bYkICr skrev:
Visst ska man uppleva saker och det gör jag också, jag skulle kunna amortera 35.000kr/mån om jag vill men livet kanske inte blir så kul då.
Jag lägger ca 15% av vår inkomst på ränta och amortering vilket är en bra balans och pengar över till upplevelser och resor.
Det som prioriteras bort är tex: nya bilar, ny båt, att alltid ha de senaste teknikprylar, nyrenoverat kök och trendig inredning i huset. etc + skit som ofta återfinns i lyxfällan på TV 3
Ofta köper vi begagnade kläder åt barnen som ser ut som nya istället för att handla nytt på Polarn och Pyret.
Många bäckar små.....
Barnen kommer att få hjälp på traven och förutsättningar att utbilda sig och stå på egna ben. Kanske hjälp till kontantinsats, thats it. Inte att hjälpa dem till hjälplöshet.
Redigerat:
Att amortera för att lämna till barnen är lite konstigt tänkt när jag flyttar ur huset är mina barn så gamla så dom har förhoppningsvis ordnad ekonomi. Mina föräldrar börjar bli gamla så snart kommer jag få deras hus som kommer säljas och visst pengar gör inte ont men kommer antagligen användas till lite onödig lyx och att hjälpa mina barn . vi skulle behövt dom pengarna för 20 år sen när vi var nyblivna hus ägare och småbarn föräldrar.
Ja det är ju det som är lite argumentationen, att hitills har datorerna och även informationssamhället (internet) inte givit den revolution som man kanske trodde under .com-eran...men det som händer nu är att datorerna är tillräckligt snabba på att räkna (per investerad krona/energienehet, storlek osv) samtidigt ihopkoppling (IOT), sensorer och mönsterigenkänning nått en viss nivå att autonomi blivit riktigt på möjligt i form av självkörande bilar, datoriserade journalister (många sportreferat från lägre serier är idag datoriserade), virtuella kreationer: Film, musik eller iaf miljöerna i dessa mm mmlars_stefan_axelsson skrev:
Det ger möjlighet till att växla ut väldigt mycket men också försvinner troligen många jobb (http://m3.idg.se/2.1022/1.609714/lista--100-jobb-som-forsvinner---inom-20-ar). Experter menar också att vi kommer komma till mer av en "rock star economy" dvs dom som är riktigt bra, tjänar riktigt mycket, men ligger man i "medelklass" så kan lika gärna maskiner göra jobbet...problemet blir fördelning: totalt sett blir allt bättre (effektivare reursutnyttjande, effektivare osv) - men om "rock stars" tar allt så blir det inte ngt över till dom som inte platsar, vilket i slutändan brukar leda till att dom "revolterar" (mer eller mindre plötsligt) och ngn form av utjämning kommer göras
Detta kommer man nog se spår av i ekonomierna
/K
Mja...... nu har jag inget fullgott statistiskt underlag men det blir ju en del prat i brödköerna och efter vad jag har hört om hur andra har hamnat i skiten så skulle jag säga att du rekommenderar en extrem högriskstrategi.klaskarlsson skrev:
Både i Sverige och i Finland har vi en välfärdsstat och ett rättssamhälle som ger ett skydd mot plötsliga stora penningbehov. Man behöver inte betala operationen själv när man plötsligt har en knut i prostatan eller fått handen krossad under en plog.
Vill man förbättra sina odds där han man rösta på politiker som arbetar för välfärdssamhället och engagera sig seriöst i både politiken och i sin egen hälsa så att alla vet att den där är seriös och går inte att fuska med.
Om man har en hyfsad hemförsäkring är man någotsånär skyddad mot brand och mot någon granne som stämmer en och processer ända upp i högsta domstolen i något skumt syfte. Det mesta materiella som går sönder går att reparera med relativt litet pengar om man har en stark vilja och en liten aning begåvning.
Om vi glömmer fylltrattarna och spelmisbrukarna och dagdrivarna och andra som målmedvetet arbetar på sin egen utslagning och koncentreras oss på människor som själva försöker så gott de kan så finns det ett centralt problem.
Nämligen att när inkomsten plötsligt minskar till bidragsnivå går all inkomst åt till det dagliga uppehället och till sjukvårdsavgifter hur snålt man än lever. Det går inte att sköta ett lån eftersom de små överskott som går att få loss med svartarbete och skrothandel kommer oregelbundet.
