42 917 läst · 281 svar
43k läst
281 svar
Hur känns 15 000 kr/mån mer i er ekonomi?
M
Markarbetaren
Medlem
· Halland
· 4 370 inlägg
Markarbetaren
Medlem
- Halland
- 4 370 inlägg
Jovisst men "Lycka till" för den svenska politiker som rår på EU-kommissionens ordförande von der LeyenCancerman_777 skrev:Nej, felet är exportkravet som EU lägger på oss.
Ja, kärnkraften borde byggts ut för länge sedan.
Att vi skrivit på måste inte innebära harakiri. Vartenda land inom EU bryter mot de avtal de skrivit på. Alla länder...utom bror duktig (läses: Sverige). Det är hög tid att våra politiker ser efter sina löneutbetalares bästa och slutar åma och kråma sig som om de vore viktigaste gästen vid bordet.
I september sa hon:
"Men exakt hur EU:s nya elhandelsmodell ska se ut gav Ursula von der Leyen knapphändig information om."
Så där är vi med en sjuk elmarknad.
Ursula von der Leyen: Elmarknaden fungerar inte (aftonbladet.se)
Renoverare
· Skåne/Blekinge
· 2 872 inlägg
Egentligen är det enkelt; vi är en av de största nettogivarna...P paralun skrev:Jovisst men "Lycka till" för den svenska politiker som rår på EU-kommissionens ordförande von der Leyen
I september sa hon:
"Men exakt hur EU:s nya elhandelsmodell ska se ut gav Ursula von der Leyen knapphändig information om."
Så där är vi med en sjuk elmarknad.
Ursula von der Leyen: Elmarknaden fungerar inte (aftonbladet.se)
Det gick ju bra för KundkraftJ Jogöwa skrev:
Vad har svensk socialbidragspolitik med saken att göra ? Det är ju inte så att man automatiskt kan lösa sin framtida inkomst för att ens föräldrar betalat sina bolån, och vad gör man innan dom hunnit detta eller gått i graven ? Menar du att om alla var obelånade skulle vi inte ha några behov av socialbidrag för att alla skulle kunna försörja sig själva. Ska alla innerstadsbor öppna vandrarhem i föräldrarnas gamla våning ?H heimlaga skrev:Där har vi det igen. Du utgår från att man kan få en anställning med så hög lön att man inte behöver socialbidrag vid sidan av lönen. Så länge lönen ligger under socialbidragsnivå får man inte äga någonting eftersom man då förlorar rätten till socialbidrag. Så rullar det på och det enda sättet att arbeta sig upp är någon kriminell verksamhet. Om man inte kan få en anställning med riktig lön,
I vårt moderna samhälle kan det lätt gå som, det gick i Finland på 90-talet. Fastighetsbubblan sprack och priserna rasade samtidigt som arbetslösheten låg kring 20%. Många kunde inte betala på sina lån så som de borde och då tog banken fastigheten och sålde den för småpengar och förra ägaren fick betala av mellanskillnaden. Det är många som håller på och amorterar på den sortens skulder än i dag. För fastigheter som de förlorade för 30 år sedan.
Finns det i ett sådant läge köpstarka aktörer som köper upp alla fastigheter som säljs för struntsummor så kan det plötsligt hända att det inte finns fastigheter att köpa för kommande generationer. Godsherrarna äger fastigheterna och säljer inte och hyr ut endast på sina egna villkor.
Nej jag menar inget av det där.L Liljeros skrev:Vad har svensk socialbidragspolitik med saken att göra ? Det är ju inte så att man automatiskt kan lösa sin framtida inkomst för att ens föräldrar betalat sina bolån, och vad gör man innan dom hunnit detta eller gått i graven ? Menar du att om alla var obelånade skulle vi inte ha några behov av socialbidrag för att alla skulle kunna försörja sig själva. Ska alla innerstadsbor öppna vandrarhem i föräldrarnas gamla våning ?
Försök se vad jag talar om.
Du utgår från att man automatisk kan få en anställning med så hög lön att man klarar ett billigt uppehälle. I min verklighet är det långt ifrån självklart.
Hur gör man då. Berätta det för mig?
Min väg var att skapa min egen arbetsplats och hade inte föräldrarna betalat bort sina lån så att de kunde behålla hus och tomt och uthus och skog fastän mamma blev sjukpensionär och pappa fick förtidspension då fabriken flyttade till Tjeckien då skulle det inte ha varit möjligt för mig att skapa min egen arbetsplats. Så enkelt är det i mitt fall. Min strategi bygger på att tomt och uthus och några hektar skog finns. Din strategi bygger på att man kan få en anställning med lön som går att leva på.
När ingendera förutsättningen finns vad gör man då?
