Beror ju på om lättnaderna kan tillämpas där du bor. Gäller ju bara små sjöar.P PEHO13 skrev:
Jag är inte heller överväldigande positiv så ensam är du inte. Tror det finns många nackdelar och en del fördelar. Fördelarna får ett fåtal och nackdelarna ett flertal. Men tycker inte heller det är katastrof.Fario skrev:
Redigerat:
Och såna kommentarer brukar höra ihop med gubbar i medelåldern. 😀Jonatan79 skrev:
Om din och min kommentar tror jag precis det jag skrev.
Claes Sörmland
Medlem
· Sörmland och stan
· 27 041 inlägg
Claes Sörmland
Medlem
- Sörmland och stan
- 27 041 inlägg
Varför då? Har du några specifika sakskäl?
Vet inte om du @Fario är ägare till nån strandnära mark?
Många av oss som är markägare det är glada för detta första liberaliseringssteg av de allt för omfattande strandskyddsreglerna som i femtio år hindrat oss att bebygga våra fastigheter.
Regler där bevattningsdammar blir strandskyddade och nyupplaggda stenrösen i väntan på vidare transport blir biotopskyddade är lite svåra att ta på allvar..
Intressant att se att finns flera miljöfanatiker här på BH.
Som vanligt resonerande utan logik och faktakännedom.
Som vanligt resonerande utan logik och faktakännedom.
Här min högst personliga syn på detta med minskat strandskydd, direkt från min hjärna som fladdrar hit och dit med ständigt nya tankar.
I princip är jag för stort självbestämmande med så få regleringar som möjligt. Jag tycker egentligen man skall ha stora möjlighet att göra som man vill med sin fastighet och sina ägodelar med få men tydliga regler.
Och detta var tydligare som ung, jag är ju uppfödd med släkt som är/var jordbrukare, skogsägare, fiskare, renskötare och har under hela min uppväxt sett det som självklart att man har båt och en brygga vid sjön där man bor. Att man rör sig där man vill –med undantag för alltför nära där folk bor- att man går över ängar, ned i raviner, över industriområden, genom nedlagda fabriker, in i ödehus med mera. Självklart utan att förstöra eller lämna spår (med undantag för vindskydd vi byggde långt in i skogen.
Men nu är jag sextio år och min personliga åsikt är att folk inte är så underbara som man kunde tro. Jag tycker numera att regler som kan uppfattas som en inskränkning i ens personliga frihet är nödvändiga för vårt gemensamma samhälle. För att inte påverka biologisk mångfald eller allas frihet.
Jag accepterar att det finns begränsningar för vad jag får göra och att en del ”drabbas” mer än andra är en del av att leva som människa.
Om man köper en fastighet och inte får bygga en stuga för nära ett vatten är ju trist men jag tycker att det är man medveten om och det får man ta. Jag vet ju som exempel att det inte är tillåtet att låta vatten från bilen om jag tvättar hemma rinna ut i dagvattnet. Och därför tvättar jag inte bilen hemma även om det skulle vara mycket bekvämare än att behöva åka iväg till en tvätt. För jag är medveten om att mitt lilla i det stora hela bidrar till ett större problem.
Finns det fördelar med att ta bort strandskydd för mindre vatten?
Och nu bortser jag från den enskildas möjlighet att bygga en liten stuga eller anlägga en egen sandstrand för att hålla thaifester.
Man läser en del om hur bra detta kommer bli för landsbygden, man kan bygga café vid en liten sjö och en massa annat. Och det finns självklart stora fördelar, någon som driver gårdsloppis som företag kan utöka sin parkering som exempel. Men som ofta är allt en balans mellan olika intressen och risken –personlig åsikt- är att belastningen på miljön kan bli för stor samt att det blir en begränsning för rörligheten, jag är ju en av många som tycker det känns obehagligt att gå där det finns soffor, flaggstänger, stugor, altaner med mera även om det är utanför vad som tidigare var hemfridszonen. Och ja, jag tycker som sextioåring att det allmänna är viktigare än det enskilda.
