Tack alla för spännande och användbara svar och förslag om vår kökspanna so far! 😊
Jag återkommer i morgon med mina med fördjupade reflektioner.
(By the way: Hur gör man när man i sitt eget svar vill kommentera olika avgivna svar i tur och ordning för smidig avläsning? Jag har sett att man kan göra detta, men vilka är då handgreppen här i "svara-editorn", tro...? )
Jag återkommer i morgon med mina med fördjupade reflektioner.
(By the way: Hur gör man när man i sitt eget svar vill kommentera olika avgivna svar i tur och ordning för smidig avläsning? Jag har sett att man kan göra detta, men vilka är då handgreppen här i "svara-editorn", tro...? )
Ja, en rökgastermometer visar ju direkt om du eldar för kråkorna. Har du en rimlig rökgastemperatur så bör ju det betyda att den mesta energin stannar i huset. Är rökgastemperaturen hög så har du kanske förklaringen till att det går åt så mycket ved.L lat skrev:
I min stuga (1 1/2 plan, timrad bottenvåning) har jag vedspis och vedpanna i köket Utrymmena som förr värmdes upp av spisen och pannan är i samma storleksordning som ditt funkishus. Spisen och pannan sattes in av min morfar på -40-talet. Pannan är vattenmantlad, 1 1/4 tums rör och 3 element. Systemet har självcirkulation. Huset fick inte el förrän 1972. Före det sköttes all matlagning och uppvärmning med ved. Jag tror inte gamla vedpannor var speciellt effektiva för som jag förstår så gjorde mormor och morfar åt ca 35 kubikmeter ved totalt årligen.
Verkligen ett redigt och uttömmande svar👍. Fler sådana.L lat skrev:
Mycket bra svar!L lat skrev:
Jag hade en äldre men liknande panna där föregående ägare sa att "det här spjället ska vara öppet när man eldar". Blev upplyst av sotaren att det var just den där luckan som gör att rökgaserna går en längre väg. Man skulle ha den öppen när man tände för dragets skull men sedan stängd för att få ut mer energi av rökgaserna. Stor skillnad på förbrukningen!
Samma föregående ägare visade mig också påfyllningskranen för värmesystemet. Några år senare slängde jag ut hela värmesystemet pga förmodad läcka, det gick inte att få cirkulation oavsett hur mycket jag fyllde på. Jag antog att det läckte i husgrunden för jag såg inga andra läckor. Vid en senare ombyggnad blev vi däremot varse att det INTE var påfyllningen, utan övertrycksventilen från en varmvattenberedare som leddes ner i husgrunden. Många hundra liter jag fyllt på husgrunden med... Vi har fortfarande inte hittat var den riktiga påfyllningskranen fanns.
Åter alla: Stort tack för många värdefulla insikter och råd – och för den tid ni lagt på att bistå med dem!
Ett axplock av vad ni har lärt mig:
Slutligen 1:
”Violina” hade kanske en lite dålig dag i går?
”lat” levde knappast upp till sin signatur, utan levererade en lysande hands on-instruktion för hur man reglerar lufttillförsel och mätning. Av många värdefulla inlägg kommer detta ändå att belönas med ”bästa svar”. 😊
Slutligen 2:
@ylven: Tack för tips om förväxlingsrisken. Lyckligtvis vet jag att det finns en påfyllningsfunktion i vårt system, samt även var både den och skvallerröret den sitter. (Vidare har jag lärt mig att man ska fylla på systemet – med kallvatten i vårt fall – när systemet är varmt för att få ned syrehalten och därmed korrosionsfaktorn.)
@Kapsyl: Spännande med mormor och morfars 35 kubik per år. Om måttet avser staplad snarare än fast ved, kan jag bidra med följande lätt hissnande reflektion: I vårt fall trivseleldar (främst) vi årligen cirka 1,5 kubik. Vi tar ned och hem det mesta själva, som regel i form av unga björkar, aspar och alar som vi vågar och rår med att fälla och hantera manuellt – det vill säga individer som är max 8–10 meter höga och har en grövsta stamdiameter om ca 15 cm. Och för att få ut 1,5 kbm staplad ved från träd med dessa mått, behöver vi cirka 150 meter av sådana stammar. Om vi med den tekniken skulle elda din mormors och morfars stuga, skulle vi följaktligen årligen behöva fälla, släpa hem, kapa, klyva och stapla 3 500 meter sådan trädstam – shit!😊
Ett axplock av vad ni har lärt mig:
- Vår panna är byggd för både ved och koks, dock med sina snart 30 år på nacken förstås inte längre den vassaste kniven i spisbutiken.
- Någon ackumulatortank finns inte i vårt system; det vatten som cirkulerar är det som värms upp (och sedan förstås snabbt kyls ned) och så är det med det: man måste sålunda elda kontinuerligt i spisen för att s a s hålla ångan uppe.
- Förr i tiden eldade folk mest hela tiden – och/men snålar man med syret för att hålla pyr längre och slippa fylla på så ofta, riskerar man klägg i rökgången och förr eller senare soteld i värsta fall.
- Man ska elda ”uppifrån och ned”, inte tvärt om som vi alltid har gjort.
- Torr ska veden vara, minst under 20 procents fukthalt. Och inte för grov.
