7senses skrev:
Jaha nu börjar folk kalla mig saker o ting...
Där argumenten tar slut tar man till nävarna...
Jag säger bara att så dyrt boende är inte hållbart i längden, tänkte ni flytta när fastighetsskatten når sin fulla nivå?
"Gilla läget" är aldrig ett argument, jag som individ kan påverka mer än man tror.
Skattejämkning, fastighetskatt rör mig knappt i ryggen ej heller dubbla räntehöjningar.
Medan det för er blir ett hårt slag, undrar ni inte om det är värt det?
Man köper ett HEM, inte en investering.
Jag vill inte oroa mig för räntehöjningar, fastighetskatt, taxeringsvärde o så vidare.
Jag har tänkt bo i mitt eget hus tills jag trillar av pinn eller säljer jag det och tar alla pengar och köper en hacienda i spanien eller liknande.
Nåväl ni och jag tänker alltför olika men poängen är att vi dalfolk tänker inte som ni..
Lever vi alla i en skyddad verkstad?
:
Vart jag vill komma? jag ifrågasätter er mentalitet med att 3 miljoner är normalt..
Det är det inte..
Poängen är att jag har en hobbybil och kan göra exakt vad jag vill med den och köpa 3 likadana till utan problem.bubbert skrev:
Jag behöver inte vända på slantarna direkt..
Medan era damar sitter och gnäller att man måste jobba heltid medan min egen inte behöver jobba alls.
Men, nu får ni sluta tramsa... Håll er till saken! >
Jag håller med Mattias_Hellore att livskvalitè är det viktigaste av allt, men den ser olika ut för olika människor! Vissa vill faktiskt arbeta ute i yrkeslivet, det gäller både kvinnor och män! Fånigt att tro att kvinnor inte vill arbeta, skärpning...
Själva tycker vi att vi är lyckligt lottade då vi just nu kan leva på en inkomst så att våra småbarn får umgås mycket med sina föräldrar. Detta trots lån på 1.4 milj och fastghetsskatt på drygt 18000/år. När vi bygger nytt blir det lite mer i lån (2.2 ca), men å andra sidan ingen fastighetsskatt (lånet kommer att utgöra ca 40 % av produktionskostnaden). Vi kommer sedermera att ha två inkomster, så vi är inte särskilt oroade, då vi dessutom har buffert. Huset vi bygger har redan idag värderats till närmare 6 milj av banken, så någon förlustaffär torde det inte bli. Eller vad tycker du Mattias_Hellore, tar vi för stora risker enligt dig?
Ja, visst allt kan hända då inget här i livet är riskfritt, men den risken tar jag, annars kan jag lika gärna lägga mig ned och ge upp på en gång...
Jag håller med Mattias_Hellore att livskvalitè är det viktigaste av allt, men den ser olika ut för olika människor! Vissa vill faktiskt arbeta ute i yrkeslivet, det gäller både kvinnor och män! Fånigt att tro att kvinnor inte vill arbeta, skärpning...
Själva tycker vi att vi är lyckligt lottade då vi just nu kan leva på en inkomst så att våra småbarn får umgås mycket med sina föräldrar. Detta trots lån på 1.4 milj och fastghetsskatt på drygt 18000/år. När vi bygger nytt blir det lite mer i lån (2.2 ca), men å andra sidan ingen fastighetsskatt (lånet kommer att utgöra ca 40 % av produktionskostnaden). Vi kommer sedermera att ha två inkomster, så vi är inte särskilt oroade, då vi dessutom har buffert. Huset vi bygger har redan idag värderats till närmare 6 milj av banken, så någon förlustaffär torde det inte bli. Eller vad tycker du Mattias_Hellore, tar vi för stora risker enligt dig?
Ja, visst allt kan hända då inget här i livet är riskfritt, men den risken tar jag, annars kan jag lika gärna lägga mig ned och ge upp på en gång...
återigen en generalisering...
Vad är det som säger dig att våra fruar måste jobba heltid?