Socialpolitiken hänger ihop med det här på så vis att både i Finland och i Sverige har skyddsnätet blivit klibbigt. Man fastnar och sedan går det ofta inte överhuvudtaget att komma därifrån. Så skall det inte vara. Skyddsnätet skall fånga en när man faller och tillåta att man klättrar upp igen.
Nej men nu är ju elen överlåten till marknaden och det pris vi betalar är priset på den sista kilowatten.T Thomas_Blekinge skrev:Jag tycker att statsmakterna borde först stävja ofoget att elproducenterna tar ut oskäliga priser för sitt el utan att deras produktionskostnader har gått upp. Alla skyller på marknaden och då export till kontinenten. Men det finns ingen regel som säger att elen måste vara lika dyr i Sverige som där nere. Det är bara svenska producenternas girighet och konsumenternas maktlöshet som leder till dessa höga priser. Regeringen och dess myndighet svenska kraftnät borde förändra prissättningsschemat.
Förra regeringen gav dessutom nätägarna fria händer att ta ut hur höga avgifter som helst då kravet på att avgifterna skulle vara knutna till investeringar togs bort.
En annan sak som är ännu vansinnigare är att 70% av vår el ska vara tillgänglig på marknaden. Självklart påverkar det priset. Allt tack vare nollorna nere i EU.
B Boende45 skrev:Di ingår i Bonniers.
Det brukar kallas ”Click-bait”.
Självklart blir utgifterna för speciellt de som de senaste åren köpt en bostad i någon av våra större städer, högre.
Å andra sidan har vi levt i en extrem bubbla med relativt höga löner och mycket låga kostnader de senaste 15 åren.
Ett sammanboende par har haft ca minst ca 50 tkr efter skatt att bränna varje månad om båda arbetat heltid.
Jag tror många varit stressade över att helt enkelt hinna göra av med pengarna.
Nu är vi i ett annat läge som är mer normalt men för de allra flesta är ändå inkomsterna väsentligt större än kostnaderna.
Ingenting hindrar dig att göra det. Grunden i mina resonemang var nog mer att om man vill bo kvar i sitt hus när man går i pension och man helt plötsligt tappar halva sin inkomst så kan man beroende på vara extremt räntekänslig vid högre skuldsättning. Att tvingas lämna sitt hus och flytta till lägenhet är en annan sak än att planera att göra en exit som exemplet du skriver. Att amortera ner till 50% och sen ha valfriheten är sunt och ett av de mest generösa amorteringskraven som finns i hela västvärlden.L Liljeros skrev:
Köpte en BR i början av året efter många år i HR.
Band lånet på 1,2 och 5år,
så vi känner ju inte riktigt av ökningarna än.
Snitträntan på lånet i år ligger på 1.67%,
så vi kommer absolut få en markant ökning när alla bindningstiderna gått ut.
Ligger räntan kvar på 4% så kommer vi betala runt 10 000kr mer i mån i ränta 2027 jämfört med idag.
Men när ovanstående slår in så slipper vi också lägga precis hela lönen på renoveringen och dubbla boenden vilket vi fortfarande gör just nu.
Så vi har ju i princip redan vant oss med att leva utan dom pengarna..
Men klart inte det man hade hoppats på att behöva göra för evigt.
Band lånet på 1,2 och 5år,
så vi känner ju inte riktigt av ökningarna än.
Snitträntan på lånet i år ligger på 1.67%,
så vi kommer absolut få en markant ökning när alla bindningstiderna gått ut.
Ligger räntan kvar på 4% så kommer vi betala runt 10 000kr mer i mån i ränta 2027 jämfört med idag.
Men när ovanstående slår in så slipper vi också lägga precis hela lönen på renoveringen och dubbla boenden vilket vi fortfarande gör just nu.
Så vi har ju i princip redan vant oss med att leva utan dom pengarna..
Men klart inte det man hade hoppats på att behöva göra för evigt.
Det är väl typiskt Sverige. Vi springer allt fram först och vill underkasta oss EU's regler. Under finanskrisen 2008-2009 så bröt i princip mot kravet på statsskuld/BNP taket. Inte ens Tyskland höll sig till det direktivet utan lät statsskulden öka över detta tak. Har för mig att taket låg runt 50-60% skuld av BNP. Sverige var det enda land som lyckades hålla sig under gränsen. Resultatet vet vi. Det skars ner och löner hölls tillbaka för detta och arbrbetslösheten ökade. Det enda Sverige är villigt att bryta emot är skyldigheten mot sina innevånare och då främst mot den som behöver hjälp och stöd. LSS är ett talande exempel.Cancerman_777 skrev:Nej, felet är exportkravet som EU lägger på oss.
