Det blir lite kul när du skriver det så och jag förstår precis vad du menar.E elmont skrev:
Ska jag vara lite allvarlig så vänder jag mig emot begreppen dyrt/billigt. Ingen som frågar mig vad vi tar i timmen kan efter det avgöra om vi är dyra eller billiga. För de vet inte vad jag får gjort på en timme. Den som har ett lågt timpris men är ineffektiv, oplanerad, oskicklig, äter frukost på rullande taxa osv är kanske inte billigare än den som tar mycket betalt per timme men arbetar effektivt.
Jag har som mål att vi ska ha långsiktiga och ömsesidigt värdeskapande relationer till våra kunder. Vi ska alltså tjäna pengar. Kunden skall alltså känna att de varje gång fick mer värde skapat än vad de betalade med sina pengar. Och slutligen så skall samma kund vilja komma tillbaka igen. Mitt mål är att ha samma kunder återkommande hela livet.
Kombinationen av att både vi ska tjäna på det och att kunden ska tjäna på det och att jag ska ha kvar dem som kunder i framtiden gör att jag måste undvika att få dem irriterade på hur vi sköter oss. Om vi bortser från allt annat och bara tittar på prisdelen (inte den viktigaste delen för oss, vi säljer på kvalitet långt, långt för pris) så handlar det om att vi inte har stora påslag - för det gör kunden irriterad. Vi skulle kunna ha 0% i påslag - men det gör det svårare (inte omöjligt såklart) för oss att uppnå målet att vi ska tjäna pengar (det var ju ett av de tre grundmålen jag hade). Därför har vi generellt 15%. De som blir irriterade av det har vi nog svårt att hålla kvar i oavsett och det innebär att vi tjäna lite pengar på materialet också, oftast i alla fall.
Sen försöker vi ha en så hög timpenning vi kan, utan att få slut på jobb. Kan vi ha en så hög timpenning och våra kunder fortfarande kommer tillbaka så anser de, uppenbarligen, att det värdet vi skapar per timme är högre än vårt timpris. Precis det jag ville åstadkomma.
Besserwisser
· Västra Götalands
· 9 945 inlägg
Nej. Det är hur hanverkaren försöker tjäna pengar som är problemet. Om det sker genom helt orimliga och ohemula påslag så får hantverkaren finna sig i att bli ifrågasatt.Daniel_N skrev:
Vilket ju är vad vi diskuterar här. (Och jag är fö inte anonym. Du är det inte heller.
)Precis. Det är också fel strategi. Tvärtemot vad man kan tro så minskar intäkterna för parten med det största informationsövertaget i en transaktion där parterna inte har lika mycket information.
Man skulle ju tro att motsatsen var sann, dvs att den som hade informationsövertaget i en ojämlik transaktion skulle kunna sätta vilket pris den ville, men så är alltså inte fallet. *)
Den svenskättade George Akerlof fick riksbankens pris till Alfred Nobels minne (ofta kallat nobelpriset i ekonomi) just för att formulera tesen att marknaden med stort informationsgap mellan köpare och säljare leder till en dödsspiral för priser och kvalitet, och genom att visa att detta fenomen gäller på många olika och vitt skilda marknader (både vad gäller varor och tjänster, även finansiella).
Så tvärtemot vad många tror så gör exv. alla de hantverkare på Youtube som i detalj visar hur man gör vissa moment marknaden en tjänst. Det leder till mer affärer och högre vinster för hantverkarna som skrå. Inte "konkurrens" från DIY:are.
Och de hantverkare som kan visa på sina ingående kostnader kommer alltså i längden att vinna på det genom att kunna ta ut högre priser. Inte lägre, som är lätt att tro.
Så att kunderna idag nästan enbart vill lyssna till timpriset är inte så konstigt. Det är det enda pris som man kan förvänta sig att få uppgift på, och eftersom man som kund är sällanköpare och inte insatt i branschen, samt dessutom blivit "lurad" förut, så är det inte konstigt att vi får en liknande "dödsspiral" inom hantverkarbranschen, pss som i motsvarande branscher med stort informationsövertag för säljaren.
Det har jag heller inte gjort. (Vad den andre Daniel skriver ser jag inte, han står på min, korta, ignoreralista).
*) I sin epokgörande artikel så beskriver George Akerlof en marknad med begagnade bilar som tanke-exempel. På en sådan marknad så kan vi anta att det finns bilar som är värda $2000 och bilar som är värda $1000. Vi antar vidare att bilarnas skick och verkliga värde är känt för säljarna, och okänt (och svårt att kontrollera enkelt) för köparna.
Så låt oss säga att en köpare ser denna marknad och bestämmer sig för att lägga $1500. För det priset så är det ingen av säljarna med en bil värd $2000 som är villig att sälja, men de som har en bil värd $1000 är mer än villiga att ta $1500.
