Härligt att se att du fixar och grejar.P Pysslarn skrev:Små och mindre framsteg i verkstaden, eller – "ibland får man sprattla till för att visa lite livstecken!"
Mycket av det som gjorts på sistone har varit av karaktären "skapa ordning", mest sorteringsarbete helt enkelt. Samtidigt har jag skaffat material till bland annat ett nytt bord till pelarborren där själva bordet är klart sedan länge så nu är det anhåll och T-tracks som ska fixas. Dessvärre har jag inget att redovisa i de lite mer betydelsefulla projekten.
Det jag kan visa är:
1. Är ständigt starkt influerad av ett riktigt snickeri som finns på riktigt där jag haft förmånen att lära mig mycket och se hur och med vad de jobbar. Sålunda snodde jag omgående idén till extrafot/-sula till deras grundhyvel (deras är fel uttryck egentligen eftersom de har tre olika och jag har en...) när jag skaffade en till mig.
[bild]
Den utökade ytan är suverän när man ansar till exempel tappar.
Originalet är gjort i polykarbonat; fanns inte så jag nöjde mig med något som Biltema kallar "Plastglas". Repas lätt men var sex mm tjockt så det kunde gängas för mässingsskruven.
(För att gänga M5 hål fick jag köpa mig ett 4,2 mm borr men struntar nog att lägga upp det i "Dagens verktygsinköp".)
2. En ny påskjutare till justersågen. Min förra var för liten upptäckte jag, kändes inte helt komfortabelt att passera klingan med den. Så nu har jag gjort en ny, uppdaterad variant!
[bild]
Längre och högre. Gillar påskjutare som inte har handtag för då kan jag placera handen där jag för stunden vill lägga på tryck. Hålet i den här är avsett för lill- och ringfingret så kan de inte hamna under en viss nivå och närma sig klingan.
[bild]
Haken i bakkant är justerbar i höjdled och kan anpassa sig automatiskt efter ämnen från sex mm tjocklek till – mer.funkat bra hittills.
Det var tyvärr det hela. Hoppas återkomma snart med lite mer spännande grejer.
Ha det gott!
//Ronnie
M5 hål tycker jag går utmärkt att borra med 4mm borr och sedan gänga med gängtapp. Åtminstone i mjuka material som trä och plast.
Hej Ronnie, jag snor din ide igen utan att skämmas ett färnP Pysslarn skrev:Små och mindre framsteg i verkstaden, eller – "ibland får man sprattla till för att visa lite livstecken!"
Mycket av det som gjorts på sistone har varit av karaktären "skapa ordning", mest sorteringsarbete helt enkelt. Samtidigt har jag skaffat material till bland annat ett nytt bord till pelarborren där själva bordet är klart sedan länge så nu är det anhåll och T-tracks som ska fixas. Dessvärre har jag inget att redovisa i de lite mer betydelsefulla projekten.
Det jag kan visa är:
1. Är ständigt starkt influerad av ett riktigt snickeri som finns på riktigt där jag haft förmånen att lära mig mycket och se hur och med vad de jobbar. Sålunda snodde jag omgående idén till extrafot/-sula till deras grundhyvel (deras är fel uttryck egentligen eftersom de har tre olika och jag har en...) när jag skaffade en till mig.
[bild]
Den utökade ytan är suverän när man ansar till exempel tappar.
Originalet är gjort i polykarbonat; fanns inte så jag nöjde mig med något som Biltema kallar "Plastglas". Repas lätt men var sex mm tjockt så det kunde gängas för mässingsskruven.
(För att gänga M5 hål fick jag köpa mig ett 4,2 mm borr men struntar nog att lägga upp det i "Dagens verktygsinköp".)
2. En ny påskjutare till justersågen. Min förra var för liten upptäckte jag, kändes inte helt komfortabelt att passera klingan med den. Så nu har jag gjort en ny, uppdaterad variant!
[bild]
Längre och högre. Gillar påskjutare som inte har handtag för då kan jag placera handen där jag för stunden vill lägga på tryck. Hålet i den här är avsett för lill- och ringfingret så kan de inte hamna under en viss nivå och närma sig klingan.
[bild]
Haken i bakkant är justerbar i höjdled och kan anpassa sig automatiskt efter ämnen från sex mm tjocklek till – mer.
Det var tyvärr det hela. Hoppas återkomma snart med lite mer spännande grejer.
Ha det gott!
//Ronnie
Tanken med hålen i påskjutaren var bra. Jag skall fortsättningsvis alltid använda påskjutare. Kanske det hjälper något också när man är så dum så man tror att man kan såga på frihand på bordssågen. Nu har vi myntat ett nytt uttryck här hemma - "tala med kluven tumme" . Nu när det är hopläkt kan man skratta åt hur dumt man bär sig åt ibland (med ironi)@Rönnis, sno så mycket du tycker det är värt; så skönt att du inte förlorade tummen eller en del av den! Hoppas du slipper framtida men och besvär p g a olyckan.
