53 101 läst · 437 svar
53k läst
437 svar
Hur fasiken kommer vi överens om vart man ska bo?
Vad är problemet?K Kjell Åkesson1 skrev:
Du älskar storstadsliv med allt det innebär av köer och trängsel. Din partner har kanske en annan syn på detta.
Kompromissvillighet kan lösa detta.
På landsbygden fins det mesta av livets nödvändiga inom 10-30 min med bil eller cykel, även under rusningstid. Ge det en test tills barnen flyttat hemifrån. Dina barn och partner är säkert värda ett försök.
Storstaden fins kvar om suget efter rulltrappan blir för stor.
Det här såg rätt fint ut - men var rätt dyrt och över budget. Men nära stan, riktigt stor tomt, tidigt 1900-tal, sjönära och Instagramvänligt.K Kjell Åkesson1 skrev:
https://rc.se/bostader/obj15005_2090647259/
https://www.hemnet.se/bostad/villa-6rum-saltsjo-boo-nacka-kommun-kvarnsjovagen-1-21481635?
Redigerat:
om du har 10-30 min med bil eller cykel till en matbutik eller resturang så bor du inte på landsbygdenB Bernt Ö97 skrev:Vad är problemet?
Du älskar storstadsliv med allt det innebär av köer och trängsel. Din partner har kanske en annan syn på detta.
Kompromissvillighet kan lösa detta.
På landsbygden fins det mesta av livets nödvändiga inom 10-30 min med bil eller cykel, även under rusningstid. Ge det en test tills barnen flyttat hemifrån. Dina barn och partner är säkert värda ett försök.
Storstaden fins kvar om suget efter rulltrappan blir för stor.
Svaret är enkelt. Du gör bara som frugan vill. Dels så är det ju så "Happy Wife, happy life". För det andra är det bara så att din fru har rätt, och du har fel. Lycklig blir man på landet. Man blir lycklig av att skapa sitt eget, genom att ständigt renovera, och/eller förbättra sitt hem. Man skapar ett livsverk.K Kjell Åkesson1 skrev:Hur löser man en situation där man är tillsammans med någon man älskar, har små barn ihop men inte kan komma överens om vart man ska bo?
Jag vill bo stadsnära i ett hus som antigen är nytt eller totalrenoverat så vi slipper allt jobb. Frugan vill bo lantligt många mil utanför stad i ett äldre hus som kommer bli ett heltidsprojekt med jättetomt som ska vara tip topp och allt renoverat exakt som hon vill ha det.
Vi bor nu i ett hus vi totalblåst utanför Stockholm. Jag trivs bra (inte wow men helt ok) frugan tycker det är piss. Hon gillar inte hustypen (vill ha äldre hus) och bo lantligt.
Vi tittar på att sälja och flytta men de alternativ som jag gillar hatar hon, de alternativ hon gillar hatar jag. Jag vill ha tillgänglighet, nära till stan, massor av alternativ för barnen. Frugan vill ha lantligt. I hennes alternativ kommer allt ligga 40-60 minuter bort (större matbutiker, barnens aktiviteter, gymnasieskolor för framtiden etc). Vi kommer sannolikt tom behöva köra barnen till och från skolan.
Detta alltså när det INTE är rusning. I rusning kommer en tripp till centrala Sthlm ta runt 2 timmar.
Lika dåligt som hon mår av nuvarande boende skulle jag må av det hon föreslår. Det kommer gå ut över barnen och förhållandet krascha. Som det är nu mår hon så dåligt över boendet att förhållandet är rätt kasst.
Har någon varit i liknande läge? Hur löste ni det? Gick det ens
Ps Vi har varit tillsammans i 10 år och frugans vilja att bo lantligt var inte alls så här stark då vi träffades utan har vuxit fram.
