De som bor på ett boende finns det viss koll på - liten risk att något ska hända.
De jag jobbade med som bodde i egen lägenhet - jag hade koll på dem, liten risk. Inte obefintlig, att få in någon på vårdintyg är svårt och en psykos kan förvärras snabbt vilket är ett problem när personen är utåtagerande.
Sedan finns de som insjuknar snabbt, de som inte vill ha hjälp, de som får droginducerade psykoser. De lever som vi andra utan någon samhällelig kontroll och kan redan i nuläget vara din granne.
De jag jobbade med som bodde i egen lägenhet - jag hade koll på dem, liten risk. Inte obefintlig, att få in någon på vårdintyg är svårt och en psykos kan förvärras snabbt vilket är ett problem när personen är utåtagerande.
Sedan finns de som insjuknar snabbt, de som inte vill ha hjälp, de som får droginducerade psykoser. De lever som vi andra utan någon samhällelig kontroll och kan redan i nuläget vara din granne.
Det kan finnas galningar överallt, men koncentrationen torde vara mycket högre på boenden avsedda för ändamålet.
Huvudutmaningen som jag ser det är dock att vårdande inrättningar nästan alltid har för dåligt med resurser för sitt uppdrag. Så risker som kan vara låga på pappret blir högre i verkligheten. De som drabbas av detta blir de som befinner sig fysiskt nära vårdtagaren, dvs grannar och personal.
Huvudutmaningen som jag ser det är dock att vårdande inrättningar nästan alltid har för dåligt med resurser för sitt uppdrag. Så risker som kan vara låga på pappret blir högre i verkligheten. De som drabbas av detta blir de som befinner sig fysiskt nära vårdtagaren, dvs grannar och personal.