50 769 läst · 561 svar
51k läst
561 svar
Flytta ihop i villa, hur göra ekonomiskt?
S
SueCia
Elektroniktokig
· Dalarna
· 5 086 inlägg
SueCia
Elektroniktokig
- Dalarna
- 5 086 inlägg
Fast bara för den ena? 😎E Erik Salhammar skrev:
Det finns nog många kvinnor som upplever det som du verkar sträva efter. Nämnligen att de är tvingade att stanna i en destruktiv relation eftersom de inte har något ekonomiskt alternativ.
Varje tusenlapp som TS hyresgäst betalar i hyra hos honom/henne kommer öka den ekonomiska obalansen i deras förhållande med 2000kr. Om vi säger att TS hyresgäst ska betala 5000 i månaden för räntekostnader så innebär det en skillnad i deras ekonomi på 10000 i månaden, eller 60 000 på ett enda år. Det är kärlek det!
Men ni tjänar båda lika mycket när ni sedan säljer bilen eftersom ni samäger den. Här äger bara ts kåken så vid försäljning av denna får hon 0 och han hela betalningen. Är det rättvist?S Snikhol skrev:Konstigt resonemang. Om jag tex. köper en bil med lån, tillsammans med min kompis. På pappret kan bara en äga bilen. Ska bara ägaren stå för räntan trots att båda använder bilen lika mycket? Och säg att man inte har några lån på huset alls, då tror jag de flesta skippar att ta någon kapitalkostnad av sin sambo. Iaf om man är rädd om sina nära och inte vill dö ensam.
Om din bostadskostnad inte ökar nämnvärt och "hon" slipper ifrån sin nuvarande hyra. Varför då inte erbjuda den tänkta sambon att spara motsvarande sin nuvarande bostadskostnad på ett gemensamt konto?D Daniel4s skrev:
Det kan den göra, eller så kan det jämna ut de ekonomiska förutsättningarna då TS enl egen utsago kommer att bli miljonär vid försäljning av nuvarande boende. Det kan ju vara praktiskt att sambon har möjlighet att betala en kontantinsats i framtiden om man som TS ev planerar att skaffa nått gemensamt med den tänkta sambon om tre år.Alfredo skrev:
Vad säger att priset på huset kommer att gå upp? Det känns som om många är kvar i 2020 där priset på hus bara kunde gå upp (mer än inflationen och underhållskostnaderna).4774 skrev:
TS tar uppenbarligen en risk i att äga ett hus (där priset kan gå upp eller ner, och där han har hävstång pga lån), och har kostnader för det i form av ränta och underhåll. Det är uppenbart värt något.
Sen kan jag hålla med om att dela lika på ränteutgifterna eller sätta en "hyra" baserat på marknadspriset för ett hus är överdrivet åt andra hållet.
Vad som känns lagom beror på hur man värderar deras eventuella olika inkomster, förmögenheter och risken hon tar att bli utan bostad. Det vet vi nästan ingenting om.
Det här tycker jag är ett mycket riskfyllt råd för den part som flyttar in, om den inte har ett gediget sparande. Annars är det i princip som att köpa bostad till 100% belåning.H hempularen skrev:Sedan är min rent personliga åsikt att det blir bäst om man så snabbt som möjligt skaffar sig en helt gemensam ekonomi. Alltså man man skyddar ingående kapital (hus, fondsparande osv), så värdet av det kommer till rätt person vid en ev. separation. Men att man gör boendet gemensamt, låt sambon köpa in sig mha. en revers, så behöver inga pengar byta ägare. Men ni blir båda lika ägare till bostaden, lika ansvar, lika del i framtida värdeöklning osv.
Detta fungerar givetvis olika för olika personer, men vi har alltid sett alla inkomster (alltså både löneinkomster och avkastning på sparande) som "våra" inkomster, och alla utgifter som "våra" kostnader. Har aldrig bråkat om något relaterat till pengar.
Men som sagt, vi är alla olika, mitt "recept" passar inte i alla förhållanden.
Alternativt en ren förmögenhetsöverföring från ägaren till den som köper in sig om skulden inte speglar marknadsvärdet på bostaden.
Fast det funkar ju fint så länge priserna bara går upp...
Ja exemplet med bilen var inte klockrent. Medhåll. Men jag tycker ändå att det är fullt rimligt att man delar på räntekostnader. Som tidigare påtalats, skit i att betala räntan så har snart ingen av dom ett hem. Räntan skapar inget värde. Det är en kostnad som bör delas. Sen kan man såklart dela upp det efter vad varje person tjänar så det blir vettigt, om det är stor obalans där. Totalt ovidkommande vid en eventuell försäljning. Den som flyttar in har en alternativkostnad i att bo själv att relatera till.4774 skrev:
Det saknas information för att göra en korrekt bedömning.
