i det nu berörda området.
De avstyckningar som utförts inom området får anses tyda på att strandområdet hävdats såsom enskilt innehav. En förklaring till den uppfattningen att det enskilda innehavet har sträckt sig utanför laga skifteskartans strandlinje kan vara att i de delar av byn där utanför liggande vatten och grund är enskilt, så har även landvinningen tillhört de enskilda strandfastigheterna. På så sätt skulle en konsekvent tolkning av äganderätten till uppgrundningar ha rått i hela byn. Med hänsyn till vad ovan anförts samt de av förrättningsmannen angivna hävdeförhållandena så anser överlantmätaren att den av förrättningsmannen beslutade gränssträckningen bör godtas.
Rättsförhållandena beträffande byns vattenområde i havet är ovanliga. Att sekundära förrättningar lagts till grund för fastighetsbestämningen beror på att lagaskifteskartan bedömts som oanvändbar.
På lagaskifteskartan finns fjärdarna ej avgränsade och några ägo figurer redovisas ej i vattenområdet.
De förrättningar som följt efter laga skiftet i byn avser hemmansklyvningar enligt skiftesstadgan samt laga skiften och gränsbestämningar enligt jorddelningslagen (JDL). Vid hemmansklyvningarna har vattenområdet i Bottenviken såvitt utredningen visar ej behandlats; gränsen för skifteslaget har på hemmansklyvningskartan upptagits vid det vid förrättningen aktuella vattenståndet. Vid laga skiften enligt JDL har gränsbestämning varit obligatorisk.
Inte i något fall synes äganderättstvist med därav följande dom enligt 3 kap 12 § JDL ha förekommit.
Den omständigheten att den aktuella strandlinjen upptagits som gräns vid hemmansklyvningar och laga skiften enligt JDL har uppenbarligen hindrat att någon tvist om uppgrundning kunnat uppkomma hemmansägarna har ju fått inräkna tidigare uppgrundning i sitt område och har dessutom varit delägare i vattenområdet om det var samfällt.
Emellertid har vid Sekundära förrättningar under skiftesstadgans och JDL:s giltighetstid skifteslag kartlagts till vid förrättnings tillfället aktuell strandlinje som enligt JDL gränsbestämts som skiftes lags yttergräns. Detta innebär att uppgrundningar intagits i skifteslaget och sålunda ansetts delade med stranden.