Har man skulder blir det väldigt snabbt ohållbart. Om man har besparingar kan man betala ränta med besparingarna till en viss punkt men för att kunna leva så i åratal måste man ha betydligt större besparingar än någon vanlig medelsvensson. Ofta blir folk tvungna att hals över huvud sälja sina bostäder och eftersom de inte har tid att söka efter rätt köpare är det inte ovanligt att de har skulder kvar när bostaden är såld. Samtidigt måste de hitta någonstans att bo och då tillkommer en hyra. Det är många som hamnar i en skuldspiral med lån för att betala lån och utmätningsavgifter kors och tvärs och om man har för låg inkomst för att få skuldsanering så kommer man aldrig ur det.
Om man har skulder och stora besparingar går det visserligen att betala räntan med besparingarna under en tid men med en sådan fast avbränning varje månad minskar besparingarna snabbt om de inte är väldigt stora. Dessutom kan besparingar som inte är på bankkonto eller nedgrävda i golvet i potatiskällaren plötsligt minska i värde 50% för en tid och om man behöver dem just då är verkningsgraden ganska dålig.
Hur man än vänder det blir det dyrare att betala ränta än att inte betala ränta.
Är man skuldfri har man inga räntekostnader och ingen kan ta från en det man äger såvida man inte blir tvungen att söka socialbidrag för det får man inte om man har egendom.
Då kan man rida ut krisen och komma igång igen....som jag håller på och gör!
Vad det gäller att spara för kommande generationer kan jag ta ett exempel.
-Farfarsfarfar var backstugusittare dog mitt i sin krafts dagar i hungertyfusen under fattigåren. Det var hungersnöd och även om folk inte direkt svalt ihjäl så ledde undernäringen till att många dog i sjukdomar som de annars hade överlevt. I inlandet där det inte fanns fisk och vassrötter svalt mycket folk ihjäl.
-Farfarsfar och farfarsmor lyckades få torpkontrakt på 2-3 hektar odlingsbar jord i väglöst land. De nyodlade och byggde nytt fähus och lyckades friköpa torpet som blev ett hemman på 9 hektar åker och en del skog. Staten gick i borgen för lånet.
-Farfar och farmor tog över gården och lånet och drev jordbruket så länge de orkade. Amorterade på lånet. Byggde nytt boningshus och nytt modernare fähus.
Då de slutade var de några rater ifrån ett skuldfritt hemman och var lika välbeställda som de största storbönderna hade varit två generationer tidigare. Det var en lång resa från en backstuga där folk dog av undernäring.
Skulle inte folk ha arbetat upp sig på det viset i gångna generationer skulle vi fortfarande leva på svältgränsen i ett U-land.
Ja, jag tycker nog att farmors pengar hade gjort mer nytta som ett studiebidrag på en tusenlapp eller två i månaden när jag pluggade (för att inte tala om min bror som bodde mycket dyrare) än som arv när vi redan hade köpt hus. Nu skvalpar hennes pengar omkring på ett konto, planen är att låta barnen dela på dem som handpenning till varsin lägenhet när de flyttar hemifrån.smurfen72 skrev:
Många säger då att vi borde ha kul för pengarna, men det har vi ju också. Vill inte ha båt, vill inte ha lyxbil, åker på de semestrar jag vill, bor visserligen inte perfekt, men det perfekta boendet kostar allt för många miljoner och har inte ett läge som funkar med tonåringar om jag inte vill kosta på privatchaufförer till dem.
Många som säger att man ska ha kul istället för att amortera förutsätter att man dels VILL göra en massa dyra saker, dels att pengarna inte räcker till båda delarna. Själv hade jag skitkul när jag cyklade 12 mil hem till pappa och åt middag i lördags.Det kostade ingenting och barnen fick njuta av att vara själva hemma.
En sommarstuga skulle jag gärna vilja ha, men just nu känner jag att tiden inte räcker till att ta hand om en sådan också, så det får vänta, till jag har lite färre människor att ansvara för (föräldrar och barn).
