14 472 läst · 165 svar
14k läst
165 svar
Intryckssanera vid ADHD
Det finns inte särskilt många barn med så grava problem som du beskriver. T.o.m ett relativt ointelligent djur reagerar ju på straff.B Bjober skrev:På fullt friska barn funkar nog både belöning, straff och aga. De uppför sig och reagerar som förväntat. Men de barn som inte blev som alla andra... Hur straffar du fram ett resultat ur en unge som är helt likgiltig inför både belöningar och straff?
Ger du barnet surfplattan sitter barnet och spelar konstant. Tar du bort surfplattan sitter barnet och stirrar in i väggen tills väggarna rasar in. Ingen aggression, ingen längtan.
Sådana barn måste man jobba med. Styra.
Men att tro att bara föräldrarna slutar dalta med barnet så blir allt bra är naivt.
Barn som överhuvudtaget inte reagerar och är likgiltiga för straff, t.o.m. aga som du nämner, är ju gravt sjuka. Och naturligtvis måste de behandlas därefter. Men det är heller ingen som förväntar sig att så gravt sjuka barn någonsin skall kunna leva ett normalt liv ute i samhället, och klara sig själva.
Ett par mycket bra exempel.K Kortling skrev:
Stalin och Hitler växte tyvärr upp i samhälle där man inte insåg, ens hade en aning, om dylika problem och diagnoser.
Utan det var auktoritet, aga, tillrättavisning och att anpassa sig till samhällssystemet som gällde.
Det fungerade ju tyvärr dåligt på dessa två personer, med ett väldigt tråkigt resultat som följd.
Jag hoppas dagens samhälle och skolsystem räddar fler individer med diagnoser till att bli fungerande samhällsmedborgare.
Nu kanske inte alla tycker det var så dåligt med Stalin och Hitler, de rensade ju bort bortåt 30 miljoner samhällsmedborgare med ... hm .. defekter ... som de inte tyckte passade i samhällskroppen.
Ditt barn har tur som har dig som farsa. Med din inställning kommer du att ge ditt barn de bästa förutsättningarna. Kämpa på och du kommer ha igen det tusenfalt, jag har gjort den resan med min son och det var tufft men det gick vägen och det kommer det att göra för er med. Ni skall vara stolta, allt gottharry73 skrev:Då är det kanske dags att berätta lite mer om mig själv
Som ni förstår har jag ett barn med ADHD, därav den ADHD kurs jag skrev om. Barnet har en väldig kompetent lärare med bra erfarenhet med ADHD, så jag tycker det funkar bra. Men det krävs stora insatser från vår sida att upptäcka om det finns problem i skolan och var i skolan dessa finns. Sedan kan vi själv försöka hjälpa vårt barn, men också ta kontakt med läraren för att informera henne och eventuellt diskutera lösningen.
Problemen kan vara allt från sociala problem med kompisar till stora otydliga uppsatser som de ska göra. Om något år blir det nya lärare och då blir det spännande hur bra det går då.
Vi har haft en period där vi inte fick vår ADHD:are till skolan, eller rättare sagt inte i tid. Då kan det krävas att man tar det lugnt ett tag och sedan lyckas man kanske en eller två timmar senare. Oftast lyckas vi komma till skolan till slut.
Vi har också ett annat barn med diagnos (autism/asperger) Det syns vanligtvis inte eftersom det handlar om högfunktionerande autism. Det som syns är ett barn som är blygt och väldigt rättvist. Blir det problem på skolan, syns det inte där men leder det till obalans i hemmet med stora vredesutbrott och allt möjligt (mer om det senare)
För ett antal år sen gick det inte längre i skolan (tredje klass, men ingen lust i att lära och kunde knappt läsa och skriva. Pedagogerna på skolan var dåliga på flera sätt och vi kunde inte förvänta oss hjälp därifrån. Så vi bytte skolan och lusten att lära kom tillbaka. Läsning är fortfarande inte favorit, men en fena på att skriva.
För ett år sedan blev det igen snabbt sämre, mobbning och andra sociala problem (puberteten är ett helvete för autister) och ökande krav från skolan ledde till att vi inte fick barnet till skolan längre. Våra försök ledde bara till extrem höga ångestnivåer. Efter månader av total stressreducering och ännu ett skolbyte har vi fått till en någorlunda fungerande skolgång igen och viktigast, glädjen i att lära finns kvar.