Önskar dig och de dina så fina helger som är möjligt (och att vi kan ses och får ta de där goda semlorna på Lilla Träslövs finbageri i en inte alltför avlägsen framtid på valfri kustsida av landet).
Sköt om dig!
//Ronnie
Önskar dig och de dina så fina helger som är möjligt (och att vi kan ses och får ta de där goda semlorna på Lilla Träslövs finbageri i en inte alltför avlägsen framtid på valfri kustsida av landet).
Sköt om dig!
//Ronnie
Idag har jag testat en ny idé till mitt pelarborrsbord (häpp!) och blev riktigt nöjd så här långt!
Som jag tidigare skrivit håller jag på med ett nytt och bättre bord till min pelarborr och idag fick jag äntligen tummen ur och jobbade lite med anhållet. Fastspänningen av det närmare bestämt.
Gillar inte att behöva använda verktyg i sådana sammanhang; skruvar, rattar och vred går också helst bort om det går. Så idag smällde jag ihop en ful prototyp för att se om jag är rätt ute i mitt tänk. Och det verkar så.
Ok — vad är det som är så förbannat märkvärdigt då? Jo:
Excenterlås som greppar en skena av plattjärn utmed bordets kortsidor. Anhållet, här en bit regel bara, satt som berget när jag justerat spännkraften på låsen. De är köpta på Wiberger som anger spännkraften till 1700 N, kommer inte längre ihåg vad det står för men tyckte att det lät tillräckligt.
Suveränt enkelt att justera anhållet: poppa upp låsen.
Flytta anhållet till önskad position, sätt hakarna mot skenorna och stäng låsen igen, klart att borra.
Nu ska jag ha det såhär ett tag och utvärdera funktionen innan jag gör klart det riktiga bordet med sitt riktiga anhåll i aluminium, en rektangulär profil (80 x 40 x 4 mm om jag inte minns fel) som jag började jobba med i förrgår. Det hade en del skavanker/repor så jag byggde mig en stor slipkloss och satte igång.
Började med korn åttio och gick stegvis upp till korn sexhundra våt/torrslippapper.
Har en förkärlek för matt glans på metall.
Länk här till excenterlåsen:
https://www.wiberger.se/templates/el_60-658.htm
Återkommer när jag har mer att återkomma med!
//Ronnie
Som jag tidigare skrivit håller jag på med ett nytt och bättre bord till min pelarborr och idag fick jag äntligen tummen ur och jobbade lite med anhållet. Fastspänningen av det närmare bestämt.
Gillar inte att behöva använda verktyg i sådana sammanhang; skruvar, rattar och vred går också helst bort om det går. Så idag smällde jag ihop en ful prototyp för att se om jag är rätt ute i mitt tänk. Och det verkar så.
Ok — vad är det som är så förbannat märkvärdigt då? Jo:
Excenterlås som greppar en skena av plattjärn utmed bordets kortsidor. Anhållet, här en bit regel bara, satt som berget när jag justerat spännkraften på låsen. De är köpta på Wiberger som anger spännkraften till 1700 N, kommer inte längre ihåg vad det står för men tyckte att det lät tillräckligt.
Suveränt enkelt att justera anhållet: poppa upp låsen.
Flytta anhållet till önskad position, sätt hakarna mot skenorna och stäng låsen igen, klart att borra.
Nu ska jag ha det såhär ett tag och utvärdera funktionen innan jag gör klart det riktiga bordet med sitt riktiga anhåll i aluminium, en rektangulär profil (80 x 40 x 4 mm om jag inte minns fel) som jag började jobba med i förrgår. Det hade en del skavanker/repor så jag byggde mig en stor slipkloss och satte igång.
Började med korn åttio och gick stegvis upp till korn sexhundra våt/torrslippapper.
Har en förkärlek för matt glans på metall.
Länk här till excenterlåsen:
https://www.wiberger.se/templates/el_60-658.htm
Återkommer när jag har mer att återkomma med!
//Ronnie
Kära vänner — till er många som jag här räknar som vänner även om vi kanske aldrig setts — vill jag nu bara önska Ett Gott Nytt År!
Sitter här och ser hur årets sista timmar långsamt rinner ut.
I ett stort perspektiv har det varit ett skitår på det stora hela. För ett år sedan var en stor andel av oss vaccinerade — snart skulle Coronaviruset vara på knä och vi skulle kunna börja leva normalt igen. Så kom Deltavarianten och nu senast Omikron som förlängt eländet och nu verkar det inte orealistiskt att det tar ett par år till innan vi har koll på skiten.
