56 707 läst · 370 svar
57k läst
370 svar
Ett helt dagis leker på vår BRF innergård
BirgitS
Medlem
· Stockholms län
· 40 896 inlägg
BirgitS
Medlem
- Stockholms län
- 40 896 inlägg
Nej man får intrycket att förskolepersonal tar sina ungar till godtyckliga lekplatser.BirgitS skrev:
Det var det jag invände mot för det fungerar inte så, det skulle direkt vara tjänstefel.
BirgitS
Medlem
· Stockholms län
· 40 896 inlägg
BirgitS
Medlem
- Stockholms län
- 40 896 inlägg
Jag har bara sett inlägg om att förskolegrupper går till andra lekplatser, inget om att personalen inte skulle ha kollat in lekplatserna i förväg.P paralun skrev:
Jo men i inledande inlägg så ska då en inhägnad saknas kring lekplatsen och det är direkt ett tjänstefel men kan gå om personalen kan garantera 100% tillsyn för ett mindre antal barn. Så det hela verkar mycket besynnerligt.BirgitS skrev:
När jag var liten bodde jag i en BRF (HSB). Dit kom många barn och lekte som inte bodde där, men som man var kompis med genom dagis eller lågstadiet. Som jag minns det var det absolut ingen som hade några synpunkter på detta. Och vi som bodde där, var hos andra ungar och lekte i diverse bostadsområden i närheten.
edit: Jag menade nog lekis, dagis gick jag nog aldrig på, men principen är väl den samma.
edit: Jag menade nog lekis, dagis gick jag nog aldrig på, men principen är väl den samma.
Redigerat:
Hej! Är sen i i tråden så denna fråga är kanske besvarad.M Markanten skrev:Jag bor i en BRF med stor gård som är ostängslad ehuru ganska innesluten bland byggnader; man går inte bara in utan att märka att man är på en privat innergård.
På gården finns en liten lekplats som nu i morse när jag skulle rasta sonen var full eftersom två dagisfröknar tagit dit en hel klass med dagisbarn som lekte. Alla dagis brukar ju ha egna lekplatser så det känns väldigt konstigt att de hänger på en privat innergård.
Är det bara jag som tycket att det är konstigt att de använder gården (som inte ens ligger i samma kvarter) till en vinstdrivande verksamhet eller är det rimligt? Har sett någon enstaka lattemamma som gått hit ibland och det känns ju ok, men en hel dagisklass? Ska jag be dem gå iväg eller hur bär man sig åt?
Bifogar bild på gården, diskutera!
Vem äger marken? Är det Brf är det att klassa som Privat mark, dvs Brf har rätt att neka dem tillträde.
Personalen har ansvar. Om barngruppen är liten kan personalen ha uppsikt utan inhägnad. Sen kan det ske olyckor på lekplatser som är nya och "säkra" också. Ofta kan det vara gungor som lockar eller annat som förskolgårdar saknar, oavsett om de är kommunala eller inte.P paralun skrev:Njau, frågade snabbt en insatt granne och det fungerar inte så här, det absolut viktigaste är att personalen har total uppsikt på barngruppen inkl att den ska vara inhägnad eftersom det går mycket fort att någon unge kan komma på avvägar. Sen de går inte till godtycklig okänd lekplats med okända risker för trasig utrustning inkl oklar inhägnad, det skulle vara tjänstefel.
Jo jag skrev ju det, att med ett mindre antal barn så kan personalen bedöma att det är ok utan inhägnad.T TuVu skrev:
Sen är det då mycket ovanligt att man går till annan lekplats isf sin kända samt säkra miljö.
Har inte mer att tillägga men hela historien verkar klart besynnerlig och personalen har ett tungt ansvar och de flesta kommuner har ju "nolltolerans" för okända risker för förskolebarnen.
Mina barns dagis går till lekplatser utanför sin gård, både vad jag upplever som kommunala och vilka jag misstänker tillhör gården på närliggande lägenheter (upplåtelseform okänd)
De är inte inhägnade, och aldrig hört någon påstå att det vore tjänstefel... Men det omvända för det klagas på den personal som bara är på den egna gården hela tiden.
Även på de bra avdelningarna är det sorgligt jämfört med 80-talet, när jag växte upp gick vi till badhus, museum osv regelbundet.