Problemet med det för säljarna är att marknaden naturligtvis är upprepad. Vid nästa bilköp så är kunden inte villig att lägga $1500. Han är nämligen ganska missnöjd med sitt tidigare köp. Så han bestämmer sig för att lägga sig lägre nästa gång; säg $1000. Och så upprepar sig historien; tillräckligt många av köparna kommer att känna sig missnöjda i nästa omgång och så har marknaden hamnat i en dödsspiral, där prispressen nedåt fortgår, och de med dyrare, mera värda varor, lämnar den.
Problemet för de som vill sälja en dyrare vara är nämligen att de inte kan bevisa för kunden att varan faktiskt är värd mer pengar. Det finns inget sätt att övertyga kunden om att det är värt att lägga mera pengar på den bättre varan.
Förty de som säger att "man får vad man betalar för", har naturligtvis i grunden fel. Rätt är istället att man "aldrig får mer än man betalar för." Ofta får man dock mycket mindre.
I många branscher så har man tagit Akerlof på orden och gått från ord till handling. Om du skall sälja delar till bilbranschen som underleverantör, eller komponenter till de stora elektronikföretagen (Ericsson) exv. så får du inte göra det med mindre än att du mer eller mindre öppnar din bokföring. Köparen kräver i stort sett full insyn i din ekonomi för att öht göra affärer med dig.
Detta leder naturligtvis till mycket gnäll inom underleverantörsbranschen, men skälet till att man tolererar det är bla att man vet att det i längden leder till högre och stabilare priser. Ju tryggare kunden känner sig i att den får det den betalar för, desto fler, större och bättre betalda affärer blir det i längden.
Kan själv!
· Trelleborg
· 16 272 inlägg
Jag förväntade mig förvisso ett bättre argument för varför man flyttar sin vinst från arbete till material än att "för man kan",
Då kan man ställa sig frågan varför det är mer lönsamt än att kunna sälja arbete utan material och fortfarande göra samma vinst, och min lekmannagissning är att det finns något som gör att kunden inte kan göra sig en korrekt bedömning av vad priset kommer landa i sin helhet.
Eftersom arbetet generellt sett är berättigat till ROT så borde det vara mer fördelaktigt att lägga sin vinst i arbetet istället för materialet.
Kan själv!
· Trelleborg
· 16 272 inlägg
❤️
Min gamla käpphäst!
Besserwisser
· Västra Götalands
· 9 945 inlägg
Tja, vi har långtgående rätt att sluta avtal i Sverige, så jag vet inte vad det egentligen skall säga. Dvs att du har "rätt" att använda dig av vilken affärsmodell du vill.
Det är som sagt inte den intressanta frågan. Den intressanta frågan är istället vilken affärsmodell är den bättre.
Som jag skrev tidigare så är "mörkning" av verkliga inköpspriser inom elbranschen, för att sedan fläska på med ett ohemult påslag på varor, nästan garanterat fel väg att gå.
Det leder inte till högre intäkter och vinst i det långa loppet.
(Och eftersom någon trodde jag likt räven sade "surt" tidigare; mig personligen kvittar det i det här fallet lika. Jag har aldrig betalat för en elektriker privat. Jag står helt utanför.)
Kan själv!
· Trelleborg
· 16 272 inlägg
Och jag tycker fortfarande att man får ifrågasätta ärligheten och tanken bakom att förskjuta förtjänst från arbete till material.
Besserwisser
· Västra Götalands
· 9 945 inlägg
Jag förstår inte riktigt vad du menar. Menar du att kunderna har tillgång till priser på ett annat sätt iom t ex elbutik. Eller menar du att elektrikerskrået i allmänhet säljer material till slutkund som ligger i nivå med vad de kostar hos grossisten?E elmont skrev:
Kan själv!
· Trelleborg
· 16 272 inlägg
De flesta branscher har väl någon site som säljer "deras" varor hyfsat billigt på nätet idag? 🤔
Jag förstår att det verkar lite snurrigt. Jag håller med dig om att den intressanta frågan är den du skriver om. Men frågan jag diskuterar är en annan och ursprungligen ett svar på Daniel 109s inlägg. Den diskussionen handlar om att hantverkare precis som alla andra hantverkare ska ha rätt att välja vilken affärsmodell de vill (sen kan den vara båda bättre/sämre men det är en annan fråga).
Kan själv!
· Trelleborg
· 16 272 inlägg
Jag trodde vi diskuterade rätten att använda vilken affärsmodell man ville.
Om man inte kan skapa värde genom kunskap, måste man ta ut det på något annat sätt. Så funkar det med kollektivanställda/arbetare. Samtidigt vill man inte betala för andras slit t ex betala marknadshyra. Då skall det vara reglerat med hyrestak. Bo fint i stan men inte betala för det. Sjukvården funkar på samma sätt. Tänk om du gick till läkaren och han fick 75% för medicinen.N Nicklas Wahlström skrev:
