Hej
Har en del kalk på duschväggar som är omöjlig att bli av med.
Har någon som provat röret som ska reducera mängden kalk i vattnet ett svar på om detta funkar?
Den jag menar finns på softwater.se
Obs! Jag är inte intresserad av husmorstips att ta bort kalken på duschväggen eller vilda gissningar om detta fungerar eller ej.
Svara endast om du har praktisk erfarenhet av funktionen.
Mvh
Pelle
Har en del kalk på duschväggar som är omöjlig att bli av med.
Har någon som provat röret som ska reducera mängden kalk i vattnet ett svar på om detta funkar?
Den jag menar finns på softwater.se
Obs! Jag är inte intresserad av husmorstips att ta bort kalken på duschväggen eller vilda gissningar om detta fungerar eller ej.
Svara endast om du har praktisk erfarenhet av funktionen.
Mvh
Pelle
Det är ju första april....
Har alla indikationer på att vara en total bluff.
Har alla indikationer på att vara en total bluff.
Kan själv!
· Trelleborg
· 17 037 inlägg
Här är deras egen förklaring:
https://softwater.se/tekniken/
Men jag tror på det först när det verifieras av oberoende part.
https://softwater.se/tekniken/
Men jag tror på det först när det verifieras av oberoende part.
Låtert som lite samma påstående som "vattenvirvlaren". Den som säljer den hävdar om jag minns rätt att vattnet efter virvling skyddar mot cancer, och att virvlat vatten är bättre som skärvätska i industriell svarvning än de kommersiella skärvätskorna...
Kalk i vatten är inga 'partiklar' i olika fysiska former som ofta hävdas i dessa bluffprodukter med magetisk vattenvirvlare etc., utan är i jonisk form på samma sätt som upplöst koksalt. - det fins alltså inga runda eller kantiga kalkpartiklar med olika egenskaper som oftast hävdas i dessa bluffprodukters reklamblad.
Kalciumet är för det mesta löst i form av kalcium(di)vätekarbonat som kan vara löst i ganska hög nivå utan att det fälls ut som några partiklar - har man hårdhet av 20 grader dH i sitt vatten så kan det vara upp till 20 * 17,8 mg CaCO3 = 0,356 gram CaCO3 (ekv. kalciumkarbonat mängd) per liter vatten - nu är det inte i CaCO3-form i vattnet utan i en mycket mer lättlöslig Ca(HCO3)2-form (kalcium(di)vätekarbonat) men omvadlas lätt till kalciumkarbonat vid tex. kokning/kraftig uppvärmning (ger pannsten med början på den hetaste punkten) eller som på kaklet på väggen och klinkern i duschgolvet när vattnet på denna eller dropparna på väggen av stänken torkar in helt.
Därav syns inte kalket alls förrän en vattenpöl på klinkern torkar in då kalciumvätekarbonat kan bara vara i vattenlösning och när det koncentreras upp som när pölen torkar in så omvandlas denna allt eftersom till kalciumkarbonat (och avger CO2 samtidigt) och denna är mycket svårlöst i vatten och blir den kalkavlagringen vi känner idag.
I hårt vatten brukar det förutom en del magnesium (som också är hårdgörande och blir icke tvättande kalktvål när det gäller tvål och tvättmedel) också finnas en mindre andel med gips (kalciumsulfat), som till skillnad av kalcumkarbonat har en del bättre löslighet, men fortfarande ganska svårlöst.
När gipskristallerna väl bildats så vill det väldigt ogärna lösas upp sig igen, och ännu mindre när det redan fins kalcium i mer eller mindre hög nivå nära de utfällda gipskristallerna (som kalkrik vatten), medans löser sig lite lättare (men fortfarande väldigt lite och mycket långsam upplösning) om det blandas ut med avmineraliserat eller destillerad vatten, som är 'hungrig' på mineraler - därav är gips när det väl etablerats till sammas med kalken väldigt svår att få bort igen och i princip inget alls i syraväg biter på just gipsdelen i avlagringen.
