Varför inte plocka ur den? För eller senare lär den ställa till med något trassel?Jarlingar skrev:
En mekaniker jag jobbade med förut hade ett roligt partytrix..
Han kunde dra ut en teleskopisk magnetpenna med pannan..
Flisa från hammare å mejsel som satt inbäddat där..
Gaahh,... *fan* nu öppnade jag denna tråden igen.
Jag är helt klart för klenmagad för de flesta bilderna i denna tråden.
Sen har man ett antal år med mognad, erfarenhet och riskbedömningar som är vettiga för att så småningom börja slappa och slarva (för att det gått så bra i flera år), så olyckorna ökar igen.
Ja generellt då. Alla är olika, och sen kanske man får vara med om olyckor utan att drabbas personligen, så pass mycket, att man inte slutar att ha bra säkerhetstänk.
Jag är helt klart för klenmagad för de flesta bilderna i denna tråden.
Personligen tror jag det är någon slags badkarskurva (i de flesta yrken med risker), man jobbar farligare i början av lite olika orsaker (okunskap, dåligt konsekvenstänk, oerfarenhet samt vilja visa sig framåt och på styva linan).Ramnemark skrev:
Det kan vara tvärt om med. Innan du fått dig ett par rejäla smällar kanske du inte inser faran med det man sysslar med. Jag jobbar mycket säkrare på jobbet efter 13 år än när jag var i början av min karriär
Sen har man ett antal år med mognad, erfarenhet och riskbedömningar som är vettiga för att så småningom börja slappa och slarva (för att det gått så bra i flera år), så olyckorna ökar igen.
Ja generellt då. Alla är olika, och sen kanske man får vara med om olyckor utan att drabbas personligen, så pass mycket, att man inte slutar att ha bra säkerhetstänk.
Så är det säkert... Man börjar med "äh, hur farligt kan det vara?" till "ehh, kanske dumt att riskera", för att sluta vid "äh, vad spelar det för roll".
Själv är jag nog någonstans mittemellan 2a och 3e steget Vissa saker är jag mer försiktig med än andra.
Det jag slarvar mest med är ögonskydd, dumt nog. Jag är dock smart(???) nog att hålla nyllet undan så gott det går(för alla vet ju att metallspån och liknande inte flyger mer än 5cm från arbetspunkten *host host*).
Den uppfattning jag fått är att det är vanligaste med slarv när man gör något på fritiden. "Jag orkar inte leta reda på öronskydden", "jag ska bara punkta dit den här plåten så hjälmen orkar jag inte släpa fram", osv... Och ja, jag är skyldig till båda exemplen
Själv är jag nog någonstans mittemellan 2a och 3e steget
Vissa saker är jag mer försiktig med än andra. Det jag slarvar mest med är ögonskydd, dumt nog. Jag är dock smart(???) nog att hålla nyllet undan så gott det går(för alla vet ju att metallspån och liknande inte flyger mer än 5cm från arbetspunkten *host host*).
Den uppfattning jag fått är att det är vanligaste med slarv när man gör något på fritiden. "Jag orkar inte leta reda på öronskydden", "jag ska bara punkta dit den här plåten så hjälmen orkar jag inte släpa fram", osv... Och ja, jag är skyldig till båda exemplen
Det kan vara tvärt om med. Innan du fått dig ett par rejäla smällar kanske du inte inser faran med det man sysslar med. Jag jobbar mycket säkrare på jobbet efter 13 år än när jag var i början av min karriär
Inte direkt till dig men jag läste nyligen en undersökning om dödsfall bland brandmän i Usa. Det dör ca 80-100 per året där i tjänst.
Dödsfall var vanligare bland dem med fler år i tjänst samt vanligare vid dagar med fint väder. (Falsk känsla av trygghet).
För att förebygga dödsfall var de tre starkaste rekommendationerna.
1. Återkommande fys och lämplighetstester
2 använda säkerhetsbälte.
3. Rutiner för kontroll av fordon och utrustning
Något man kan ta med sig i alla yrkesgrupper.
VARNING FÖR OTREVLIGA BILDER!!