Det är såklart inte bara skolan som gäller. Autism och ADHD är ärftliga, så har man ett barn med vredesutbrott, har man ofta också minst en förälder med samma sak, och det funkar inte bra ihop. Här krävdes det parterapi, socialutredningar, läsa olika böcker (Jesper Juul, Bo Hejlskov, Tony Attwood, mm) och sen några föräldrakurser. Numera går det bra hemma, även om det kan vara väldigt krävande.
Jag tror att våra barn i nuläget har bra och kompetenta föräldrar som ger dom bra förutsättningar att lyckas i livet (lite stolt får jag vara på os själva). Ändå finns det saker kvar att göra på skolan och de är absolut skolans ansvar (även om vi hjälper till så mycket vi kan).
Och har jag själv asperger eller ADHD? Ingen aning, jag fick i alla fall aldrig en diagnos
Nej jag skrev inte att barnet inte reagerar på aga. Jag skrev att friska barn reagerar som förväntat på belöning,straff och aga.
Och jag pratar inte om gravt sjuka barn. Du skulle förmodligen inte reagera alls vid ett dagligt möte.
Men ska man få fram resultat genom att ta bort belöningar från en ADDare så får man vara tålmodig. ADDaren vinner nog varje gång skulle jag tro. Visst vill de ha belöningar men det går precis lika bra utan....
Och jag pratar inte om gravt sjuka barn. Du skulle förmodligen inte reagera alls vid ett dagligt möte.
Men ska man få fram resultat genom att ta bort belöningar från en ADDare så får man vara tålmodig. ADDaren vinner nog varje gång skulle jag tro. Visst vill de ha belöningar men det går precis lika bra utan....
Ja, om man har problem med att uppfostra sina barn är det säkert bra att få tips.harry73 skrev:
För mig handlar det om sunt förnuft, dvs. det som är sunt förnuft enligt mig. Har fungerat alldeles utmärkt i min familj, långt och många generationer tillbaka i tiden. Vi är samtliga skötsamma laglydiga invånare som dessutom är framgångsrika. Jag är övertygad om att det beror mer på en bra uppfostran, en bra start i livet, än genetik, men vad vet jag.
Jag vet bara att även i min klass som barn fanns det mycket smarta och kloka klasskamrater som det har gått käpprätt åt ...... för, och deras föräldrar vet vi har varit väldigt slappa och på många sätt dåliga i uppfostran. Någon av de blev dessutom hårt uppfostrad, förmodligen med mycket aga.
Det handlar om att kunna läsa av sitt barn och anpassa uppfostran därefter. Det finns ingen generell uppfostran som fungerar på alla. Så att tro, att bara för att man uppfostrar som en viss bok beskriver, så blir allt bra, är väldigt naivt, rent av galet.
Föräldrar måste lära sig att läsa av sina barn och anpassa uppfostran därefter, och detta måste de göra konsekvent och helhjärtat. Är man som förälder inte beredd på att offra såpass, så bör man inte skaffa barn alls, och om man nu har gjort det, skall man inte bli förvånad att resultatet har blivit så illa som det har blivit - om det nu har blivit så.
Hur lätt tror du det blir för en sådan när den skall ut i vuxenlivet utan mamma och pappa, och förväntar sig belöningarna fortsätta hagla in?B Bjober skrev:
Allvetare
· Västra Götaland
· 10 667 inlägg
Jag tror man kan arbeta med både belöning och bestraffning men det fungerar på olika sätt. Man bör nog dessutom vara restriktiv med bestraffningar eftersom det skapar negativ stämning.
Vetskap om kommande bestraffning ser jag som att det generellt är en broms för att undvika visst negativt beteende. Men som i fallet om "ökade straff i form av längre tid i fängelse" inte fungerar är det ju för att man räknar med att inte åka fast. Om du visste att du skulle åka fast med 100% säkerhet finns det ju ingen mening att begå brott. Jag tror att bestraffningar bör vara direkta och närliggande i tid så man kopplar situationerna. Att bestraffa barn med att dom "inte får någon julklapp" är troligtvis för långt bort i tiden.
Belöning är bra men om det går till överdrift tror jag att det tappar effekt. Om man ger samma belöning hela tiden för "normalt beteende" kommer det normaliseras. Kanske man kan ha en "service" som dras in vid avsaknad av normalt beteende, fast det blir ju en bestraffning då.