---
Skall man försöka hålla en duschplats avlagringsfri så skall golvet dras av med gummiraka så att det inte är pölar kvar och väggarna dras av med en fönsterskrapa så att de flesta av dropparna och imman är borta efter var duscning och av samtliga i familjen, varje gång och utan att 'glömma det' - det behöver inte vara så jättenoga och kanske missar lite i skrapningen - men så länge det inte är samma missade fläck var gång, då mekaniska bearbetningen med gummiskrapan är en del för att hålla nere avlagringen på ytorna.
- och rengöring med surt rengöringsmedel för badrum (eller egenblandat med citronsyra och ättiksyra med ett par kläm diskmedel i) emellanåt och på det som synbarligen bygger upp kalkavlagring och innan det hinner bli tjockare lager.
Gör man det först första gången inför flyttstädning och det är rejält nedkalkat, har man i princip en omöjlig uppgift framför sig att få ytorna fria från avlagringar...
Kalciumet är för det mesta löst i form av kalcium(di)vätekarbonat som kan vara löst i ganska hög nivå utan att det fälls ut som några partiklar - har man hårdhet av 20 grader dH i sitt vatten så kan det vara upp till 20 * 17,8 mg CaCO3 = 0,356 gram CaCO3 (ekv. kalciumkarbonat mängd) per liter vatten - nu är det inte i CaCO3-form i vattnet utan i en mycket mer lättlöslig Ca(HCO3)2-form (kalcium(di)vätekarbonat) men omvadlas lätt till kalciumkarbonat vid tex. kokning/kraftig uppvärmning (ger pannsten med början på den hetaste punkten) eller som på kaklet på väggen och klinkern i duschgolvet när vattnet på denna eller dropparna på väggen av stänken torkar in helt.
Därav syns inte kalket alls förrän en vattenpöl på klinkern torkar in då kalciumvätekarbonat kan bara vara i vattenlösning och när det koncentreras upp som när pölen torkar in så omvandlas denna allt eftersom till kalciumkarbonat (och avger CO2 samtidigt) och denna är mycket svårlöst i vatten och blir den kalkavlagringen vi känner idag.
I hårt vatten brukar det förutom en del magnesium (som också är hårdgörande och blir icke tvättande kalktvål när det gäller tvål och tvättmedel) också finnas en mindre andel med gips (kalciumsulfat), som till skillnad av kalcumkarbonat har en del bättre löslighet, men fortfarande ganska svårlöst.
När gipskristallerna väl bildats så vill det väldigt ogärna lösas upp sig igen, och ännu mindre när det redan fins kalcium i mer eller mindre hög nivå nära de utfällda gipskristallerna (som kalkrik vatten), medans löser sig lite lättare (men fortfarande väldigt lite och mycket långsam upplösning) om det blandas ut med avmineraliserat eller destillerad vatten, som är 'hungrig' på mineraler - därav är gips när det väl etablerats till sammas med kalken väldigt svår att få bort igen och i princip inget alls i syraväg biter på just gipsdelen i avlagringen.
---
Skall man försöka hålla en duschplats avlagringsfri så skall golvet dras av med gummiraka så att det inte är pölar kvar och väggarna dras av med en fönsterskrapa så att de flesta av dropparna och imman är borta efter var duscning och av samtliga i familjen, varje gång och utan att 'glömma det' - det behöver inte vara så jättenoga och kanske missar lite i skrapningen - men så länge det inte är samma missade fläck var gång, då mekaniska bearbetningen med gummiskrapan är en del för att hålla nere avlagringen på ytorna.
- och rengöring med surt rengöringsmedel för badrum (eller egenblandat med citronsyra och ättiksyra med ett par kläm diskmedel i) emellanåt och på det som synbarligen bygger upp kalkavlagring och innan det hinner bli tjockare lager.