Ja, kärnkraften borde byggts ut för länge sedan.
Att vi skrivit på måste inte innebära harakiri. Vartenda land inom EU bryter mot de avtal de skrivit på. Alla länder...utom bror duktig (läses: Sverige). Det är hög tid att våra politiker ser efter sina löneutbetalares bästa och slutar åma och kråma sig som om de vore viktigaste gästen vid bordet.
Jag vänder mig inte mot nuvarande regler, jag tycker tvärtom att dom är en ganska bra balans. Jag är däremot inte för att som många skriver i tråden att alla lån ska amorteras av helt och det gärna fort. Nånstans måste man lita på människors egna förmåga att planera sitt liv utan tvingande regler in i minsta detalj och också låta folk ta konsekvenserna för sitt handlande. Reglerna bör i första hand skydda systemet och inte individen.V Vanhedern skrev:Ingenting hindrar dig att göra det. Grunden i mina resonemang var nog mer att om man vill bo kvar i sitt hus när man går i pension och man helt plötsligt tappar halva sin inkomst så kan man beroende på vara extremt räntekänslig vid högre skuldsättning. Att tvingas lämna sitt hus och flytta till lägenhet är en annan sak än att planera att göra en exit som exemplet du skriver. Att amortera ner till 50% och sen ha valfriheten är sunt och ett av de mest generösa amorteringskraven som finns i hela västvärlden.
Jag pratar nu om lån med säkerhet, blancolån är något annat där jag tycker en stor del av ansvaret/risken i hög grad ska ligga på kreditgivaren
Jag själv kollade mer vår bank gällande att minska amorteringen som vi idag har på 9000kr månaden (krav på 2%) då vi har ökade kostnader på ca 15000kr månaden samt förlorad inkomst på över 10.000kr pga föräldraledighet. De sa att man då blir flaggad som ”dålig betalare” i 2 år hos banken vilket inte var att rekommendera. Om det stämmer eller ej vet jag givetvis inte.J jocke31 skrev:
Nej, det vill man ju inte gärna riskera om det stämmer.D DahlEricsson1000 skrev:Jag själv kollade mer vår bank gällande att minska amorteringen som vi idag har på 9000kr månaden (krav på 2%) då vi har ökade kostnader på ca 15000kr månaden samt förlorad inkomst på över 10.000kr pga föräldraledighet. De sa att man då blir flaggad som ”dålig betalare” i 2 år hos banken vilket inte var att rekommendera. Om det stämmer eller ej vet jag givetvis inte.
En annan fundering: Många husägare brukar ju be om en omvärdering av huset efter 5 år då ett ökat värde på huset kan innebära att man hamnar under någon av gränserna för amorteringskrav baserat på belåningsgrad.
Men vad händer när förhållandet är det omvända, dvs med sjunkande värden på hus och följaktligen ökad belåningsgrad?
Låt oss säga att någon köpt ett hus för 10Mkr och har 6Mkr i lån, dvs 60% belåningsgrad. Men banken värderar om huset som nu bara är värt 8 Mkr. Då är ju belåningsgraden plötsligt 75%, dvs amortering ska ske med 2% istället för 1% som gällde förut.
Vem avgör när detta förhållande inträffar och när amorteringen ska öka? Kan banken själva göra en omvärdering av huset efter 5 år, eller är det någon skillnad om husägaren själv ber om omvärdering och kan banken i så fall kräva högre amortering pga ändrade förutsättningar?
Ett annat exempel skulle kunna vara om skuldkvoten ändras t ex med sänkt inkomst pga arbetslöshet. En skuldkvot över 4,5% av inkomsten ger ju en extra procents amorteringskrav. Vem avgör detta och hur resonerar bankerna här?
Men vad händer när förhållandet är det omvända, dvs med sjunkande värden på hus och följaktligen ökad belåningsgrad?
Låt oss säga att någon köpt ett hus för 10Mkr och har 6Mkr i lån, dvs 60% belåningsgrad. Men banken värderar om huset som nu bara är värt 8 Mkr. Då är ju belåningsgraden plötsligt 75%, dvs amortering ska ske med 2% istället för 1% som gällde förut.
Vem avgör när detta förhållande inträffar och när amorteringen ska öka? Kan banken själva göra en omvärdering av huset efter 5 år, eller är det någon skillnad om husägaren själv ber om omvärdering och kan banken i så fall kräva högre amortering pga ändrade förutsättningar?
Ett annat exempel skulle kunna vara om skuldkvoten ändras t ex med sänkt inkomst pga arbetslöshet. En skuldkvot över 4,5% av inkomsten ger ju en extra procents amorteringskrav. Vem avgör detta och hur resonerar bankerna här?