Gå på magkänslan...P Pappa1986 skrev:I januari blir vi med valp. Eftersom vi anmälde oss först så får vi privilegiet att välja valp först.
Hur lyckas man välja ut "rätt" charmtroll?
Ska bli så härligt att bli med hund igen
I vårt fall enkelt (katt), Bärra valde oss när vi egentligen hade tänkt hans bror..P Pappa1986 skrev:I januari blir vi med valp. Eftersom vi anmälde oss först så får vi privilegiet att välja valp först.
Hur lyckas man välja ut "rätt" charmtroll?
Ska bli så härligt att bli med hund igen
hsd
Medlem
· Kalmar län, Östra Götaland
· 6 425 inlägg
hsd
Medlem
- Kalmar län, Östra Götaland
- 6 425 inlägg
Hälsa på hos valparna, och fråga vem som vill komma till Er
Det är oftast en som kommer att gilla Er mer än de andra
Det är oftast en som kommer att gilla Er mer än de andra
Berätta för uppfödaren vad ni tycker är viktigt. Uppfödaren har bäst koll på valparna och brukar vara bäst på att matcha.
En enda gång under den perioden när jag hade valpar blev det inte som jag hade tänkt, utan då valde valpen. Den gången var det så att en av valparna i kullen var faktiskt inte särskilt trevlig. Inte ens hans mamma eller syskon gillade honom. Valparna tjöt i högansky när han bet dem och mammahunden tuktade honom ständigt. (hon var en väldigt duktig mamma i övrigt) Men han var snygg så jag tänkte att jag får väl behålla honom och se om det går att träna honom till att åtminstone bli hyfsat ok och ställa ut. Kanske inte avla på men det är ju kul att ha en riktigt fin hund man fött upp tänkte jag.
Det här valpen var en riktig bråkstake, tex smög han upp på en och högg sina små valptänder i vaderna på den som stod och diskade. Det här var på sommaren så alla var barbenta och det var inte alls som det kan vara med valpar och tänder utan på ett sätt jag aldrig upplevt varken förr eller senare. Han låg i bakhåll för sina syskon och bet dem tills de skrek av smärta. Gillade inte att bli klappade och gosad med.
Hur som helst hade jag en valpköpare som skulle komma och titta lite och jag hade tänkt en liten hanne som var väldigt söt och mjuk och följsam till henne och var väldigt nöjd för alla andra valpar var tingade redan. Bråkstaken skulle jag ju behålla.
Samma dag hade jag haft besök av tidigare valpköpare och andra med samma ras och alla hundarna hade haft jätteroligt i trädgården, även Bråkstaken. När valpköparen kom satte hon sig på golvet och Bråkstaken klättrade upp i hennes knä, pussade henne och somnade. Jag visade ändå upp den valp jag tyckte att hon skulle ha men hon kände sig utvald av Bråkstaken och menade att det var rätt. Så några veckor senare när hon skulle hämta tänkte jag att nu ångrar hon sig. (På den tiden var det inte så vanligt att man la handpenning i förväg som idag). Men samma sak hände. Bråkstaken sprang i hennes famn, pussade och somnade. De for hem och när jag ringde veckan efter för att kolla hur det gick var allt bara underbart. "Han bits inte?" frågade jag. "Nej, absolut inte, han är så försiktig." Blev svaret. Så fortsatte det. Jag hörde av mig då och då och allt var fantastiskt. Ett tag började jag fundera på om de lämnat bort hunden men inte ville berätta men så träffade jag en med samma ras som bodde i närheten av Bråkstakens nya hem och hon bekräftade att det var en fantastisk hund som följde matte på jobbet, lekte med barnen och dessutom var ursnygg.
Så jag hade fel. Valp och ägare hade rätt. Dessutom tror jag att Bråkstaken hade en taskig uppväxt hos oss med en mamma och syskon som inte förstod honom. När han blev ensam hund blev han lycklig.
Men det är ett undantag.
En enda gång under den perioden när jag hade valpar blev det inte som jag hade tänkt, utan då valde valpen. Den gången var det så att en av valparna i kullen var faktiskt inte särskilt trevlig. Inte ens hans mamma eller syskon gillade honom. Valparna tjöt i högansky när han bet dem och mammahunden tuktade honom ständigt. (hon var en väldigt duktig mamma i övrigt) Men han var snygg så jag tänkte att jag får väl behålla honom och se om det går att träna honom till att åtminstone bli hyfsat ok och ställa ut. Kanske inte avla på men det är ju kul att ha en riktigt fin hund man fött upp tänkte jag.
Det här valpen var en riktig bråkstake, tex smög han upp på en och högg sina små valptänder i vaderna på den som stod och diskade. Det här var på sommaren så alla var barbenta och det var inte alls som det kan vara med valpar och tänder utan på ett sätt jag aldrig upplevt varken förr eller senare. Han låg i bakhåll för sina syskon och bet dem tills de skrek av smärta. Gillade inte att bli klappade och gosad med.
Hur som helst hade jag en valpköpare som skulle komma och titta lite och jag hade tänkt en liten hanne som var väldigt söt och mjuk och följsam till henne och var väldigt nöjd för alla andra valpar var tingade redan. Bråkstaken skulle jag ju behålla.
Samma dag hade jag haft besök av tidigare valpköpare och andra med samma ras och alla hundarna hade haft jätteroligt i trädgården, även Bråkstaken. När valpköparen kom satte hon sig på golvet och Bråkstaken klättrade upp i hennes knä, pussade henne och somnade. Jag visade ändå upp den valp jag tyckte att hon skulle ha men hon kände sig utvald av Bråkstaken och menade att det var rätt. Så några veckor senare när hon skulle hämta tänkte jag att nu ångrar hon sig. (På den tiden var det inte så vanligt att man la handpenning i förväg som idag). Men samma sak hände. Bråkstaken sprang i hennes famn, pussade och somnade. De for hem och när jag ringde veckan efter för att kolla hur det gick var allt bara underbart. "Han bits inte?" frågade jag. "Nej, absolut inte, han är så försiktig." Blev svaret. Så fortsatte det. Jag hörde av mig då och då och allt var fantastiskt. Ett tag började jag fundera på om de lämnat bort hunden men inte ville berätta men så träffade jag en med samma ras som bodde i närheten av Bråkstakens nya hem och hon bekräftade att det var en fantastisk hund som följde matte på jobbet, lekte med barnen och dessutom var ursnygg.
Så jag hade fel. Valp och ägare hade rätt. Dessutom tror jag att Bråkstaken hade en taskig uppväxt hos oss med en mamma och syskon som inte förstod honom. När han blev ensam hund blev han lycklig.
Men det är ett undantag.
Tack för alla svar. Uppfödarna är väldigt bra, enkla och trevliga att ha med å göra.
Vi ska dit och träffa valparna i mellandagarna så då får vi bestämma oss eller vilken valp som bestämmer sig för oss helt enkelt
Förresten så blir det en tik av rasen labrador
Vi ska dit och träffa valparna i mellandagarna så då får vi bestämma oss eller vilken valp som bestämmer sig för oss helt enkelt
Förresten så blir det en tik av rasen labrador
richardtenggren
Ingen-gör
· Norrlandet
· 6 589 inlägg
richardtenggren
Ingen-gör
- Norrlandet
- 6 589 inlägg
- Jag har inte sett den där Gant-patchen i läder…