Jag undervisar på en praktisk linje, nästan hälften av eleverna har diagnos eller tecken på någon diagnos. Att ge ett skriftligt prov till en elev med dyslexi fungerar ungefär lika bra som att ge en elev med adhd ett nationellt prov och förvänta att denna ska klara av att sitta still i två timmar. Men som tur är så är det elevens kunskap som vi bedömder. Hur jag får reda på kunskapen kan se ganska så olika ut för varje elev. Funkar eleven bättre i hemmiljön så kan denne spela in en film som den visar/skickar till mig där den förklarar eller bevisar något. Vill den ta det muntligt eller lämna in något skriftligt , gör en presentation.P Pagno skrev:
För mig ska vi ha en likvärdig skola, men det betyder inte att alla behöver göra likadant.
Då är det kanske dags att berätta lite mer om mig själv
Som ni förstår har jag ett barn med ADHD, därav den ADHD kurs jag skrev om. Barnet har en väldig kompetent lärare med bra erfarenhet med ADHD, så jag tycker det funkar bra. Men det krävs stora insatser från vår sida att upptäcka om det finns problem i skolan och var i skolan dessa finns. Sedan kan vi själv försöka hjälpa vårt barn, men också ta kontakt med läraren för att informera henne och eventuellt diskutera lösningen.
Problemen kan vara allt från sociala problem med kompisar till stora otydliga uppsatser som de ska göra. Om något år blir det nya lärare och då blir det spännande hur bra det går då.
Vi har haft en period där vi inte fick vår ADHD:are till skolan, eller rättare sagt inte i tid. Då kan det krävas att man tar det lugnt ett tag och sedan lyckas man kanske en eller två timmar senare. Oftast lyckas vi komma till skolan till slut.
Vi har också ett annat barn med diagnos (autism/asperger) Det syns vanligtvis inte eftersom det handlar om högfunktionerande autism. Det som syns är ett barn som är blygt och väldigt rättvist. Blir det problem på skolan, syns det inte där men leder det till obalans i hemmet med stora vredesutbrott och allt möjligt (mer om det senare)
För ett antal år sen gick det inte längre i skolan (tredje klass, men ingen lust i att lära och kunde knappt läsa och skriva. Pedagogerna på skolan var dåliga på flera sätt och vi kunde inte förvänta oss hjälp därifrån. Så vi bytte skolan och lusten att lära kom tillbaka. Läsning är fortfarande inte favorit, men en fena på att skriva.
För ett år sedan blev det igen snabbt sämre, mobbning och andra sociala problem (puberteten är ett helvete för autister) och ökande krav från skolan ledde till att vi inte fick barnet till skolan längre. Våra försök ledde bara till extrem höga ångestnivåer. Efter månader av total stressreducering och ännu ett skolbyte har vi fått till en någorlunda fungerande skolgång igen och viktigast, glädjen i att lära finns kvar.
Det är såklart inte bara skolan som gäller. Autism och ADHD är ärftliga, så har man ett barn med vredesutbrott, har man ofta också minst en förälder med samma sak, och det funkar inte bra ihop. Här krävdes det parterapi, socialutredningar, läsa olika böcker (Jesper Juul, Bo Hejlskov, Tony Attwood, mm) och sen några föräldrakurser. Numera går det bra hemma, även om det kan vara väldigt krävande.
Jag tror att våra barn i nuläget har bra och kompetenta föräldrar som ger dom bra förutsättningar att lyckas i livet (lite stolt får jag vara på os själva). Ändå finns det saker kvar att göra på skolan och de är absolut skolans ansvar (även om vi hjälper till så mycket vi kan).
Och har jag själv asperger eller ADHD? Ingen aning, jag fick i alla fall aldrig en diagnos
Som ni förstår har jag ett barn med ADHD, därav den ADHD kurs jag skrev om. Barnet har en väldig kompetent lärare med bra erfarenhet med ADHD, så jag tycker det funkar bra. Men det krävs stora insatser från vår sida att upptäcka om det finns problem i skolan och var i skolan dessa finns. Sedan kan vi själv försöka hjälpa vårt barn, men också ta kontakt med läraren för att informera henne och eventuellt diskutera lösningen.