Jag tror att det kan vara smart att vara restriktiv med vissa saker som gärna är åtråvärt. Glass, godis, leksaker etc. Då har man möjlighet att använda det som belöningssystem.
Vetskap om kommande bestraffning ser jag som att det generellt är en broms för att undvika visst negativt beteende. Men som i fallet om "ökade straff i form av längre tid i fängelse" inte fungerar är det ju för att man räknar med att inte åka fast. Om du visste att du skulle åka fast med 100% säkerhet finns det ju ingen mening att begå brott. Jag tror att bestraffningar bör vara direkta och närliggande i tid så man kopplar situationerna. Att bestraffa barn med att dom "inte får någon julklapp" är troligtvis för långt bort i tiden.
Belöning är bra men om det går till överdrift tror jag att det tappar effekt. Om man ger samma belöning hela tiden för "normalt beteende" kommer det normaliseras. Kanske man kan ha en "service" som dras in vid avsaknad av normalt beteende, fast det blir ju en bestraffning då.
Jag tror att det kan vara smart att vara restriktiv med vissa saker som gärna är åtråvärt. Glass, godis, leksaker etc. Då har man möjlighet att använda det som belöningssystem.
Ungefär så ja. Det skall vara balans på det hela. Och återigen, individuell anpassning på alla barn. Även mina barn är olika, och får uppfostras med små skillnader utan att det blir orättvist. För rättvisa är i princip nr 1 när det kommer till att lägga sin tid på barnen. De får aldrig känna sig orättvist behandlade, för då tror de bara att de är mindre älskade eller sämre etc.Johannes Carlsson skrev:Jag tror man kan arbeta med både belöning och bestraffning men det fungerar på olika sätt. Man bör nog dessutom vara restriktiv med bestraffningar eftersom det skapar negativ stämning.
Vetskap om kommande bestraffning ser jag som att det generellt är en broms för att undvika visst negativt beteende. Men som i fallet om "ökade straff i form av längre tid i fängelse" inte fungerar är det ju för att man räknar med att inte åka fast. Om du visste att du skulle åka fast med 100% säkerhet finns det ju ingen mening att begå brott. Jag tror att bestraffningar bör vara direkta och närliggande i tid så man kopplar situationerna. Att bestraffa barn med att dom "inte får någon julklapp" är troligtvis för långt bort i tiden.
Belöning är bra men om det går till överdrift tror jag att det tappar effekt. Om man ger samma belöning hela tiden för "normalt beteende" kommer det normaliseras. Kanske man kan ha en "service" som dras in vid avsaknad av normalt beteende, fast det blir ju en bestraffning då.
Jag tror att det kan vara smart att vara restriktiv med vissa saker som gärna är åtråvärt. Glass, godis, leksaker etc. Då har man möjlighet att använda det som belöningssystem.
Martin... de förväntar sig inga belöningar alls. Det kvittade ju. Belöningar var ju trevligt men inget som efterfrågas.
Och återigen, du talar om uppfostran av barn utan bokstavskombinationer. Inte samma sak.
Och återigen, du talar om uppfostran av barn utan bokstavskombinationer. Inte samma sak.
Något som mänskligheten kommer att bittert få erfara, och bli tvungen att lära sig för att kunna överleva överhuvudtaget, är att man inte kan tänka moraliskt i alla beslut man gör, kalla det "mänskligt tänkande", för det fungerar inte i den värld, den universum vi lever i.
Naturlagarna och fysiken fungerar på sitt sätt, och det är det sättet som styr, vare sig vi vill eller inte, vare sig vi vill erkänna eller inte.
Vi kan inte övervinna allt med "kärlek" som många gärna vill tro. Samma gäller moral. Det låter jättefint, men verkligheten fungerar inte så.
Så länge inte merparten av mänskligheten inte fattar detta, kommer vi bara att arbeta oss ner i en nedåtgående spiral.
Det finns inga genvägar, skall mänskligheten överleva måste vi rätta oss efter de naturlagar vi lever i, och där finns varken plats för moral eller kärlek om man skall vara krass, tyvärr.
Vi kan alla sitta och sjunga halleluja när en asteroid är på väg ner genom stratosfären, men det kommer inte hjälpa oss ett dugg rent praktiskt. Det kanske känns lite som smärtlindring för vissa. Däremot hade det hjälpt att tänka logiskt i förväg och försöka utveckla system för att kunna värja sig mot en sådan händelse.