Man får ju inte glömma att det ges många dispenser varje år för undantag från strandskyddet.
Ett typiskt exempel på när jag känner att folk inte har koll är en text av en redaktör nyligen i en dagstidning som gläds åt minskat strandskydd. Skribenten nästan förlöjligar detta med att en liten bäck kan ha en strand och undrar hur den lilla bäcken han nämner i texten kan göra nytta för vare sig fri rörlighet eller miljö. Den är ju så ”liten”…
Jag var så klart tvungen att kolla och den specifika bäcken omnämns på flera ställen –bland annat i kommunens dokument- som särskilt viktig att skydda för den ingår i uppväxt- och lekområden för havsöringen. Det tog mig fem minuter att få fram den informationen på mobilen medan jag satt på tåget efter jobbet. Det som tog längst tid var att få fram namnet på bäcken som ligger nio km från havet.
Kom på ett annat exempel som inte har med minskat strandskydd utan mer att markägare inte alltid ser till andra.
De senaste tio åren känner jag till två fall där markägare byggt eller påbörjat bygge av ett litet vattenkraftverk i vattendrag på deras mark. Båda är borta nu efter insats från myndigheter och markägarnas förklaring var att de inte hade en aning om att det kunde krävas bygglov eller miljötillstånd eller anmälan för att bygga ett vattenkraftverk på ”min egen mark”. Den typen av markägare är förmodligen i minoritet men jag tycker de är alldeles för vanliga.
Vi har för övrigt haft en mindre familjekonflikt för tjugo år sedan (nej, inte hårda ord eller ont blod) gällande en liten bäck på en av familjens fastigheter. Några tyckte man kunde ta bort de flesta av träden och rensa i bäcken, kanske bygga en liten altan så man kunde sitta där på somrarna med frukostkaffe. Jag var stenhård om att det är olagligt, onödigt (ingen kommer sitta där med kaffe annat än några gånger per år) och dessutom fel ur miljöhänsyn. Bäcken är liten och det förekommer att den nästan blir torr men det finns ändå ett litet öringbestånd. Aldrig att jag fiskat efter de små juvenila öringarna men den lilla bäcken är ju en del av ett stort blodomlopp som slutligen når havet.
Bild över hur det ser ut med fastighetsgräns, bäcken fortsätter in bland träden.
Detta är lite av mina svamlande tankar. Regler och friheter skall vara i balans med varandra och om den mätbara nyttan av förändrade regler är stor så är det bra men jag är tveksam.
Diskutera gärna men jag svarar inte. Att jag över huvud taget skriver om detta är för att visa att det finns olika åsikter.
I princip är jag för stort självbestämmande med så få regleringar som möjligt. Jag tycker egentligen man skall ha stora möjlighet att göra som man vill med sin fastighet och sina ägodelar med få men tydliga regler.
Och detta var tydligare som ung, jag är ju uppfödd med släkt som är/var jordbrukare, skogsägare, fiskare, renskötare och har under hela min uppväxt sett det som självklart att man har båt och en brygga vid sjön där man bor. Att man rör sig där man vill –med undantag för alltför nära där folk bor- att man går över ängar, ned i raviner, över industriområden, genom nedlagda fabriker, in i ödehus med mera. Självklart utan att förstöra eller lämna spår (med undantag för vindskydd vi byggde långt in i skogen.
Men nu är jag sextio år och min personliga åsikt är att folk inte är så underbara som man kunde tro. Jag tycker numera att regler som kan uppfattas som en inskränkning i ens personliga frihet är nödvändiga för vårt gemensamma samhälle. För att inte påverka biologisk mångfald eller allas frihet.
Jag accepterar att det finns begränsningar för vad jag får göra och att en del ”drabbas” mer än andra är en del av att leva som människa.