Besserwisser
· Västra Götalands
· 9 833 inlägg
Ja, detta ser jag också som en reell risk. Vissa, med Piketty i spetsen hävdar ju att det var den snabba tillväxten/förändringarna samt förändringar i beskattningen som slog sönder de stora traditionella förmögenheterna och som lät medelklassen växa fram under 1900-talet. Enligt den teorin så ger just de ekonomiskt mogna samhällena låg ränta samt en oerhörd snedfördelning av tillgångarna. Det är egentligen bara 1900-talets västvärld som gått på tvärs med det.klaskarlsson skrev:
Men till slut så går det inte eftersom folk inte tar vad skit som helst. Så när snedfördelningen blir för uppenbar så får man revolution eller dylikt, vilket inte brukar vara så roligt för dem som måste genomleva det. Och tittar man på fördelningen i (främst) USA så är den på bara några decennier blivit sned, och blir allt snedare, så frågan är var/hur/när det slutar.
Men jag ser ändå ett problem med IT som ekonomisk frälsare i ett större perspektiv. Vem skall konsumera alla de här virtuella produkterna? Det finns trots allt en gräns för hur mycket film man kan se. Traditionellt så har exv. informationsindustrierna inom kommunikation alltid slagit konsumtiondrivna erbjudanden (Hollywood lobbyn är så mycket starkare än telekomlobbyn främst för att politikerna är mera intresserade av den. Den hjälper dem att vinna val.). Och frågan är hur mycket mer som finns att hämta där.
Kalla mig skeptisk...
Många intressanta synvinklar här. För mig så kommer troligtvis att bo kvar efter pension som diskuterades tidigare i denna tråd inte handla om hur mycket man amorterar eller inte, utan snarare hur länge man har hälsan i behåll. Här finns en del intreessanta tankar, tycker jag:
http://www.nordnetbloggen.se/fondsparande-battre-an-amortering/10/06/2013/
Räknar man på historisk avkastning så att amortera bort hela huslånet så finns det många andra alternativ att överväga. Själv så är jag mer för att sprida äggen och investera brett, men inte amortera så hårt, om ens alls, på bolånet.
...Tillbaka till ämnet... 0 kronor i amortering. 600tkr i lån, motsvarar ca 60% belåningsgrad. Renoverat huset dock för 70tkr i år och värempump ska dit på det med.
Jag har hellre medel att betala renoveringar med och investera än att amortera på ett så pass förmånligt lån som bolånen faktiskt är. Dock så bör man ha funderat igenom frågan, vad händer om huspriserna sjunker med XX% och jag är tvungen att sälja? (Hälsa, flytt pga jobb, skilsmässa, andra ändrade livsomständigheter)
http://www.nordnetbloggen.se/fondsparande-battre-an-amortering/10/06/2013/
Räknar man på historisk avkastning så att amortera bort hela huslånet så finns det många andra alternativ att överväga. Själv så är jag mer för att sprida äggen och investera brett, men inte amortera så hårt, om ens alls, på bolånet.
...Tillbaka till ämnet... 0 kronor i amortering. 600tkr i lån, motsvarar ca 60% belåningsgrad. Renoverat huset dock för 70tkr i år och värempump ska dit på det med.
Jag har hellre medel att betala renoveringar med och investera än att amortera på ett så pass förmånligt lån som bolånen faktiskt är. Dock så bör man ha funderat igenom frågan, vad händer om huspriserna sjunker med XX% och jag är tvungen att sälja? (Hälsa, flytt pga jobb, skilsmässa, andra ändrade livsomständigheter)
Krilleman
Husspekulant Plumber
· Södermanland
· 16 273 inlägg
Krilleman
Husspekulant Plumber
- Södermanland
- 16 273 inlägg
Jag kör på likt Anna_H:s tankegångar.
Hus värt en bra bit över 2milj. 45% belåningsgrad.
Amorterar av resterande lån innan pensionen. Renoverar för sparade pengar. Har ett väl tilltaget "vanligt" månadssparande.
Dyra resor och nya prylar av senaste modell är inget som lockar mig.
enligt mig!
Hus värt en bra bit över 2milj. 45% belåningsgrad.
Amorterar av resterande lån innan pensionen. Renoverar för sparade pengar. Har ett väl tilltaget "vanligt" månadssparande.
Dyra resor och nya prylar av senaste modell är inget som lockar mig.
enligt mig!
Det är sant, såtillvida man inte tar den andra vägen och tar lite risk, vilket kan ge mer eller mindre inkomst än den räntan man betalar...heimlaga skrev:
Fast det är här jag inte riktigt hänger med...heimlaga skrev:
Har jag ett sparkapital så klarar jag ränta och utgifter ett litet tag iaf (säg 6 månader). Om jag ändå inte kommit på fötter då så kommer jag få problem, och kommer troligen tvingas sälja.
