Det är för mig rätt tyfligt efter att han läst denna tråd att det är bra att sambolagen finns. Den tillkom av en orsak, att vissa personer betalade bostaden medan partnern betalade en massa annat och så vid en separation så fick den ena parten bostaden och den andra all uppäten mat, gamla urväxta barnkläder, använt diskmedel/tvättmedel etc.
Det är fortfarande möjligt att få till det så genom ett avtal och för min del är det helt ok om båda parter är överens om att skriva ett sådant avtal. Det jag har svårt för att skitstövlar (i mina ögon) som vill lura sin partner. Vill man ha ett avtal som säkrar en viss sak så anser iallafall jag att man är tydlig mot sin partner.
Jag separerade för cirka två år sen från mitt ex, som jag har barn ihop med. Vi hade inget samboavtal och gick in med olika kontantinsats. Vi skrev inget avtal (ja, det är nog i sig dumt) utan litade på varandra. Mitt ex behöll sin lägenhet när jag sålde mig när vi skulle leta gemensam bostad (hus). det tog tid att hitta något så vi fick hyra en läågenhet ett år, medan hennes lägenhet stod tom då den var för liten att bo i för oss alla. Jag betalade hyran på hyresrätten och sen köpte vi hus. Hon sålde då sin lägenhet och den hade stigit rätt bra i värde under de sista året så hon gick in med en miljon mer än mig i huset. Jag betalade räntor och amortering på lånet på huset och stod väl för det mesta av maten, men jag tyckte det var helt ok då jag tjänade mer. Skatteåterbäringen på räntorna kom hälften till oss var, dvs jag betalade rätt mycket mer i slutändan. När vi sålde huset kunde jag såklart krävt 50%, men vi var redan tidigare överens om att var och en skulle få tillbaks det de satsat och sen delade vi på den lilla vinsten. Ekonomiskt inte så bra för mig, men självklart då jag har andra förutsättningar med en högre inkomst och jag vill inte att mina barn ska bo alltför trång eller dåligt när de är hos sin mamma.
Min slutsats är att sambolagen är kanonbra, men att det är fritt fram att komma överens om annat. Poängen är att man ska vara överens. kommer man inte överens så får man acceptera lagen. När man börjar prata om att lura någon då är man helt ute och cyklar i min värld.
Hade jag varit i TS situation (vid tillfället för trådstarten) så hade jag talat med min sambo och sagt att jag dels var orolig för relationen och dels för ekonomin och föreslagit ett avtal där man även tar hänsyn till den andra lägenheten.
Det är fortfarande möjligt att få till det så genom ett avtal och för min del är det helt ok om båda parter är överens om att skriva ett sådant avtal. Det jag har svårt för att skitstövlar (i mina ögon) som vill lura sin partner. Vill man ha ett avtal som säkrar en viss sak så anser iallafall jag att man är tydlig mot sin partner.
Jag separerade för cirka två år sen från mitt ex, som jag har barn ihop med. Vi hade inget samboavtal och gick in med olika kontantinsats. Vi skrev inget avtal (ja, det är nog i sig dumt) utan litade på varandra. Mitt ex behöll sin lägenhet när jag sålde mig när vi skulle leta gemensam bostad (hus). det tog tid att hitta något så vi fick hyra en läågenhet ett år, medan hennes lägenhet stod tom då den var för liten att bo i för oss alla. Jag betalade hyran på hyresrätten och sen köpte vi hus. Hon sålde då sin lägenhet och den hade stigit rätt bra i värde under de sista året så hon gick in med en miljon mer än mig i huset. Jag betalade räntor och amortering på lånet på huset och stod väl för det mesta av maten, men jag tyckte det var helt ok då jag tjänade mer. Skatteåterbäringen på räntorna kom hälften till oss var, dvs jag betalade rätt mycket mer i slutändan. När vi sålde huset kunde jag såklart krävt 50%, men vi var redan tidigare överens om att var och en skulle få tillbaks det de satsat och sen delade vi på den lilla vinsten. Ekonomiskt inte så bra för mig, men självklart då jag har andra förutsättningar med en högre inkomst och jag vill inte att mina barn ska bo alltför trång eller dåligt när de är hos sin mamma.
Min slutsats är att sambolagen är kanonbra, men att det är fritt fram att komma överens om annat. Poängen är att man ska vara överens. kommer man inte överens så får man acceptera lagen. När man börjar prata om att lura någon då är man helt ute och cyklar i min värld.
Hade jag varit i TS situation (vid tillfället för trådstarten) så hade jag talat med min sambo och sagt att jag dels var orolig för relationen och dels för ekonomin och föreslagit ett avtal där man även tar hänsyn till den andra lägenheten.
Naturligtvis är det bättre att vara överens om hur livet tillsammans skall vara innan de går skilda vägar och inte så att hon får reda på att han vill skiljas efter det hon skrivit på. Nu har de ju inte kommit överens om detta från första början.A Andy78 skrev:
Det kan lika gärna vara han som är bitter när det är han som drar upp samboavtal och inte hon.
Det gynnar säker inte barnen om de drar igång en diskussion om samboavtal i slutet av relationen.
Redigerat:
Om jag var sambo skulle jag ana att en separation var på gång och även om jag inte tänkte utnyttja bodelningen till min fördel så skulle jag spara det (inte skriva på) till ev förhandling vid bodelning. Var jag TS skulle jag inse att det var dumt att inte skriva ett avtal men att det nu är försent och att ta upp den frågan nu är att göra saken värre bara att hoppas att sambon inte utnyttjar sin rätt.A Andy78 skrev:
Relationen är inte över, sedan personligen tycker jag att är det det man kom överens om innan som samboavtalet avser så ser jag inte hur det kan göra någon skillnad.a.o.f skrev:
Men om man räknar från början att ta hälften så förstår jag att man inte vill skriva under.
Det är ju tur att alla par kan göra som dom vill.
Men nu har de inte kommit överens om detta innan. Om man inte gillar samboavtalet man diskuterar i början av relationen kan man välja att inte fortsätta relationen. Man kan däremot inte backa fem år i relationen.A Andy78 skrev:
Relationen verkar över för honom eftersom han funderar på att få lägenheten själv via samboavtal. Hon verkar inte veta om detta då hon vill sälja den andra lägenheten.
Känns smutsigt rakt igenom. Blåsa någon med ett avtal fem år senare... nja.
Renoverare
· Skåne/Blekinge
· 2 873 inlägg
Och jag, och många med mig, drar gränsen med vad intentionen egentligen var med inköpet. Om det var avsett att dela så är det så, var det ett köp av den ena så är det så.D Dr Jumping Jack skrev:
Renoverare
· Skåne/Blekinge
· 2 873 inlägg
Tycker DU, ja. Du representerar inte alla, men du verkar ha lite svårt att alla inte är och tycker som du. Det är många förmaningar som kommer från dig.
Förvirringen skulle bli fullständig om man avtalade villkor efter att en händelse reda skett. T.ex att man gör upp spelreglerna för en fotbollsmatch efter den är spelad. Man betalar för ett hus och efter det får man reda på vad man har betalt för.