Varför inte? Jag bor på en gård i Enköping omgiven av böljande fält. Närmsta granne på andra sidan åkern. 10 minuter med bil till matbutik, grundskola (skolskjuts utanför uppfarten), frisör, färgaffär och ett par restauranger. 20 minuter till Enköping med betydligt större utbud. 50 minuter till Stockholm, 35 minuter till Uppsala.M maria01 skrev:
landsbygd är minst en timme har bekanta i norrland som har 2 timmar till butiken eller besikta bilen det är riktig landsbygd det du pratar on låter mer som en förortIdaBo skrev:
Varför inte? Jag bor på en gård i Enköping omgiven av böljande fält. Närmsta granne på andra sidan åkern. 10 minuter med bil till matbutik, grundskola (skolskjuts utanför uppfarten), frisör, färgaffär och ett par restauranger. 20 minuter till Enköping med betydligt större utbud. 50 minuter till Stockholm, 35 minuter till Uppsala.
Helt rätt ingångsvinkel.K Kjell Åkesson1 skrev:
Själv lite av en denna personlighetstyp. Mycket svårt att kompromissa med det som jag för närvarande tycker är viktigast, i din frus fall boendet och lantligheten.
Hur kommer man då runt det? Kan tänka mig ett par olika principiella vägar.
1. Ultimatum. Du lägger fram det precis som du känner och hon får sedan välja om vill acceptera det eller inte. Antagligen ett dåligt alternativ, antingen väljer hon att följa sin dröm på egen hade med katastrofalt utfall eller så väljer hon din väg och du har en deprimerad fru.
2. Få henne att skifta drömmens fokus. Man kan faktiskt byta en dröm mot en annan. Kanske kan din väg innebära möjligheter att leva ut andra drömmar än just boendet.
Resor, skapande, andlighet eller vad som man nu kan tänka sig.
Men det måste lockas eller växa fram. Logik hjälper tyvärr inte.
Många inlägg och jag har läst en hel del. Men med risk för upprepning så vad gäller ang att bo i stan på vecka och på landet på helgen?
Det borde vara en hygglig kompromiss.
Köper ni ett ruckel på landet så får hon jobba där så hon kräks. Och du lyfter inte ett finger för att hjälpa till. Hon vill ju ha jobbet med ett hus på landet, då får du inte förstöra det med att ta ifrån henne det hon gillar.
Det borde vara en hygglig kompromiss.
Köper ni ett ruckel på landet så får hon jobba där så hon kräks. Och du lyfter inte ett finger för att hjälpa till. Hon vill ju ha jobbet med ett hus på landet, då får du inte förstöra det med att ta ifrån henne det hon gillar.
Ett stort problem är ju också om man inte har en verklighetsbaserad bild av vad "bo lantligt" innebär och tyvärr så har ju både tv och sociala medier under en rätt lång tid bara berättat hur perfekt och hur lycklig alla som bor på landet är...
När man förmedlar "insta perfekt fantasier" som att det skulle vara verkligheten så leder det ju tyvärr till att väldigt många får en helt sned verklighetsbild.
Att känslomässigt styrda individer ofta faller hårdare in i såna fejk verkligheter och fantiserar om livet som influencer och vem som har flest kvadrat och flest kakelugnar osv osv och tror att detta leder till lycka
Att hinna med allt som ska göras på ett lantligt äldre hus och göra allt själva och samtidigt arbeta full tid och samtidigt ha 2-3 utomlands semestrar per år och samtidigt vara småbarnsförälder och sen helst kombinera detta med pendlande på 2-3-4 timmar per arbetsdag kommer ju såklart ge en rätt ohållbar verklighet..
Dags att börja fundera ut vad som är fantasier och vad som är förenligt med verkligheten och vilka saker som bör stå kvar på drömmar och kanske genomföras i ett senare skede av livet när ungarna är utflygna eller går i skola på annan ort och kommer hem enstaka helger och storhelger.
Men många går ju på och tror att verkligheten är vad som förmedlas av vissa tv program och influensers och att det är fullt normalt och så alla har det. ingen ska vänta med sina drömmar utan alla fantasi drömmar ska vara färdiga och genomförda innan man ens fått ut ungarna ur småbarnsåren..
många influencers förmedlar ju en bild som är totalt verklighetsfrånvänd och många får det till nån sjuk måttstock på hur livet ska vara.
Oavsett storlek på månadslönen så finns det bara 24 timmar per dygn
leta på nån duktig att samtala med som kan försöka bena ut lite av vad som är krav resp drömmar resp verklighet
När man förmedlar "insta perfekt fantasier" som att det skulle vara verkligheten så leder det ju tyvärr till att väldigt många får en helt sned verklighetsbild.