Titta bara på befolkningsökningen idag. Det är galet. Jordklotet klarar inte av att hantera alla dessa människor så samtliga kan får ett värdigt och bekvämt lyxigt liv som vi västerlänningar har. Det finns inte en chans. Men ändå görs inget åt det. För det är "moraliskt fel" att sätta stopp för barnafödandet i den skala som det hade behövts för att sänka befolkningsmängden till kanske ett par, tre miljarder. Man verkar vara oense om vad jordklotet klarar av att hantera och det beror mycket på vad för tekniker man använder, men det finns naturligtvis en övre gräns, och den är med dagens teknik för länge sedan nådd.
Och detta med logiskt tänkande, istället för moraliskt tänkande, bör man också applicera på det mesta här i våra samhällen om vi skall kunna överleva, hur krasst det än låter eller är.
Det låter exempelvis jättefint när vissa personer vill att Sverige skall hjälpa hela världen, men det där är bara moraliskt snack som inte fungerar i verkligheten. För vi måste oavsett vad någon politiker tycker, leva efter naturlagarna och de fysiska lagar som finns på jorden och i universum. Vi är begränsade till de lagarna och de måste vi leva efter.
Detta gäller även barnuppfostran så klart, inkluderande uppfostran av barn med ADHD eller vad det än må vara. Det gäller även fattigdom i världen, svält, kriminalitet, ..allt.
Frågan är bara hur långt människan måste förstöra för sig själva innan den kan inse verkligheten, att den faktiskt inte är så vacker som man tror och hoppas. Verkligheten är rätt grym och den måste vi anpassa oss och leva efter om mänskligheten skall kunna överleva i längden.
Naturlagarna och fysiken fungerar på sitt sätt, och det är det sättet som styr, vare sig vi vill eller inte, vare sig vi vill erkänna eller inte.
Vi kan inte övervinna allt med "kärlek" som många gärna vill tro. Samma gäller moral. Det låter jättefint, men verkligheten fungerar inte så.
Så länge inte merparten av mänskligheten inte fattar detta, kommer vi bara att arbeta oss ner i en nedåtgående spiral.
Det finns inga genvägar, skall mänskligheten överleva måste vi rätta oss efter de naturlagar vi lever i, och där finns varken plats för moral eller kärlek om man skall vara krass, tyvärr.
Vi kan alla sitta och sjunga halleluja när en asteroid är på väg ner genom stratosfären, men det kommer inte hjälpa oss ett dugg rent praktiskt. Det kanske känns lite som smärtlindring för vissa. Däremot hade det hjälpt att tänka logiskt i förväg och försöka utveckla system för att kunna värja sig mot en sådan händelse.
Titta bara på befolkningsökningen idag. Det är galet. Jordklotet klarar inte av att hantera alla dessa människor så samtliga kan får ett värdigt och bekvämt lyxigt liv som vi västerlänningar har. Det finns inte en chans. Men ändå görs inget åt det. För det är "moraliskt fel" att sätta stopp för barnafödandet i den skala som det hade behövts för att sänka befolkningsmängden till kanske ett par, tre miljarder. Man verkar vara oense om vad jordklotet klarar av att hantera och det beror mycket på vad för tekniker man använder, men det finns naturligtvis en övre gräns, och den är med dagens teknik för länge sedan nådd.
Och detta med logiskt tänkande, istället för moraliskt tänkande, bör man också applicera på det mesta här i våra samhällen om vi skall kunna överleva, hur krasst det än låter eller är.
Det låter exempelvis jättefint när vissa personer vill att Sverige skall hjälpa hela världen, men det där är bara moraliskt snack som inte fungerar i verkligheten. För vi måste oavsett vad någon politiker tycker, leva efter naturlagarna och de fysiska lagar som finns på jorden och i universum. Vi är begränsade till de lagarna och de måste vi leva efter.
Detta gäller även barnuppfostran så klart, inkluderande uppfostran av barn med ADHD eller vad det än må vara. Det gäller även fattigdom i världen, svält, kriminalitet, ..allt.
Frågan är bara hur långt människan måste förstöra för sig själva innan den kan inse verkligheten, att den faktiskt inte är så vacker som man tror och hoppas. Verkligheten är rätt grym och den måste vi anpassa oss och leva efter om mänskligheten skall kunna överleva i längden.