(hur gör man spoiler?)
Alltså...
Jag var inte säker på om jag skulle posta i tråden (igen) då jag verkligen skäms.
Jag beslutade mig för att göra det ändå, då jag har ett väldigt viktigt budskap till alla som läser här.
Återkommer till det.
I förra veckan ringde jag försäkringsbolaget för att höra när det var dags att kolla resultatet av förra skadan (fräste mig i pekfingret med en lamellfräs. Se tidigare i tråden). Fick hem en bunt papper att fylla i, samt instruktioner om vilka bilder dom ville ha in.
Jag har inte haft tid att fylla i dom och det var kanske lika bra, för idag hände det igen. Eller iaf. nästan...
Jag stod vid bordssågen och klöv brädor som jag fått över efter ett annat projekt.
Den här helgen har resulterat i ca 200 snitt med sågen.
Det har varit med stor respekt för dess potentiella farlighet jag har manövrerat maskinen.
Har alltid skyddsglasögon och hörselskydd på. Använder alltid påskjutaren och har en annan pinne att peta bort spillet med.
Igår gick pinnen sönder.
Idag var jag utan (trots att jag mycket väl hade kunnat fixa en ny).
Klingskyddet satt inte på eftersom jag klöv smala remsor och detta är i vägen för påskjutaren dessa fall.
Vid situationer som denna är jag alltid noga med att stänga av sågen innan jag tar bort spillet, alternativt tar den en bra bit bakom klingan.
Inte idag.
Fick någon form av hjärnsläpp och plockade biten bredvid klingan.
Han knappt fatta vad som hände innan det small till i handen och jag kände en jävla smärta längst ut.
Vågade knappt kolla men visste att jag var tvungen.
Trasig handske. Trasig hand.
Fingertoppen på pekfingret hängde ut åt sidan från fingret och långfingrets halva nagel och framdel på fingret var helt borta.
Jag slet ner förbands-kudden från väggen men den var både svår att öppna med en hand och visade sig innehålla mest skit. Panik!!
Slet upp förbandet jag alltid har i vänster benficka och lindade runt det värst skadade fingret. Sprang sen in i huset och letade efter mera förband i väntan på att min inringda skjuts skulle komma.
Lite bilder:
Så, vad jag ville säga var:
Se över erat första förband!!
Vart har ni det?
Vad räcker det till. Ett finger? Flera fingrar? Ben?
Hur lätt är det att öppna med bara en hand? När ni dessutom är på väg att få panik.
Vad har ni i?
Mitt tips är att slänga allt onödigt. Det räcker med något stoppande (som inte fastnar i såret) och självhäftande bandage. Gärna flera så att ni inte behöver använda samma till fler skador.
Slutligen - vet någon annan var ni har grejerna?
Jag har flera gånger sagt till barn och sambo att jag har förband i vänster benficka (som i lumpen). Nu var dom inte hemma, men det kan komma situationer då man inte kan ta det själv och kanske inte kan prata.
Ser över ert skydd!
Och var rädda om er!
(hur gör man spoiler?)
Alltså...
Jag var inte säker på om jag skulle posta i tråden (igen) då jag verkligen skäms.
Jag beslutade mig för att göra det ändå, då jag har ett väldigt viktigt budskap till alla som läser här.
Återkommer till det.
I förra veckan ringde jag försäkringsbolaget för att höra när det var dags att kolla resultatet av förra skadan (fräste mig i pekfingret med en lamellfräs. Se tidigare i tråden). Fick hem en bunt papper att fylla i, samt instruktioner om vilka bilder dom ville ha in.
Jag har inte haft tid att fylla i dom och det var kanske lika bra, för idag hände det igen. Eller iaf. nästan...
Jag stod vid bordssågen och klöv brädor som jag fått över efter ett annat projekt.
Den här helgen har resulterat i ca 200 snitt med sågen.
Det har varit med stor respekt för dess potentiella farlighet jag har manövrerat maskinen.
Har alltid skyddsglasögon och hörselskydd på. Använder alltid påskjutaren och har en annan pinne att peta bort spillet med.