De är inte inhägnade, och aldrig hört någon påstå att det vore tjänstefel... Men det omvända för det klagas på den personal som bara är på den egna gården hela tiden.
Även på de bra avdelningarna är det sorgligt jämfört med 80-talet, när jag växte upp gick vi till badhus, museum osv regelbundet.
Det är väl ungefär samma människor som kommer tillbaks besvikna från ett sådant besök idag, förväntan var magisk knådning men istället går de där ifrån med en hemläxa i form av ett träningsprogram, -va, ska jag behöva göra något själv också? Detta trots att gårdagens knådning var overksam så kändes det ändå lättare, haha.Alfredo skrev:Kanske, kanske inte. De flesta kommer inte speciellt ofta i kontakt med vare sig de som kallar sig sjukgymnaster eller de som kallar sig fysioterapeuter, men ordet sjukgymnast ger åtminstone associationer i rätt riktning till vad yrket handlar om. Ordet fysioterapeut, tycker i alla fall jag, säger mycket mindre rent intuitivt.
De söker sig ofta till alternativmedicinen där olika former av knådning erbjuds mot en slant.
Jo nu skrev jag vad min mycket erfarna granne berättade som jobbar på förskola.A ajn82 skrev:Mina barns dagis går till lekplatser utanför sin gård, både vad jag upplever som kommunala och vilka jag misstänker tillhör gården på närliggande lägenheter (upplåtelseform okänd)
De är inte inhägnade, och aldrig hört någon påstå att det vore tjänstefel... Men det omvända för det klagas på den personal som bara är på den egna gården hela tiden.
Även på de bra avdelningarna är det sorgligt jämfört med 80-talet, när jag växte upp gick vi till badhus, museum osv regelbundet.
Vad skulle hända om en större barngrupp lekte på en ej inhägnad lekplats och ett barn försvann och kanske skadade sig? Det tar inte många sekunder för någon att sticka iväg på egna äventyr.
Så det här förefaller vara en märklig historia eller har personalen på annat sätt försäkrat sig att TS lekplats är säker??
Ja som sagt, det mesta som händer på förskolor är nog okänt för det stora flertalet men det är sånt här som gör utflykter resurskrävande, vad man än ska göra så ska personalen i förväg göra en riskbedömning, som ska dokumenteras, den ska ta hänsyn till både aktiviteterna de ska göra, var de ska göra det och individerna i barngruppen, tex är det inte ovanligt att barn med NPF-diagnoser är rymningsbenägna och detta kräver förberedelser, ökat personal etc.P paralun skrev:Jo nu skrev jag vad min mycket erfarna granne berättade som jobbar på förskola.
Vad skulle hända om en större barngrupp lekte på en ej inhägnad lekplats och ett barn försvann och kanske skadade sig? Det tar inte många sekunder för någon att sticka iväg på egna äventyr.
Så det här förefaller vara en märklig historia eller har personalen på annat sätt försäkrat sig att TS lekplats är säker??
Det är vardag för utbildad personal, trots detta sker såklart olyckor ibland men tanken är att processen ska fånga upp incidenter och ge underlag för förbättringar över tid. Detta behöver inte ordförande i en brf fundera på, det sköter de som vet vad som krävs.
Jo det är ett omfattande regelverk nuförtiden och speciellt om det finns risk att ett barn kan avvika av någon anledning. Det får bara inte hända och hela den här historien är mycket märklig.D djac skrev:Ja som sagt, det mesta som händer på förskolor är nog okänt för det stora flertalet men det är sånt här som gör utflykter resurskrävande, vad man än ska göra så ska personalen i förväg göra en riskbedömning, som ska dokumenteras, den ska ta hänsyn till både aktiviteterna de ska göra, var de ska göra det och individerna i barngruppen, tex är det inte ovanligt att barn med NPF-diagnoser är rymningsbenägna och detta kräver förberedelser, ökat personal etc.
Det är vardag för utbildad personal, trots detta sker såklart olyckor ibland men tanken är att processen ska fånga upp incidenter och ge underlag för förbättringar över tid. Detta behöver inte ordförande i en brf fundera på, det sköter de som vet vad som krävs.