Inte riktigt korrekt. Man säger att om man vill ska vara garanterad att få en högskolebehörighet. Idag, om inte tillräckligt många i en årskurs vill ha tex no som är ett krav för att läsa till dietist om man pluggar till kock, så behöver skolan inte erbjuda den kursen utan då står du därKnockOnWood skrev:
Är inte heller säkert att komvux på orten erbjuder.
Befolkningsökningen är fascinerande.Martin_B skrev:Titta bara på befolkningsökningen idag. Det är galet. Jordklotet klarar inte av att hantera alla dessa människor så samtliga kan får ett värdigt och bekvämt lyxigt liv som vi västerlänningar har. Det finns inte en chans. Men ändå görs inget åt det. För det är "moraliskt fel" att sätta stopp för barnafödandet i den skala som det hade behövts för att sänka befolkningsmängden till kanske ett par, tre miljarder. Man verkar vara oense om vad jordklotet klarar av att hantera och det beror mycket på vad för tekniker man använder, men det finns naturligtvis en övre gräns, och den är med dagens teknik för länge sedan nådd.
Och detta med logiskt tänkande, istället för moraliskt tänkande, bör man också applicera på det mesta här i våra samhällen om vi skall kunna överleva, hur krasst det än låter eller är.
Det låter exempelvis jättefint när vissa personer vill att Sverige skall hjälpa hela världen, men det där är bara moraliskt snack som inte fungerar i verkligheten. För vi måste oavsett vad någon politiker tycker, leva efter naturlagarna och de fysiska lagar som finns på jorden och i universum. Vi är begränsade till de lagarna och de måste vi leva efter.
1900: 1,7 miljarder
2000: 6,1 miljarder
2050: 9,6 miljarder
År 2014 kom dock en ny samarbetsrapport från FN:s enhet för befolkningsutveckling, University of Washington och University of Singapore i vilken slutsatsen nås att befolkningen med största sannolikhet kommer fortsätta öka och år 2100 passera 10,9 miljarder människor utan att kulminera.
Ja, det är helt galet. Frågan är bara om det kommer bli något år 2100 för mänskligheten. Det är 82 år kvar, och det är en ganska lång tid i en sådan galen och orolig värld vi lever i idag.FG skrev:Befolkningsökningen är fascinerande.
1900: 1,7 miljarder
2000: 6,1 miljarder
2050: 9,6 miljarder
År 2014 kom dock en ny samarbetsrapport från FN:s enhet för befolkningsutveckling, University of Washington och University of Singapore i vilken slutsatsen nås att befolkningen med största sannolikhet kommer fortsätta öka och år 2100 passera 10,9 miljarder människor utan att kulminera.
Att befolkningsmängden på jorden endast sedan år 2000 har ökat med 1,5 miljarder är ju skrämmande.
Att det sedan inget görs för att få befolkningsökningen till en halt, är ännu mer skrämmande! Det visar ju bara att människan inte fattar ett dugg om vad jag skriver i inlägg #116.
Som ett resultat av det kommer det att hända hemska saker och det ser det därmed rätt mörkt ut för mänskligheten. Matematiken är väldigt enkel, signalerna är så tydliga att det är kristallklart. Det här är inga "domedagsprofetior" taget ur luften, detta är bara sunt förnuft, simpel logik.
Ja det är naturligtvis tråkigt för dig, och för personer i din närhet och de som kommer i din väg att du inte fick adekvat vård och bemötande.K Kortling skrev:Tyvärr har jag inte lyckan att inte vara drabbad. Vad jag däremot har lyckan av är att jag har sett min plats i samhället, hur jag kan vara en konstruktiv medborgare och rätta mig i ledet och uppföra mig som folk.
Jag har aldrig fått någon särbehandling och det har varit mycket nyttigt för mig.
Det tog några år av dumheter i min ungdom att förstå detta enkla faktum.
Jag har aldrig fått någon diagnos att skylla på och det är jag mycket glad över.
Nu fick jag för mig att du är lite äldre, så det var ju så att man inte visste bättre då.
Men visst hade det varit positivt om du kunnat blivit fullt fungerande i sociala sammanhang, och inte ställt till med så mycket.
Men vi ska försöka visa förståelse och ha överseende, och inte låta dig förstöra forumet allt för mycket.