Att känslomässigt styrda individer ofta faller hårdare in i såna fejk verkligheter och fantiserar om livet som influencer och vem som har flest kvadrat och flest kakelugnar osv osv och tror att detta leder till lycka
Att hinna med allt som ska göras på ett lantligt äldre hus och göra allt själva och samtidigt arbeta full tid och samtidigt ha 2-3 utomlands semestrar per år och samtidigt vara småbarnsförälder och sen helst kombinera detta med pendlande på 2-3-4 timmar per arbetsdag kommer ju såklart ge en rätt ohållbar verklighet..
Dags att börja fundera ut vad som är fantasier och vad som är förenligt med verkligheten och vilka saker som bör stå kvar på drömmar och kanske genomföras i ett senare skede av livet när ungarna är utflygna eller går i skola på annan ort och kommer hem enstaka helger och storhelger.
Men många går ju på och tror att verkligheten är vad som förmedlas av vissa tv program och influensers och att det är fullt normalt och så alla har det. ingen ska vänta med sina drömmar utan alla fantasi drömmar ska vara färdiga och genomförda innan man ens fått ut ungarna ur småbarnsåren..
många influencers förmedlar ju en bild som är totalt verklighetsfrånvänd och många får det till nån sjuk måttstock på hur livet ska vara.
Oavsett storlek på månadslönen så finns det bara 24 timmar per dygn
leta på nån duktig att samtala med som kan försöka bena ut lite av vad som är krav resp drömmar resp verklighet
Variablerna är både invånarantal och avstånd till stad/tätort.M maria01 skrev:
Om man är omgiven av öppna fält och få hus så är det antagligen ingen förort.
Ditt exempel från Norrland låter som glesbygd.
Tycker redan jag kompromissat rätt rejält. Jag har flyttat ut till förorten trots att jag inte villJ JohanLun skrev:Jag tror du bestämt dig.
Ingen här har med logiska resonemang som fungerar för hundratusentals stockholmare lyckas hitta något du kan acceptera. Jag tror din fru har rejäl uppförsbacke att hitta något annat än det du valt som du kan acceptera.
Vore intressant om din fru la en tråd här och se om hon är lika orubbbar i sina önskemål, eller om hon kan kompromissa på något...
har redan postat samma länl. Tyvärr långt över budgetJ jocke31 skrev:
Problemet är att om pendlingen blir för lång kommer det hela krascha.B Bernt Ö97 skrev:Vad är problemet?
Du älskar storstadsliv med allt det innebär av köer och trängsel. Din partner har kanske en annan syn på detta.
Kompromissvillighet kan lösa detta.
På landsbygden fins det mesta av livets nödvändiga inom 10-30 min med bil eller cykel, även under rusningstid. Ge det en test tills barnen flyttat hemifrån. Dina barn och partner är säkert värda ett försök.
Storstaden fins kvar om suget efter rulltrappan blir för stor.
Det är dessutom svårsålt på vischan nu så riskabelt ekonomiskt
Vad är det som säger att ”man” blir det?A AG A skrev:Svaret är enkelt. Du gör bara som frugan vill. Dels så är det ju så "Happy Wife, happy life". För det andra är det bara så att din fru har rätt, och du har fel. Lycklig blir man på landet. Man blir lycklig av att skapa sitt eget, genom att ständigt renovera, och/eller förbättra sitt hem. Man skapar ett livsverk.
Många är totalt ointresserade av det du beskriver och att sitta halva livet i en bil
Har föreslagit detta men får inte riktigt gehör.D daVinci skrev:Många inlägg och jag har läst en hel del. Men med risk för upprepning så vad gäller ang att bo i stan på vecka och på landet på helgen?
Det borde vara en hygglig kompromiss.
Köper ni ett ruckel på landet så får hon jobba där så hon kräks. Och du lyfter inte ett finger för att hjälpa till. Hon vill ju ha jobbet med ett hus på landet, då får du inte förstöra det med att ta ifrån henne det hon gillar.
Men är nog den bästa vägen