Igår gick pinnen sönder.
Idag var jag utan (trots att jag mycket väl hade kunnat fixa en ny).
Klingskyddet satt inte på eftersom jag klöv smala remsor och detta är i vägen för påskjutaren dessa fall.
Vid situationer som denna är jag alltid noga med att stänga av sågen innan jag tar bort spillet, alternativt tar den en bra bit bakom klingan.
Inte idag.
Fick någon form av hjärnsläpp och plockade biten bredvid klingan.
Han knappt fatta vad som hände innan det small till i handen och jag kände en jävla smärta längst ut.
Vågade knappt kolla men visste att jag var tvungen.
Trasig handske. Trasig hand.
Fingertoppen på pekfingret hängde ut åt sidan från fingret och långfingrets halva nagel och framdel på fingret var helt borta.
Jag slet ner förbands-kudden från väggen men den var både svår att öppna med en hand och visade sig innehålla mest skit. Panik!!
Slet upp förbandet jag alltid har i vänster benficka och lindade runt det värst skadade fingret. Sprang sen in i huset och letade efter mera förband i väntan på att min inringda skjuts skulle komma.
Lite bilder:
Så, vad jag ville säga var:
Se över erat första förband!!
Vart har ni det?
Vad räcker det till. Ett finger? Flera fingrar? Ben?
Hur lätt är det att öppna med bara en hand? När ni dessutom är på väg att få panik.
Vad har ni i?
Mitt tips är att slänga allt onödigt. Det räcker med något stoppande (som inte fastnar i såret) och självhäftande bandage. Gärna flera så att ni inte behöver använda samma till fler skador.
Slutligen - vet någon annan var ni har grejerna?
Jag har flera gånger sagt till barn och sambo att jag har förband i vänster benficka (som i lumpen). Nu var dom inte hemma, men det kan komma situationer då man inte kan ta det själv och kanske inte kan prata.
Ser över ert skydd!
Och var rädda om er!
Jisses, det där såg riktigt otäckt ut. Lyckades dom rädda fingertoppen eller blev det amputation?
En annan god försiktighetsåtgärd är att bara arbeta med dom riktigt otäcka maskinerna(såsom sågar) när någon annan är hemma, och be denne kolla till en lite då och då(om verkstaden inte är direkt ansluten till bostaden kan kanske en walkie-talkie vara lämplig).
För som du säger, det är ju ingen garanti att man kan klara sig själv, man kanske svimmar, skadar sig så illa att man inte kan ta sig en meter, inte klarar av att ringa efter hjälp, osv osv.
En annan god försiktighetsåtgärd är att bara arbeta med dom riktigt otäcka maskinerna(såsom sågar) när någon annan är hemma, och be denne kolla till en lite då och då(om verkstaden inte är direkt ansluten till bostaden kan kanske en walkie-talkie vara lämplig).
För som du säger, det är ju ingen garanti att man kan klara sig själv, man kanske svimmar, skadar sig så illa att man inte kan ta sig en meter, inte klarar av att ringa efter hjälp, osv osv.
Ajajajaj. Den där känslan när man vet det smällt till och innan man vågar titta hur illa det är....ser dock ut som du förhoppningsvis får behålla det mesta av fingrarna(?).
Som Ceson skrev, inga handskar! Kan mycket väl vara så att du hade koll på var fingrarna var men handsken stack ut några mm.
Uppskattar sinnesnärvaron att dokumentera både i verkstan o på sjukan, då påminns man lite extra hur farliga maskinerna kan vara.
Som Ceson skrev, inga handskar! Kan mycket väl vara så att du hade koll på var fingrarna var men handsken stack ut några mm.
Uppskattar sinnesnärvaron att dokumentera både i verkstan o på sjukan, då påminns man lite extra hur farliga maskinerna kan vara.
Förbannade nyfikenhet. Varför tittar jag ens i den här tråden..