Får själv min tredje dos vaccin tredje januari men kommer fortsatt att leva restriktivt vad gäller sociala kontakter och aktiviteter. Tur att jag har min verkstad att utveckla och jobba i.
I det lilla, privata, perspektivet har det varit ett fullkomligt katastrofår. Som jag postat tidigare förlorade vi i februari vår älskade mops Moltas och knappt fyra månader senare förlorade vi vår älskade mops Truls, bara fem år gammal. Saknaden är total och sorgen plågar oss ännu dagligen.
(För den som läser detta och inte fullt ut kan förstå hur man kan sörja en hund sex månader senare har jag inget riktigt bra svar. Men det handlar bland annat om anknytning och relationer; vad man får och vad man får ge; vilken roll en liten varelse får och vilka rättigheter och skyldigheter det innebär för bägge parter.)
Trots den överskuggande sorgen efter Moltas och Truls har verkstaden mestadels varit en källa till glädje och tillfredsställelse. Njuter oftast av att var där och försöka utveckla den. Göra saker och försöka bli bättre både vad gäller "tänk" och handlag. Att bli bättre på precision vad gäller mätning, märkning och dimensionering jobbar jag med hela tiden. Det är både tillfredsställande och frustrerande.
Under hela den här tiden har "Gänget på Byggahus" varit en viktig tillflykt som gett mening och anledning, till och med underhållning och tidsfördriv.
Jag vill tacka alla som under året bidragit med seriösa, kloka, informativa, roliga, galna, humoristiska och andra poster — keep up the good work!
Så som sagt, från mig bara, till er alla, Ett Riktigt Gott Nytt År!!!
Sitter här och ser hur årets sista timmar långsamt rinner ut.
I ett stort perspektiv har det varit ett skitår på det stora hela. För ett år sedan var en stor andel av oss vaccinerade — snart skulle Coronaviruset vara på knä och vi skulle kunna börja leva normalt igen. Så kom Deltavarianten och nu senast Omikron som förlängt eländet och nu verkar det inte orealistiskt att det tar ett par år till innan vi har koll på skiten.
Får själv min tredje dos vaccin tredje januari men kommer fortsatt att leva restriktivt vad gäller sociala kontakter och aktiviteter. Tur att jag har min verkstad att utveckla och jobba i.
I det lilla, privata, perspektivet har det varit ett fullkomligt katastrofår. Som jag postat tidigare förlorade vi i februari vår älskade mops Moltas och knappt fyra månader senare förlorade vi vår älskade mops Truls, bara fem år gammal. Saknaden är total och sorgen plågar oss ännu dagligen.
(För den som läser detta och inte fullt ut kan förstå hur man kan sörja en hund sex månader senare har jag inget riktigt bra svar. Men det handlar bland annat om anknytning och relationer; vad man får och vad man får ge; vilken roll en liten varelse får och vilka rättigheter och skyldigheter det innebär för bägge parter.)
Trots den överskuggande sorgen efter Moltas och Truls har verkstaden mestadels varit en källa till glädje och tillfredsställelse. Njuter oftast av att var där och försöka utveckla den. Göra saker och försöka bli bättre både vad gäller "tänk" och handlag. Att bli bättre på precision vad gäller mätning, märkning och dimensionering jobbar jag med hela tiden. Det är både tillfredsställande och frustrerande.
Under hela den här tiden har "Gänget på Byggahus" varit en viktig tillflykt som gett mening och anledning, till och med underhållning och tidsfördriv.
Jag vill tacka alla som under året bidragit med seriösa, kloka, informativa, roliga, galna, humoristiska och andra poster — keep up the good work!
Så som sagt, från mig bara, till er alla, Ett Riktigt Gott Nytt År!!!
Gott nytt år och hoppas på ett mycket bättre 2022! Det är konstigt hur mycket man kan knyta an och anpassa sig till sina husdjur, när de är med är det bara naturligt, när de är borta är det en väldig saknad. Jag följer din tråd med intresse och hoppas på nya spännande uppdateringar detta år.
@Rönnis
Ber om ursäkt för sen respons på din post; såg bara citatet från min egen post och trodde att det blivit något misstag (är rädd att det här kan ha hänt tidigare — ber om ursäkt i så fall för utebliven respons, jag uppskattar alla kommentarer oavsett om det är med- eller mothåll) men så klickade jag på "textrutan" och hittade äntligen din fantastiskt fina hälsning.
Tusen tack! Dina ord värmer verkligen och gläder mig. Ser mycket fram emot att ses IRL när det blir möjligt.
Vi vill verkligen önska dig och de dina ett oändligt mycket bättre 2022 och inte minst önskar jag dig riktigt mycket verkstadstid under det nya året!