Är hon en slösa/spara-re?
Liknande ålder?
Har hon sparat kapital sedan tidigare?
Har hon likvärdig arbetsbörda(100%?)
Stor löneskillnad?
Som hyresgäst kan man också ev. Nyttja mörjlighete att testa parboende och då tillåtas hyra ut i andrahand i ~1år.
Är hon en slösa/spara-re?
Liknande ålder?
Har hon sparat kapital sedan tidigare?
Har hon likvärdig arbetsbörda(100%?)
Stor löneskillnad?
Som hyresgäst kan man också ev. Nyttja mörjlighete att testa parboende och då tillåtas hyra ut i andrahand i ~1år.
Det finns bara ett bra svar på detta. Du ska stå för amortering, underhåll, skatt, försäkring, ränta. Resterande kostnader gemensamma delar ni procentuellt efter er lön. Varför vill du inte prata om rättvisa? Det är tacksamhet mot varandra som bygger ett förhållande, inte millimeterrättvisa för det kommer aldrig kvinnor uppleva.D D.alarna skrev:
Dom får väl gifta sig!S SueCia skrev:Fast bara för den ena? 😎
Det finns nog många kvinnor som upplever det som du verkar sträva efter. Nämnligen att de är tvingade att stanna i en destruktiv relation eftersom de inte har något ekonomiskt alternativ.
Varje tusenlapp som TS hyresgäst betalar i hyra hos honom/henne kommer öka den ekonomiska obalansen i deras förhållande med 2000kr. Om vi säger att TS hyresgäst ska betala 5000 i månaden för räntekostnader så innebär det en skillnad i deras ekonomi på 10000 i månaden, eller 60 000 på ett enda år. Det är kärlek det!
Att beräkna kapitalkostnaden är hur det ska regleras enligt hyreslagen och så som t.ex. hyresgästföreningen beräknar marknadsmässig hyra vid tvister så att kalla det en metod, som om det skulle finnas flera legitima metoder, tycker jag är lite fel.N NiBaBaD skrev:Det är snårig terräng detta. I vårt fall har vi likvärdiga hus (värde) och låt för enkelhetens skull säga att vi har ungefär samma lånebild (under 50%), och vi skall välja ett av dem när vi går in som sambosar, och att vi idag betalar ca 10.000 SEK/ person i utgifter per hus (ränta och löpande).
Så i detta fall är det ju enkelt och bra att den som flyttar in betalar 50% av 10.000 SEK/månad plus kanske lite extra 1-2.000 för slitage, renoveringar som behövs.
Skulle vi däremot värdera något av husen enligt kapitalbindningsmetoden (skälig marknadshyra) för att få fram vad den andre skall betala i hyra, så blir konsekvensen att husen får en marknadshyra på närmare 20.000 SEK, och då innebär det att den som flyttar in får en dyrare hyra (50% av hyra + 50% av löpande kostnader) än vad det idag kostar att driva sitt gamla hus själv.
Kapitalbindningsmetoden tycker jag är tänkt till om man skall hyra ut till tredje person, men om man skall bli sambos tycker jag att man skall tänka på att dela "som om man" ägt huset och befintlig lånebild tillsammans.
Om man gör som i ditt exempel och att den personen som flyttar in till den andre i stället för att sälja hyr ut sitt hus för marknadsmässiga 20 000 kr per månad. Är det fortfarande så att du då anser att den personen bara ska betala 5 000 kr per månad? Samtidigt har personen kvar sitt hus och får värdeökningen i det plus en bra hyresintäkt och bor subventionerat hos den nya sambon
Jag hade då inte tackat nej att bli sambo med någon så generös som dig
Det är inget som helst fel i att vara generös. Vi kan diskutera en massa olika sätt att vara generös på och då finns det inget rätt eller fel. Bara en massa tyckande utan svar.
Ska vi däremot komma fram till vad som är korrekt och hur myndigheter ser på detta så är det kapitalkostnaden som är det korrekta, hur man ska vara generös på bästa sätt hör kanske till en annan tråd.
Så eftersom TS är man och sambon är kvinna bör han vara tacksam och betala mest för boendet? Låter rättvist och jämställt 😉P PiaHelena skrev:Det finns bara ett bra svar på detta. Du ska stå för amortering, underhåll, skatt, försäkring, ränta. Resterande kostnader gemensamma delar ni procentuellt efter er lön. Varför vill du inte prata om rättvisa? Det är tacksamhet mot varandra som bygger ett förhållande, inte millimeterrättvisa för det kommer aldrig kvinnor uppleva.
/Krille