@Chentin, ändå bra att skriva ut hela förloppet och inkludera det ärliga slarvet. Vi - jag inkluderad - är många som gjort samma sak. En stressig eftermiddag innan tvärt nalkande byggslutdatum i början av min karriär som snickare så står jag vid en bordssåg. Arbetsplatsen är stökig; spillbitar, förlängningskablar, byggställning och damm överallt. Klyver en bit och går snabbt runt för att ta emot den och dra ur den det sista. Snubblar, och är på väg att ta emot mig med handen - i ren reflex - rakt på klingan. Lyckas av någon outgrundlig anledning styra undan handen och tar bara yttre delen av tummens knoge. Visserligen några stygn, men resultatet hade kunnat vara krabbklo.
Jag var ung vid den tiden och vill väl helst påstå att det hör den tiden till, man är ung, oerfaren och har svårare att stå emot när äldre på bygget jäktar upp sig och slarvar. Men tyvärr så blir man inte garanterat vis när man blir äldre och har man otur blir man även lite nonchalant. Nonchalant, eftersom jag har en tes att väldigt många olyckor kan förutspås innan de sker. Väldigt många olyckor börjar nämligen med ett "äsch, jag ska bara.."
Som att man vet redan innan. Det här är dumt. Men jag ska ju bara. Den lilla sekunden det tar att göra konfetti av ens lekamen bär man sedan med sig som en stygg påminnelse.
@Chentin, ändå bra att skriva ut hela förloppet och inkludera det ärliga slarvet. Vi - jag inkluderad - är många som gjort samma sak. En stressig eftermiddag innan tvärt nalkande byggslutdatum i början av min karriär som snickare så står jag vid en bordssåg. Arbetsplatsen är stökig; spillbitar, förlängningskablar, byggställning och damm överallt. Klyver en bit och går snabbt runt för att ta emot den och dra ur den det sista. Snubblar, och är på väg att ta emot mig med handen - i ren reflex - rakt på klingan. Lyckas av någon outgrundlig anledning styra undan handen och tar bara yttre delen av tummens knoge. Visserligen några stygn, men resultatet hade kunnat vara krabbklo.
Jag var ung vid den tiden och vill väl helst påstå att det hör den tiden till, man är ung, oerfaren och har svårare att stå emot när äldre på bygget jäktar upp sig och slarvar. Men tyvärr så blir man inte garanterat vis när man blir äldre och har man otur blir man även lite nonchalant. Nonchalant, eftersom jag har en tes att väldigt många olyckor kan förutspås innan de sker. Väldigt många olyckor börjar nämligen med ett "äsch, jag ska bara.."
Som att man vet redan innan. Det här är dumt. Men jag ska ju bara. Den lilla sekunden det tar att göra konfetti av ens lekamen bär man sedan med sig som en stygg påminnelse.
Har ingen egen bild eller händelse att berätta men minns än idag tydligt ett tidningsurklipp som vår slöjdlärare i mellanstadiet satt upp på pelarborren. "Maria skalperades av skolans borrmaskin".
Den hade avsedd effekt och tjejerna hade alltid hårnät på när de skulle använda maskinen.
Den hade avsedd effekt och tjejerna hade alltid hårnät på när de skulle använda maskinen.
Det händer visst då och då.M Myckling skrev:
https://www.expressen.se/nyheter/hennes-har-slets-av-i-borrmaskinen/
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/dalarna/pelarborr-forbjuds-pa-traslojden
Har suttit och kollat på videor där diverse varmkorvar rispas (men inte mer) av bordssågar med sensorer som känner av kött och blod till skillnad mot trä.
Kändes dyrt när man ser priserna. När man drog sig till minnes de tidigare inläggen på denna tråden har det nästan känns som att kostnaden var motiverat.
Med de sista inläggen börjar det kännas billigt....Väldigt billigt.... (sen hoppas man ju att de skulle förhindrat det som nu tyvärr inträffat också)
Kändes dyrt när man ser priserna. När man drog sig till minnes de tidigare inläggen på denna tråden har det nästan känns som att kostnaden var motiverat.
Med de sista inläggen börjar det kännas billigt....Väldigt billigt.... (sen hoppas man ju att de skulle förhindrat det som nu tyvärr inträffat också)