//Jenny och Ronnie
Ber om ursäkt för sen respons på din post; såg bara citatet från min egen post och trodde att det blivit något misstag (är rädd att det här kan ha hänt tidigare — ber om ursäkt i så fall för utebliven respons, jag uppskattar alla kommentarer oavsett om det är med- eller mothåll) men så klickade jag på "textrutan" och hittade äntligen din fantastiskt fina hälsning.
Tusen tack! Dina ord värmer verkligen och gläder mig. Ser mycket fram emot att ses IRL när det blir möjligt.
Vi vill verkligen önska dig och de dina ett oändligt mycket bättre 2022 och inte minst önskar jag dig riktigt mycket verkstadstid under det nya året!
//Jenny och Ronnie
Dags att splittra sig med att renovera en massa begagnade stämjärn — här finns verkligen att göra...
Totalt 22 st (ett utan skaft), de flesta EA Berg men några fina Hackman också som ska avrostas, slipas och i några fall få nya skaft. Har valt ut sådana som jag vet är av bra kvalitet och värda att lägga tid på men har en hög till som väntar på andra chansen, bland annat de här:
Ett sex respektive tolvmillimeters järn utan tydlig stamtavla och jag är något brydd när det gäller de här järnen. Hygglig men inte märkvärdig finish, skaften ansluter propert till bladen men stålringen bak på skaftet (vad fanken heter det på svenska, ferrule tror jag det heter på engelska men nu är ju inte det här "Fine Woodworking") är grov med grader och dålig passform.
Dessutom har det klenare järnet, som nästan känns som någon slags lockbettel — sex mm brett och fem mm tjockt — präglats med ordet "Foreign"?
Vid googling hamnade jag på ett forum som på något sätt var kopplat till Paul Sellers där någon påstod att tyskarna efter krigsslutet märkte exportvaror så här efter som "Made In Germany" inte gav några pluspoäng... jahaaaa. Vad ska man tro egentligen?
På sexmillimetersjärnet finns rester av en dekal som i alla fall inte jag kan tyda. Därför lägger jag ut det här nu:
Om än oläsligt kanske någon känner igen dekalen och kan ge lite hints om härkomst. Är det prima tyskt stål eller är det Kinesium rakt igenom; ska jag lägga tid på att renovera järnen eller ska det få bli framtida sardinburkar av dem?
Tacksam för input av alla de slag!
//Ronnie
Totalt 22 st (ett utan skaft), de flesta EA Berg men några fina Hackman också som ska avrostas, slipas och i några fall få nya skaft. Har valt ut sådana som jag vet är av bra kvalitet och värda att lägga tid på men har en hög till som väntar på andra chansen, bland annat de här:
Ett sex respektive tolvmillimeters järn utan tydlig stamtavla och jag är något brydd när det gäller de här järnen. Hygglig men inte märkvärdig finish, skaften ansluter propert till bladen men stålringen bak på skaftet (vad fanken heter det på svenska, ferrule tror jag det heter på engelska men nu är ju inte det här "Fine Woodworking") är grov med grader och dålig passform.
Dessutom har det klenare järnet, som nästan känns som någon slags lockbettel — sex mm brett och fem mm tjockt — präglats med ordet "Foreign"?
Vid googling hamnade jag på ett forum som på något sätt var kopplat till Paul Sellers där någon påstod att tyskarna efter krigsslutet märkte exportvaror så här efter som "Made In Germany" inte gav några pluspoäng... jahaaaa. Vad ska man tro egentligen?
På sexmillimetersjärnet finns rester av en dekal som i alla fall inte jag kan tyda. Därför lägger jag ut det här nu:
Om än oläsligt kanske någon känner igen dekalen och kan ge lite hints om härkomst. Är det prima tyskt stål eller är det Kinesium rakt igenom; ska jag lägga tid på att renovera järnen eller ska det få bli framtida sardinburkar av dem?
Tacksam för input av alla de slag!
//Ronnie
De okända stämjärnen är av Narex fabrikat från tiden då fabriken låg i Tjeckoslovakien. Vet tyvärr inget om den dåtida kvaliteten, men nuförtiden är de helt OK!
Stort tack! Vet att Narex är bra järn och tänker att kvaliteten sannolikt inte stigit med tiden; snarare brukar den sjunka på grund av besparingar och annat. Tror inte att "gammalt öststatfabrikerat" är uselt rakt av, kan tänka mig att hanverktyg som bland annat stämjärn är användbart.lerpoel skrev:
Tack för info!
//Ronnie
Har fyra av dessa med olika bredd som köpts i en sats. Kan inte vara helt säker men säger Classe på 70-talet. Tycker de är dugliga men är inte kompetent att ge någon större kvalitetsbedömning.P Pysslarn skrev: