En livförsäkring känns väl nästan som ett grundkrav om man har en relation med någon som man är mån om ska klara sig om man skulle trilla av pinn.AndersPS skrev:
Det finns många platser i Sverige där du går i förlust på en villa. Finns många orter i Skåne, en del orter i Dalarna, en del i Värmland. Du tror verkligen att alla villor bara stiger? Vi ha en by här nere som är så pass oattraktiv att husen blir övergivna istället.S SueCia skrev:Så du handplockar ett minimalt intervall som passar din åsikt perfekt och lägger fram det som vad då? Bevis på att bostäder inte är garanterad vinst? Då får du försöka hårdare. T.o.m idag är vi inte ens under pandemins hysteripriser.
Dvs. t.o.m om man köpte bostad när marknaden var som absolut hetast, så är det fortfarande en bra affär.
Du kan ju inte handplocka ut bostadsmarknadens högsta priser och säga "om jag hade sålt på botten hade jag förlorat pengar"
Vi har dyrare hus i min by som aldrig blir sålda och har legat ute på marknaden i drygt 2 år. Och vår by är riktigt attraktiv annars förutom vissa hus =)
Så det är inte alltid någon tjänar på sin husaffär.
Med det sagt så vänder vi på det, du vill att den inflyttande ska tjäna pengar på sin nya sambo i med de inte ska betala "hyra"
Att låta någon bo gratis hos en är också att bli utnyttjad, då sambon snyltar och tjänar pengar på utebliven hyra och bor gratis.S SueCia skrev:Enskilda individer kan alltid göra dåliga affärer, det förändrar ingenting.
Att äga bostad är 99% säker vinst.
Att betala hyra till sin sambo (AKA hyresvärd i detta fallet) är garanterad förlust hur man än vrider och vänder på det
Det är ett av flera skäl till att du hamnar i ett läge där du behöver sälja vid en specifik tidpunkt.S SueCia skrev:
Det hjälper ju ändå dessutom inte, det är ett engångsbelopp, som vanligtvis dimensionerad för att ta över den ene personens fasta åtaganden. De täcker sällan fortlöpande driftskostnader eller byte av tak, vilket kan bli ekonomiskt tufft om du är ensam kvar.
Så, även med en livförsäkring kan det uppstå situationer där en person inte längre kan bo kvar utan måste sälja.
Men det gör ju inget, det är alltid en vinstmaskin.
Exakt! 👍
Jag förstår fortfarande inte riktigt vad som är problemet?Jonatan79 skrev:
För mig skulle det kännas konstigt att vara gift med någon där ena parten hade mycket mer i "egna pengar" varje månad.
Kanske inget upplägg som fungerar första dagen i ett samboförhållande men över tid tycker jag att det är en bra lösning.
/Krille
Jag förstår att du inte vad med på den tiden ... folk "valde" inte att sälja, det fanns ingen att sälja till när räntan var uppe i flera hundra procent. Skulderna hoppade sig och belastade ekonomin och även om man senare sålde med vinst så hade många ränteskulder som få kan relatera till idag. Marknaden är marknaden, man kan inte räkna ett hus som en "säker" investering ... inte om man ska spekulera. Nu köper dock de flesta ett hus som de vill leva och bo i och då blir den här diskussionen meningslös.S SueCia skrev:
Jag måste säga att för mig känna det väldigt främmande att sätta av ett visst belopp ”egna pengar ” varje månad. Jag och min fru köpet vad vi vill när vi vill och det har nog aldrig hänt att någon av oss haft negativa synpunkter på vad den andre köpt.
Vitsen är som sagt att båda har lika mycket egna pengar varje månad. Min personliga uppfattning är att det i ett långt förhållande är en viktig del. Skulle för mig kännas fel om jag t ex varje månad hade 15 000 kr kvar samtidigt som min fru hade 5 000 kr kvar. Det är ju naturligtvis lättare än om vi hade 1500 resp 500 kvar men jag tror ändå det skapar en känsla av orättvisa i längden.
Om ingen i förhållandet bryr sig om det är det dock ingen vits.
/Krille
Fast med den andra modellen ska ju den med minst lön betala in det minst beloppet. Same same but different.K Krille4 skrev:
Skillnaden är att båda får mindre att röra sig med då det mesta sitter på ett gemensamt konto om jag förstått dig rätt?
Jag tror inte att det handlar om att skaffa en hyresgäst utan om att dela kostnader vid ett samboskap. De flesta är nog med på att man delar lika om man tjänar lika. De flesta, inklusive jag, kan också tänka sig att betala mer om t ex ens parter bli sjuk, arbetslös eller är ny i landet. Eller bara har ett sämre betalt jobb.imported_Benno skrev:
För de flesta brukar det lösa sig. Var och en drar efter förmåga sitt strå till stacken.
Vem söker ett förhållande med någon som först vill ha ett kontrakt på plats? I mina öron låter det rätt så avtändande. Men det handlar kanske egentligen om att skaffa en hyresgäst?
Det få däremot vill uppleva är en freeloader som tror att hen har en "självklar rätt" att ta del av det som man själv har byggt upp. En som tänker att man självklart bara ska betala för en minimal del av boendekostnaden för annars kanske man blir förfördelad i en framtid som är väldigt oviss (alltså lika bra att göra sig en hacka direkt!). En logik som bygger på att det ska vara nästintill gratis att bo när den andre står som ägare och därför också står för kontantinsats/lån, amorteringar, ränta och underhåll.
Om man är i den positionen att man betalar mindre, eftersom man helt enkelt inte kan betala mer, så vet man i regel om det och bidrar efter bästa förmåga Utan att yla om varken hävstänger, räntekostnader och framtida vinster. Om det tar slut så hamnar man i regel i en sämre position, inte för att ens sambo äger huset, utan för att man fortfarande är låginkomsttagare och tvingas försörja sig själv, flytta till ett boende med marknadshyror och man har ingen att dela utgifterna med.
Mina initiala 10% var hur vi gjorde det hos oss.. procenten kan vara vad som. Man kan ha 10% gemensamt och 45% privat om det funkar för en.
Hela iden är att man ser all inkomst som hushålls inkomst och att man delar den i 3 delar först. 2 lika stora delar som är de privata delen. Och sen en del som är gemensamt. Mängden kan variera från månad till månad.
Jag antar ifall man har en gemensam ekonomi så har man någon drift att spendera tid och dela tiden med den personen.
Tror det kan var en generations fråga. Mina föräldrar har också helt gemensam ekonomi.Alfredo skrev:
Men jag vet att det har varit tillfällen att Pappa har köpt en båt utan att nämna det till Mamma och det blev en del hetsiga diskussioner.
Även att jag och min fru vill behålla lite självständighet så vi ville ha en viss del för oss själva.
Varför tror du att vi har ”helt gemensam ekonomi”? Det har vi inte om du med det menar att exempelvis alla konton är gemensamma.S Stefan Fritzon skrev:
Jag förstår nog inte varför man inte kan ha stor självständighet utan att öronmärka ”egna pengar”.S Stefan Fritzon skrev:
Och vad gäller båtköp och liknande är det för mig fullständigt självklart att sådant diskuteras i förväg. Annars blir det nog sura miner alldeles oavsett graden av gemensam ekonomi.