Problemen kan vara allt från sociala problem med kompisar till stora otydliga uppsatser som de ska göra. Om något år blir det nya lärare och då blir det spännande hur bra det går då.
Vi har haft en period där vi inte fick vår ADHD:are till skolan, eller rättare sagt inte i tid. Då kan det krävas att man tar det lugnt ett tag och sedan lyckas man kanske en eller två timmar senare. Oftast lyckas vi komma till skolan till slut.
Vi har också ett annat barn med diagnos (autism/asperger) Det syns vanligtvis inte eftersom det handlar om högfunktionerande autism. Det som syns är ett barn som är blygt och väldigt rättvist. Blir det problem på skolan, syns det inte där men leder det till obalans i hemmet med stora vredesutbrott och allt möjligt (mer om det senare)
För ett antal år sen gick det inte längre i skolan (tredje klass, men ingen lust i att lära och kunde knappt läsa och skriva. Pedagogerna på skolan var dåliga på flera sätt och vi kunde inte förvänta oss hjälp därifrån. Så vi bytte skolan och lusten att lära kom tillbaka. Läsning är fortfarande inte favorit, men en fena på att skriva.
För ett år sedan blev det igen snabbt sämre, mobbning och andra sociala problem (puberteten är ett helvete för autister) och ökande krav från skolan ledde till att vi inte fick barnet till skolan längre. Våra försök ledde bara till extrem höga ångestnivåer. Efter månader av total stressreducering och ännu ett skolbyte har vi fått till en någorlunda fungerande skolgång igen och viktigast, glädjen i att lära finns kvar.
Det är såklart inte bara skolan som gäller. Autism och ADHD är ärftliga, så har man ett barn med vredesutbrott, har man ofta också minst en förälder med samma sak, och det funkar inte bra ihop. Här krävdes det parterapi, socialutredningar, läsa olika böcker (Jesper Juul, Bo Hejlskov, Tony Attwood, mm) och sen några föräldrakurser. Numera går det bra hemma, även om det kan vara väldigt krävande.
Jag tror att våra barn i nuläget har bra och kompetenta föräldrar som ger dom bra förutsättningar att lyckas i livet (lite stolt får jag vara på os själva). Ändå finns det saker kvar att göra på skolan och de är absolut skolans ansvar (även om vi hjälper till så mycket vi kan).
Och har jag själv asperger eller ADHD? Ingen aning, jag fick i alla fall aldrig en diagnos
Kortling har en poäng här och det är helt riktigt det han säger.K Kortling skrev:
Jag tar själv avstånd från barnaga, däremot tar jag likväl avstånd från daltande och curlande. Jag vet ärligt talat inte vilket som är värst. Jag skulle aldrig slå mina barn, för det känns inte rätt, däremot finns det andra straffmetoder man kan använda, som inte involverar våld överhuvudtaget.
Straff är viktigt för barn, jag skulle t.o.m säga mycket viktigt. För om de inte lär sig vad straff är på egen hand, i dagens samhälle som ju faktiskt hålls i schack av just skräcken för straff, så blir det mycket svårare för de att följa lagar och regler i vuxen ålder.
Det är många som hellre kör belöningssystem, men så fungerar inte världen. Man får inte någon belöning för man har varit skötsam. Man får snarare straff när man har varit icke skötsam. Vad händer med ett barn som är uppvuxen med belöningssystem, men som sen i vuxen ålder märker att "oj, här kom visst ingen belöning, men då tänker jag inte bete mig bra!"
Så fungerar ju samhället idag, att gör man fel, så blir man straffad. Så enkelt är det. Det är allt från böter till så kallad "livstids fängelse". Är man på fel plats vid fel tidpunkt, i vissa andra länder i världen, så kan man ha oturen att få dödsstraff till och med.
När vi har ett straffsystem i samhället som är till för att avskräcka människor att begå brott, så måste ju även samma system ingå i barnuppfostran, fast i mindre skala, hur skall de annars lära sig hur de vuxnas system fungerar?
Det är det många inte kan. Många blir respektlösa inför lagen, inte minst när det gäller småsaker (kan tyckas) som att skräpa ner. Det var mycket mer "förbjudet" på min tid som barn kan jag säga. Idag åker allt på marken, burkar, tuggummi, godisförpackningar, kapsyler - och sen åker glasflaskan med, ja, allt man inte vill och orkar bära med sig till närmaste soptunna.
Och detta är bara ETT exempel, av väldigt många.
Folk tar för sig ordentligt här i samhället, även fast det många gånger t.o.m är olagligt.
Kolla på exemplet Japan, där har man en helt annan disciplin både i uppfostran hemma och i skolan. Men kolla sedan hur människor där beter sig mot varandra jämfört med här.
Men som med det mesta, "we can't help ourselves" ... vi måste bara driva ner oss till botten för att sedan behöva kravla oss upp. Inte att folk skulle ha insikten att agera INNAN det brakar ihop. Så är det med mycket tyvärr, här ute i samhället.
Lån är ett exempel. Låna på bara och lev över tillgångarna tills allt brakar ihop. Skit samma om man är belånad upp till öronen och ifall man blir bostadslös när räntorna väl går upp, - vi kör så länge det går
...Allt detta hör ihop och människors beteende formas i tidig ålder. När skall föräldrar fatta detta?
Jag kunde inte hålla mig för skratt när jag tittade på ung och bortskämd. Där handlade det om curling på hög nivå, och nej där gör man sina barn en björntjänst.
Men skillnaden mellan curlande och att hjälpa sina barn med särskilda behov på rätt spår är hårfin. Jag tror att det framförallt handlar om avsikten att hjälpa barnet framåt.
Curlar jag kör jag mitt barn till träningen eller skolan för att jag inte orkar bråka om det. Jag ger upp alla tankar på att låta mitt barn utveckla sig.
Handlar det däremot om att hjälpa mitt barn, kan jag göra det för att jag vet att det är det ända sättet att få hen dit, och jag vet även att skolan eller träningen är så viktig för utvecklingen att den inte får äventyras genom att sätta ner foten och visa var skåpet ska stå.
Så i ena fallet handlar det om t ex uppgivenhet och i det andra fallet handlar det om en långsiktig plan.
Tar vi det om straff, då har jag hellre att mitt barn får en moralisk kompass och väljer frivilligt att göra rätt för sig än att det är en rädsla för bestraffning.
Även här kan jag ge ett exempel.
Säg att vi åt middag och att jag vill att alla ska hjälpa till att städa undan för att sen titta på tv.
Då kan jag såklart säga att jag vill att de ska hjälpa till med diskning och att det de annars inte får titta på tv.
Jag kan såklart också säga att om alla hjälps åt att diska har vi strax tid över och kan titta på tv.
Vad tror du funkar bäst och hur vill du att t ex din chef bemöter dig?
Men skillnaden mellan curlande och att hjälpa sina barn med särskilda behov på rätt spår är hårfin. Jag tror att det framförallt handlar om avsikten att hjälpa barnet framåt.
Curlar jag kör jag mitt barn till träningen eller skolan för att jag inte orkar bråka om det. Jag ger upp alla tankar på att låta mitt barn utveckla sig.
Handlar det däremot om att hjälpa mitt barn, kan jag göra det för att jag vet att det är det ända sättet att få hen dit, och jag vet även att skolan eller träningen är så viktig för utvecklingen att den inte får äventyras genom att sätta ner foten och visa var skåpet ska stå.
Så i ena fallet handlar det om t ex uppgivenhet och i det andra fallet handlar det om en långsiktig plan.
Tar vi det om straff, då har jag hellre att mitt barn får en moralisk kompass och väljer frivilligt att göra rätt för sig än att det är en rädsla för bestraffning.
Även här kan jag ge ett exempel.
Säg att vi åt middag och att jag vill att alla ska hjälpa till att städa undan för att sen titta på tv.
Då kan jag såklart säga att jag vill att de ska hjälpa till med diskning och att det de annars inte får titta på tv.
Jag kan såklart också säga att om alla hjälps åt att diska har vi strax tid över och kan titta på tv.
Vad tror du funkar bäst och hur vill du att t ex din chef bemöter dig?
Men vi har inte ett straffsystem för att i första hand avskräcka eftersom forskning visar att det inte fungerar särskilt bra. Saknar man impulskontroll hjälper det inte att veta att man kan få fängelse för man kan inte behärska sig ändå. För andra gäller att om risken för att åka dit är väldigt liten kommer man att begå brott ändå för att man gör en riskbedömning och kommer fram till att det är värt den lilla risken eftersom belöningen om det går bra är så stor (precis som de som spelar för pengar, alla vet att det bara är banken som vinner i det långa loppet på kasinon men många spelar ändå bort pengar, dvs tar straffet). I de länder som har dödsstraff så förekommer sådana kriminella handlingar som man kan bli av med livet ändå så det är väl ett bra tecken på att avskräckande effekt fungerar dåligt.Martin_B skrev:
Läs gärna det som står om straffteori här: https://sv.wikipedia.org/wiki/Straffteori
Straff fungerar som normskapare, det är normer som ger upphov till ett samvete som gör att vi låter bli att stjäla i affären, inte därför att vi kan hamna i fängelse (mycket låg risk) men det har blivit tabu eftersom normen har internaliserats.
Visst får man det, man kan få högre lön, få beröm från chefer, kollegor, vänner och partner osv. Här i forumet får man poäng. Så vårt samhälle har många belöningssystem.
Ibland tycker jag nästan att vi borde byta ut riksdag och regering mot oss här på Byggahus!
Ja men normskapandet som du menar, skapas från början genom att avskräcka. Det är ju själva rädslan/skräcken för att åka dit som gör att folk rättar sig in i ledet. Sedan har det med åren utvecklats till en moralisk "plikt" att följa lagen, men oavsett så grundar allt detta sig på skräck, eller om man vill kalla det rädsla, för att åka fast och behöva "betala" för sina synder så att säga, med andra ord vill de inte ta de konsekvenser som följer av att bli påkommen.BirgitS skrev:
Tar du bort all straff, dvs. att människor därmed inte längre behöver vara rädda för konsekvenserna som det medför att åka dit, så kommer det illa kvickt att ändra även moralen hos människor och den "normskapande" effekten som du pratar om försvinner därmed ganska snabbt.
Anta att det skulle bli helt straffritt att stjäla från andra, må det vara pengar, bilar, eller vad som helst. Det är fritt fram och hoppa in bakom disken på banken och ta en bunte med sedlar. Det anses fult kanske, men det blir inga konsekvenser av det, inga straff.
Jag garanterar dig att de mest vågade, de som redan håller på med brottslighet direkt skulle börja ta för sig. Och det skulle INTE ta lång tid, innan gemene man följer efter: "får de så får väl jag! Varför skall vi vara så skötsamma när inte de är det? Man straffas ju inte heller"
Du hade haft anarki ganska snart kan jag lova.
Nej, här har du helt fel. Klart som tusan du inte får en belöning för att du inte missköter dig? Dvs. för att du uppför dig som du bör, dvs. "normalt" och civiliserat.
Nämn så lite som EN enda belöning vi som människor får, bara för att vi håller oss i skinnet. I så fall skulle jag vara hur rik som helst idag!
Så fungerar inte världen. Du får en lön för att du utför arbete. Du ger och offrar något för att få en lön. Du kan klättra i karriären och få högre lön mot att du utbildar dig och tar större ansvar osv. Men du får aldrig belöning bara för att du beter dig som du skall.