Ja min skulle då aldrig vilja jobba mindre för den sakens skull.. men skulle hon kunna om hon ville? absolut!
Det är verkligen jätteskoj att du kan köpa tre bilar till (nu vet ju iof inte ens vi vad du har för bil i vilken prisklass vilket gör det påsteåendet väldigt orelevant, sen vet jag inte om vi behöver veta det heller)
/D
Vad är det som säger dig att våra fruar måste jobba heltid?
Ja min skulle då aldrig vilja jobba mindre för den sakens skull.. men skulle hon kunna om hon ville? absolut!
Det är verkligen jätteskoj att du kan köpa tre bilar till (nu vet ju iof inte ens vi vad du har för bil i vilken prisklass vilket gör det påsteåendet väldigt orelevant, sen vet jag inte om vi behöver veta det heller)
/D
Ni har nog rätt, jag generaliserar väl lite mycket.
Livskvalitet är nummer 1 för mig, absolut.
Jag vill ha råd att ge pengar till de bättre behövande, dricka Ardbeg hemma och knäcka en och annan Dom Perignon vid den stundande tillökningen.
Varför hör jag så mycket gnäll att ett hushåll måste tjäna bra för att ha höga lån?
Varför inte jobba lite hur man vill, min dam vill inte jobba nu när hon är gravid, förståeligt och det bjuder jag på!
Sen när barnet kommit ut så vill jag inte jobba, ta ut föräldraledigt tänker jag göra då o då men en inkomst duger mer än väl.
Så resonerar jag, att man får tid över och inte hamna i ekorrhjulet med högre inkomst tryggar ens familj.
7senses: min signatur kan väl ge en liten hint?
Sen så tycker jag inte ni skall göra narr av metallarbetare som vi, vi bor oftast utanför storstäderna och de flesta av oss gör så gott vi kan.
Både kvinnor och män vill arbeta ja men det är väl inget måste?
Om ett par år är det väl min tur att vara frivilligt inkomstlös, för att klippa gräsmattan, heja på grannen, grilla lite och lära sig börja röka cigarr?
Etc..
Vad gäller lbgs lån, 2.2 miljoner för ett hus värderad till 6 är väl rätt bra.
Jag tänker inte mycket på vad fastigheten och tomten är värd utan utgifterna.
Det är det viktiga i frågan, höga utgifter ställer högre krav på stabil ekonomi.
Vi människor är allt annat än stabila...
Livskvalitet är nummer 1 för mig, absolut.
Jag vill ha råd att ge pengar till de bättre behövande, dricka Ardbeg hemma och knäcka en och annan Dom Perignon vid den stundande tillökningen.
Varför hör jag så mycket gnäll att ett hushåll måste tjäna bra för att ha höga lån?
Varför inte jobba lite hur man vill, min dam vill inte jobba nu när hon är gravid, förståeligt och det bjuder jag på!
Sen när barnet kommit ut så vill jag inte jobba, ta ut föräldraledigt tänker jag göra då o då men en inkomst duger mer än väl.
Så resonerar jag, att man får tid över och inte hamna i ekorrhjulet med högre inkomst tryggar ens familj.
7senses: min signatur kan väl ge en liten hint?
Sen så tycker jag inte ni skall göra narr av metallarbetare som vi, vi bor oftast utanför storstäderna och de flesta av oss gör så gott vi kan.
Både kvinnor och män vill arbeta ja men det är väl inget måste?
Om ett par år är det väl min tur att vara frivilligt inkomstlös, för att klippa gräsmattan, heja på grannen, grilla lite och lära sig börja röka cigarr?
Etc..
Vad gäller lbgs lån, 2.2 miljoner för ett hus värderad till 6 är väl rätt bra.
Jag tänker inte mycket på vad fastigheten och tomten är värd utan utgifterna.
Det är det viktiga i frågan, höga utgifter ställer högre krav på stabil ekonomi.
Vi människor är allt annat än stabila...
