En annan video där samma engelsman sätter körnslag på fram och baksidan på en holddown för att få den att greppa i en tjock typ. Funkar bra men känns ju som en risk att man sliter ut hålen (speciellt de man använder mest) väldigt fort.

http://www.theenglishwoodworker.com/holdfasts-get-a-grip/

Kanske bästa att helt enkelt ta en bit virke av den tjocklek man tänkt sig, borra ett hål och låta en duktig smed tillverka holddowns och låta han experimentera på träbiten till de funkar som de ska.
 
DennisCA skrev:
Unrar om du sett denna videoserie. En roubo / skandinavisk hybridbänk. Jag gillar roubo bänkens solida och ordentliga topp, och robusta benkonstruktion, och den skandinaviska bänkens sidotvinga (tail vise). Framtvingan är det inte så viktigt med tycker jag. Jag använder aldrig framtvingan på min bänk men det kan ju ändras ännu, men jag tror jag har en preferens för engelska framtvingar såsom Paul Sellers använder...

[länk]
Inte sett, ska spana tack för tipset!
 
Daniel_N skrev:
A däremot. Detta blir off-topic men TS verkar ju inte ha så brått ändå. I värsta fall bryter vi ut den delen.

Jag fattar verkligen inte detta resonemang alls?
Inte jag heller. Jag gillar att dissa mina egna maskiner. Festool CS70 sågen har fått sig en del slängar , diverse andra maskiner likaså, kantfräsen från Makita tex, osv.

När det kommer till hyvelbänken (och även maskiner) tycker jag man kan resonera sig fram till bra/mindre bra lösningar. Har man jobbat med en sido- eller framtång som hänger ner går det rätt snabbt att se fördelarna med en wagon vise. Likaså om man hyvlat nåt som "hänger i luften".

Vad gäller resten med komplicerat o dyrt...tycker inte du ska snåla på material eller tid. Om bänken kostade 5 eller 20k och tog 20 eller 120h att bygga är en fis i rymden när du summerar din snickarkarriär om 40 år:) En riktigt snygg hyvelbänk är väl också en av de bästa reklampelarna man kan ha när kunder kommer på besök.
 
  • Gilla
Daniel_N
  • Laddar…
Daniel_N skrev:
B,c och d har jag full förståelse för. Klart de funkar och de är ju väldigt billiga på blocket (har som sagt gett bort två stycken själv). Det finns massor av superduktiga snickare som gör underbara saker med både en skandinavisk hyvelbänk och naturligtvis med mycket mycket enklare saker än så. Min tanke är snarare att när jag nu bygger en bänk vill jag se om jag kan göra den bättre och mer anpassad för mig och mina behov (vilket såklart är svårt att veta till fullo innan jag har använt bänken som ännu inte finns....). Anledningen till att det får ta tid etc för mig är också att jag har ett arbetsbord som löser väldigt mycket, även om jag lätt ser hur saker skulle kunna lösas snabbare m en hyvelbänk.

A däremot. Detta blir off-topic men TS verkar ju inte ha så brått ändå. I värsta fall bryter vi ut den delen.

Jag fattar verkligen inte detta resonemang alls? Att ett verktyg/maskin/hyvelbänk är bättre för att det är just en sådan man har själv? Jag vet att det förekommer ofta på forumet, tex senast en rätt lång diskussion kring rikt/planhyvlar, om en ny hobbybetonad hyvel var bättre eller sämre än en gammal proffshyvel. Och det har förekommit med alla typer av maskiner hur många gånger som helst. Många av de som skriver resonerar som du skriver, dvs det man själv har/har valt är det bästa. När jag läser de trådarna så undrar jag i mitt stilla sinne om jag är den enda som nästan inte har något verktyg där jag inte skulle kunna tänka mig förbättringar/att det finns bättre alternativ etc.

Jag har en massa maskiner etc som är jättebra, men inte pga att det är just den jag äger utan pga att jag har haft eller använt ett antal andra och därefter valt just den maskinen jag har. Det ger såklart en bättre chans att få tag på en maskin som man gillar.

Exempelvis min rikthyvel. Av de hyvlar jag har kört på riktigt, dvs mer än en enstaka provkörning är den bäst. Den funkar väldigt bra, den körs varje dag. Men jag skulle ändå önska att den var lite högre, hade längre bord, kraftigare motor, auto y-d start, kraftigare anhåll, digital skala för vinkling av anhåll, kontroller placerade högre upp på pelare, hyvelstål som behöll skärpan längre, mer lättarbetat suvaskydd och säkert ett antal saker till.