Poängen på forumet får du ju heller inte för att du är "skötsam" och inte ställer till med dumheter. Poäng får du enbart för en motprestation. Du måste motprestera någonting för att få en poäng. Du måste lägga in en bild, du måste skriva inlägg, du måste det och det och det. Du får ju inga poäng automatiskt bara för att du snällt sitter och inte ställer till med bråk.
Därför menar jag att belöningssystem INTE fungerar, och med belöningssystem menar jag att man får belöning bara för att man håller sig i skinnet och inte ställer till med jävelskap.
Att man får något i gengäld mot att man har presterat något, är inget belöningssystem egentligen, utan det är snarare ett "återgäldningssystem". För det är det du ger exempel på, ett "återgäldningssystem" där man får något mot att man gör något.
Så kortfattat. Att ge belöning till ett barn som "sköter sig", och är civiliserad och uppträder som den bör, är HELT FEL. Det är just det man skall lära sina barn, att de ju inte kan få någon extra belöning för att de uppför sig som man skall, för civiliserat skall man uppföra sig oavsett. Om de däremot gör något utöver det de behöver göra, något EXTRA, DÅ skall belöningen komma. Där har du ett riktigt belöningssystem.
Jag garanterar dig att de flesta hade gjort ett bättre arbete än de! De kör ju oss rätt ner i avgrunden... vi har bara lite smått börjat glida ner för stupet, och snart finns det inte några grässtrån kvar att greppa!J Jocke Best skrev:Ibland tycker jag nästan att vi borde byta ut riksdag och regering mot oss här på Byggahus!
Wow snacka om bitter jag tror inte du vet ett skit av vad det innebär att vara politiker.
Jag vet flera folkvalda i många olika partier som jobbar långt över 70-80 Tim i veckan sliter som djur, men det är lätt att sitta på ett forum och vräka ur sig skit och tro att politiker är ett lätt jobb.
Vi kanske har en annan definition av belöning.
Varje dag frågar min kollega om jag vill följa med på fika, bara för att jag är trevlig och sköter mig. Det är en belöning för mig.
Det är ju lite hönan och ägget men det är ju helt klart att det fanns normer för vad man gör och inte gör innan det fanns några fängelser och domstolar. Tror knappast att 4-åringar lär sig att inte slå andra för att föräldrarna säger att de ska åka i fängelse om de gör det heller utan för att föräldrar pratar med dem och säger att det är elakt och att man inte får göra så för att den andra blir ledsen etc. Barn som bara upplever att de ska bete sig på ett visst sätt för att de blir straffade om de beter sig fel blir ofta ögontjänare, dvs de internaliserar inte normen utan de bryter mot normen om de vet att sannolikheten för upptäckt är extremt låg (typ nyper syskon när föräldrarna är på ett annat våningsplan).
Jag har inte sagt att man ska ta bort straff, som sagt behövs allmänprevention för moralbildningen/normskapandet. Jag bara anser att syftet med straff inte i första hand är avskräckande som du skrev.
En belöning behöver som sagt vad inte vara pengar. Inte hade jag haft min sambo, familj och vänner om jag hade misskött mig. Dem anser jag vara en mycket värdefull belöning för att jag har skött mig.
Ja, man måste bidra till forumet för att få poäng här. Men det är ju så belöningar till barn fungerar också, var snäll och bidra till välbefinnandet i familjen, skolan, bland vännerna så får du lördagsgodis, fredagsmys, julklapp eller vad det nu gäller. Man belönar när det behövs för att barnet ska anstränga sig att göra något som är jobbigt eller tråkigt. Det finns väl ingen förälder som ger någon sorts belöning för att ett barn ska sitta still på en stol 15 timmar om dagen och ligga i sängen de andra 9.
Så vad är det för belöningar till barn som du protesterar mot då mer exakt? Hur är det formulerat?
HAhahahah, bara för att de sliter häcken av sig med att dra ner landet i avgrunden gör väl inte saken bättre?T Polos skrev:
Klart de inte sitter på baken och rullar tummarna. De jobbar ju STENHÅRT med att dra ner oss i avgrunden
hahah,Snälla någon, bara för att de jobbar mycket betyder inte att deras utförda arbete är bra. Vänta bara, det kommer låta annorlunda om 10-15 år!!
Applicera dagens samhälle direkt på valfri dag på 80-talet exempelvis, så hade du haft stora demonstrationer i hela Sverige redan dagen efter!
På fullt friska barn funkar nog både belöning, straff och aga. De uppför sig och reagerar som förväntat. Men de barn som inte blev som alla andra... Hur straffar du fram ett resultat ur en unge som är helt likgiltig inför både belöningar och straff?
Ger du barnet surfplattan sitter barnet och spelar konstant. Tar du bort surfplattan sitter barnet och stirrar in i väggen tills väggarna rasar in. Ingen aggression, ingen längtan.
Sådana barn måste man jobba med. Styra.
Men att tro att bara föräldrarna slutar dalta med barnet så blir allt bra är naivt.
Ger du barnet surfplattan sitter barnet och spelar konstant. Tar du bort surfplattan sitter barnet och stirrar in i väggen tills väggarna rasar in. Ingen aggression, ingen längtan.
Sådana barn måste man jobba med. Styra.
Men att tro att bara föräldrarna slutar dalta med barnet så blir allt bra är naivt.
De är väl ingen belöning heller? Du menar att de "offrar sig", nästan som ett arbete, bara för att belöna dig för att du inte missköter sig? Låter galet.
Det är väl snarare så att de inte lämnar dig för att du sköter dig. För hade du misskött dig till den milda grad att de inte orkar med dig längre, så hade de lämnat dig.
Att vara normal, får man ingen belöning för. Det är ganska enkelt, egentligen.
Det får väl de svara på som kör med belöningssystem, men då har de ju missuppfattat vad belöningssystem är egentligen och hur det där fungerar.
Belöning kan man ju ge till ett barn som exempelvis säger att "jag hjälper dig att hänga upp tvätten mamma/pappa, så det underlättar för dig". Dvs. att det gör något utöver det som förväntas av det.
Det som förväntas av barn, och människor i allmänhet, dvs. att de skall uppföra sig och vara civiliserade skall man ju inte ge belöning för. Det är ju bara att vara "normal".
richardtenggren
Ingen-gör
· Norrlandet
· 6 577 inlägg
richardtenggren
Ingen-gör
- Norrlandet
- 6 577 inlägg
Jag tycker diskussionen är intressant, även om jag själv delvis ifrågasätter dessa diagnoser och hur seriösa dessa utredningar är? Samtidigt är jag väl införstådd att det finns människor med speciella behov, men ska alla dessa klumpas ihop under diagnoserna ADHD och ADD?
Hur ser forskningen ut om ADHD/ADD? Finns det några bevis?
Jag är inte så insatt, utan bara lite lätt nyfiken, men jag vill minnas att dessa diagnoser ifrågasatts av en del neurologer och forskare?
Det jag tycker är mest intressant är att det aldrig diskuteras hur man ska tillgodose barn som är understimulerade i skolan. Då nivån istället kanske läggs på en för låg nivå, för att passa den ”nya” normen?
Läkemedelsföretagen gnider händerna, medan diagnosen sprids.
Hur ser forskningen ut om ADHD/ADD? Finns det några bevis?
Jag är inte så insatt, utan bara lite lätt nyfiken, men jag vill minnas att dessa diagnoser ifrågasatts av en del neurologer och forskare?
Det jag tycker är mest intressant är att det aldrig diskuteras hur man ska tillgodose barn som är understimulerade i skolan. Då nivån istället kanske läggs på en för låg nivå, för att passa den ”nya” normen?
Läkemedelsföretagen gnider händerna, medan diagnosen sprids.