Då kan man ju inte bygga någonstans då allt kan bli åkermark igen! Eller ja nu kanske inte en berghäll i Bohuslän.D DavveK skrev:
Jag tror utan att faktiskt kunna backa upp med fakta att igenvuxen åkermark är lättare att få bygglov på.
Vad syftar du på? syftar du på att smyg kommunister som vill bestämma över annans egendom finns i alla länder?L lat skrev:
Eller att jag är någon form av usa älskande högerextrem neonazist?
Om du vill kalla det "smykommunism" är upp till dig, men fundera på hur man skulle kunna bygga tex nationell infrastruktur såsom motorvägar, kraftledningar, järnvägar osv om var & varannan fastighetsägare kunde lägga in veto mot det.L Lutte skrev:
Inse att det libertarianska samhället inte existerar, eftersom det inte blir nåt samhälle då.
Sen är det givet att den som får sin egendom expropierad ska få en korrekt ersättning för det.
Det är olika bedömning från kommun till kommun. Planlagt område på åkermark kan såklart bebyggas. Hela denna diskussion berör åkermark utanför planlagt område - då gör kommuner olika bedömningar. Går ärendet dock vidare till MÖD och MMÖD är bedömning lika och utgår ifrån den fjärde miljöbalken.F fribygg skrev:
Jag har precis drivit ett ärende ända upp till MMÖD där marken varit orörd sedan 1961 – trotts det ansåg de att marken kan brukas.
Kan ju svara med att Norrköpings Kommun har upplåtit bördig jordbruksmark mellan Norrköping och Åby och där finns det nu otroligt stora lagerbyggnader numera, visst, arbetstillfällen iofsig, men inte mat på bordet. Likadant vid avfarten från E4 till Skäblacka, Klinga. Jordbruksmark, ännu mindre försörjningsgrad.. Blir så glad när jag åker runt i Sverige och ser att de tar skogen istället för jordbruksmark i anspråk vid nybyggnationer. Jordbruksmarken ger ju avkastning varje år, medans skogen tar liite längre tid..
Om man schaktat bort eller lagt på matjord på tomten varierar säkert. Förmodligen är det mest ekonomi som driver omvandling av jordbruksmark till tomtmark och hindrar dess återställande, men det kan förstås vara en stor mängd rivningsbråte, asfalt och sprängsten/ballast som måste transporteras bort. I värsta fall, men främst från företagstomter även miljöfarliga föroreningar.Scouten skrev:
Att sätta solceller på bergimediment tycker jag är en intressant tanke men i den här tråden 'Får inte bygga hus och stall på åkermark' passar inte ditt förslag riktigt. Du kanske kan starta en ny tråd så det går att hitta ditt förslag för den som söker på solcellsparker?F FGLIN skrev:
Sverige har en årlig produktion på ca 6miljoner ton spannmål, 600kg per person och år. Efter avdrag för utsäde, spill m.m. återstår säkerligen 1 kilo spannmål per person och dag vilket motsvarar ungefär 3400 kalorier. Endast spannmålsproduktionen räcker således med god marginal för att mätta befolkningen.SågspånPappspikEternit skrev:
Vid ett stort krig eller annan allvarlig kris är det inte längre 2/5 kött på tallriken som är prio, utan spannmål kan konsumerar direkt av oss människor istället för att gå omvägen via en vodkadestillator eller djur. Till totalsumman ovan tillkommer givetvis frukt, grönsaker, potatis, sockerbetor, fisk, vilt m.m. Ett stort lager av drivmedel och konstgödsel bör vara större prioritet än att försöka rädda samtliga små åkerplättar.
Husägare
· Småländska höglandet
· 4 004 inlägg
Det är ett sätt att se på saken.R Rulf.K skrev:
Det går också att se det som en fråga om prioriteringar. Ska Sverige, som är ett rikt och teknologiskt utvecklat land med goda förutsättningar att driva jordbruk i de flesta delar av landet, vara nöjt med att köpa hälften av den mat vi äter från andra länder, och vara helt importberoende för att befolkningen ska kunna äta sig mätt, även nu när det inte är kris? Ska vi ha landsbygder med bönder som producerar mat, eller ska vi ha landsbygder primärt som gigantiska fritidsgårdar för hästfolk?
Sveriges bönder gör oss nästan helt självförsörjande på vissa råvaror, det är sant, men det är inte ett argument för att paja ännu mer jordbruksmark. Ditt sätt att uttrycka dig får mig att anta att du inte suttit något mätbart antal timmar i skördetröskan...
Även den urbana medelklassen behöver äta. Flera gånger om dagen. Är det kanske dags att börja uppvärdera den jord, de djur och de jordbrukare som producerar och sedan säljer maten till oss alldeles för billigt?
Som sagt, den som vill bygga nytt bör avstå från jordbruksmark och istället avverka och schakta rent en bit skogsmark. Det har vi mer gott om! Rekordmycket, faktiskt.
(Hur mycket frukt och grönsaker tror du produceras i Sverige? Hur mycket fisk från svenska vatten?)
Du ställer en fråga om Sverige, som ett rikt land är helt importberoende av livsmedel. Jag påstår att så inte är fallet, men vill vi äta oliver, apelsiner och bananer bör vi rimligtvis importera dessa. Vi har tillräckligt hög livsmedelsproduktion för att försörja hela vår befolkning, ska vi satsa något är det på drivmedels och gödsellager.
Sen är det givetvis även fullt möjligt att omvandla skogsmark till jordbruksmark.