Sen är det en annan sak att man lär sig sina maskiner och ibland kan få bättre resultat med en "på pappret" sämre maskin än vad man skulle fått med en bättre - för att man är van att jobba med den sämre och vet hur man arbetat runt dess brister för att nå resultat ändå. Men det är inte riktigt den diskussionen jag tänker på.
Jo, lite OT men TS verkar ju förlåtande ;)

Det jag menar med a) är bias som det inte går att komma ifrån helt även om vi försöker hålla oss objektiva. Vi människor har en stark tendens att rationalisera våra val, konstruerar argument i efterhand och lurar oss själva. Därtill finns det många som inte ens försöker vara objektiva eller ens förstår konceptet.
 
nanowire skrev:
Jo, lite OT men TS verkar ju förlåtande ;)

Det jag menar med a) är bias som det inte går att komma ifrån helt även om vi försöker hålla oss objektiva. Vi människor har en stark tendens att rationalisera våra val, konstruerar argument i efterhand och lurar oss själva. Därtill finns det många som inte ens försöker vara objektiva eller ens förstår konceptet.
Haha, jag kanske är biased mot mina maskiner utan att veta om det. Jaja, det är i alla fall bättre än de dagar när man känner att det är snickaren som borde bytas ut:)
 
  • Gilla
kristofo och 1 till
  • Laddar…
Engelsmännen hade aldrig baktång på sina bänkar förr i världen men de verkar betrakta våra skandinaviska baktänger som ett stort steg framåt i utväcklingen.

Efter den stora maskindiskussionen har jag funderat på samma saker som Daniel men jag kom till en annan slutsats. Nämligen att det är större skillnad mellan hur vi tänker och arbetar än vi själva inser. Det leder till att vi prioriterar helt olika kvaliteter.

Jag som har hobbysnickrat med handverktyg och timrat och reparerar någon träbåt ibland är van att göra saker så de passar utan att vara bunden av siffror och mått och koordinater. Om man kommer från den tankevärlden känns det bara naturligt att arbeta med gamla maskiner där inställningarna inte är varken snabba eller exakta.
Om den där maskinen som jag har skaffat för att göra flera likadana bitar snabbare än jag gör dem för hand inte är tillräckligt solid och kraftig för att tugga sig igenom allt jag kan mata i den och spotta ut 100 likadana bitar i rad utan att någon del sviktar då blir min reaktion att "det där gick bättre för hand" och då åker maskinen ut ur verkstaden.

Någon annan som har närmat sig snickrandet från en ritande och räknande bakgrund eller som lever mer i datavärlden kan ofta acceptera låga matningshastigheter och fjädrande stommar som måste köras försiktigt och begränsad kapacitet bara inställningarna går att göra direkt enligt siffrorna på Sketchupritningen. En sådan "digital" person kan inte tåla en inställning utan siffror och därför åker äldre maskiner ut.

Vi kommer till ungefär samma resultat men på helt olika vis. Alla är vi olika.
 
  • Gilla
findus42
  • Laddar…
Ja det är lustigt med traditionens makt. Paul Sellers använder ju enbart framtången och skruvtvingar/knektar. Han har ingen baktång, inga bänkhakar och inga bänkspännare. Ändå jobbar han (i sina youtubefilmer) till 100% med handverktyg.
 
Eld skrev:
Ja det är lustigt med traditionens makt. Paul Sellers använder ju enbart framtången och skruvtvingar/knektar. Han har ingen baktång, inga bänkhakar och inga bänkspännare. Ändå jobbar han (i sina youtubefilmer) till 100% med handverktyg.
Jo, tittar man historiskt verkar det i alla fall inte finnas någon linjär korrelation mellan kvalite på hantverk och mängden funktioner i arbetsbänken.
 
Nej, ingen korrelation över huvud taget. Det handlar inte alls om resultatet utan bara om effektivitet och förenkling. Det går att göra toppkvalitet helt utan en arbetsbänk men det kräver större skicklighet och det tar (antagligen) längre tid.
 
Ola C skrev:
Inte jag heller. Jag gillar att dissa mina egna maskiner. Festool CS70 sågen har fått sig en del slängar , diverse andra maskiner likaså, kantfräsen från Makita tex, osv.

När det kommer till hyvelbänken (och även maskiner) tycker jag man kan resonera sig fram till bra/mindre bra lösningar. Har man jobbat med en sido- eller framtång som hänger ner går det rätt snabbt att se fördelarna med en wagon vise. Likaså om man hyvlat nåt som "hänger i luften".

Vad gäller resten med komplicerat o dyrt...tycker inte du ska snåla på material eller tid. Om bänken kostade 5 eller 20k och tog 20 eller 120h att bygga är en fis i rymden när du summerar din snickarkarriär om 40 år:) En riktigt snygg hyvelbänk är väl också en av de bästa reklampelarna man kan ha när kunder kommer på besök.
Det är väl belagt i undersökningar att vi är mer positiva till sådant vi investerat mer "resurser" i (tid, pengar, känslor) än sånt vi investerat mindre i. Tex ger vi högre betyg till ett vin vi betalat mer för än ett billigare även om flaskornas innehåll är identiskt.
Jag såg en undersökning där deltagarna fick göra val/ställningstaganden om olika saker i en undersökning. Efteråt gick undersökningsledarna igenom valen med försökspersonen som fick redogöra för argumenten bakom. Generellt levererade försökspersonerna positiva argument för sina val lika entusiastiskt oavsett om det blev visade de val de faktiskt hade gjort som i de fall där försöksledarna vänt på deras svar så att de nu ovetandes argumenterade för motsatsen. Vi gör det på en undermedveten nivå.

Att använda bänken som PR låter i mina öron som ett tungt vägande argument :)
 
Eld skrev:
Ja det är lustigt med traditionens makt. Paul Sellers använder ju enbart framtången och skruvtvingar/knektar. Han har ingen baktång, inga bänkhakar och inga bänkspännare. Ändå jobbar han (i sina youtubefilmer) till 100% med handverktyg.
Att han inte använder dessa hjälpmedel är väl upp till honom men snickarlivet förenklas en del med bra fastspänningsmöjligheter. Har inte kollat mycket på Sellers själv men surfade runt lite på hans kanal, här ex hade det väl varit bra att kunna spänna fast skivan, han knackar ju iväg den för varje bank på stämjärnet. Eller när han närmar sig slutet "will this fit in my vise?". Med en baktång hade han inte behövt fundera på det eller haft tur att skivan passade. https://youtu.be/2qBscqeDOQY

Eller här där han tvingas flytta mellan framtång och arbetsyta ett antal gånger för att knacka ut en sinkning, det där hade gått betydligt snabbare med plankan fastspänd och ett stopp att jobba mot https://youtu.be/OCYjoj6cfno
 
Redigerat:
Jag tror att det bara handlar om vad man vant sig vid.
 
Ola C skrev:
Att han inte använder dessa hjälpmedel är väl upp till honom men snickarlivet förenklas en del med bra fastspänningsmöjligheter. Har inte kollat mycket på Sellers själv men surfade runt lite på hans kanal, här ex hade det väl varit bra att kunna spänna fast skivan, han knackar ju iväg den för varje bank på stämjärnet. Eller när han närmar sig slutet "will this fit in my vise?". Med en baktång hade han inte behövt fundera på det eller haft tur att skivan passade. [länk]

Eller här där han tvingas flytta mellan framtång och arbetsyta ett antal gånger för att knacka ut en sinkning, det där hade gått betydligt snabbare med plankan fastspänd och ett stopp att jobba mot [länk]
Jo, det kan man tycka, jag har också funderat på det, ibland ser det verkligen skumt ut när han bankat på saker i framtången utan stöd under. Men grejen är att det går tämligen (en underdrift) raskt för karln ändå, man får tänka på att han hela tiden pratar och visar vad han gör. Han spar in en del tid på att hoppa över vissa fastspänningsmoment också. Det är verkligen KISS.
Och som Eld skrev ovan så har han ett system med knektar för när enbart framtången inte räcker till också. https://youtu.be/SozekTvPpJM
 
Eld skrev:
Jag tror att det bara handlar om vad man vant sig vid.
Fast så enkelt är det ju inte. Ola pekar ju på två väldigt konkreta faktorer i den video han länkar. Inget tyckande eller kännande utan det är helt klart är att Paul hade varit hjälpt av dessa funktioner när han utförde det arbete han gjorde (ja nu fick ju biten plats i hans framtång, men om den inte hade gjort det). Nu är ju Paul väldigt skicklig och arbetar runt de svagheter (alla uppsättningar har såklart svagheter, men det krävs att man förstår dem och arbetar runt dem) som hans verktyg/utrustning har och når jättefina resultat. Det betyder såklart inte på något sätt att det inte fortfarande finns förbättringar att göra som hade kunnat göra arbetet snabbare, enklare eller bättre. Att sen snickaren fortfarande är den viktigaste faktorn för slutresultatet har inget med det att göra.
 
Engelsmännens snickarbänkar är väl ett liknande fenomen som finnarnas tunglossade stockkärror värdelösa kofötter och amerikanernas farliga bordscirkelsågar.
En dålig lösning har blivit en del av yrkesidentiteten och den nationella identiteten..... och då fortsätter man som förr och är inte mottaglig för framsteg......
 
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.