Det är förståeligt att livskvalite är nr 1. Men läget avgör också livskvalite men inte alltid...
Bodde tidigare i kommunens finaste läge för bostadsrätter men det sket sig. Livskvalitet var NOLL. Av förklariga skäll.
Nu bor jag 3.8 mil från Malmö i en liten by. Huset kostade nästan lika mycket som bostadsrätten. 2.5km till havet. Avstånd till de kommunala service har jag ingen aning om men har inga knottar på väg än så länge. Livskvalite är på TOPP!
Allt är relativ.
När det gäller amortering förstår jag till viss del de som inte gör det. De som har haft en stor kontantinsats ser kontantinsatsen som täcker 10 år av 40 år amortering och då kanske de ej amorterar på 10 år och de från början gjorde så betalar längre räntebelopp genomsnitt.
Men 3-4-5 miljoner kronor är mycket pengar. Det är pengar som ska betalas förr eller senare till banken. Det verkar som en del ej förstått VÄRDET på pengarna.
mattias_hellöre: Tyvärr förknippar man de som bor utanför storstädernas regioner att det existerar endast tillverkning av grejor medan inom dessa är det kontorsråttor som gör sina diagram på ett flott sätt...
Väl talat Coolman!
Jag själv har 15 minuter tur och retur till jobbet.
Pajar bilen en kall vintermorgon, låt oss säga sisådär -24 så tar jag cykeln och upplever äkta svensk natur till jobbet som är ett familjeföreteg insprängd i en liten dalsk by med timmerstugor överallt, även på verkstadslokalerna.
Min sambo behöver inte jobba om hon inte vill, våra grannar gör likadant, barnen kan gå till och från skolan för egen maskin.
Bilberoendet är lågt, jag funderar på att köpa en sprillans ny snöskoter av värsta modell och ha kul till o från arbetet.
Just nu renoveras badrummet av en rörmokarfirma i utkanten av samma by jag bor i.
Ni som ser ner på oss lantisar, glöm inte att ni alla har minst en Clas Ohlson pryl hemma och företagets huvudkontor ligger 2 km härifrån i samma by med runt sådär 1000 anställda.
Vi metallarbetare finns överallt runtikring er....
Här på firman är vi 35 anställda och vi bjuds på whisky av chefen vid hempul på kvällarna på samma firma, det är totalt sett ypperlig livskvalitet för min del och i sammanhanget helt överkomlig kostnad.
Långt ifrån stockholm?, ja tack!
En som är född i stockholm och bott där 1/3 av livet.
Jag själv har 15 minuter tur och retur till jobbet.
Pajar bilen en kall vintermorgon, låt oss säga sisådär -24 så tar jag cykeln och upplever äkta svensk natur till jobbet som är ett familjeföreteg insprängd i en liten dalsk by med timmerstugor överallt, även på verkstadslokalerna.
Min sambo behöver inte jobba om hon inte vill, våra grannar gör likadant, barnen kan gå till och från skolan för egen maskin.
Bilberoendet är lågt, jag funderar på att köpa en sprillans ny snöskoter av värsta modell och ha kul till o från arbetet.
Just nu renoveras badrummet av en rörmokarfirma i utkanten av samma by jag bor i.
Ni som ser ner på oss lantisar, glöm inte att ni alla har minst en Clas Ohlson pryl hemma och företagets huvudkontor ligger 2 km härifrån i samma by med runt sådär 1000 anställda.
Vi metallarbetare finns överallt runtikring er....
Här på firman är vi 35 anställda och vi bjuds på whisky av chefen vid hempul på kvällarna på samma firma, det är totalt sett ypperlig livskvalitet för min del och i sammanhanget helt överkomlig kostnad.
Långt ifrån stockholm?, ja tack!
En som är född i stockholm och bott där 1/3 av livet.
Jag håller med båda sidor i den här diskussionen. Men det jag undrar över är varför alla berättar hur mycket huset är värderat till? Det är ju lånen som ska betalas och man bygger ju inte nytt för att sälja det.