- Bra eld ger transparent rök ur skorstenen.
- Vedpannor levererar mycket av sin värmeenergi via rökgaserna. Därför är det värdefullt att kunna mäta dessa, om möjligt då hålla dem ca 250 grader. Man reglerar detta med rökgasspjället på pannans ovansida. Har man ingen termometer, kan man göra ett optiskt snabbtest genom att öppna påfyllnadsluckan och se om rökgaser kommer ut den vägen eller inte.
Slutligen 1:
”Violina” hade kanske en lite dålig dag i går?
”lat” levde knappast upp till sin signatur, utan levererade en lysande hands on-instruktion för hur man reglerar lufttillförsel och mätning. Av många värdefulla inlägg kommer detta ändå att belönas med ”bästa svar”. 😊
Slutligen 2:
@ylven: Tack för tips om förväxlingsrisken. Lyckligtvis vet jag att det finns en påfyllningsfunktion i vårt system, samt även var både den och skvallerröret den sitter. (Vidare har jag lärt mig att man ska fylla på systemet – med kallvatten i vårt fall – när systemet är varmt för att få ned syrehalten och därmed korrosionsfaktorn.)
@Kapsyl: Spännande med mormor och morfars 35 kubik per år. Om måttet avser staplad snarare än fast ved, kan jag bidra med följande lätt hissnande reflektion: I vårt fall trivseleldar (främst) vi årligen cirka 1,5 kubik. Vi tar ned och hem det mesta själva, som regel i form av unga björkar, aspar och alar som vi vågar och rår med att fälla och hantera manuellt – det vill säga individer som är max 8–10 meter höga och har en grövsta stamdiameter om ca 15 cm. Och för att få ut 1,5 kbm staplad ved från träd med dessa mått, behöver vi cirka 150 meter av sådana stammar. Om vi med den tekniken skulle elda din mormors och morfars stuga, skulle vi följaktligen årligen behöva fälla, släpa hem, kapa, klyva och stapla 3 500 meter sådan trädstam – shit!😊
Det var nog inte så att man pyreldade med flit förr, det ger ju dålig verkningsgrad åt andra hållet.N Numbe skrev:
Men med "direktverkande" vedeldning blir det så klart alltid en kompromiss mellan optimal verkningsgrad och att matcha det aktuella energibehovet.
Att "stötelda" med många små ilägg och upptändningar lär också vara uselt för verkningsgraden.
Kokspannor ger mycket rök och tjära även om man inte stryper luften. När förbränning sker i botten är det syrebrist längre upp i härden.
Det är därför det, oftast, finns ett sekundärluftspjäll upptill i eldstaden.D Daniel 109 skrev:
Det är till för att tillföra sekundärluft som ser till att slutförbränna rökgaserna så att tjär/sotbildning i mesta möjliga mån kan undvikas.
I moderna & avancerade eldstäder så kan det tom finnas tertiär- & kvartär-luftspjäll.
Ja, men det hjälper inte när hela vedmagasinen ligger mellan härden och rökutsläppet. Dessa spjäll brukar dessutom vara små. De är kanske effektiva med koks.
Jag gissar att du aldrig/väldigt lite hållit på med sånt här rent praktiskt?D Daniel 109 skrev:
Några fördelar med koks/kol är att de normalt lämnar relativt lite sot och att de har väldigt högt energiinnehåll.
Och eftersom en koks/kol härd avger väldigt mycket strålnings värme (glöder starkt) och de angivna gaserna brinner närmast med blå låga(avger ytterligare strålnings värme) och dessutom brinner/glöder länge(högt energiinnehåll) så brukar man sällan "stapla" koks/kol i några större högar.
Men, för att gaserna(som inte har något problem att ta sig upp ur härden) ska kunna slutförbrännas ordentligt så är det noga med injusteringen av sekundärluften.
Tjära fick man om man eldade med luftunderskott vid väldigt höga temperaturer, så kallad torrdestillation, och det gjorde man medvetet för att få just sten-/träkols-tjära till div användningsområden.
Jodå, jag har erfarenhet av kokspannor.
Tjära får man inte genom väldigt ”höga temperaturer” det bryter ner tjäran. Tjära framställer man genom en relativt försiktig uppvärmning.
Efter som en koks hög inte genererar just några gaser vid uppvärmning så fungerar det att elda den från botten i en hög och att sedan ha ett relativt lågt sekundärluftflöde.
Tjära får man inte genom väldigt ”höga temperaturer” det bryter ner tjäran. Tjära framställer man genom en relativt försiktig uppvärmning.
Efter som en koks hög inte genererar just några gaser vid uppvärmning så fungerar det att elda den från botten i en hög och att sedan ha ett relativt lågt sekundärluftflöde.
Nej, det var kastat mått, Att stapla veden hade både varit ogörligt och onödigt arbete. Vedstockarna kapades upp med en hemmabyggd vedkap med en ruggig 80 cm klinga. Sedan klövs klabbarna ner till halvor eller fjärdedelar beroende på diameter. Skulle det bli spisved klövs de ytterligare i klyven. En sån härN Numbe skrev:
Sedan kastades de in i vedboden, spisved till vänster, pannved till höger