Har du provat att "omvandla skogsmark till åkermark" någon gång?R Rulf.K skrev:
Riktigt så så långt har jag inte gått, så att jag gjort skogsmark som aldrig någonsin odlats till åkermark, men jag har "tagit tillbaka" åkermark som planterats med gran, och sådan som fått växa igen av sig själv (mest björk, asp och sälg, och enstaka gran där).
Det är långt ifrån så att det räcker att ta bort träden, bryta bort stubbarna, gräva/rens diken, plocka sten och så plöja-harva och så och direkt få fullgoda skördar av godtycklig gröda.
Mark som inte brukats på många år har problem med kapillärerna som som ska transportera vatten och näring, den har problem med att mikrolivet (maskar, nematoder, svampar, bakterieflora etc) i jorden inte är anpassad till till odling av "fältgrödor". Marken är dessutom full med vilande ogräsfrön av olika slag.
Mullen, matjorden är helt enkelt förändrad/skadad efter att ha varit beskogad. Den som haft mycket gran på sig är sämst.
De senaste ca 10 åren har jag återtagit närmare sex hektar, och det är endast de äldsta delarna som hunnit bli ungefär lika bra som de åkrar jag har som varit i kontinuerligt bruk
De första tre-fyra åren är värst, och återtagen jord kräver mycket stallgödsel, eftersom den tappat i mullhalt. Ofta får man börja med en eller två säsongers svartträda, för att bli av med hyfsat mycket av ogräsfröerna, Med de regelbundna harvningarna under trädan, fångar man också fler stenar, drar sönder tunnare rötter som man inte fått tag i tidigare, och bidrar till att luckra jorden så att den blir genomsläpplig igen.
Sedan får man välja noga vilka grödor och vilken växtföljd man ska ha de närmaste tre åren, för att bidra till att arbeta upp jordhälsan, och inte tro att man får mer än väldigt dåliga skördar.
Jord som aldrig odlats alls, är den mark som våra förfäder valde bort som odlingsjord: den är för stenig, för mager, för blöt, för torr, hade för tunt jordlager, eller något annat som gjort den svårodlad, eller helt olämplig att ens försöka odla.
Om det nu är såpass besvärligt, och tar såpass lång tid att få återtagen åkermark att fungera igen, så torde det vara ett längre projekt att hitta fläckar av skogsmark som är lämplig för odling. Skogsmark, som var/är lämplig för odling, har redan varit uppodlad.
Det är ingen slump att det i t.ex. det småländska landskapet finns många mindre åkerlyckor insprängda "i skogen". Åkerlyckorna var de fläckarna i skogen som hade vettiga förhållanden för odla på, och som det på ett rimligt sätt gick att omvandla från skog, till åkermark.
Vi har en ca 50 % självförsörjningsgrad på mat i Sverige. Spannmål kan vi normala år exportera, men annars så fattas det av det mesta. Både växtbaserat och animaliebaserat.
Vid en allvarlig kris, kanske t.o.m. ett krig närmare än Ukraina, så har vi inte tid att vänta 5-7 år på att nedlagd åkermark blir produktiv igen. Vi kommer också att ha brist på insatsvaror som bekämpningsmedel, konstgödsel, utsäde och sannolikt bränsle till traktorer. Det blir som ett slöseri på allt att lägga flera år på svartträda och harva utan att kunna odla, eller att få usla skördar från den lilla mängd utsäde som finns tillgängligt.
Det är därför ur en beredskapssynpunkt av yttersta vikt att vi bevarar den åkermark vi har. Det är helt enkelt för svårt att snabbt ta tillbaka igenvuxen åkermark, och i princip omöjligt att göra ny åkermark av skog.
2022 hade vi ett exportöverskott på drygt 810,000 ton gällande spannmål, 81kg per person och år. Motsvarar drygt 800 kalorier per person och dag. Årsproduktionen var på 5,77 miljoner ton, motsvarar 5600 kalorier per person och dag. Efter avdrag för utsäde, svinn m.m kan vi fortfarande äta oss groteskt feta. I fallet med kris ryker fläskkotletterna, eller åtminstone minskas andelen av dessa vilket i sig hade varit en vinst för folkhälsan.S skogaliten skrev:
I en kris är marken vårt sista problem. Våra drivmedelsreserver ska hålla i 90 dagar vilket blir längre än så med ransonering. Men även konstgödsel som du nämnt saknar vi nämnvärd produktion p.g.a. avsaknaden av naturgastillgångar. Vår prioritet bör således vara att bygga upp stora lager av bristprodukter, diesel, ammoniumnitrat, bekämpningsmedel, reservdelar till traktorer m.m. Varför inte statligt stöd där lantbrukare får möjlighet att finansiera stora cisterner för diesel och extra lagringskapacitet för konstgödsel? Hellre det än få centrala platser. I dagsläget har vi inga större statliga lager med bristvaror, och rustningen för krig och kris är som de flesta vet bristfällig.
Men lyckligtvis finns det flertalet stora livsmedelslager i Västerås där jag bor, bland annat Ica maxi, supermarket och Willys. Beräknas räcka i någon vecka eller två vid kris. 😎
Litet tillägg över hur folk generellt "preppar". En bekant har en sommarstuga och det blev en stor prioritet att bunkra vatten. Hon fyllde på stora mängder flaskor och sparade vatten i kylskåpet istället för att hälla ut när det blivit varmt. Varför? För att man skulle spara på vatten sommartid. Onödigt enligt mig, varför? Sommarstugan hade en sjötomt mot Vättern, som är dricksvattentäkt.