Jag bygger själv utanför en mindre stad. Folk tyckte jag var dum som byggde utanför denna stad istället för i, för husen värderas ju högre. Ja men vad hjälper det mig när jag ska betala lånen varje månad :-?
Jag tycker att var en köper/bygger för så mycket man känner att man vill betala för per månad. Livskvalitet har man på alla platser, bara i olika former.
Jag bygger själv utanför en mindre stad. Folk tyckte jag var dum som byggde utanför denna stad istället för i, för husen värderas ju högre. Ja men vad hjälper det mig när jag ska betala lånen varje månad :-?
Jag tycker att var en köper/bygger för så mycket man känner att man vill betala för per månad. Livskvalitet har man på alla platser, bara i olika former.
Men självklart är det viktiga vad man har för kostnader! Men det jag menar när man talar om lån kontra värde på huset är att OM du måste sälja för att det händer något oförutsett (som inte bara behöver vara av negativ karaktär!), så vill man kunna sälja utan att göra en förlustaffär!hakwa skrev:
Sedan tycker jag det spårar ur rejält när man börjar tala om två sidor och "vi" och "dem", vad är det för något? Håll er till saken.
Imponerande att ni orkar skriva så långa inlägg i detta intressanta ämne.
Jag tror alla som bygger eller köper hus tänker igenom detta grundligt innan beslut.
Man räknar på ekonomin och en del kan tänka sig betala mer för sitt boende än andra.
En del har fördelen att bo i ett område där hus är billiga, och kan få fina hus för en blygsam kostnad. Andra har välavlönade arbeten och gjort "huskarriär" i hetare områden och kan kosta på sig en högre boendekostnad.
Som ekonom så tittar jag alltid på risken och då skall man se på investeringen samt värderingen. Den löpande kostnaden skall man orka bära men utifall man inte klarar detta av något skäl är risken avgörande om man skall bära med sig skulder eller gå skuldfri ifrån sitt hus. Samtidigt medger ju ett högre värde på huset att man lättare kan rida ut eventuella "stormar" i likviditeten utan att man behöver lämna hus och hem. Man kan titta på sin Soliditet så vet man om man ligger risigt till eller inte.
Jag ser inget fel i att köpa och bo i ett billigt hus i Norrland eller ett dyrt hus i Sthlm. Allt handlar ju om var man har jobb, familj, vänner och var man vill bo.
Visst är tex 3-6 miljoner mycket pengar för ett, hus men som det tidigare sagts så är våra referensramar mycket olika.
Jag tillhör kategorin nybyggare i Norrland och räknar kallt med att huset jag bygger inte kommer gå att sälja för produktionskostnaden inom minst 10 år. Det är ett val jag gör med öppna ögon, och jag är övertygad om att det blir bra för mig och min familj.
Om vi mot förmodan tvingas sälja billigare än vi byggt för så är vi beredda att ta den förlusten för att få det hus vi behöver och vill ha. Alla gör sina val efter sina förutsättningar, och jag tror ingen gör det med förbundna ögon.
Jag tror alla som bygger eller köper hus tänker igenom detta grundligt innan beslut.
Man räknar på ekonomin och en del kan tänka sig betala mer för sitt boende än andra.
En del har fördelen att bo i ett område där hus är billiga, och kan få fina hus för en blygsam kostnad. Andra har välavlönade arbeten och gjort "huskarriär" i hetare områden och kan kosta på sig en högre boendekostnad.
Som ekonom så tittar jag alltid på risken och då skall man se på investeringen samt värderingen. Den löpande kostnaden skall man orka bära men utifall man inte klarar detta av något skäl är risken avgörande om man skall bära med sig skulder eller gå skuldfri ifrån sitt hus. Samtidigt medger ju ett högre värde på huset att man lättare kan rida ut eventuella "stormar" i likviditeten utan att man behöver lämna hus och hem. Man kan titta på sin Soliditet så vet man om man ligger risigt till eller inte.