Om man köper en fastighet och inte får bygga en stuga för nära ett vatten är ju trist men jag tycker att det är man medveten om och det får man ta. Jag vet ju som exempel att det inte är tillåtet att låta vatten från bilen om jag tvättar hemma rinna ut i dagvattnet. Och därför tvättar jag inte bilen hemma även om det skulle vara mycket bekvämare än att behöva åka iväg till en tvätt. För jag är medveten om att mitt lilla i det stora hela bidrar till ett större problem.
Finns det fördelar med att ta bort strandskydd för mindre vatten?
Och nu bortser jag från den enskildas möjlighet att bygga en liten stuga eller anlägga en egen sandstrand för att hålla thaifester.
Man läser en del om hur bra detta kommer bli för landsbygden, man kan bygga café vid en liten sjö och en massa annat. Och det finns självklart stora fördelar, någon som driver gårdsloppis som företag kan utöka sin parkering som exempel. Men som ofta är allt en balans mellan olika intressen och risken –personlig åsikt- är att belastningen på miljön kan bli för stor samt att det blir en begränsning för rörligheten, jag är ju en av många som tycker det känns obehagligt att gå där det finns soffor, flaggstänger, stugor, altaner med mera även om det är utanför vad som tidigare var hemfridszonen. Och ja, jag tycker som sextioåring att det allmänna är viktigare än det enskilda.
Man får ju inte glömma att det ges många dispenser varje år för undantag från strandskyddet.
Ett typiskt exempel på när jag känner att folk inte har koll är en text av en redaktör nyligen i en dagstidning som gläds åt minskat strandskydd. Skribenten nästan förlöjligar detta med att en liten bäck kan ha en strand och undrar hur den lilla bäcken han nämner i texten kan göra nytta för vare sig fri rörlighet eller miljö. Den är ju så ”liten”…
Jag var så klart tvungen att kolla och den specifika bäcken omnämns på flera ställen –bland annat i kommunens dokument- som särskilt viktig att skydda för den ingår i uppväxt- och lekområden för havsöringen. Det tog mig fem minuter att få fram den informationen på mobilen medan jag satt på tåget efter jobbet. Det som tog längst tid var att få fram namnet på bäcken som ligger nio km från havet.
Kom på ett annat exempel som inte har med minskat strandskydd utan mer att markägare inte alltid ser till andra.
De senaste tio åren känner jag till två fall där markägare byggt eller påbörjat bygge av ett litet vattenkraftverk i vattendrag på deras mark. Båda är borta nu efter insats från myndigheter och markägarnas förklaring var att de inte hade en aning om att det kunde krävas bygglov eller miljötillstånd eller anmälan för att bygga ett vattenkraftverk på ”min egen mark”. Den typen av markägare är förmodligen i minoritet men jag tycker de är alldeles för vanliga.
Vi har för övrigt haft en mindre familjekonflikt för tjugo år sedan (nej, inte hårda ord eller ont blod) gällande en liten bäck på en av familjens fastigheter. Några tyckte man kunde ta bort de flesta av träden och rensa i bäcken, kanske bygga en liten altan så man kunde sitta där på somrarna med frukostkaffe. Jag var stenhård om att det är olagligt, onödigt (ingen kommer sitta där med kaffe annat än några gånger per år) och dessutom fel ur miljöhänsyn. Bäcken är liten och det förekommer att den nästan blir torr men det finns ändå ett litet öringbestånd. Aldrig att jag fiskat efter de små juvenila öringarna men den lilla bäcken är ju en del av ett stort blodomlopp som slutligen når havet.
Bild över hur det ser ut med fastighetsgräns, bäcken fortsätter in bland träden.
Detta är lite av mina svamlande tankar. Regler och friheter skall vara i balans med varandra och om den mätbara nyttan av förändrade regler är stor så är det bra men jag är tveksam.
Diskutera gärna men jag svarar inte. Att jag över huvud taget skriver om detta är för att visa att det finns olika åsikter.