Gör man det först första gången inför flyttstädning och det är rejält nedkalkat, har man i princip en omöjlig uppgift framför sig att få ytorna fria från avlagringar...
Redigerat:
Tack för ett utförligt svar!X xxargs skrev:Kalk i vatten är inga 'partiklar' i olika fysiska former som ofta hävdas i dessa bluffprodukter med magetisk vattenvirvlare etc., utan är i jonisk form på samma sätt som upplöst koksalt. - det fins alltså inga runda eller kantiga kalkpartiklar med olika egenskaper som oftast hävdas i dessa bluffprodukters reklamblad.
Kalciumet är för det mesta löst i form av kalcium(di)vätekarbonat som kan vara löst i ganska hög nivå utan att det fälls ut som några partiklar - har man hårdhet av 20 grader dH i sitt vatten så kan det vara upp till 20 * 17,8 mg CaCO3 = 0,356 gram CaCO3 (ekv. kalciumkarbonat mängd) per liter vatten - nu är det inte i CaCO3-form i vattnet utan i en mycket mer lättlöslig Ca(HCO3)2-form (kalcium(di)vätekarbonat) men omvadlas lätt till kalciumkarbonat vid tex. kokning/kraftig uppvärmning (ger pannsten med början på den hetaste punkten) eller som på kaklet på väggen och klinkern i duschgolvet när vattnet på denna eller dropparna på väggen av stänken torkar in helt.
Därav syns inte kalket alls förrän en vattenpöl på klinkern torkar in då kalciumvätekarbonat kan bara vara i vattenlösning och när det koncentreras upp som när pölen torkar in så omvandlas denna allt eftersom till kalciumkarbonat (och avger CO2 samtidigt) och denna är mycket svårlöst i vatten och blir den kalkavlagringen vi känner idag.
I hårt vatten brukar det förutom en del magnesium (som också är hårdgörande och blir icke tvättande kalktvål när det gäller tvål och tvättmedel) också finnas en mindre andel med gips (kalciumsulfat), som till skillnad av kalcumkarbonat har en del bättre löslighet, men fortfarande ganska svårlöst.
När gipskristallerna väl bildats så vill det väldigt ogärna lösas upp sig igen, och ännu mindre när det redan fins kalcium i mer eller mindre hög nivå nära de utfällda gipskristallerna (som kalkrik vatten), medans löser sig lite lättare (men fortfarande väldigt lite och mycket långsam upplösning) om det blandas ut med avmineraliserat eller destillerad vatten, som är 'hungrig' på mineraler - därav är gips när det väl etablerats till sammas med kalken väldigt svår att få bort igen och i princip inget alls i syraväg biter på just gipsdelen i avlagringen.
---
Skall man försöka hålla en duschplats avlagringsfri så skall golvet dras av med gummiraka så att det inte är pölar kvar och väggarna dras av med en fönsterskrapa så att de flesta av dropparna och imman är borta efter var duscning och av samtliga i familjen, varje gång och utan att 'glömma det' - det behöver inte vara så jättenoga och kanske missar lite i skrapningen - men så länge det inte är samma missade fläck var gång, då mekaniska bearbetningen med gummiskrapan är en del för att hålla nere avlagringen på ytorna.
- och rengöring med surt rengöringsmedel för badrum (eller egenblandat med citronsyra och ättiksyra med ett par kläm diskmedel i) emellanåt och på det som synbarligen bygger upp kalkavlagring och innan det hinner bli tjockare lager.
Gör man det först första gången inför flyttstädning och det är rejält nedkalkat, har man i princip en omöjlig uppgift framför sig att få ytorna fria från avlagringar...
Tillverkaren menar inte att kalken tas bort utan att formen på kalkpartiklarna ändras så att partiklarnas vidhäftning försämras.
Är detta möjligt med denna metod?