Men det är ju inte bara ränta som går åt - drift, skatter, elräkningar mm mm skall också betalas.
Har jag inget (mindre) kapital så kommer det krisa snabbare, om räntan är låg är det inte så stor skillnad, är den hög så äts förstås sparkapitalet upp snabbare.
Och att få låna ihop till drift, mat mm om man är satt på obestånd är ju inte så lätt.
Samma sak som sagt om man hamnar så långt ned att socialbidrag är utvägen, då måste man ändå sälja av det ägda först.
Principen att ha en större buffert, än om man amorterar mkt, är ju att skjuta den tidpunkt när man tvingas sälja längre fram i tiden, och ge sig själv tid att vända tillbaka.
När man väl nått punkten att man måste sälja sitt boende så spelar det inte så stor roll, då måste man ändå hitta ngt annat (utan inkomster), söka bidrag etc
Ett lån på 1 mkr ger idag ca 1500kr/mån i räntekostnad. Har man ett normalstort hus ligger drift på 43-57 000/år (dvs ca 4500 kr/mån). Lägg därtill mat och andra kostnader och räntan är en mindre andel av vad det kostar att leva.
Och skulle tex taket börja läcka, värmepumpen gå sänder etc så måste man kanske punga ut med tiotusentals kronor på ett bräde - har man då inte tillräcklig buffert, men inga inkomster så kommer man få svårt att få lån för det.
https://www.villaagarna.se/Global/Dokument/Utredningar/2013/130115 Vad kostar det att bo.pdf
Så att det är enklare att rida ut krisen om man inte har ngt lån gäller bara om ränteutgiften är väldigt hög (relativt sett vad man skulle ha på kontot) anser jag. Om man nu inte har köpt en stuga på landet som man driver med ved och själhushåll samt har väntjänster att kräva in för allt möjligt, men det är väldigt få som detta gäller...sen får ju var och en anpassa sig till sina förutsättningar förstås, men om man pratar genrellt...
/K
Redigerat:
Det verkar vara princip vs. taktik.
Principen borde ju vara att alla lån ska betalas tillbaka. Om jag lånar min brorsas bil i helgen, räknar han kallt med att få tillbaka den sedan. Likaså om jag lånar grannens motorsåg för att kapa lite grenar, så lämnar jag tillbaka den efteråt.
Men detta synsätt gäller tydligen inte för bostäder. Det bygger på spekulationen att ekonomin växer så de flesta blir rikare och då stiger bopriserna. Bostadsbristen och urbaniseringen hjälper också till att öka priserna.
Men att inte betala tillbaka NÅGONTING av lånet - det är svårsmält för mig...
Principen borde ju vara att alla lån ska betalas tillbaka. Om jag lånar min brorsas bil i helgen, räknar han kallt med att få tillbaka den sedan. Likaså om jag lånar grannens motorsåg för att kapa lite grenar, så lämnar jag tillbaka den efteråt.
Men detta synsätt gäller tydligen inte för bostäder. Det bygger på spekulationen att ekonomin växer så de flesta blir rikare och då stiger bopriserna. Bostadsbristen och urbaniseringen hjälper också till att öka priserna.
Men att inte betala tillbaka NÅGONTING av lånet - det är svårsmält för mig...
Besserwisser
· Västra Götalands
· 9 833 inlägg
Ja, fast nu får vi ju vara lite försiktiga. Det är ju klart att lånet betalas tillbaka någon gång. Det betalas ju om inte annat när huset säljs, eller arvet skiftas. Så banken får ju sina pengar. Frågan är ju om man skall betala "under tiden" eller allt på en gång. Räntan är ju att se som en hyreskostnad, oavsett om man betalar tillbaka lite, eller mycket under tiden som lånet löper, eller allt på en gång. Det är ju upp till vilka villkor som banken vill ge. I USA t ex så är det vanligt att banken kräver att lånet är löst inom trettio år. Punkt slut. Men så resonerar ju inte våra banker. (Och amerikanska banker är ju knappast något föredöme när det gäller huslån).Sir Duke skrev:
Amerikanska banker är ett unikum för sig. Bolån ska amorteras på 30 år, ofta får du inte amortera de första 10-15 åren! Bara betala räntan. Av en slump blir då lånet väldigt dyrt då skulden inte minskar på 10-15 år och om man flyttar & säljer bostaden innan amorteringen påbörjas har du haft ett amorteringsfritt lån. Doooh som Homer skulle sagt...