Jag ser inget fel i att köpa och bo i ett billigt hus i Norrland eller ett dyrt hus i Sthlm. Allt handlar ju om var man har jobb, familj, vänner och var man vill bo.
Visst är tex 3-6 miljoner mycket pengar för ett, hus men som det tidigare sagts så är våra referensramar mycket olika.
Jag tillhör kategorin nybyggare i Norrland och räknar kallt med att huset jag bygger inte kommer gå att sälja för produktionskostnaden inom minst 10 år. Det är ett val jag gör med öppna ögon, och jag är övertygad om att det blir bra för mig och min familj.
Om vi mot förmodan tvingas sälja billigare än vi byggt för så är vi beredda att ta den förlusten för att få det hus vi behöver och vill ha. Alla gör sina val efter sina förutsättningar, och jag tror ingen gör det med förbundna ögon.
... och nu blir det mer gnäll hehe....
Mattias>> Jag gillar Ditt personliga sätt att resonera att Du vill ha en trygg framtid och endast kunna klara Dig/Er på en lön. Likaså Ditt personliga resonemang om livskvalité o s v. Gott så. Men Du verkar ha fått en hel del om bakfoten om ekonomiska realiteter och vad det kostar att bygga eller köpa hus i Sthlm. Likaså Ditt resonemang om att man skulle kunna hindra prisökningen genom att vägra att köpa huset för att det är för dyrt, samtidigt som du i samma andetag nämner utbud och efterfrågan....
Alltså - vi tar det en gång till: Stockhom är en tillväxtort - många vill bo där (en del kanske rent av bara har möjlighet att hitta jobb i Sthlm med tanke på vad man är utbildad för) - vilket ökar efterfrågan - vilket ökar priserna. Där Du bor - i Norrland (Dalarnas inland) är det varken hög efterfrågan på bostäder eller jobb vilket ju gör att priserna är lägre. Så är de ekonomiska realiteterna. (Ekonomisk grundkurs på högstadienivå - vassego)
Det är alltså inte onormalt att låna tre miljoner för att kunna bygga hus i Sthlms-området utan snarare mer normalt. Att Du sedan lyckats klara av att amortera 100' på Ditt boendelån är ju jättebra men jag är helt övertygad om att om Du hade pratat med någon i "den äldre generationen" om de lån Du skaffade för att kunna köpa huset -02 så hade de tyckt att det var vansinnigt mycket pengar eftersom deras referensramar kanske var deras eget hus som de en gång köpte för en spottstyver i dagens pengavärde mätt. På samma sätt är det med Dina referensramar om Ditt hus i Dalarna.
Sedan är det väl förståeligt om en del Stockholmare köper (dyra) hus i Falun. De har väl helt enkelt gjort det valet att de väljer att ha långa resdagar/veckopendla/möjlighet att arbeta hemifrån just för att kunna köpa sitt drömhus. Inget att säga om det - låt folk göra sina egna val.
Sedan är det väl kanske lite som att jämför äpplen och päron med att köpa en lägenhet eller radhus i Uppsala (vilket det senare Du inte hittar för "en bra bit under 1,5 miljon") jämfört med ett hus i Stockholmsområdet.
Avslutningsvis vill jag bara säga två saker till Dig också: Det är ingen i detta forum som har "sett ner på Dig" för att Du är metallarbetare, eller lantis - läs igen och gör Dig inte till martyr för något som ingen kallat Dig. Och slutligen - en SAAB-motor i en Porsceh 911!? Det - om något - är f*n helgerån!!! ;-)
Förresten - det blev ett avslut till: K-sund och lbg - tack för att Ni kan diskutera med ekonomiska rationella argument.
/A.
Mattias>> Jag gillar Ditt personliga sätt att resonera att Du vill ha en trygg framtid och endast kunna klara Dig/Er på en lön. Likaså Ditt personliga resonemang om livskvalité o s v. Gott så. Men Du verkar ha fått en hel del om bakfoten om ekonomiska realiteter och vad det kostar att bygga eller köpa hus i Sthlm. Likaså Ditt resonemang om att man skulle kunna hindra prisökningen genom att vägra att köpa huset för att det är för dyrt, samtidigt som du i samma andetag nämner utbud och efterfrågan....
Alltså - vi tar det en gång till: Stockhom är en tillväxtort - många vill bo där (en del kanske rent av bara har möjlighet att hitta jobb i Sthlm med tanke på vad man är utbildad för) - vilket ökar efterfrågan - vilket ökar priserna. Där Du bor - i Norrland (Dalarnas inland) är det varken hög efterfrågan på bostäder eller jobb vilket ju gör att priserna är lägre. Så är de ekonomiska realiteterna. (Ekonomisk grundkurs på högstadienivå - vassego)
Det är alltså inte onormalt att låna tre miljoner för att kunna bygga hus i Sthlms-området utan snarare mer normalt. Att Du sedan lyckats klara av att amortera 100' på Ditt boendelån är ju jättebra men jag är helt övertygad om att om Du hade pratat med någon i "den äldre generationen" om de lån Du skaffade för att kunna köpa huset -02 så hade de tyckt att det var vansinnigt mycket pengar eftersom deras referensramar kanske var deras eget hus som de en gång köpte för en spottstyver i dagens pengavärde mätt. På samma sätt är det med Dina referensramar om Ditt hus i Dalarna.
Sedan är det väl förståeligt om en del Stockholmare köper (dyra) hus i Falun. De har väl helt enkelt gjort det valet att de väljer att ha långa resdagar/veckopendla/möjlighet att arbeta hemifrån just för att kunna köpa sitt drömhus. Inget att säga om det - låt folk göra sina egna val.
Sedan är det väl kanske lite som att jämför äpplen och päron med att köpa en lägenhet eller radhus i Uppsala (vilket det senare Du inte hittar för "en bra bit under 1,5 miljon") jämfört med ett hus i Stockholmsområdet.
Avslutningsvis vill jag bara säga två saker till Dig också: Det är ingen i detta forum som har "sett ner på Dig" för att Du är metallarbetare, eller lantis - läs igen och gör Dig inte till martyr för något som ingen kallat Dig. Och slutligen - en SAAB-motor i en Porsceh 911!? Det - om något - är f*n helgerån!!! ;-)
Förresten - det blev ett avslut till: K-sund och lbg - tack för att Ni kan diskutera med ekonomiska rationella argument.
/A.
Att amortera lånen så snabbt som möjligt är inte alltid ekonomiskt vettigt. Jag tycker att man hellre ska tänka ekonomiskt än att, som du, vilja agera utifrån rädsla för framtiden.
Ditt inlägg innehåller skrämselpropaganda och uppmaningar om att sänka sina förväntningar. Om folk tar dig på allvar kommer de väl hamna antingen i en dyr grå hyresrätt i någon förort, som omöjliggör något ordentligt sparande, eller i ett sunkigt ruckel de inte trivs i och vänta på den stora krisen som ska slå undan fötterna för alla andra.
Det ser jag som ett betydligt värre öde än att ha försökt bygga upp en livssituation man trivs med, även om man sedan tack vare maximal otur med konjunkturer och arbetslöshet skulle drabbas av bakslag.
Murphys Lag.
Ditt inlägg innehåller skrämselpropaganda och uppmaningar om att sänka sina förväntningar. Om folk tar dig på allvar kommer de väl hamna antingen i en dyr grå hyresrätt i någon förort, som omöjliggör något ordentligt sparande, eller i ett sunkigt ruckel de inte trivs i och vänta på den stora krisen som ska slå undan fötterna för alla andra.
Det ser jag som ett betydligt värre öde än att ha försökt bygga upp en livssituation man trivs med, även om man sedan tack vare maximal otur med konjunkturer och arbetslöshet skulle drabbas av bakslag.
Murphys Lag.