Inloggade ser högupplösta bilder
Logga in
Skapa konto
Gratis och tar endast 30 sekunder
Somm xxargs så bra förklarar så finns inte kalken som partiklar i vattnet när det strömmar genom rören. Kalken är löst i vattnet, alltså i vätskeform. Så hela beskrivningen av funktionen får betraktas som "hittepå".
Sorry, läste noga men hade glömt vad du skrev först när jag var klar🤣X xxargs skrev:Kalk i vatten är inga 'partiklar' i olika fysiska former som ofta hävdas i dessa bluffprodukter med magetisk vattenvirvlare etc., utan är i jonisk form på samma sätt som upplöst koksalt. - det fins alltså inga runda eller kantiga kalkpartiklar med olika egenskaper som oftast hävdas i dessa bluffprodukters reklamblad.
Kalciumet är för det mesta löst i form av kalcium(di)vätekarbonat som kan vara löst i ganska hög nivå utan att det fälls ut som några partiklar - har man hårdhet av 20 grader dH i sitt vatten så kan det vara upp till 20 * 17,8 mg CaCO3 = 0,356 gram CaCO3 (ekv. kalciumkarbonat mängd) per liter vatten - nu är det inte i CaCO3-form i vattnet utan i en mycket mer lättlöslig Ca(HCO3)2-form (kalcium(di)vätekarbonat) men omvadlas lätt till kalciumkarbonat vid tex. kokning/kraftig uppvärmning (ger pannsten med början på den hetaste punkten) eller som på kaklet på väggen och klinkern i duschgolvet när vattnet på denna eller dropparna på väggen av stänken torkar in helt.
Därav syns inte kalket alls förrän en vattenpöl på klinkern torkar in då kalciumvätekarbonat kan bara vara i vattenlösning och när det koncentreras upp som när pölen torkar in så omvandlas denna allt eftersom till kalciumkarbonat (och avger CO2 samtidigt) och denna är mycket svårlöst i vatten och blir den kalkavlagringen vi känner idag.
I hårt vatten brukar det förutom en del magnesium (som också är hårdgörande och blir icke tvättande kalktvål när det gäller tvål och tvättmedel) också finnas en mindre andel med gips (kalciumsulfat), som till skillnad av kalcumkarbonat har en del bättre löslighet, men fortfarande ganska svårlöst.
När gipskristallerna väl bildats så vill det väldigt ogärna lösas upp sig igen, och ännu mindre när det redan fins kalcium i mer eller mindre hög nivå nära de utfällda gipskristallerna (som kalkrik vatten), medans löser sig lite lättare (men fortfarande väldigt lite och mycket långsam upplösning) om det blandas ut med avmineraliserat eller destillerad vatten, som är 'hungrig' på mineraler - därav är gips när det väl etablerats till sammas med kalken väldigt svår att få bort igen och i princip inget alls i syraväg biter på just gipsdelen i avlagringen.
---
Skall man försöka hålla en duschplats avlagringsfri så skall golvet dras av med gummiraka så att det inte är pölar kvar och väggarna dras av med en fönsterskrapa så att de flesta av dropparna och imman är borta efter var duscning och av samtliga i familjen, varje gång och utan att 'glömma det' - det behöver inte vara så jättenoga och kanske missar lite i skrapningen - men så länge det inte är samma missade fläck var gång, då mekaniska bearbetningen med gummiskrapan är en del för att hålla nere avlagringen på ytorna.
- och rengöring med surt rengöringsmedel för badrum (eller egenblandat med citronsyra och ättiksyra med ett par kläm diskmedel i) emellanåt och på det som synbarligen bygger upp kalkavlagring och innan det hinner bli tjockare lager.
Gör man det först första gången inför flyttstädning och det är rejält nedkalkat, har man i princip en omöjlig uppgift framför sig att få ytorna fria från avlagringar...
Slutsatsen är således att man betalar och installerar men fortsätter få kalk på duschväggen👎
Klicka här för att svara